Innehåll
1 ml innehåller: Ivermektin 10 mg, glycerolformal, propylenglykol
Egenskaper
Ivermektin är en endectocid som tillhör gruppen makrocykliska laktoner, vilka kan binda selektivt till glutamatreglerande kloridjonkanaler som förekommer i flera ryggradslösa djurs nerv- och muskelceller. Detta leder till en ökad permeabilitet för kloridjoner över cellmembranen, vilket ger en hyperpolarisering av nerv- och muskelceller hos parasiten som därmed paralyseras och avdödas. Föreningar ur denna grupp kan också interagera med andra ligandreglerade kloridjonkanaler, till exempel de som regleras av neurotransmittorn gamma-aminosmörsyra (GABA).
Antiparasitärt spektrum. Ivermektin har vid normal dosering hög aktivitet (>90%) mot matura, immatura och larvala stadier av nematoder, kvalster och insekter. Ivermektin saknar effekt mot cestoder och trematoder.
Maximal serumkoncentration uppnås hos nöt och svin ca 2 dygn efter dosering. Halveringstid i plasma är ca 2,8 dygn och 0,5 dygn hos nöt respektive svin. Ivermektin föreligger till ca 80% i obunden form i plasma. I övriga vävnader fördelar sig ivermektin i ordning: lever>fett>njure>muskulatur hos nöt och fett>lever>njure>muskulatur hos svin. Substansen metaboliseras endast delvis. Ometaboliserad ivermektin samt nedbrytningsprodukter utsöndras till 99% via faeces och till 1% via urin. Utsöndrat ivermektin inaktiveras genom bindning till jord och bryts ned av UV-ljus.
Miljöegenskaper: Ivermektin utsöndras i aktiv form i feces och är toxiskt för larver till vissa dynglevande insekter såsom dyngflugor och dyngbaggar. Durationen av den toxiska effekten i feces varierar beroende på art och livscykelstadium. Studier visar att när ivermektin kommer i kontakt med jorden så binds det snabbt och hårt till jordpartiklar och blir därigenom inaktivt. Om defekation sker direkt i mindre vattendrag finns en viss risk att koncentrationen av ivermektin i vattnet når en nivå som är toxisk för känsliga vattenorganismer. Behandling med ivermektin enligt rekommendation påverkar inte populationsdynamiken hos dynglevande insekter. Daggmaskar som lever av feces från behandlade djur påverkas inte.
Indikationer
Nötkreatur: Gastrointestinala rundmaskar:Matura, immatura och larvala Ostertagia (inkl inhiberade larver), Haemonchus, Trichostrongylus, Cooperia, Oesophagostomum och matura Nematodirus.Lungmask: Matura, immatura och larvala Dictyocaulus. Skabbkvalster: Sarcoptes, Psoroptes. Löss: Linognathus, Haematopinus. Nötstyng: Larvala stadier av Hypoderma.
Ren: Larvala stadier av Oedemagena.
Svin: Gastrointestinala rundmaskar: Matura, immatura och larvala Ascaris, Oesophagostomum, Hyostrongylus. Matura Strongyloides. Lungmask: Matura Metastrongylus. Skabbkvalster: Sarcoptes. Löss: Haematopinus.
Kontraindikationer
Inga.
Försiktighet
Hos djurarter, som ej anges vara måldjur, kan ivermektiner/milbemyciner tolereras mindre väl. Fall av intolerans med fatala konsekvenser har rapporterats hos hund, speciellt hos collie, old english sheepdog och närbesläktade raser och korsningar, samt också hos sköldpaddor.
Dräktighet och laktation
Den rekommenderade dosen har ingen negativ effekt på reproduktion eller dräktighet. Lakterande mjölkkor får ej behandlas. Sinkor och dräktiga kvigor får ej behandlas närmare än 60 dagar före kalvning när mjölken är avsedd för human konsumtion.
Biverkningar
Övergående reaktion såsom svullnad på injektionsstället har observerats på vissa djur efter subkutan injektion. Dessa reaktioner har försvunnit utan vidare behandling.
Dosering
Injiceras subkutant.
Nöt och ren: 1 ml Ivomec vet. per 50 kg kroppsvikt svarande mot 0,2 mg ivermektin per kg kroppsvikt.
Svin: 1 ml Ivomec vet. per 33 kg kroppsvikt svarande mot 0,3 mg ivermektin per kg kroppsvikt.
Karenstider
Slakt: Nöt 49 dygn. Ren och svin 28 dygn. Lakterande mjölkkor får ej behandlas. Sinkor och kvigor får ej behandlas senare än 60 dygn före kalvning när mjölken är avsedd för human konsumtion.
Interaktioner
Inga kända.
Överdosering
Nöt: Vid en dos på 4,0 mg ivermektin per kg subkutant (20 gånger rekommenderad dos), har ataxi och depression observerats.
Svin: Vid en dos på 30 mg ivermektin per kg subkutant (100 gånger rekommenderad dos), har letargi, ataxi, bilateral mydriasis, intermittent tremor, ansträngd andning och i övrigt kraftigt påverkat allmäntillstånd iakttagits. Ingen känd antidot. Symptomatisk behandling kan vara motiverad.
Övrigt
Fritt ivermektin är toxiskt för fisk och andra vattenlevande organismer. Ej använt veterinärmedicinskt läkemedel och avfall ska destrueras enligt gällande anvisningar.
Förvaring
Förvaras i ytterkartongen (ljuskänsligt). Förvaras vid högst 25 °C.