Duroferon®, Depottablett 100 mg Fe2+

Varningar och försiktighet

Innan behandling påbörjas är det viktigt att utesluta alla bakomliggande orsaker till anemi.  

Denna produkt ska administreras med försiktighet till patienter med leverinsufficiens på grund av risken för järnackumulering.

Denna produkt ska administreras med försiktighet till patienter med aktiv inflammatorisk tarmsjukdom (enterit, kolit, ulcerös kolit, Crohns sjukdom).

Till följd av risken för sår i munnen och missfärgning av tänderna får tabletterna inte sugas, tuggas eller hållas kvar i munnen, utan ska sväljas hela med vatten.

Aspiration av järnsulfat-tabletter kan orsaka nekros i bronkial-slemhinnorna vilket kan ge hosta, hemoptys, bronkialstenos och/eller infektion i lungorna. Symtomen kan uppstå dagar eller månader efter aspirationen. Äldre patienter och patienter med sväljningssvårigheter bör behandlas med järnsulfat-tabletter först efter noggrann utvärdering av patientens risk för aspiration. Alternativa beredningsformer bör övervägas. Patienter ska uppsöka läkare vid misstanke om aspiration.

Duroferon bör ges med försiktighet till patienter med sväljningssvårighet pga risk för stomatit .

För patienten bör påpekas att järnpreparat kan orsaka förgiftningar hos barn.

Järnpreparat kan ge en mörkfärgad avföring.

Den rekommenderade dosen bör ej överskridas. Se avsnitt Överdosering.

Interaktioner

Följande kombinationer med Duroferon bör undvikas:

ciprofloxacin, levofloxacin, moxifloxacin, mykofenolatmofetil, norfloxacin, ofloxacin.

Följande kombinationer med Duroferon kan kräva dosanpassning:

alendronat, antacida, kaptopril, klodronat, levodopa, metyldopa, penicillamin, risedronat, tetracykliner, tyreoideahormoner.

Alendronat

Läkemedel innehållande järn bildar komplex med alendronat in vitro. Dess absorption torde därför kunna minska. In vivo-studier saknas dock. Medlen skall ej ges samtidigt.

Antacida

Antacida innehållande aluminiumhydroxid eller magnesiumkarbonat

samt kalciuminnehållande produkter komplexbinder olika järnsalter vilket kan minska järnabsorptionen. Duroferon bör därför administreras minst en timme före eller två timmar efter ovanstående läkemedel.

Ciprofloxacin

Vid samtidig tillförsel hämmar järn absorptionen av ciprofloxacin med drygt 50% med betydande risk för ineffektiva plasmakoncentrationer. Kombinationen bör undvikas.

Kaptopril

Vid samtidig administrering av järnsulfat och kaptopril minskar dess AUC med 37%, sannolikt p g a en kemisk interaktion i mag-tarmkanalen. Medlen bör ej ges samtidigt.

Klodronat

Läkemedel innehållande järn bildar komplex med klodronat in vitro. Dess absorption torde därför kunna minska. In vivo-studier saknas dock. Medlen skall ej ges samtidigt.

Levodopa

Vid samtidig tillförsel av engångsdoser av järnsulfat och levodopa till friska försökspersoner minskar den biologiska tillgängligheten av levodopa med 50%, sannolikt p g a chelatbindning. Även biotillgängligheten av karbidopa minskar (75%). Medlen bör ges med längsta möjliga tidsmellanrum.

Levofloxacin

Enligt Läkemedelsverkets bedömning torde järn vid samtidig tillförsel hämma absorptionen av levofloxacin (som är S- (-)enantiomeren av racematet ofloxacin), såvida inte medlen intas med minst 2 timmars mellanrum.

Metyldopa (L-form)

Vid samtidig tillförsel av järn (som sulfat eller glukonat) och metyldopa minskar den biologiska tillgängligheten av metyldopa, sannolikt p g a chelatbindning. Detta kan medföra försämrad antihypertensiv effekt. Medlen bör ges med längsta möjliga tidsmellanrum.

Moxifloxacin

Vid samtidig oral administrering av moxifloxacin och järnsulfat minskar dess biotillgänglighet med ca 40%. Läkemedelsverket rekommenderar ett intervall på omkring 6 timmar mellan intaget av moxifloxacin och produkter som innehåller järn eller zink (p g a chelatbindning i tarmen).

Mykofenolatmofetil

En dramatisk, 90%-ig minskning av absorptionen av mykofenolatmofetil har påvisats vid samtidig administrering av järn.

Norfloxacin

Vid samtidig tillförsel hämmar järn absorptionen av norfloxacin med ca 75%. Kombinationen bör undvikas.

Ofloxacin

Vid samtidig tillförsel hämmar järn absorptionen av ofloxacin med ca 30%. Kombinationen bör helst undvikas.

Penicillamin

Penicillamin kan chelatbindas till järn, varvid dess absorption minskar.

Risedronat

Läkemedel innehållande järn bildar komplex med risedronat in vitro. Dess absorption torde därför kunna minska. In vivo-studier saknas dock. Medlen skall ej ges samtidigt.

Tetracykliner

Vid samtidig tillförsel hämmar peroralt järn absorptionen av tetracykliner. Medlen bör doseras med minst tre timmars mellanrum. Peroralt järn hämmar doxycyklins entero-hepatiska cirkulation, även efter intravenös tillförsel, varför kombinationen bör undvikas.

Tyreoideahormoner

Vid samtidig administrering av järn och tyroxin hämmas absorptionen av tyroxin, vilket kan äventyra behandlingsresultatet. Medlen bör ges med 2 timmars mellanrum. In vitro bildar tyroxin och järn olösliga komplex.

De flesta interaktioner med järnsulfatpreparat kan härledas till förändringar i absorption och kan minimeras genom att anpassa tiden för administrering eller dos.

Graviditet

Duroferon kan användas under graviditet.

Användning av Duroferon kan övervägas under graviditet om det behövs. Gravida kvinnor bör rådfråga sin läkare innan de tar detta läkemedel.

Amning

Användning av Duroferon kan övervägas under amning om det behövs. Ammande kvinnor bör rådfråga sin läkare innan de tar detta läkemedel.

Kan användas under amning. Uppgift om passage av järntillskott över i bröstmjölk är okänd då välkontrollerade studier saknas, varav klassificering grupp IVa. En lång klinisk erfarenhet tyder dock inte på några risker för det ammade barnet då modern behandlas med järnpreparat, därför bedöms att Duroferon kan användas under amning.

Fertilitet

Det finns inga tillgängliga data avseende hur Duroferon påverkar fertiliteten.

Trafik

Duroferon har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningar

Frekvensen gastrointestinala biverkningar ökar med ökande dos och är 7-20% i dosområdet 100-400 mg per dag.

Biverkningarna är klassificerade efter organsystem och frekvens, enligt följande konvention: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, </10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100 ), sällsynta (≥1/10 000 till <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Efter godkännande för försäljning:

Följande biverkningar har rapporterats under övervakning efter godkännande för försäljning. Frekvensen av dessa biverkningar anses inte känd (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Magtarmkanalen:

sår i munnen*

* i samband med felaktig administrering, när tabletterna tuggas, sugs eller hålls kvar i munnen. Äldre patienter och patienter med sväljningssvårigheter kan också löpa risk för esofagusskador, bronkialnekros och bronkialstenos vid felaktig administreringsväg (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Överdosering

Toxicitet: Oorganiska ferrosalter är mest toxiska. Järnsalter är farligast för små barn. Toxiska doser: <30 mg Fe²⁺/kg ger ingen-lindrig förgiftning, 30-60 mg Fe²⁺ /kg måttlig och
>60 mg Fe²⁺/kg allvarlig förgiftning. Bestämning av initiala serumjärnet har ett prognostiskt värde, men det föreligger senare i förloppet inte alltid korrelation mellan förgiftningens svårighetsgrad och serumjärnnivå.

Symtom: Buksmärtor, kräkningar, diarré eventuellt med blodtillblandning, dehydrering, metabolisk acidos, somnolens och chock. I allvarliga fall kan efter ett relativt symptomfritt intervall på 6-24 timmar symptom åter inträda med koagulopati, kardiovaskulär kollaps (hjärtsvikt pga myokardskada), hypoglykemi, leverpåverkan, njursvikt, kramper, koma. I allvarliga fall även risk för tarmperforation samt levercirrhos och pylorusstenos i efterförloppet. Septikemi av Yersinia enterocolitika.

Behandling: Om befogat ventrikeltömning. I vissa fall tarmsköljning. Tag järnserum. Rehydrering, acidos- och elektrolytkorrigering påbörjas snarast. Vid anamnes på stort intag (>60 mg Fe²⁺/kg kroppsvikt) eller om patienten redan har kliniska symptom eller metabolisk acidos ges deferoxamin parenteralt parallellt med ventrikeltömning och symptomatisk behandling. I övriga fall kan S-Fe-svaret inväntas och deferoxamin ges med ledning av svaret. Dosering av deferoxamin: 15 mg/kg/tim i intravenös infusion tills patienten är symptomfri, ej har metabolisk acidos och S-Fe sjunkit till <60 mikromol/l. I svåra fall kan högre doser behövas. Metabolisk acidos kan indikera kvarstående toxisk påverkan. Patient i prechock eller chock behandlas intensivt med elektrolytlösningar, plasma, eventuellt blodtransfusion, optimal syresättning. Vid behov av vasopressorer föreslås dopamin. Lever- och njurfunktion följes. Dialys eller hemoperfusion vid njursvikt. Övrig symptomatisk terapi.

Farmakodynamik

Järn är en viktig beståndsdel i kroppen och är nödvändig för bildning av hemoglobin samt för de oxidativa processerna i levande vävnader. Järnbrist leder till bristfällig erytropoes och anemi. Järn och järnsalter bör endast ges för behandling eller som profylax vid järnbristanemi.

Farmakokinetik

Duretter är en beredningsform som frisätter den aktiva substansen successivt och ger en kontinuerlig tillförsel av läkemedlet.

Vid dosering 100 mg 2 gånger dagligen är järnabsorptionen från Duroferon 30% bättre än från konventionella järntabletter. Trots den höga järndosen och den höga absorptionen är biverkningsfrekvensen låg.

Absorption

Järn absorberas oregelbundet och ofullständigt från mag-tarmkanalen, absorptionen sker främst från duodenum och jejunum. Absorptionen underlättas av magsyrasekretionen och av vissa kostsyror (såsom askorbinsyra). Absorptionen ökar också vid järnbrist eller vid fasta men minskar om kroppsförrådet är överbelastat.

Distribution och Metabolism

Största delen av absorberat järn är bundet till transferrin som transporteras till benmärgen där det införlivas i hemoglobin, återstoden lagras som ferritin eller hemosiderin, eller som myoglobin. Mindre mängder förekommer i heminnehållande enzymer eller i plasma bundet till transferrin.

Elimination

Endast mycket små mängder av järn utsöndras eftersom huvuddelen av det som frigörs, efter nedbrytning av hemoglobinmolekylen, återanvänds. Lagring av kroppens järn och avsaknaden av en utsöndringsmekanism för överskottsjärn är orsaken till utveckling av järnöverbelastning vid överdriven järnbehandling eller upprepade transfusioner.

Prekliniska uppgifter

Prekliniska data saknas.

Det finns inga prekliniska data av relevans för förskrivaren utöver vad som redan beaktats i övriga delar av produktresumén.

Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

1 depottablett innehåller: järnsulfat motsvarande Fe²⁺ 100 mg.

Förteckning över hjälpämnen

Järnoxid (färgämne E 172), titandioxid (färgämne E 171), askorbinsyra, povidon, polyeten, karbomer, hypromellos, makrogol, magnesiumstearat, syntetiskt paraffin.

Blandbarhet

Ej relevant

Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet

3 år

Särskilda förvaringsanvisningar

Plastburk förvaras vid högst 30^oC.

Blister (tryckförpackning) förvaras vid högst 25^oC.

Plastburk: Tillslut burken väl. Fuktkänsligt.

Blister (tryckförpackning): Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt.

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar