Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Diamox®

ReceptstatusFörmånsstatus
Amdipharm

Tablett 250 mg
(Vit, rund tablett, Ø 11 mm, bikonvex, krysskåra på ena sidan och prägling FW 147 på andra sidan.)

Medel mot glaukom

Aktiv substans:
ATC-kod: S01EC01
Företaget omfattas av Läkemedelsförsäkringen
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2017-02-15.

Indikationer

Korttidsbehandling efter katarakt- eller vitreoretinal kirurgi då det finns anledning att befara trycktoppar.


Adjuvant behandling av glaukom med öppen kammarvinkel och sekundärt glaukom hos patienter som antingen har otillräcklig känslighet för/intolerans mot topikala intraokulära trycksänkande läkemedel, eller där sådana är kontraindicerade.


Preoperativ behandling vid akut trångvinkelglaukom där en sänkning av det intraokulära trycket eftersträvas före filtrationskirurgi.


Epilepsi (petit mal).

Kontraindikationer

  • överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges under Innehåll

  • idiopatisk renal hyperkloremisk acidos och Addisons sjukdom

  • grav leverfunktionsnedsättning

  • grav njurfunktionsnedsättning

  • tillstånd med sänkta nivåer av natrium och/eller kalium i blod

  • allergi (överkänslighet) mot sulfonamider eller mot andra sulfonamidderivat inklusive acetazolamid eller mot något hjälpämne i läkemedlet

  • långtidsbehandling av kroniskt icke-kongestivt trångvinkelglaukom (acetazolamid kan maskera vinkelförträngning genom sänkt intraokulärt tryck).

Dosering

Dosering

Korttidsbehandling efter katarakt eller vitreoretinal kirurgi: 250 mg – 1000 mg dagligen.


Glaukom och preoperativ behandling vid akut trångvinkelglaukom: Vanligen 250 – 1000 mg dagligen, uppdelat på 2 – 4 doser. Diamox kan användas tillsammans med vanliga miotika.


Som adjuvans vid epilepsi: 375 – 1000 mg dagligen, uppdelat på 2 – 4 doser. När Diamox ges i kombination med andra antiepileptika, föreslås en initialdos på 250 mg dagligen som tillägg till redan insatt behandling. Denna dos ökas därefter till ovanstående nivå.


Behandlingskontroll

För att tidigt kunna upptäcka blodbildsförändringar bör komplett blod och elektrolytstatus utföras innan behandling med acetazolamid sätts in och därefter med jämna mellanrum under behandlingen.


Administreringssätt

För oral användning.

Varningar och försiktighet

Självmordstankar och självmordsbeteende har rapporterats hos patienter behandlade med antiepileptika för flera indikationer. En metaanalys av randomiserade placebokontrollerade studier med antiepileptika har också visat på en liten ökad risk för självmordstankar och självmordsbeteende. Mekanismen för denna risk är inte känd och tillgängliga data utesluter inte möjligheten av en ökad risk för acetazolamid. Patienterna bör därför övervakas med avseende på tecken på självmordstankar och självmordsbeteende och lämplig behandling ska övervägas. Patienter (och vårdgivare) bör informeras om att söka läkare om tecken på självmordstankar eller självmordsbeteende skulle uppstå.


När Diamox föreskrivs för långtidsterapi bör särskild försiktighet vidtas. Patienten bör uppmärksammas att rapportera alla ovanliga hudutslag eller uppträdandet av toxiska hudmanifestationer som Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys, vilket kräver omedelbart utsättande av Diamox-terapi.


Innan behandlingen påbörjas och med jämna mellanrum under behandlingen rekommenderas övervakning av blodstatus och elektrolytnivåer. Behandling med Diamox skall omedelbart avbrytas när en brant nedgång i blodkroppsbildande element uppstår.


I sällsynta fall har dödsfall inträffat på grund av allvarliga reaktioner med sulfonamider, inklusive acetazolamid, såsom Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys, fulminant levernekros, agranulocytos, aplastisk anemi och andra bloddyskrasier och anafylaxi.


Acetazolamidbehandling kan orsaka elektrolytrubbning, inklusive hyponatremi, och övergående hypokalemi samt metabolisk acidos. Därför rekommenderas periodvis övervakning av serumelektrolyter. Särskild försiktighet rekommenderas för patienter med tillstånd förenade med, eller som är predisponerade för, elektrolyt- och syra/bas-rubbningar, t ex patienter med nedsatt njurfunktion (inklusive äldre patienter), lungobstruktion, emfysem, patienter med diabetes och patienter med nedsatt alveolär ventilation. Allvarlig metabolisk acidos har rapporterats hos patienter med normal njurfunktion vid behandling med acetazolamid och salicylater, och kombinationen bör undvikas (se Interaktioner).


Både ökat och minskat blodsocker har beskrivits hos patienter som behandlas med acetazolamid. Detta bör beaktas hos patienter med nedsatt glukostolerans eller diabetes.


Hos patienter med njursten i anamnesen bör fördelen vägas mot risken att fälla ut ytterligare njursten.


Acetazolamid skall inte administreras till patienter med leversjukdom eller försämrad leverfunktion, inklusive cirros, eftersom detta kan öka risken för hepatisk encefalopati.


Interferens med laboratorietester och diagnostiska tester

Acetazolamid kan öka nivån kristaller i urinen. Acetazolamid stör HPLC-metoden för haltbestämning av teofyllin. Interferens med haltbestämningsmetoden för teofyllin och acetazolamid beror på lösningsmedlet som används vid extraktionen; acetazolamid interfererar inte med andra analysmetoder för teofyllin.

Interaktioner

Acetazolamid är ett sulfonamidderivat. Sulfonamider kan förstärka effekten av folsyraantagonister, diabetesmedel och orala antikoagulantia.


Salicylater kan tränga bort acetazolamid från plasmaproteiner samt minska dess renala clearance. Samtidig behandling med acetazolamid och acetylsalicylsyra kan leda till svår toxicitet inklusive ökad toxicitet i det centrala nervsystemet. Svår metabolisk acidos har rapporterats hos patienter med normal njurfunktion vid behandling med acetazolamid och salicylater. Kombinationen bör undvikas.


Dosjustering kan krävas när acetazolamid ges med hjärtglykosider eller blodtryckssänkande medel.


Vid samtidig användning påverkar acetazolamid metabolismen hos fenytoin, vilket leder till ökade serumnivåer av fenytoin. Det har förekommit enstaka rapporter om minskade primidonnivåer och ökade karbamazepinnivåer i serum vid samtidig administrering av acetazolamid. Svår osteomalaci har noterats hos ett fåtal patienter som fått acetazolamid i kombination med andra antiepileptika.


Samtidig användning med andra karbanhydrashämmare rekommenderas inte på grund av möjliga additiva effekter.


Genom att öka pH-värdet i urinen i njurtubuli minskar acetazolamid urinutsöndringen av memantin, amfetamin och kinidin, och kan på så vis förstärka effekten och öka risken för biverkningar av dessa läkemedel.


Metenamin används mot urinvägsinfektioner. Vid surt pH i urin hydrolyseras metenamin till ammoniak och formaldehyd, vilka har baktericid effekt. Genom att öka pH-värdet i urinen kan acetazolamid därför reducera effekten av metenaminföreningar.


Acetazolamid ökar utsöndringen av litium på grund av nedsatt återabsorption av litium i proximala tubuli. Effekten av litiumkarbonat kan minska.


Användning av samtidig natriumbikarbonatbehandling ökar risken för bildandet av njursten hos patienter som tar acetazolamid.


Vid samtidig administrering kan acetazolamid höja ciklosporinnivåerna i blodet. Försiktighet bör iakttas vid administrering av acetazolamid hos patienter som får ciklosporin.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:3.

Acetazolamid har rapporterats vara teratogent (defekter i armar och ben) och embryotoxiskt hos råttor, möss, hamstrar och kaniner vid orala eller parenterala doser som överstiger tio gånger den rekommenderade i människa. Även om det inte finns några belägg för dessa effekter hos människa saknas adekvata och välkontrollerade studier på gravida kvinnor.

Diamox bör därför inte användas under graviditet, särskilt inte under den första trimestern.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  III.

Acetazolamid har påvisats i låga nivåer i bröstmjölk från ammande kvinnor som har tagit Diamox. Även om det är osannolikt att det kan leda till några skadliga effekter på spädbarn bör yttersta försiktighet iakttas när Diamox ges till ammande kvinnor.

Fertilitet

Inga studier har utförts avseende fertilitet hos människa men isolerade fall av minskad libido och impotens har rapporterats hos män. I djurstudier har minskad fertilitet hos handjur noterats.

Trafik

Diamox har mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Vissa av acetazolamids biverkningar som sömnighet, trötthet och myopi, kan försämra förmågan att köra bil eller hantera maskiner.

Biverkningar

Mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)


BIVERKNINGAR

Organsystemklass

Vanliga

Mindre
vanliga

Sällsynta

Ingen känd frekvens

Blodet och lymfsystemet

  

aplastisk anemi

agranulocytos

leukopeni

trombocytopeni

trombocytopenisk purpura

benmärgsdepression

pancytopeni

Immunsystemet

  

anafylaktisk chock

anafylaxi

Metabolism och nutrition

metabolisk acidos


hypokalemi

hyponatremi

hyperglykemi

hypoglykemi

osteomalaci

Psykiska störningar

   

depression

Centrala och perifera nervsystemet

yrsel

parestesier

kramper

förslappad paralys

förvirring

irritation

upphetsning

huvudvärk

ataxi

dåsighet

sömnighet

Ögon

  

myopi

 

Öron och balansorgan

  

tinnitus

försämrad hörsel

Magtarmkanalen

smakstörningar

illamående

kräkningar

diarré

malaena

Lever och gallvägar

  

hepatit

gulsot

fulminant levernekros

onormal leverfunktion

Hud och subkutan vävnad

 

klåda

erythema multiformae

Stevens-Johnsons syndrom

toxisk epidermal nekrolys

ljuskänslighet

hirsutism

urtikaria

Njurar och urinvägar

 

njursten

 

njursvikt

kristalluri

stenbildning

hematuri

glukosuri

polyuri

njur- och uretär kolik

njurskador

Reproduktionsorgan och bröstkörtel




minskad libido

Allmänna symtom och/eller symtom vid administre­rings­stället

trötthet

feber

asteni

 

rodnad

törst

Undersökningar


Ökad urinsyra




Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Toxicitet

Ingen specifik antidot.


250 mg till ett 9-månaders barn gav efter ventrikeltömning lindrig förgiftning. Cirka 5 g till vuxna gav måttlig förgiftning.


Symtom

Dåsighet, parestesier, ataxi, diplopi, dimsyn, illamående, kräkningar, polyuri, törst, feber, utslag och förmodade allergiska manifestationer. Elektrolytobalans, utvecklande av ett acidotiskt metaboliskt tillstånd och centralnervösa effekter kan förväntas uppstå. Vid massiv överdos kan möjligen leukemi, hemolytisk anemi, konkrement i njurarna, hematuri och möjligen njursvikt uppstå.


Behandling

Behandlingen ska vara symtomatisk och understödjande.


Serumelektrolytnivåer (speciellt kalium) och pH i blodet bör kontrolleras.

Understödjande åtgärder krävs för att återställa elektrolyt- och pH-balans. Acidos kan vanligen korrigeras genom tillförsel av bikarbonat.


Acetazolamid är dialyserbart. Detta kan vara särskilt viktigt vid hantering av överdosering med acetazolamid komplicerad av förekomst av njursvikt.

Farmakodynamik

Acetazolamid är en potent hämmare av enzymet karbanhydras, ett enzym som katalyserar den reversibla reaktionen innefattande hydrering av koldioxid och dehydrering av kolsyra. I ögat minskar acetazolamids hämning sekretionen av kammarvatten och orsakar en sänkning av det intraokulära trycket som används för att behandla glaukom.


Den diuretiska effekten av acetazolamid är en följd av hämningen av karbanhydras i njuren där njurarna svarar för hydreringen av koldioxid, och dehydrering av koldioxid inhiberas. Den diuretiska effekten är liten till måttlig och försvinner efter några dagar (vid kronisk administrering) som en följd av kompensatoriska mekanismer.

Farmakokinetik

Efter oral administrering absorberas acetazolamid snabbt från mag-tarmkanalen, och binds starkt till plasmaproteiner och enzymet karbanhydras. Läkemedlet börjar ansamlas i vävnader där detta enzym finns, bland annat röda blodkroppar och njurbark.


Maximala plasmanivåer av läkemedlet uppnås 1-3 timmar efter oral administrering och maximal blodkoncentration cirka en timme senare. Plasmanivån faller snabbare än hos röda blodkroppar eller blod, oftast med en bifasisk eliminering. Den första fasen har en halveringstid på 2 timmar och den andra fasen 13 timmar. Den terminala halveringstiden motsvarar läckaget från röda blodkroppar.


Acetazolamid elimineras fullständigt via njurarna.

Prekliniska uppgifter

Oralt eller parenteralt administrerat acetazolamid har rapporterats ge teratogena effekter (defekter på extremiteterna) i möss, råttor, hamstrar och kaniner vid doser mer än tio gånger högre än kliniskt rekommenderade doser.

Innehåll

1 tablett innehåller 250 mg acetazolamid.


Hjälpämnen: Majsstärkelse, dikalciumfosfat, magnesiumstearat, polyvidon K29-32, natriumstärkelseglykolat.

Blandbarhet

Ej relevant.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Förpackningsinformation

Tablett 250 mg Vit, rund tablett, Ø 11 mm, bikonvex, krysskåra på ena sidan och prägling FW 147 på andra sidan.
100 styck burk, 223:50, F

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av