Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar
Sök apotek med läkemedlet i lager

Lagerstatus

Norspan®


Läkemedlet är narkotikaklassatReceptstatusFörmånsstatus
Mundipharma

Depotplåster 5 mikrog/timme
(Kvadratiskt, beigefärgat, plåster 4,5x4,5cm, med rundade hörn märkt: Norspan 5 µg/H)

narkotikaindikation Risk för tillvänjning föreligger.
Iakttag försiktighet vid förskrivning av detta läkemedel.

Särskild receptblankett krävs

Analgetika, opioider

Aktiv substans:
ATC-kod: N02AE01
Läkemedlet omfattas av Läkemedelsförsäkringen

Texten nedan gäller för:
Norspan® depotplåster 5 mikrog/timme, 10 mikrog/timme och 20 mikrog/timme

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2009-11-10.

Indikationer

Behandling av icke maligna smärtor av måttlig intensitet när en opioid krävs för att uppnå tillräcklig smärtlindring.

Norspan är inte lämpligt för behandling av akuta smärttillstånd.

Kontraindikationer

Norspan är kontraindicerat

  • hos patienter med känd överkänslighet mot den aktiva substansen buprenorfin eller något av hjälpämnena

  • hos opioidberoende patienter och för behandling av narkotikaabstinens

  • vid tillstånd med potentiell eller pågående kraftigt försämrad funktion hos andningscentrum och andningsfunktion

  • hos patienter som behandlas eller har behandlats med MAO-hämmare under de senaste två veckorna

  • hos patienter som lider av myasthenia gravis

  • hos patienter som lider av delirium tremens

Dosering

Norspan skall administreras var 7:e dag.

Patienter från 18 år och uppåt:

Den lägsta Norspandosen (Norspan depotplåster 5 mikrogram/timme) skall användas som initial dos. Hänsyn bör tas till patientens tidigare användning av opioider, samt patientens aktuella allmäntillstånd och medicinska status.


Titrering:

Under inledande behandling och titrering av Norspan, skall patienten vid behov ta kortverkande kompletterande smärtstillande medel i normal dosering (se avsnitt 4.5) tills smärtstillande effekt av Norspan har uppnåtts.

Dosen får inte ökas förrän efter tre dagar, när maximal effekt av given dos uppnåtts. Efterföljande dosökningar kan därefter titreras utifrån behov av kompletterande smärtlindring och patientens respons på depotplåstrets analgetiska effekt.

För att öka dosen skall det aktuella depotplåstret bytas ut mot ett större depotplåster, eller också kan en kombination av plåster användas på olika ställen för att uppnå den önskade dosen. Det rekommenderas att inte mer än två plåster appliceras samtidigt, oberoende av plåstrets styrka. Ett nytt plåster bör inte användas på samma hudparti under de följande 3-4 veckorna.

Patienten skall observeras noggrannt och regelbundet för att bedöma den optimala dosen och behandlingstiden.


Övergång från opioider:

Norspan kan användas som alternativ till behandling med andra opioider. Sådana patienter skall starta med den lägsta tillgängliga dosen (Norspan depotplåster 5 mikrogram/timme) och vid behov fortsätta ta kortverkande smärtstillande medel under titreringen.


Patienter under 18 år:

Användning av Norspan till patienter under 18 år rekommenderas inte eftersom studier saknas för denna patientgrupp.


Äldre:

Det är inte nödvändigt att justera dosen för äldre patienter.


Nedsatt njurfunktion:

Ingen särskild dosjustering krävs för patienter med nedsatt njurfunktion.


Nedsatt leverfunktion:

Buprenorfin metaboliseras i levern. Effektens intensitet och duration kan påverkas hos patienter med nedsatt leverfunktion. Därför bör patienter med leverinsufficiens övervakas noggrant under behandling med Norspan.

Patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion kan ackumulera buprenorfin under behandling med Norspan. Man bör då överväga alternativ behandling, och Norspan skall användas med försiktighet, om över huvud taget, på sådana patienter.


Applicering av plåstret:

Norspan skall placeras på icke-irriterad, intakt hud på utsidan av överarmen, övre delen av bröstkorgen, övre delen av ryggen eller på sidan av bröstkorgen men inte på hud med stora ärr. Norspan skall placeras på en relativt hårfri eller nästan helt hårfri hudyta. Om en sådan plats inte finns bör håret på platsen klippas med sax, inte rakas.


Om applikationsplatsen måste rengöras skall detta endast göras med rent vatten. Tvål, alkohol, olja, lotioner och slipande produkter får ej användas. Huden måste vara torr innan plåstret appliceras. Norspan skall appliceras omedelbart efter uttagning från den förslutna påsen. När skyddslagret tagits bort skall plåstret tryckas bestämt på plats med handflatan i cirka 30 sekunder. Se till att kontakten är fullständig, särskilt runt kanterna. Om plåstrets kanter börjar släppa kan de tejpas fast med lämplig hudtejp.


Plåstret skall sitta på kontinuerligt i 7 dagar.

Att bada, duscha eller simma skall inte påverka plåstret. Om plåstret lossnar skall ett nytt sättas på.


Behandlingstid:

Norspan bör under inga omständigheter administreras längre än vad som är absolut nödvändigt. Om långvarig smärtbehandling med Norspan är nödvändig mot bakgrund av sjukdomens art och svårighetsgrad bör noggrann och regelbunden övervakning ske (om det behövs med avbrott i behandlingen) för att fastställa om ytterligare behandling krävs och i så fall i vilken omfattning.


Avslutning av behandlingen:

Den smärtstillande effekten varar en tid efter att plåstret har tagits bort, medan koncentrationen av buprenorfin i serum gradvis minskar. Detta bör man ta hänsyn till om man planerar att behandlingen med Norspan skall följas av behandling med någon annan opioid. Som en huvudregel bör inte efterföljande opioid ges inom 24 timmar efter att plåstret tagits bort. För närvarande finns det endast begränsad information tillgänglig om startdosen för andra opioider som administreras efter att behandlingen med plåstret har avslutats.


Patienter med feber eller som utsätts för extern värme:

Patienter som bär plåstret bör uppmanas att undvika att exponera applikationsområdet för externa värmekällor, exempelvis värmedynor, elektriska värmefiltar, värmelampor, bastu, heta bad, uppvärmda vattensängar och dylikt, eftersom detta kan leda till att absorptionen av buprenorfin ökar. Vid behandling av patienter med feber bör man vara medveten om att feber också kan öka absorptionen, vilket kan leda till ökade plasmakoncentrationer av buprenorfin och därmed ökad risk för biverkningar.

Varningar och försiktighet

Norspan bör användas med särskild försiktighet hos patienter med krampsjukdomar, skallskada, chock, nedsatt medvetandegrad av okänd orsak, intrakraniella lesioner eller ökat intrakraniellt tryck samt hos patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion.


Signifikant andningsdepression har associerats med buprenorfin, särskilt vid intravenös administrering. Ett antal dödsfall på grund av överdos har inträffat när missbrukare använt buprenorfin intravenöst, oftast tillsammans med benzodiazepiner. Ytterligare dödsfall på grund av överdos har rapporterats då etanol och benzodiazepiner har använts i kombination med buprenorfin.


Norspan rekommenderas ej för smärtlindring omedelbart postoperativt eller i andra situationer som kännetecknas av ett smalt terapeutiskt fönster eller snabbt varierande behov av smärtlindring.


Kontrollerade studier på människor och djur tyder på att buprenorfin är mindre beroendeframkallande än rena agonistanalgetika. Hos människor har endast begränsade euforiska effekter observerats med buprenorfin. Detta kan leda till ett visst missbruk av produkten och man bör därför vara försiktig vid ordination till patienter som är kända för att, eller misstänks, ha missbrukat läkemedel.


Som med alla opioider kan kroniskt användning av buprenorfin leda till utveckling av fysiskt beroende. Om utsättningssymtom (abstinenssyndrom) inträffar är de i allmänhet lindriga, börjar efter två dagar och kan pågå i upp till två veckor. Abstinenssymtomen innefattar oro, ångest, nervositet, sömnlöshet, hyperkinesi, tremor och gastrointestinala störningar.

Interaktioner

Norspan får inte användas samtidigt med MAO-hämmare eller av patienter som fått MAO-hämmare under de senaste två veckorna..


Effekter av andra aktiva substanser på farmakokinetiken för buprenorfin:

Buprenorfin metaboliseras främst genom glukuronidering och i mindre utsträckning (omkring 30 %) via CYP3A4. Samtidig behandling med CYP3A4-hämmare kan leda till förhöjda plasmakoncentrationer med en förstärkt buprenorfinverkan.

En interaktionsstudie med CYP3A4-hämmaren ketokonazol gav inga kliniskt relevanta ökningar av högsta plasmakoncentration (Cmax) eller total (AUC) buprenorfinexponering.

Interaktionen mellan buprenorfin och CYP3A4-enzyminducerare har inte studerats. Samtidig administrering av Norspan och enzyminducerare (t ex fenobarbital, karbamazepin, fenytoin och rifampicin) kan leda till ökat clearance, vilket skulle kunna leda till en minskad effekt.


Minskning av blodflödet i levern, vilket kan orsakas av vissa bedövningsmedel (t ex halotan) och andra läkemedel kan leda till minskad hepatisk utsöndring av buprenorfin.


Farmakodynamiska interaktioner:

Norspan skall användas med försiktighet tillsammans med:

Bensodiazepiner: Denna kombination kan potentiera centralt utlöst andningsdepression, med risk för död.

Andra centralnervöst hämmande substanser: andra opioidderivat (analgetika och hostdämpande medel innehållande t ex morfin, dextropropoxifen, kodein, dextrometorfan eller noskapin). Vissa antidepressiva, sederande H1-receptorantagonister, alkohol, anxiolytika, neuroleptika, klonidin och relaterade substanser. Dessa kombinationer ökar den centralnervösa hämningen.


Buprenorfin är en partiell my-receptoragonist men data tyder på att den fungerar som en ren my-receptoragonist vid typiska analgetiska doser. Dessa doser ger buprenorfinexponeringar som är jämförbara med eller större än dem som genereras av Norspan 5, 10 och 20 mikrogram/timme transdermala plåster. I kliniska studier av Norspan, där patienter som fick rena my-agonistopioider (upp till 90 mg morfin oralt eller morfinekvivalenter oralt per dag) överfördes till Norspan, förekom inga rapporter om abstinenssyndrom eller opioidabstinens under övergången från den ursprungliga opioiden till Norspan.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  C.

Graviditet

Uppgifter saknas från behandling av gravida kvinnor med Norspan. Djurstudier har visat reproduktionstoxicitet. Den potentiella risken för människor är okänd.

Mot slutet av graviditeten kan höga doser av buprenorfin, även efter en kort behandlingsperiod, orsaka andningsdepression hos nyfödda. Långvarig administrering av buprenorfin under den sista trimestern kan orsaka abstinenssyndrom hos det nyfödda barnet. Därför bör Norspan inte användas under graviditet eller av kvinnor i fertil ålder som ej använder adekvata preventivmedel.


Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Studier av råttor har visat att buprenorfin kan hämma mjölkutsöndringen. Utsöndring av buprenorfin i råttmjölk har observerats. Uppgifter om utsöndring i modersmjölk saknas. Därför bör användning av NORSPAN under amning undvikas.

Trafik

Norspan har en stor inverkan på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Även då det används enligt anvisningarna kan Norspan påverka patientens reaktioner i en sådan utsträckning att trafiksäkerheten och förmågan att handha maskiner kan försämras. Detta gäller särskilt i början av behandlingen och i samband med andra centralt verkande medel, såsom alkohol, lugnande medel, sedativa och hypnotika. Läkaren bör ge en individuell rekommendation. En allmän restriktion är inte nödvändig i de fall då en stabil dos används.


De patienter som påverkas, t ex under behandlingens insättande eller titrering till en högre dos, bör inte framföra fordon eller använda maskiner. Detta gäller också i åtminstone 24 timmar efter plåstret har tagits bort.

Biverkningar

Allvarliga negativa effekter som kan associeras med behandling med Norspan i klinisk användning påminner om de reaktioner som observerats för andra opioidanalgetika, bland annat nedsatt respiration (särskilt vid samtidigt användning av andra CNS-hämmande medel) och hypotoni.


Följande biverkningar har uppträtt:


Mycket vanliga (>1/10), vanliga (>1/100, <1/10), mindre vanliga (>1/1000, <1/100), sällsynta (>1/10 000, <1/1000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekevns (kan inte beräknas från tillgänliga data).


Immunsystemet

Mindre vanliga: överkänslighet

Mycket sällsynta: anafylaktiska reaktioner, anafylaktoida reaktioner


Metabolism och nutrition

Vanliga: anorexi

Mindre vanliga: dehydrering


Psykiska störningar

Vanliga: förvirring, depression, sömnlöshet, nervositet

Mindre vanliga: sömnstörningar, rastlöshet, agitation, depersonalisation, euforiskt stämningsläge, affektlabilitet, ångest, hallucinationer, mardrömmar

Sällsynta: psykotisk störning, minskad libido

Mycket sällsynta: beroende, humörsvängningar


Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga: huvudvärk, yrsel, sömnighet

Vanliga: parestesi

Mindre vanliga: sedering, smakförvrängning, dysartri, hypoestesi, minnesnedsättning, migrän, synkope, tremor, onormal koordination, nedsatt koncentrationsförmåga

Sällsynta: balansrubbningar, talstörningar

Mycket sällsynta: ofrivilliga muskelsammandragningar


Ögon

Mindre vanliga: ögontorrhet, dimsyn

Sällsynta: synrubbning, ögonlocksödem, mios


Öron och balansorgan

Mindre vanliga: tinnitus, vertigo

Mycket sällsynta: öronsmärta


Hjärtat

Mindre vanliga: angina pectoris, palpitationer, takykardi


Andningsvägar bröstkorg och mediastinum

Vanliga: andnöd

Mindre vanliga: förvärrad astma, hosta, hypoxi, rinit, pipande andning, hyperventilering, hicka

Sällsynta: andningsdepression, andningssvikt


Magtarmkanalen

Mycket vanliga: förstoppning, muntorrhet, illamående, kräkningar

Vanliga: buksmärta, diarré, dyspepsi

Mindre vanliga: flatulens

Sällsynta: divertikulit, dysfagi, ileus


Lever och gallvägar

Sällsynta: gallkolik


Hud och subkutan vävnad

Mycket vanliga: klåda, erytem

Vanliga: utslag, svettningar, exantem

Mindre vanliga: torr hud, ansiktsödem, urtikaria

Mycket sällsynta: pustler, blåsor


Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mindre vanliga: muskelkramp, myalgi, muskelsvaghet, muskelspasmer


Njurar och urinvägar

Mindre vanliga: urinretention, miktionsstörningar


Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Sällsynta: erektil dysfunktion, sexuell dysfunktion


Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mycket vanliga: klåda på applikationsplatsen, reaktioner på applikationsplatsen

Vanliga: trötthet, asteni, smärta, perifert ödem, erytem på applikationsplatsen,

utslag på applikationsplatsen, bröstsmärta

Mindre vanliga: trötthet, influensaliknande sjukdom, pyrexi, stelhet, sjukdomskänsla, ödem, abstinenssymtom

Sällsynta: inflammation på applikationsplatsen*


Undersökningar

Mindre vanliga: ökning av alaninaminotransferas, viktminskning


Skador och förgiftningar och behandlingskomplikationer

Mindre vanliga: olycksfall (fallolyckor)


* I vissa fall kan fördröjda lokala allergiska reaktioner uppträda med tydliga tecken på inflammation. I sådana fall skall behandlingen med Norspan avslutas.


Buprenorfin uppvisar en låg risk för fysiskt beroende. Efter avslutad behandling med Norspan är det mindre sannolikt att abstinenssymtom uppträder. Detta kan bero på den mycket långsamma dissociationen av buprenorfin från opioidreceptorerna och den gradvisa minskningen av plasmakoncentrationerna av buprenorfin (normalt över en period på 30 timmar efter att det sista plåstret har tagits bort). Efter långvarig användning av Norspan kan abstinenssymtom som liknar dem som uppträder vid opioidabstinens dock inte uteslutas helt. Abstinenssymtomen innefattar oro, ångest, nervositet, sömnlöshet, hyperkinesi, tremor och gastrointestinala störningar.

Överdosering

Symtom: Symtom liknande dem för andra centralt verkande analgetika kan förväntas. Dessa omfattar andningsdepression, sedering, dåsighet, illamående, kräkningar, kardiovaskulär kollaps och uttalad mios.


Behandling: Ta bort eventuella plåster från patientens hud. Upprätta och upprätthåll öppna luftvägar, understöd eller kontrollera respirationen vid behov och upprätthåll adekvat kroppstemperatur och vätskebalans. Syre, intravenösa vätskor, vasopressorer och andra stödjande åtgärder bör användas vid behov.


En specifik opioidantagonist, såsom naloxon, kan upphäva effekterna av buprenorfin. Naloxondosen kan vara mellan 5 och 12 mg intravenöst. Effekten av naloxon kan dröja 30 minuter eller mer. Att upprätthålla en adekvat ventilation är viktigare än behandlingen med naloxon.

Se överdoseringskapitlet, Överdoseringskapitlet i FASS, på Fass.se.

Farmakodynamik


Buprenorfin är en partiell opioidagonist som verkar på my-opioidreceptorn. Den har också antagonistisk aktivitet på kappa-opioidreceptorn.


Effekten har visats i fem pivotala fas-3 studier som pågick i upp till 12 veckor med patienter med icke malign smärta av olika etiologi. Patienter med måttlig och svår artros och ryggsmärtor ingick i studierna. Norspan visade en kliniskt signifikant minskning av smärtan (ca 3 poäng på BS-11-skalan) och signifikant bättre smärtkontroll jämfört med placebo.


En långtidsöppen uppföljningsstudie (m=384) har också genomförts med patienter med icke malign smärta. Med kontinuerlig dosering kunde smärtan kontrollera i 6 månader hos 63% av patienterna, i 12 månader hos 39% av patienterna, i 18 månader hos 13% av patienterna och i 21 månader hos 6%. Cirka 17% stabiliserades med en dos på 5 mg, 35% med en dos på 10 mg och 48 % med en dos på 20 mg.

Farmakokinetik

Det föreligger bevis för enterohepatisk recirkulation.

Studier på icke-dräktiga och dräktiga råttor har visat att buprenorfin passerar över blod-hjärnbarriären och placentabarriären. Koncentrationerna i hjärnan (som endast innehöll oförändrat buprenorfin) efter parenteral administrering var 2–3 gånger högre än efter oral administrering. Efter intramuskulär eller oral administrering ackumuleras till synes buprenorfin i magtarmkanalens lumen hos fostret – förmodligen på grund av gallvägsutsöndring, eftersom den enterohepatiska cirkulationen inte är fullt utvecklad.


Varje Norspan hudplåster ger en stabil tillförsel av buprenorfin i upp till sju dagar. Steady state uppnås under den första applikationen. Efter borttagande av Norspan minskar buprenorfinkoncentrationen med cirka 50 % på 12timmar (mellan 10 och 24 timmar).


Absorption:

Efter applikation av Norspan diffunderar buprenorfin från depotplåstret genom huden. I kliniska farmakologiska studier uppgick mediantiden för att Norspan 10 mikrogram/timme skulle tillföra detekterbara buprenorfinkoncentrationer (25 pikogram/ml) till cirka 17 timmar. Analys av residualbuprenorfin i plåstren efter 7 dagars användning visar att 15 % av det ursprungliga innehållet har tillförts. En studie av biotillgängligheten, jämfört med intravenös administrering, bekräftar att denna mängd har absorberats systemiskt. Buprenorfinkoncentrationerna förblir relativt konstanta under den 7 dagar långa användning av plåstren.


Applikationsplats:

En studie av friska försökspersoner visade att den farmakokinetiska profilen för buprenorfin som tillfördes via Norspan är likartad vid applicering på utsidan av överarmen, övre delen av bröstkorgen, övre delen av ryggen eller på sidan av bröstkorgen (mellersta axillarlinjen, 5:e interkostala mellanrummet). Absorptionen varierar till viss del beroende på applikationsområdet och exponeringen är som mest omkring 26 % högre då plåstret appliceras på den övre delen av ryggen jämfört med på sidan av bröstkorgen.


I en studie av friska försökspersoner som fick Norspan upprepade gånger på samma plats observerades en nästan fördubblad exponering med en 14 dagar lång viloperiod. Av detta skäl rekommenderas en rotation av applikationsplatserna, och att ett nytt plåster inte placeras på samma ställe på huden på 3-4 veckor.


I en studie av friska försökspersoner orsakade applicering av värmedyna direkt på Norspan depotplåster en övergående ökning av blodkoncentrationen av buprenorfin på 26-55 %. Koncentrationerna återgick till det normala inom 5 timmar efter det att värmekällan hade avlägsnats. Av detta skäl rekommenderas ej att direkta värmekällor, såsom varmvattenflaskor, värmedynor eller elektriska filtar, appliceras direkt på plåstret. En värmedyna som placerades på Norspan-platsen omedelbart efter borttagning av plåstret ändrade inte absorptionen från depån i huden.


Distribution:

Buprenorfin är till omkring 96 % bundet till plasmaproteiner.


Studier av intravenöst buprenorfin har uppvisat en stor distributionsvolym, vilket tyder på omfattande distribution av buprenorfin. I en studie av intravenöst buprenorfin hos friska försökspersoner var distributionsvolymen vid steady state 430 l, vilket återspeglar den stora distributionsvolymen och lipofiliteten för den aktiva substansen.


Efter intravenös administrering utsöndras buprenorfin och dess metaboliter i gallan, och distribueras inom flera minuter till cerebrospinalvätskan. Buprenorfinkoncentrationerna i cerebrospinalvätskan tycks vara cirka 15–25 % av de samtidiga plasmakoncentrationerna.


Biotransformering och eliminering:

Buprenorfinmetabolismen i huden efter applikation av Norspan är försumbar. Efter transdermal applicering elimineras buprenorfin via hepatisk metabolism med efterföljande biliär och renal eliminering av lösliga metaboliter. Den hepatiske metabolismen, via CYP3A4 och UGT1A1/1A3 enzymerna, leder till två huvudmetaboliter, norbuprenorfin respektive buprenorfin 3-O-glukuronid. Norbuprenorfin glukuronideras före eliminering. Buprenorfin elimineras även via faeces. I en studie på postoperativa patienter visade sig den totala elimineringen av buprenorfin vara cirka 55 l/h.


Norbuprenorfin är den enda kända aktiva metaboliten av buprenorfin.


Effekter av buprenorfin på farmakokinetiken för andra aktiva substanser:

Baserat på in vitro-studier i humana mikrosomer och hepatocyter, har buprenorfin inte någon potential för att hämma metabolism som katalyseras av CYP450-enzymerna CYP1A2, CYP2A6 och CYP3A4 vid de koncentrationer som uppnås vid användning av Norspan 20 mikrogram/timme depotplåster. Effekten på metabolism som katalyseras av CYP2C8, CYP2C9 och CYP2C19 har inte studerats.

Prekliniska uppgifter

I toxikologiska studier av engångsdoser och upprepade doser på råttor, kaniner, marsvin, hundar och minigrisar orsakade Norspan minimala eller inga oönskade systemiska händelser, medan hudirritation observerades hos samtliga undersökta arter. Inga teratogena effekter observerades hos råttor eller kaniner. Perinatal mortalitet har emellertid rapporterats i litteraturen hos råttor som behandlats med buprenorfin.

En standarduppsättning genotoxicitetstester indikerade att buprenorfin inte är genotoxiskt.

Långtidsstudier på råttor och möss visade ingen karcinogen potential som är relevant för människor.

Tillgängliga toxikologiska uppgifter tyder inte på någon sensibiliserande potential för tillsatserna i depotplåstren.

Innehåll

5 mg depotplåster:

Varje depotplåster innehåller 5 mg buprenorfin.

Yta som innehåller aktiv substans: 6,25 cm2.

Nominell frisättningshastighet: 5 mikrogram buprenorfin per timme (under 7 dagar).

 

10 mg depotplåster:

Varje depotplåster innehåller 10 mg buprenorfin.

Yta som innehåller aktiv substans: 12,5 cm2.

Nominell frisättningshastighet: 10 mikrogram buprenorfin per timme (under 7 dagar).

 

20 mg depotplåster:

Varje depotplåster innehåller 20 mg buprenorfin.

Yta som innehåller aktiv substans: 25 cm2.

Nominell frisättningshastighet: 20 mikrogram buprenorfin per timme (under 7 dagar).

 

Häftskikt (innehållande buprenorfin): [(Z)-oktades-9-en-1-yl] (oleyloleat), povidon K90, 4-oxopentansyra (levulinsyra), akrylsyra-butylakrylat-2-(etylhexyl) akrylat-vinylacetat sampolymer (5:15:75:5). tvärbunden (DuroTak-387-2054).


Häftskikt (utan buprenorfin): akrylsyra-butylakrylat-2-(etylhexyl) akrylat-vinylacetat sampolymer (5:15:75:5), ej tvärbunden (DuroTak 387-2052).


Separerande film mellan häftskikten med och utan buprenorfin: poly(etentereftalat) film.


Baksidesskikt: poly(etentereftalat) väv.


Skyddsskikt på framsidan som täcker den självhäftande ytan innehållande matrisen buprenorfin (skall tas bort innan plåstret appliceras): poly(etentereftalat)-film, silikoniserad belagd på en sida med aluminium.

Blandbarhet

Ej relevant

Hantering, hållbarhet och förvaring

2 år

Förvaras vid högst 25°C.

Plåstret får inte användas om förslutningen är bruten.


Kassering efter användning:

Vid byte av plåstret skall det använda plåstret avlägsnas, vikas ihop med häftskiktet inåt och slängas på ett säkert sätt samt utom syn- och räckhåll för barn.

Förpackningsinformation

Depotplåster 5 mikrog/timme Kvadratiskt, beigefärgat, plåster 4,5x4,5cm, med rundade hörn märkt: Norspan 5 µg/H
4 styck påse, 227:50, F
12 styck påse, 591:50, F
Depotplåster 10 mikrog/timme Rektangulärt, beigefärgat plåster, 4,5x6,8cm, med rundade hörn märkt: Norspan 10 µg/h
4 styck påse, 377:-, F
12 styck påse, 1037:-, F
Depotplåster 20 mikrog/timme Kvadratiskt, beigefärgat plåster, 7,2x7,2cm, med rundade hörn märkt: Norspan 20 µg/h
4 styck påse, 647:-, F
12 styck påse, 1847:-, F

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av