Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar
Sök apotek med läkemedlet i lager

Lagerstatus

Aromasin®


ReceptstatusFörmånsstatus
Pfizer

Dragerad tablett 25 mg
(benvit, rund, bikonvex, 6 mm, märkt 7663 i svart bläck på ena sidan)

Steroid aromatashämmare; medel vid tumörsjukdomar

Aktiv substans:
ATC-kod: L02BG06
Läkemedlet omfattas av Läkemedelsförsäkringen
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2009-05-29.

Indikationer

Aromasin är indicerat för adjuvant behandling av postmenopausala kvinnor med tidig östrogenreceptorpositiv bröstcancer efter 2-3 års initial adjuvant tamoxifenbehandling.


Aromasin är indicerat för behandling av avancerad bröstcancer hos kvinnor i naturligt eller inducerat postmenopausalt tillstånd med sjukdomsprogress efter anti-östrogen behandling. Effekt har ej visats hos patienter med negativt status beträffande östrogenreceptorer.

Kontraindikationer

Aromasin tabletter är kontraindicerade hos patienter med en känd överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något av hjälpämnena, hos pre-menopausala kvinnor samt hos gravida eller ammande kvinnor.

Dosering

Vuxna och äldre patienter

Den rekommenderade dosen av Aromasin är en 25 mg tablett 1 gång dagligen, helst efter måltid.


Hos patienter med tidig bröstcancer ska adjuvant behandling med Aromasin pågå under en sammanlagd tid av 5 års sekventiell adjuvant hormonbehandling (tamoxifen följt av Aromasin), eller tills tumörrecidiv inträffar.


Hos patienter med avancerad bröstcancer ska behandling med Aromasin fortsätta till dess att tumören visar tydliga tecken på progress.


Dosen behöver ej justeras hos patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion (se avsnitt Farmakokinetik).


Barn

Rekommenderas ej för behandling av barn.

Varningar och försiktighet

Aromasin skall inte ges till pre-menopausala kvinnor. Därför skall, om det är kliniskt befogat, det post-menopausala tillståndet bekräftas genom bestämning av LH, FSH och östradiol-nivåer.

Aromasin skall användas med försiktighet hos patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion.

Aromasin tabletter innehåller sackaros. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: fruktosintolerans, glukos-galaktosmalabsorption eller sukras-isomaltas-brist.

Aromasin tabletter innehåller metyl-p-hydroxibensoat som kan orsaka allergiska reaktioner (möjligen fördröjd).


Aromasin sänker östrogennivåerna kraftigt, och minskad bentäthet och ökad frekvens av frakturer har observerats som följd av behandlingen (se avsnitt Farmakodynamik). Vid adjuvant behandling med Aromasin ska kvinnor med osteoporos, eller med risk för osteoporos, undersökas med bendensiometer, vid behandlingens inledande. Även om tillförlitliga data saknas som visar effekten av behandling av minskad bentäthet orsakad av Aromasin, bör behandling av osteoporos inledas för patienter med förhöjd risk.

Patienter som behandlas med Aromasin ska följas noga.

Interaktioner

In vitro studier visade att läkemedlet metaboliseras via cytokrom P450 (CYP) 3A4 och aldoketoreduktas (se avsnitt Farmakokinetik) och inte hämmar några av de huvudsakliga CYP-isoenzymerna. I en klinisk farmakokinetisk studie visade den specifika hämningen av CYP 3A4 med ketokonazol inga signifikanta effekter på farmakokinetiken av exemestan.

I en interaktionsstudie med rifampicin, en kraftig CYP 450-inducerare, med en daglig dos av 600 mg och en singeldos av exemestan 25 mg, reducerades AUC för exemestan med 54% och Cmax med 41%. Eftersom den kliniska relevansen av denna interaktion inte har utvärderats, kan samtidig administrering av läkemedel som rifampicin, antikonvulsiva medel (t ex fenytoin och karbamazepin) och naturläkemedel innehållande hypericum perforatum (johannesört), kända för att inducera CYP 3A4, minska effekten av Aromasin.

Aromasin skall användas med försiktighet tillsammans med läkemedel som metaboliseras via CYP 3A4 och har ett smalt terapeutiskt index. Det finns ingen klinisk erfarenhet av samtidig behandling med Aromasin och andra läkemedel mot cancer.

Aromasin skall inte ges tillsammans med läkemedel som innehåller östrogen eftersom detta skulle motverka den farmakologiska effekten.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:3.

Det finns inga kliniska data där gravida fått behandling med Aromasin. Djurstudier har visat toxisk effekt på reproduktionssystemet (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Därför är Aromasin kontraindicerat för gravida kvinnor.


Kvinnor i perimenopaus eller fertil ålder

Läkaren bör diskutera behovet av adekvat antikonception med kvinnor i fertil ålder, inklusive kvinnor som är i perimenopaus eller nyligen kommit in i postmenopaus, tills postmenopaus är konstaterad (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Det är inte känt om exemestan utsöndras i bröstmjölk. Aromasin skall inte ges till ammande kvinnor.

Trafik

Dåsighet, sömnighet, kraftlöshet och yrsel har rapporterats i samband med användning av läkemedlet. Patienter skall informeras att om dessa symtom visar sig, kan den fysiska och/eller mentala förmåga, som krävs för att hantera maskiner eller köra bil vara försämrad.

Biverkningar

Aromasin tolererades i huvudsak väl i samtliga prövningar med standarddosen 25 mg Aromasin per dag, och biverkningarna var vanligen lindriga eller måttliga. Av patienter med tidig bröstcancer, som erhållit adjuvant behandling med Aromasin efter initial adjuvant tamoxifenbehandling, avbröt 7,4% behandlingen på grund av biverkningar. De vanligaste rapporterade biverkningarna var blodvallningar (2%), ledvärk (18%) och trötthet (16%).

Andelen patienter som avbröt på grund av biverkningar var 2,8% av hela patientpopulationen med avancerad bröstcancer. De vanligaste rapporterade biverkningarna var blodvallningar (14%) och illamående (12%).

De flesta biverkningarna kan tillskrivas de normala farmakologiska konsekvenserna av sänkta nivåer av östrogen (t ex blodvallningar).

De rapporterade biverkningarna är listade nedan efter klassificering av organsystem och frekvens. Frekvenserna är definierade som mycket vanliga (>10%), vanliga (>1%, ≤10%, mindre vanliga (>0,1%, ≤1%), sällsynta (>0,01%, ≤0,1%).


Metabolism och nutrition

Vanliga:Anorexi

Psykiska störningar

Mycket vanliga: Sömnlöshet

Vanliga: Depression

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga: Huvudvärk

Vanliga: Yrsel, karpaltunnelsyndrom

Mindre vanliga: Sömnighet

Blodkärl

Mycket vanliga: Blodvallningar

Magarmkanalen

Mycket vanliga: Illamående

Vanliga: Buksmärta, kräkningar, förstoppning, dyspepsi, diarré

Hud och subkutan vävnad

Mycket vanliga: Ökad svettning

Vanliga: Hudutslag, håravfall

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mycket vanliga: Led och muskuloskeletal smärta*

Vanliga: Osteoporos, frakturer

Allmänna symtom och /eller symtom vid administreringsstället

Mycket vanliga: Trötthet

Vanliga: Smärta, perifert ödem

Mindre vanliga: Asteni


* Inkluderar: ledvärk, och sporadisk värk i extremitet, osteoartrit, ryggvärk, artrit, myalgi och stelhet i leder.


Blodet och lymfsystemet

Hos patienter med avancerad bröstcancer har trombocytopeni och leukopeni har rapporterats i sällsynta fall.

En tillfällig minskning av lymfocyter har observerats hos ungefär 20% av de patienter, som fått Aromasin, särskilt hos patienter med tidigare lymfopeni. Medelvärdet av antalet lymfocyter hos dessa patienter förändrades emellertid inte signifikant över tiden och ingen motsvarande ökning av virusinfektioner observerades.

Denna effekt har inte observerats i studier hos patienter behandlade för tidig bröstcancer.


Lever och gallvägar

Förhöjning av leverfunktionsvärden inklusive enzymer, bilirubin och alkaliskt fosfatas har observerats.

Tabellen nedan visar frekvensen av i förväg specificerade biverkningar och sjukdomar i studien på tidig bröstcancer (IES), oberoende av samband, rapporterade hos patienter under behandling i studien och upp till 30 dagar efter avslutad behandling.


Biverkningar samt sjukdomar

Exemestan

(N = 2249)

Tamoxifen

(N = 2279)

Blodvallningar

491 (21,8%)

457 (20,1%)

Trötthet

367 (16,3%)

344 (15,1%)

Huvudvärk

305 (13,6%)

255 (11,2%)

Sömnlöshet

290 (12,9%)

204 (9,0%)

Ökad svettning

270 (12,0%)

242 (10,6%)

Gynekologiska

235 (10,5%)

340 (14,9%)

Yrsel

224 (10,0%)

200 (8,8%)

Illamående

200 (8,9%)

208 (9,1%)

Osteoporos

87 (3,9%)

66 (2,9%)

Gynekologisk

90 (4,0%)

121 (5,3%)

Annan primära cancer

84 (3,6%)

125 (5,3%)

Kräkningar

50 (2,2%)

54 (2,4%)

Synstörningar

45 (2,0%)

53 (2,3%)

Tromboembolism

16 (0,7%)

42 (1,8%)

Osteoporotisk fraktur

14 (0,6%)

12 (0,5%)

Hjärtinfarkt

13 (0,6%)

4 (0,2%)

I IES-studien var frekvensen ischemiska hjärtbiverkningar 4,5% och 4,2% i exemestan- respektive tamoxifenarmen. Ingen signifikant skillnad noterades för enskilda kardiovaskulära biverkningar, inklusive hypertension (9,9% respektive 8,4%), hjärtinfarkt (0,6 respektive 0,2%) och hjärtsvikt (1,1% respektive 0,7%).


I IES-studien förekom hyperkolesterolemi i högre grad i samband med behandling med exemestan jämfört med tamoxifen (3,7% resp. 2,1%).


I en annan, dubbel-blind och randomiserad studie, där postmenopausala kvinnor med tidig bröstcancer, lågrisk, behandlades med exemestan (N=73) eller placebo (N=73) i 24 månader, var den genomsnittliga reduktionen av plasma-HDL-kolesterol 7-9% vid behandling med exemestan, jämfört med en ökning med 1% vid placebo. Det var också en minskning med 5-6% av apolipoprotein A1 hos exemestangruppen jämfört med 0-2% för placebo. Effekten på andra analyserade lipidparametrar (totalkolesterol, LDL-kolesterol, triglycerider, apolipidoprotein-B och lopoprotein-a) var likvärdiga för de två behandlingsgrupperna. Den kliniska signifikansen är oklar.


I IES-studien observerades att magsår inträffande i högre grad vid behandling med exemestan jämfört med tamoxifen (0,7% respektive <0,1%). Majoriteten av patienterna som behandlades med exemestan och som fick magsår behandlades samtidigt med NSAID och/eller hade gjort det tidigare.


Biverkningar rapporterade efter marknadsintroduktion

Lever och gallvägar: Hepatit, kolestatisk hepatit.


Eftersom biverkningar rapporteras frivilligt från en population av okänd storlek, är det inte alltid möjligt att på ett tillförlitligt sätt uppskatta frekvens eller att säkerställa ett kausalt samband till exponering av läkemedel.

Överdosering

Kliniska prövningar har utförts med Aromasin tillfört i upp till 800 mg som engångsdos till friska frivilliga kvinnor eller i upp till 600 mg dagligen till post-menopausala kvinnor med avancerad bröstcancer. Dessa doser tolererades väl. Den engångsdos av Aromasin som skulle kunna förorsaka livshotande symtom är inte känd. Hos råtta och hund observerades dödlighet efter orala engångsdoser motsvarande 2 000 respektive 4 000 gånger den rekommenderade humana dosen baserat på mg/m2. Det finns ingen specifik antidot vid överdosering och behandlingen måste vara symtomatisk. Allmän understödjande behandling, inklusive frekvent övervakning av vitala funktioner och noggrann observation av patienten, är indikerad.

Farmakodynamik

Exemestan är en irreversibel, steroid aromatashämmare, strukturellt besläktad med det naturligt förekommande ämnet androstendion. Hos post-menopausala kvinnor produceras östrogener primärt genom omvandling av androgener till östrogener med hjälp av enzymet aromatas i perifer vävnad. Östrogenminskning via aromatashämning är en effektiv och selektiv behandling av hormonberoende bröstcancer hos post-menopausala kvinnor. Hos postmenopausala kvinnor minskade Aromasin peroralt signifikant östrogen-koncentrationen i serum med start från en 5 mg dos och nådde maximal minskning (>90%) med en dos på 10-25 mg. Hos postmenopausala bröstcancerpatienter behandlade med en daglig dos på 25 mg, minskade helkropps-aromatiseringen med 98%.


Exemestan har inte någon progestogen eller östrogen aktivitet. En liten androgen aktivitet, troligen beroende på 17-hydro-derivatet, har observerats huvudsakligen vid höga doser. I försök med multipla dagliga doser hade Aromasin ingen detekterbar effekt på biosyntesen av kortisol eller aldosteron i binjuren, varken före eller efter ACTH-stimulering. Därigenom demonstrerade Aromasin sin selektivitet med avseende på övriga enzymer involverade i steroid-syntesen. Glukokortikoid- eller mineralokortikoid ersättning behövs därför inte. En icke dosberoende lätt ökning av serumnivåer av LH och FSH har observerats även vid låga doser. Denna effekt är emellertid förväntad för denna farmakologiska klass och är troligen resultatet av feedback på hypofysnivå. Detta beror på att reduktion av östrogennivåer stimulerar hypofysutsöndringen av gonadotropiner också hos post-menopausala kvinnor.


Adjuvant behandling av tidig bröstcancer

I en multicenter, randomiserad, dubbelblind klinisk prövning med 4724 post-menopausala patienter med positiv östrogenreceptorstatus eller okänd primär bröstcancer som varit sjukdomsfria efter adjuvant tamoxifenbehandling i 2-3 år, randomiserades till 3-2 års behandling med Aromasin (25 mg/dag) eller tamoxifen (20 eller 30 mg/dag). Den totala tiden för hormonbehandlingen var 5 år.


Efter en mediantid av 30 månaders behandling och en median uppföljningsperiod på 52 månader, visade resultaten att en sekventiell behandling med Aromasin efter 2-3 års adjuvant tamoxifenbehandling gav en klinisk och statistisk signifikant förbättring av sjukdomsfri överlevnad (DFS) jämfört med kontinuerlig tamoxifenbehandling. Analyser visade att Aromasin under den observerade studieperioden minskade risken för recidiv av bröstcancer med 24% jämfört med tamoxifen (hazard ratio 0,76; p=0,00015). Exemestans fördel vad gäller effekt mätt i DFS jämfört med tamoxifen var tydlig oavsett nodal status eller tidigare kemoterapi.


Aromasin minskade även signifikant risken för kontralateral bröstcancer (hazard ratio 0,57, p=0,04158).

I hela studiepopulationen noterades en tendens till förlängd överlevnad vid behandling med exemestan (222 dödsfall) jämfört med tamoxifen (262 dödsfall), hazard ratio 0,85 (log-rank test: p=0,07362, motsvarande en 15-procentig reduktion av risken för dödsfall, till exemestans fördel. En statistiskt signifikant 23-procentig minskning av risken för dödsfall (hazard ratio för total överlevnad 0,77; Wald chi square test: p=0,0069) observerades för exemestan jämfört med tamoxifen när justering för i förväg specificerade prognosfaktorer hade gjorts (d v s, ER status, nodal status, tidigare kemoterapi, användning av HRT och av bisfosfonater).


De viktiga effektresultaten hos hela patientgruppen (intention to treat populationen) och patienter med positiv östrogenreceptorstatus är summerade i nedanstående tabell:

Endpoint

Population

Exemestan

Händelser/N (%)

Tamoxifen

Händelser /N (%)

Hazard Ratio (95% CI)

p-värde*

Sjukdomsfri överlevnad a

Samtliga patienter

354 /2352(15,1%)

453 /2372 (19,1%)

0,76 (0,67-0,88)

0,00015

ER+ patienter

289 /2023(14,3%)

370 /2021 (18,3%)

0,75 (0,65-0,88)

0,00030

Kontralateral bröstcancer

Samtliga patienter

20 /2352 (0,9%)

35 /2372 (1,5%)

0,57 (0,33-0,99)

0,04158

ER+ patienter

18 /2023 (0,9%)

33 /2021 (1,6%)

0,54 (0,30-0,95)

0,03048

Bröstcancerfri överlevnad b

Samtliga patienter

289 /2352(12,3%)

373 /2372 (15,7%)

0,76 (0,65-0,89)

<0,00041

ER+ patienter

232 /2023(11,5%)

305 /2021 (15,1%)

0,73 (0,62-0,87)

<0,00038

Metastasfri överlevnad c

Samtliga patienter

248 /2352(10,5%)

297 /2372 (12,5%)

0,83 (0,70-0,98)

0,002621

ER+ patienter

194 /2023 (9,6%)

242 /2021 (12,0%)

0,78 (0,65-0,95)

0,001123

Total överlevnad d

Samtliga patienter

222 /2352 (9,4%)

262 /2372 (11,0%)

0,85 (0,71-1,02)

0,07362

ER+ patienter

178 /2023 (8,8%)

211 /2021 (10,4%)

0,84 (0,68-1,02)

0,07569

* Log-rank test; ER+ patienter = patienter med positiv östrogenreceptorstatus

a Sjukdomsfri överlevnad definieras som första förekomst av lokal eller distalt recidiv, kontralateral bröstcancer, eller död oavsett orsak.

b Bröstcancerfri överlevnad definieras som första förekomst av lokal eller distalt recidiv, kontralateral bröstcancer, eller död i bröstcancer.

c Metastasfri överlevnad definieras som första förekomst av distalt recidiv eller död i bröstcancer.

d Total överlevnad definieras som död oavsett orsak.


Vid ytterligare analys av undergruppen patienter med östrogenreceptorpositiv eller okänd status, var hazard ratio 0,83 (log-rank test: p=0,04250) för den icke säkerställda totala överlevnaden, motsvarande en kliniskt och statistiskt signifikant 17-procentig reduktion av risken för dödsfall.


Resultat från en delstudie på bentäthet visade att kvinnor behandlade med Aromasin efter 2-3 års tamoxifenbehandling fick en måttlig reduktion av bentätheten.

I den övergripande studien var den av behandlingen framkallade incidensen av frakturer högre hos patienter behandlade med Aromasin jämfört med tamoxifen (4,5% respektive 3,3%, p=0,038).


Resultat från en delstudie av endometrietjocklek, visar att efter 2 års behandling är medianreduktionen av endometriets slemhinnetjocklek 33% hos patienter behandlade med Aromasin, jämfört med en icke mätbar förändring hos patienter behandlade med tamoxifen.

Endometrieförtjockning som rapporterats vid behandlingens insättande återgick till den normala (<5mm) hos 54% av patienterna som behandlades med Aromasin.


Behandling av avancerad bröstcancer.

I en randomiserad kontrollerad klinisk prövning, visade Aromasinbehandling med en daglig dos av 25 mg en statistiskt signifikant förlängning av överlevnad, tid till progression och tid till behandlingssvikt i jämförelse med standardhormonbehandling med megestrolacetat hos post-menopausala kvinnor med avancerad bröstcancer i progress efter eller under pågående behandling med tamoxifen, antingen som adjuvant eller som förstahandsbehandling för avancerad bröstcancer.

Farmakokinetik

Absorption

Efter oral administration av Aromasin tabletter absorberas exemestan snabbt. Den del av dosen som absorberas från mag-tarm-kanalen är hög. Den absoluta biotillgängligheten hos människa är okänd, men den antas vara begränsad av en betydande första passage-effekt. Den absoluta biotillgängligheten hos råtta och hund var 5%, beroende på en liknande effekt. Efter en engångsdos på 25 mg uppnåddes maximala plasmanivåer på 18 ng/ml efter 2 timmar. Samtidigt intag av föda ökar biotillgängligheten med 40%.


Distribution

Distributionsvolymen för exemestan, ej korrigerad för oral biotillgänglighet, är ca 20 000 l. Kinetiken är linjär och den terminala halveringstiden är 24 timmar. Plasmaproteinbindningen är 90% och är oberoende av koncentrationen. Exemestan och dess metaboliter binds inte till röda blodkroppar. Ingen oväntad ackumulation av exemestan sker efter upprepad dosering.


Metabolism och exkretion

Exemestan metaboliseras genom oxidation av metylengruppen i position 6 via isoenzym CYP 3A4 och/eller reduktion av 17-ketogruppen med aldoketoreduktas följt av konjugering. Clearance av exemestan är ca 500 l/timme, okorrigerat för oral biotillgänglighet.

Metaboliterna är antingen inaktiva eller mindre aktiva än modersubstansen vad beträffar hämning av aromatas.

Mängden läkemedel som utsöndras oförändrat i urinen är 1% av dosen. Lika stora andelar (40%) av 14C-märkt exemestan eliminerades i urin och faeces under en vecka.


Speciella befolkningsgrupper

Ålder

Inget signifikant samband mellan systemisk exponering av Aromasin och ålder har observerats.


Nedsatt njurfunktion

Hos patienter med allvarligt nedsatt njurfunktion (CLCR<30 ml/min) var den systemiska exponeringen av exemestan 2 gånger högre jämfört med friska frivilliga.

På grund av exemestans säkerhetsprofil, anses ingen justering av dosen vara nödvändig.


Nedsatt leverfunktion

Hos patienter med måttligt eller allvarligt nedsatt leverfunktion är den systemiska exponeringen av exemestan 2-3 gånger större än hos friska frivilliga. På grund av exemestans säkerhetsprofil anses ingen justering av dosen vara nödvändig.

Prekliniska uppgifter

Toxikologiska studier

I toxicitetsstudier med upprepad dosering till råtta och hund sågs effekter på reproduktionsorganen, vilka i allmänhet kunde relateras till exemestans farmakologiska aktivitet.

Andra toxiska effekter (på lever, njurar och centrala nervsystemet) sågs endast vid exponeringar, avsevärt högre än klinisk exponering. Dessa effekter bedöms därför sakna klinisk relevans.


Mutagenicitet

Exemestan var inte genotoxiskt i bakterier (Ames test), i V79 celler (hamster), i rått-hepatocyter eller i mikrokärntest i mus. Även om exemestan var klastogent i lymfocyter in vitro, var det inte klastogent i två in vivo studier.


Reproduktionstoxikologi

Exemestan var embryotoxiskt hos råtta och kanin vid systemiska exponeringsnivåer jämförbara med dem som uppnåddes hos människa vid 25 mg/dag. Det fanns inga tecken på teratogenicitet.


Karcinogenicitet

I en tvåårig karcinogenicitetsstudie på honråttor, observerades inga behandlingsrelaterade tumörer. Studien avslutades vecka 92 på hanråttor på grund av tidig död orsakad av kronisk nefropati. I en tvåårig karcinogenicitetsstudie på möss, observerades en ökad incidens av levercancer hos båda könen vid måttliga och höga doser (150 och 450 mg/kg/dag). Detta fynd anses vara relaterat till en induktion av hepatiska mikrosomala enzymer, en effekt som observerats hos möss men inte i kliniska studier. En ökad incidens av adenom i njurtubuli noterades även hos hanmöss vid den höga dosen (450 mg/kg/dag). Denna förändring anses vara art- och könsspecifik och uppkom vid en dos som representerar en 63-faldig högre exponering än den som uppkommer vid klinisk dosering. Inga av dessa observerade effekter anses vara av klinisk relevans för behandling av patienter med exemestan.

Innehåll

En dragerad tablett innehåller 25 mg exemestan.

En dragerad tablett innehåller 30,2 mg sackaros och 0,003 mg metylparahydroxibensoat (E 218).

Tablettkärna

Kiseldioxid, kolloidal vattenhaltig, krospovidon, hypromellos, magnesiumstearat, mannitol, mikrokristallin cellulosa, natriumstärkelseglykolat (typ A), polysorbat


Dragering

Hypromellos, polyvinylalkohol, simetikon, makrogol, sackaros, magnesiumsubkarbonat, lätt, titandioxid (E 171), metylparahydroxibensoat (E 218), cetylestervax, talk, karnaubavax


Bläck: Etanol, shellack, järnoxider (E 172) och titanoxider (E 171).

Förpackningsinformation

Dragerad tablett 25 mg (benvit, rund, bikonvex, 6 mm, märkt 7663 i svart bläck på ena sidan)
30 styck blister, 1337:50, F
100 styck blister, 1441:50, F

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av