Indikationer
Läkemedlet är endast avsett för användning vid oral eller rektal administrering.
Röntgenkontrastmedel. Enbart Gastrografin skall i första hand användas för sådana fall, då användningen av bariumsulfat ej är tillfredsställande, icke önskvärd eller kontraindicerad. Hit räknas: Misstanke om partiell eller total stenos, tarmobstruktion, postoperativ ileus, hotande perforationer, andra akuta tillstånd vilka med sannolikhet gör ett kirurgiskt ingrepp nödvändigt, tillstånd efter mag-tarmresektioner. Avbildning av främmande kroppar och tumörer före endoskopi. Avbildning av gastrointestinalfistlar. Megacolon. Behandling av okomplicerad mekoniumileus. Kontrastförstärkning vid datortomografi. Dessutom kan Gastrografin generellt användas på samma indikationer som bariumsulfat, med undantag för avbildning av slemhinnesjukdomar.
Kontraindikationer
Överkänslighet mot natriumamidotrizoat och megluminamidotrizoat eller mot något hjälpämne.
Gastrografin ska inte administreras outspädd till patienter med låg plasmavolym, såsom nyfödda, spädbarn, barn och uttorkade patienter då komplikationer vid hypovolemi kan vara särskilt svåra hos dessa patienter.
Gastrografin ska inte administreras outspädd till patienter med misstänkt risk för aspiration eller bronko-esofagal fistel då hyperosmolariteten kan orsaka akut pulmonellt ödem, kemisk pneumoni, respiratorisk kollaps och dödsfall.
Dosering
Allmän information
På grund av tillsatsämnena (smakämnen och vätmedel) får Gastrografin inte användas intravaskulärt.
För att öka det diagnostiska utbytet bör tarmen tömmas innan undersökning.
Hydrering
Före och efter kontrastmedel ges måste adekvat hydrering utföras. Detta gäller främst patienter med multipel myeloma, diabetes mellitus, polyuri, oliguri, hyperurikemi samt för spädbarn, små barn, och äldre. Störningar i vätske- och elektrolytbalans måste korrigeras innan undersökningen startas.
Nyfödda, spädbarn och barn
Små barn (<1 år) och speciellt nyfödda, är känsliga för förändringar i elektrolytbalans och hemodynamik. Gastrografin bör inte ges till nyfödda, spädbarn och barn i högre doser än rekommenderat. Till nyfödda och spädbarn kan kontrastmedel med låg osmolaritet oftast ge högre säkerhet än med Gastrografin, som har hög osmolaritet.
Peroral användning
Dosering alltefter undersökningens art och patientens ålder.
Vuxna och barn över 10 år
Ventrikelröntgen: 60 ml
Tarmpassage: upp till 100 ml
För äldre och kakektiska patienter rekommenderas en utspädning med vatten i förhållandet 1:1.
Pediatrisk population
Nyfödda och spädbarn: 15-30 ml (utspätt med vatten i förhållandet 1:3)
Barn (upp till 10 år): 15-30 ml (eventuellt utspätt med vatten i förhållandet 1:2)
Rektal användning (inklusive behandling av okomplicerad mekoniumileus)
Vuxna
Upp till 500 ml utspädd Gastrografin lösning (utspädd med 3-4 delar vatten)
Pediatrisk population
Barn (upp till 5 år): upp till 500 ml utspädd Gastrografin lösning (utspädd med 5 delar vatten)
Barn (över 5 år): upp till 500 ml utspädd Gastrografin lösning (utspädd med 4-5 delar vatten)
Kombinationsbehandling med bariumsulfat
Vuxna och barn över 10 år
Utöver den sedvanliga mängden bariumsulfat: 30 ml Gastrografin
I kombination med bariumsulfat, har en blandning av 30 ml Gastrografin med 100 g bariumsulfat visat sig mest lämplig. Passagen med Gastrografin enbart är avslutad efter 2 timmar, med kombinationen Gastrografin/bariumsulfat, efter cirka 3 timmar.
Pediatrisk population
Utöver den sedvanliga mängden bariumsulfat:
Barn (upp till 5 år): 2 - 5 ml Gastrografin till 100 ml bariumsulfat
Barn (från 5-10 år gamla): 10 ml Gastrografin till 100 ml bariumsulfat
Datortomografi
Undersökningen kan genomföras sedan patienten fått 0,5-1,5 liter cirka 3%-ig Gastrografin (30 ml Gastrografin per liter vatten).
Mekoniumileus
Det är möjligt att bota en okomplicerad mekoniumileus med hjälp av Gastrografin. Kontrastmedlets höga osmotiska tryck gör att omgivande vävnader avger stora mängder vätska till tarmarna varvid mekoniumileus upplöses.
Varningar och försiktighet
Störningar i vatten- och elektrolythalten måste korrigeras före undersökningen.
Överkänslighet
För patienter med känd överkänslighet mot Gastrografin eller någon av dess innehållsämnen krävs en särskilt noggrann risk-nytta-bedömning på grund av den ökade risken för anafylaktiska/överkänslighetsreaktioner.
Patienter som är överkänsliga, eller som tidigare varit överkänsliga, mot jodhaltiga kontrastmedel löper en större risk att få en kraftig reaktion. Dock är sådana reaktioner överlag oregelbundna och svåra att förutse.
Patienter med bronkial astma löper större risk att få bronkospasm eller en allergisk reaktion.
För patienter med en allergisk disposition, känd överkänslighet mot jodhaltiga kontrastmedel eller tidigare astma, kan man överväga att premedicinera med antihistamin och/eller glukokortikoider.
Fördröjda reaktioner kan förekomma (flera timmar eller dagar senare), se avsnitt Biverkningar.
Illamående, kräkningar, milt angioödem, konjuktivit, hosta, klåda, rinit, nysningar och
urticaria har rapporterats. Dessa reaktioner, som kan uppstå utan koppling till given mängd och administreringssätt, kan vara de första tecknen på begynnande chocktillstånd.
Om överkänslighetsreaktioner uppkommer (se Biverkningar), måste administreringen omedelbart avbrytas och – om nödvändigt – skall specifik intravenös behandling sättas in.
Beredskap för akuta situationer och läkemedel för behandling av överkänslighetsreaktioner är nödvändiga.
Risken för anafylaktiska/överkänslighetsreaktioner är högre om patienten har anamnes på:
-
allergiska sjukdomar
-
bronkialastma
-
tidigare anafylaktisk/överkänslighetsreaktion mot jodhaltiga kontrastmedel
Patienter med kardiovaskulär sjukdom är mer benägna att få en allvarlig eller till och med dödlig utgång av svåra överkänslighetsreaktioner.
Dåligt allmäntillstånd
Försiktighet bör iakttas och behovet av undersökning noga övervägas hos patienter med dåligt allmäntillstånd.
Thyreoidea dysfunktion
En särskilt nogrann risk-nytta-bedömning krävs hos patienter med känd eller misstänkt hypertyreoidism eller struma då jodhaltiga kontrastmedel kan påverka thyreoideas funktion, försämra eller inducera hypertyreoidism och tyreotoxisk kris.
En undersökning av thyreoideafunktionen innan administrering av Gastrografin och/eller förebyggande tyreostatisk medicinering bör övervägas hos patienter med känd eller misstänkt hypertyreoidism.
Hos neonatala, särskilt för tidigt födda spädbarn, som har blivit exponerade för Gastrografin, antingen via modern under graviditeten eller under den neonatala perioden, bör thyreoideafunktionen monitoreras eftersom exponering för överskottsjod kan förorsaka hypotyreoidism som kan behöva behandlas.
Bariumsulfat
Kombineras Gastrografin med bariumsulfat bör man uppmärksamma kontra-indikationer, varningar och möjliga biverkningar som är relevanta för detta preparat.
Gastrointestinalt
I fall av förlängd retention av Gastrografin i magtarmkanalen (t.ex. obstruktion, ileus) kan vävnadsskada, blödning, tarmnekros och tarmperforering förekomma.
Hydrering
Adekvat hydrering och elektrolytbalans ska etableras och bibehållas hos patienten eftersom Gastrografins hyperosmolalitet kan orsaka uttorkning och obalans i elektrolyter.
Om kontrastmedlet av misstag hamnar i luftstrupen finns risk för lungödem.
Gastrografin är olämpligt för diagnos av enterit.
Detta läkemedel innehåller 374 mg natrium per 100 ml flaska, motsvarande 18,7% av WHOs högsta rekommenderat dagligt intag (2 gram natrium för vuxna).
Interaktioner
Överkänslighetsreaktioner kan förvärras hos patienter som behandlas med betablockerare, särskilt hos personer med bronkial astma. Patienter som behandlas med beta-blockerare och som får sådana reaktioner svarar inte alltid på behandling med beta-agonister.
Interleukin-2: Tidigare behandling (upp till flera veckor) med interleukin-2 associeras med en ökad risk för fördröjda reaktioner mot Gastrografin.
Graviditet
För Gastrografin är klinisk erfarenhet från gravida kvinnor begränsad. Djurstudier tyder inte på någon teratogenicitet (se Prekliniska uppgifter). Risken för människa är okänd. Joniserande strålning skall undvikas under graviditet så långt det är möjligt och fördelarna med en röntgenundersökning – med eller utan kontrastmedel - skall noga vägas mot den eventuella risken.
Amning
Amidotrizoinsyra passerar över i modersmjölk men risk för påverkan på barnet synes osannolik vid terapeutiska doser.
Trafik
Inga kända.
Biverkningar
Frekvensen av biverkningar från spontana rapporter och litteratur:
Biverkningar som uppstår i samband med användning av jodhaltiga kontrastmedel är normalt lindriga till måttliga och kortvariga. Emellertid har svåra och livshotande reaktioner samt dödsfall rapporterats. De mest frekvent rapporterade biverkningarna är illamående, kräkningar och diarré.
Tabellen nedan rapporterar biverkningar efter MedDRA-organsystemklassificering.
|
|
Vanlig
|
Sällsynt (≥1/10 000, <1/1000) |
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data) |
|---|---|---|---|
|
Immunsystemet |
|
Anafylaktisk chock Anafylaktisk/överkänslighetsreaktion |
|
|
Endokrina systemet |
|
Hypertyreoidism |
Hypotyreoidism |
|
Metabolism och nutrition |
|
Vätske-/elektrolytobalans |
|
|
Centrala och perifera nervsystemet |
|
Medvetanderubbningar Huvudvärk Yrsel |
|
|
Hjärtat |
|
Hjärtstillestånd Takykardi |
|
|
Blodkärl |
|
Chock Hypotoni |
|
|
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum |
|
Bronkospasm Dyspné Aspiration Pulmonellt ödem efter aspiration Aspirationspneumoni |
|
|
Magtarmkanalen |
Kräkningar Illamående Diarré |
Intestinal perforation Buksmärta Blåsor i munslemhinnan |
|
|
Hud och subkutan vävnad |
|
Toxisk epidermal nekrolys Urticaria Utslag Klåda Hudrodnad Ansiktsödem |
|
|
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället |
|
Feber Svettning |
|
Den mest passande MedDRA termen används för att beskriva en viss reaktion och dess synonymer och liknande tillstånd.
Immunsystemet, anafylaktisk reaktion/överkänslighet:
Systemisk överkänslighet är sällsynt, normalt lindrig och förekommer generellt i form av hudreaktioner. Risken för en svår överkänslighetsreaktion kan dock inte helt uteslutas (se Varningar och försiktighet).
Magtarmkanalen:
Den höga koncentrationen gör lösningen starkt hyperton, vilket i vissa fall kan ge upphov till diarrétillstånd, som emellertid upphör, så snart tarmen är fullständigt tömd. En pågående enterit eller kolit kan övergående förstärkas. Långvarig kontakt med tarmslemhinna kan leda till erosion och nekros.
Sällsynta fall av letal nekrotiserande enterokolitis har rapporterats hos nyfödda efter Gastrografin enema.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Överdosering
Överdosering som orsakar obalans i vätske- och elektrolythalterna skall korrigeras.
Farmakodynamik
Gastrografin innehåller som kontrastgivande ämne saltet av amido(dia-)trizoinsyra, i vilket röntgenabsorberande jod finns starkt kemiskt bundet.
Farmakokinetik
Efter oral administrering absorberas endast ungefär 3% av amidotrizoinsyran. Vid perforation i mag-tarmkanalen kommer Gastrografin in i bukhålan eller omgivande vävnad, där det absorberas och slutligen utsöndras via njurarna. Hos vissa patienter har opacifikationsundersökningar av njurbäcken och urinledare visat en högre absorption även i frånvaro av perforation.
Prekliniska uppgifter
Gängse studier avseende allmän toxicitet, genotoxicitet, reproduktionstoxicitet, lokal tolerans och kontaktallergier visar inga särskilda risker för människan.
Studier på karcinogen potential har inte utförts.
Innehåll
1 ml innehåller: Natriumamidotrizoat 0,1 g och megluminamidotrizoat 0,66 g (370 mg I/ml). Varje flaska á 100 ml innehåller 374 mg natrium.
Kontrastmedelsmängd/flaska à 100 ml = 76 g
Jodmängd/flaska á 100 ml = 37 g
Osmotiskt tryck vid 37°C = 55,1 atm, 5,58 Mpa
Osmolalitet vid 37°C = 2,15 osm/kg H2O
Viskositet vid 20°C = 18,5 mPa s eller cP, och vid 37°C 8,9 mPa s eller cP.
Dinatriumedetat, sackarinnatrium, polysorbat 80, stjärnanisolja, renat vatten.
Blandbarhet
Gastrografin skall inte blandas med andra medicinska produkter förutom produkter omnämnda under avsnitt Dosering.
Miljöpåverkan
Amidotrizoinsyra
Miljörisk:
Risk för miljöpåverkan av amidotrizoinsyra kan inte uteslutas då det inte finns tillräckliga ekotoxikologiska data.
Nedbrytning:
Amidotrizoinsyra är potentiellt persistent.
Bioackumulering:
Amidotrizoinsyra har låg potential att bioackumuleras.
Läs mer
Detaljerad miljöinformation
Environmental Risk Classification
Predicted Environmental Concentration (PEC)
PEC is calculated according to the following formula:
PEC (μg/L) = (A*109*(100-R))/(365*P*V*D*100) = 1.37*10-6*A*(100-R) = 0.15 μg/L
Where:
A = 958.32 kg (meglumine salt) + 145.2 kg (sodium salt) = 1103.52 kg (total sold amount API in Sweden year 2021, data from IQVIA / LIF)
R = 0 % removal rate (due to loss by adsorption to sludge particles, by volatilization, hydrolysis or biodegradation) = 0 if no data is available
P = number of inhabitants in Sweden = 10 *106
V (L/day) = volume of wastewater per capita and day = 200 (ECHA default) (Reference I)
D = factor for dilution of wastewater by surface water flow = 10 (ECHA default) (Reference I)
Predicted No Effect Concentration (PNEC)
Ecotoxicological studies
Both studies detailed below were conducted with the amidotrizoate meglumine salt.
Crustacean (waterflea, Daphnia magna):
Acute toxicity
EC50 48 hours (immobilization) ≥ 100 mg/L. Guideline OECD 202. (Reference II)
Bacteria (Pseudomonas putida)
EC50 16 hours (growth) > 1000 mg/L. Guideline DIN38412 L8. (Reference III)
The available ecotoxicological data is insufficient for PNEC derivation.
Environmental risk classification (PEC/PNEC ratio)
Due to limited ecotoxicological data it is not possible to derive the risk quotient (PEC/PNEC).
Justification of chosen environmental risk phrase:
Insufficient data to calculate the PEC/PNEC ratio qualifies for the phrase “Risk of environmental impact of amidotrozoic acid cannot be excluded, since there is not sufficient ecotoxicity data available.”
Degradation
Biotic degradation
Ready degradability:
The test compound (meglumin amidotrizoate) was studied for ready biodegradability in a test conducted over 28 days. Total biodegradation reached 19 % at day 3 and was attributed to meglumine, as specific chemical analysis of amidotriazoate did not reveal any biodegradation. Hence, the study reported 0 % biodegradation of amidotrizoic acid in 28 days. Guideline OECD 301E. (Reference IV)
Justification of chosen degradation phrase:
Amidotrozoic acid was assessed to be not readily biodegradable, which qualifies for the phrase “Amidotrozoic acid is potentially persistent.”
Bioaccumulation
Partitioning coefficient:
The partitioning coefficient of amidotrizoic acid was reported in the pubchem database as estimated with the US EPA EPI Suite, v4.1.
The log Dow was reported with 1.37 (Reference V)
Justification of chosen bioaccumulation phrase:
As the log Dow was < 4 amidotrozoic acid is not considered bioaccumulative which qualifies for the phrase “Amidotrozoic acid has low potential for bioaccumulation.”
Excretion (metabolism)
Amidotrizoate meglumine/sodium salt is excreted unmetabolized as the parent compound. (Reference VI).
References
-
Guidance on information requirements and Chemical Safety Assessment Chapter R.16: Environmental exposure assessment. V3.0, Feb. 2016.
-
Acute immobilization test of ZK2336/Megl. to Daphnia magna (limit test). Schering AG, Experimental Toxicology, Report no. 8944, Study no. TX89378.
-
Growth inhibition test of meglumin amidotrizoate on the bacterium Pseudomonas putida. Schering AG, Experimental Toxicology, Report no. 9193, Study no. TX90151.
-
Study on the biodegradability of meglumin amidotrizoate, iohexol and iopromid according to the modified OECD Screening Test. Schering AG, Experimental Toxicology, Report no. 9170, Study no. TX90105.
-
Pubchem database. LogP estimation of amidotrizoic acid based on US EPA EPI Suite, v4.1.
-
Bourin M, Jolliet P, Ballereau F. An overview of the clinical pharmacokinetics of x-ray contrast media. Clin Pharmacokinet Mar;32(3):180-93.
Hållbarhet, förvaring och hantering
Hållbarhet
4 år.
Öppnad flaska: 3 dagar
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras i ytterkartongen, ljuskänsligt, samt i skydd för röntgenstrålning.
Inga särskilda temperaturanvisningar.
Särskilda anvisningar för destruktion
Vid låg temperatur (<7°C) kan kontrastmedelslösningen kristallisera. Kristallerna går lätt åter i lösning om innehållet uppvärmes och flaskan emellanåt omskakas. Lösningen kan sedan användas utan risk. Grumliga eller missfärgade kontrastmedelslösningar skall ej användas. Kontrastmedelslösningar som ej används inom 3 dagar efter öppnandet skall kasseras.
Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.