Glukosel med elektrolyter infusionsvätska, lösning är indicerat för att tillföra energi medelst glukos och för elektrolyttillförsel vid parenteral nutrition. Den kan också ges postoperativt efter elektiv kirurgi för att fylla det basala dagsbehovet av vätska, energi och elektrolyter.

Kan användas som komplement till enteral nutrition.

Observera:
Denna lösning är endast en komponent av parenteral nutrition. Total parenteral nutrition innehåller även aminosyror, vitaminer, essentiella fettsyror och spårämnen.

Kontraindikationer med anknytning till produkten eller parenteral nutrition i allmänhet:

• hyperglykemi som inte svarar på insulindoser upp till 6 enheter insulin/timme

• dekompenserad diabetes mellitus, diabetisk koma

• obehandlad diabetes insipidus

• anuri utan renal ersättningsbehandling

• intrakraniell eller intraspinal blödning

• delirium tremens ifall patienten redan är dehydrerad

• patologiskt höga elektrolytkoncentrationer i serum, särskilt kalium (hyperkalemi)

• instabil cirkulatorisk status som är livshotande (tillstånd av kollaps och chock)

• cellulär hypoxi

• metabolisk acidos

• överkänslighet mot de aktiva substanserna eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

Doseringen justeras individuellt på grundval av patientens ålder, kroppsvikt och kliniska tillstånd.

Vätskebalans, blodglukosnivå och elektrolyter i serum skall kontrolleras före och under administreringen (se avsnitt Varningar och försiktighet, Interaktioner, Graviditet och Biverkningar).

Rekommenderad dosering för vuxna:

Den maximala dagliga dosen är 40 ml/kg, vilket motsvarar 4 g glukos/kg.

Den maximala infusionstakten är 2,5 ml/kg/timme, vilket motsvarar 0, 25 g glukos/kg/timme. Den maximala dropptakten är 0,8 droppar/kg/minut. Sålunda är den maximala infusionstakten ca.175 ml/timme (motsvarande maximal dropptakt på 58 droppar/minut) för en patient som väger 70 kg, vilket resulterar i ett glukosintag på 17,5 g/timme och ett kaliumintag på 4,4 mmol/timme.

Allmänna begränsningar för kalium- och glukosintag
Endast vid särskilda omständigheter, såsom vid allvarlig hypokalemi, kan adminstreringen av kalium överskrida 20 mmol/timme, p.g.a. risk för hjärtrytmstörningar.
Administreringen av glukos får inte överstiga 1 g/kg/timme, p.g.a. risk för hyperglykemi och osmotisk diures.

Då metaboliska störningar (t.ex. postoperativt eller efter kroppsskada, hypoxi, organsvikt) förekommer, kan den oxidativa metabolismen av glukos vara försämrad. I sådana fall skall glukosintaget begränsas till 2-4 g/kg/dag. Glukoshalten i blodet ska inte överstiga 6,1 mmol/l (110 mg/100 ml).

För att undvika hypoglykemi efter infusionen bör infusionstakten minskas gradvis i den avslutande infusionsfasen. Se även avsnitt Varningar och försiktighet.

Pediatrisk population

Barn över 2 år:

Den rekommenderade doseringen motsvarar den för vuxna (se rekommenderad dosering för vuxna ovan). Ytterligare vätska eller energi som kan krävas för barnpatienter ska administreras i form av glukoslösningar eller fettemulsioner efter behov.

De angivna doseringsrekommendationerna är riktgivande och baserar sig på genomsnittliga behov. Doseringen ska anpassas individuellt efter ålder, utvecklingsnivå och sjukdom. Barnets vätskestatus ska tas i beaktande vid beräkning av dosen.

Rekommendationer för zinkintag hos barn:
Rekommenderat intag av zink är 50 mikrogram/kg kroppsvikt/dygn. Detta ska tas i beaktande vid bestämning av den dagliga dosen av Glukosel för barn.

Noggrannhet bör iakttas för att inte överskrida den maximala zinkdosen på 5 mg per dygn hos barn som väger över 25 kg.

Ifall zinkbehovet är ökat (t.ex. p.g.a. kraftig förlust via huden eller matsmältningskanalen) kan större doser vara nödvändiga.

Barn under 2 år:

På grund av sin sammansättning ska Glukosel inte användas till barn under 2 år. Glukosel fyller inte kraven för denna åldersgrupp.

Uppföljning av behandlingen

Vätskebalans, elektrolyter, glukos och osmolalitet ska kontrolleras regelbundet i såväl blod som urin. Vid trauma, sepsis samt vid relativ insulinresistens görs täta glukoskontroller, t.ex. var 4:e - 6:e timme. Rutinmässiga zinkkontroller rekommenderas hos patienter som får Glukosel.

Administreringssätt

Intravenöst bruk. Lösningen kan infunderas i perifera vener.
Lösningen ska inte infunderas via samma infusionsaggregat som blod, se avsnitt Varningar och försiktighet.

Särskilda varningar

Glukosel är en hyperton lösning. I kroppen kan dock glukosinnehållande vätskor bli extremt fysiologiskt hypotona på grund av snabb metabolisering av glukos (se avsnitt Dosering).

Beroende på lösningens tonicitet, infusionens volym och infusionshastighet och patientens underliggande kliniska tillstånd och kapacitet att metabolisera glukos, kan intravenös administrering av glukos orsaka elektrolytstörningar, särskilt hypo- eller hyperosmotisk hyponatremi.

Hyponatremi

Behandling med intravenösa vätskor som har lägre natriumkoncentration än patientens serumnatrium kan orsaka hyponatremi (se avsnitt Dosering). Barn, patienter med reducerad cerebral kontroll, patienter med icke-osmotiskt betingad vasopressin-frisättning (t.ex. vid akut sjukdom, trauma, post-operativ stress, sjukdomar i centrala nervsystemet) och patienter behandlade med vasopressin-agonist eller annat läkemedel som kan sänka serumnatrium (se avsnitt Interaktioner) löper särskild risk för akut hyponatremi. Akut hyponatremi kan leda till akut hjärnödem och livshotande hjärnskada.

Administrering av glukoslösningar rekommenderas inte efter akuta ischemiska slaganfall eftersom hyperglykemi har rapporterats förvärra ischemisk hjärnskada och försämra återhämtning.

Lösningar som innehåller glukos skall användas med försiktighet hos patienter med uppenbar eller känd subklinisk diabetes mellitus eller kolhydratintolerans av någon orsak.
Denna lösning skall användas med försiktighet hos patienter med hypervolemi, njurinsufficiens med tendens till hyperkalemi och förestående eller uppenbar hjärtdekompensation.

Hos patienter med hjärtsvikt ska infusionshastigheten och -volymen justeras noga enligt patientens cirkulatoriska tillstånd. Särskilt hjärtminutvolymen ska beaktas, för att undvika vätske- och cirkulationsöverbelastning.

Elektrolyt- och vätskeobalanser, såsom hypotonisk dehydrering och hyponatremi skall korrigeras genom lämplig tillförsel av vätska och elektrolyter före parenteral nutrition.

Denna lösning skall endast administreras med försiktighet till patienter med förhöjd serumosmolaritet.

Instabil metabolism (t.ex. postoperativt eller efter kroppsskada, hypoxi, organsvikt) försämrar den oxidativa metabolismen av glukos och kan leda till metabolisk acidos. Se även avsnitt Dosering.

Tillstånd av hyperglykemi ska följas upp tillräckligt och behandlas med insulin. Administrering av insulin orsakar ytterligare överföring av kalium in till cellerna och kan härmed orsaka eller förvärra hypokalemi.

Svår hypoglykemi kan följa efter plötsligt avslutande av glukosinfusioner med hög infusionstakt p.g.a. medföljande höga koncentrationer av insulin i serum. Detta gäller speciellt för barn under 2 år, patienter med diabetes mellitus och andra sjukdomstillstånd med försämrad glukoshomeostas. I uppenbara fall skall glukosinfusionen minskas inom de 30-60 sista minuterna av infusionen. Som en försiktighetsåtgärd rekommenderas det att varje enskild patient uppföljs i 30 minuter med avseende på hypoglykemi under den första dagen efter plötsligt avslutande av parenteral nutrition.

Klinisk uppföljning skall innefatta blodglukos, serumelektrolyter, vätske- och syra-basbalans i allmänhet. Hur ofta och vilka laboratorieprov som tas beror på patientens allmäntillstånd, rådande metaboliska tillstånd och den administrerade dosen. Total volym och mängd av administrerad glukos skall också uppföljas.

Åternäring av undernärda patienter kan i synnerhet orsaka hypokalemi, hypofosfatemi och hypomagnesemi. Adekvat komplettering av elektrolyter enligt avvikande från normala värden är nödvändigt.

Denna lösning skall inte administreras till patienter med hyponatremi eller hypokalemi utan ytterligare komplettering med dessa elektrolyter och noggrann uppföljning av serumelektrolyter. I synnerhet skall tillförsel av tillräckliga mängder kalium försäkras.

Vitaminer skall tillföras enligt behov. B-vitamin, särskilt tiamin, behövs för glukosmetabolismen.

Denna lösning är i allmänhet inte lämplig för tillförsel av vatten och elektrolyter under en längre tidsperiod utan ytterligare komplettering av elektrolytlösningar inom ramen för ett totalt infusionsprogam. Infusion av denna lösning enbart, under en längre tidsperiod kan provocera störningar i elektrolyt- och vätskebalansen beroende på njurfunktionen.

Pediatrisk population

På grund av de individuella behoven hos barnpatienter är det möjligt att Glukosel inte fullständigt täcker det totala energibehovet. I sådana fall ska ytterligare kolhydrater och/eller fetter ges efter behov.

På grund av risken för hemolys och pseudoagglutination, ska glukoslösningar inte ges via samma infusionsaggregat samtidigt med, före eller efter administrering av blod.

Hos patienter som får behandling med hjärtglykosider kan en plötslig avslutning av kaliumtillförseln provocera fram de toxiska effekterna av hjärtglykosider.

Kaliumsparande diuretika kan leda till hyperkalemi. Därför krävs det att kaliumhalterna i serum noga uppföljs under och efter administrering av Glukosel infusionsvätska, lösning.

Läkemedel som kan öka risken för hyponatremi

Läkemedel som kan sänka serumnatrium kan öka risken för förvärvad hyponatremi efter behandling med intravenösa vätskor som är olämpligt balanserade i relation till patientens behov avseende vätskevolym och natriuminnehåll (se avsnitt Dosering, Varningar och försiktighet, Graviditet och Biverkningar). Exempel är diuretika, icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), antipsykotika, selektiva serotoninupptagshämmare (SSRI), opioider, antiepileptika, oxytocin och kemoterapi.

Det finns inga kontrollerade kliniska data med Glukosel infusionsvätska, lösning under graviditeten. Djurstudier med denna glukos/elektrolyt kombination är inte heller tillgängliga. Det finns dock inga kända risker med behandling med de aktiva komponenterna i produkten under graviditet eller amning när behandlingen sker som indikerat med noggrann monitorering av blodglukos, serumelektrolyter, vätske och syra-basbalans.

När Glukosel ges till gravida kvinnor under förlossning, särskilt vid samtidig administrering av oxytocin, kan det dock finnas en ökad risk för hyponatremi (se avsnitt Varningar och försiktighet, Interaktioner and Biverkningar).

Det finns inga kända risker med behandling med de aktiva komponenterna i produkten under amning när behandling sker som indikerat med noggrann monitorering av blodglukos, serumelektrolyter, vätske och syra-basbalans.

Denna lösning har ingen effekt på förmågan att köra bil eller använda maskiner.

Vanliga (≥1/100, <1/10): Tromboflebit i perifera vener
Till de faktorer som bidrar till tromboflebit hör infusionstiden, infusionstakten, vätskans pH-värde och osmolalitet, venkatetern och den enskilda patientens kärlretbarhet.

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data): hyponatremi, hyponatremisk encefalopati.

Följande biverkningar, som inte direkt är relaterade till produkten utan till administreringsförhållandena, underliggande störningar eller annan samtidig behandling, kan förekomma:

• Hypokalemi kan vara förknippad med insulinbehandling. Därtill kan hypokalemi, hypomagnesemi och hypofosfatemi orsakas av åternäring med glukos, särskilt hos undernärda patienter.

• Plötslig avslutning och/eller administrering av insulin kan orsaka rebound hypoglykemi särskilt hos patienter med störningar i glukostoleransen.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Symtom
Överdosering eller för snabb infusionstakt kan orsaka elektrolytstörningar (t.ex. hypokalemi eller hyperkalemi, störningar i syra-basbalansen), hyperglykemi, serumhyperosmolaritet, t.o.m. hyperglykemisk/hyperosmotisk koma, glukosuri och ökad diures. Massiv överdosering av glukos kan också leda till ökad lipogenes vilket kan orsaka hepatisk steatos.

Behandling
Dosen och/eller infusionstakten ska minskas eller så ska infusionen avbrytas helt och hållet. Den renala exkretionen ska ökas för att minska alltför höga serum substrat koncentrationer. Vätske-, elektrolyt- och syra−basbalansen ska korrigeras. Det kan vara nödvändigt att tillföra insulin för att korrigera hyperglykemi.

Glukosel är en fysiologiskt balanserad parenteral nutritionslösning med mångsidig elektrolytsammansättning. Glukosinnehållet i 1 000 ml Glukosel motsvarar ungefär halva glukosbehovet efter elektiv kirurgi. I regel ges 1 000 - 2 500 ml för att tillfredsställa bas energibehov. Vid total parenteral nutrition (TPN) ges upp till 40 ml/kg till patienter som väger 70 kg. Resterande mängder ges som lipidemulsion. I regel kan vuxna tillgodogöra sig ca 0,5 g glukos per kg kroppsvikt och timma.
Ingående mängder av elektrolyter utgör grunden i ett nutritionsprogram. Särskild tonvikt har lagts vid de intracellulära elektrolyterna kalium, magnesium och fosfat. För individuell anpassning bör ytterligare elektrolyter tillsättas, helst i form av tillsats av infusionskoncentrat.
Kalium, magnesium och fosfat måste ges för ett fullgott glukosutnyttjande. Fosfatbehovet är ca 20 mmol per dag. Vid stor förlust och vid tillförsel av högre glukos-/insulindoser kan dock 30 - 40 mmol ges per dag. För att normal erytrocytfunktion, energimetabolism och neuromuskulär funktion ska bibehållas är det särskilt viktigt att fosfat tillförs. Tillgång till kalium, magnesium och fosfat är en förutsättning för normal vävnadsuppbyggnad. Vid kortvarig (1 - 2 veckor) parenteral nutrition krävs zink för att upprätthålla optimalt kväveutnyttjande och cellnybildning. Vid postoperativ parenteral nutrition, tarmsjukdom och efter tarmoperation ökar behovet av zink med ökad urinförlust i samband med infusionsbehandling samt på grund av tarmförluster. Blodförlust och vävnads­uppbyggnad ökar också behovet av zinkersättning.

Distribution

Vid infusion fördelas glukos först till det intravaskulära utrymmet och tas sedan upp i det intracellulära utrymmet.

Metabolism

I glykolysen metaboliseras glukos till pyruvat och laktat. Laktat kan delvis återinföras i glukosmetabolismen (Cori cykel). I aerobiska förhållanden oxideras pyruvat fullständigt till kolsyra och vatten. Slutprodukterna av den totala oxidationen av glukos elimineras via lungorna (koldioxid) och njurarna (vatten).

Eliminering

Hos friska personer utsöndras praktiskt taget ingen glukos via njurarna. I patologiska metaboliska förhållanden (t.ex. diabetes mellitus, post-operativ eller post-traumatisk störning i tillgodogörandet av glukos) som hör samman med hyperglykemi, utsöndras glukos också via njurarna (glukosuri) då den maximala tubulära återabsorptionskapaciteten har överskridits.

Det finns inga prekliniska data som är relevanta för förskrivaren utöver dem som redan anges i produktresuméns övriga punkter.

1000 ml vätska innehåller: Glukosmonohydrat (motsvarande 100,0 g glukos) 110,0 g, natriumklorid 2,34 g, kaliumklorid 1,87 g, magnesiumkloridhexahydrat 0,51 g, natriumdivätefosfatdihydrat 1,56 g, zinkacetatdi­hydrat 16,5 mg, saltsyra, vatten för injektionsvätskor.
Elektrolytinnehåll: Natrium 50 mmol/l, kalium 25 mmol/l, magnesium 2,5 mmol/l, zink 0,075 mmol/l, klorid 70 mmol/l, divätefosfat 10 mmol/l, acetat 0,15 mmol/l.

Endast sådana vätskor eller läkemedel som man vet är blandbara med produkten får tillsättas.
På grund av risken för pseudoagglutination, ska denna vätska inte ges via samma infusionsaggregat som blod. Av samma skäl får inte erytrocytkoncentrat suspenderas i vätskan.

Glukosmonohydrat

Miljörisk: Användning av kolhydrater bedöms inte medföra någon miljöpåverkan.

Kaliumklorid

Miljörisk: Användning av elektrolyter bedöms inte medföra någon miljöpåverkan.

Natriumdivätefosfatdihydrat

Miljörisk: Användning av elektrolyter bedöms inte medföra någon miljöpåverkan.

Natriumklorid

Miljörisk: Användning av elektrolyter bedöms inte medföra någon miljöpåverkan.

Zinkacetatdihydrat

Miljörisk: Användning av elektrolyter bedöms inte medföra någon miljöpåverkan.

Hållbarhet

Hållbarhet då förpackningen brutits
Produkten skall administreras omedelbart efter att förpackningen har kopplats till infusionsaggregatet.

Hållbarhet efter beredning/utspädning
Administrering skall inledas omedelbart efter beredning av produkten.

Hantering

Lösningen finns att få i engångsförpackningar. Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.
Endast klar lösning i oskadad förpackning får användas.

Kalorivärde: 1680 kJ/l (400 kcal/l), Osmolaritet:710 mOsm/l, pH: ca 3,5, Acidimetrisk titrering (till pH 7): ca 8 mmol/l.