FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Daxas

AstraZeneca

Tablett 250 mikrog
(Vit till benvit, rund tablett, 5 mm i diameter, med ”D” präglat på ena sidan och ”250” på den andra.)

Medel vid obstruktiva luftvägssjukdomar, övriga systemiska medel för obstruktiva lungsjukdomar.

Aktiv substans:
ATC-kod: R03DX07
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Läkemedel från AstraZeneca omfattas av Läkemedelsförsäkringen.
  • Vad är en FASS-text?

Fass-text

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 19 februari 2024

Indikationer

Daxas är indicerat för underhållsbehandling av svår kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) (FEV1 < 50 % av förväntat värde efter bronkdilatation) associerad med kronisk bronkit hos vuxna patienter med upprepade exacerbationer i sjukdomshistorien, som tillägg till bronkdilaterande behandling.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

Måttligt eller kraftigt nedsatt leverfunktion (Child‑Pugh B eller C).

Dosering


Dosering


Startdos

Den rekommenderade startdosen är en tablett med 250 mikrogram roflumilast en gång dagligen i 28 dagar.


Denna startdos är subterapeutisk men avsedd för att reducera biverkningar och avbrytande av behandling då den inleds. Dosen 250 mikrogram ska därför endast användas som startdos (se avsnitt Farmakodynamik och Farmakokinetik).


Underhållsdos

Efter 28 behandlingsdagar med startdosen 250 mikrogram måste patienten titreras upp till en tablett med 500 mikrogram roflumilast en gång dagligen.


Roflumilast 500 mikrogram kan behöva tas i flera veckor för att uppnå full effekt (se avsnitt Farmakodynamik och Farmakokinetik). Roflumilast 500 mikrogram har studerats i kliniska studier i upp till ett år och är avsedd för underhållsbehandling.


Särskilda patientgrupper


Äldre

Inga dosjusteringar erfordras.


Nedsatt njurfunktion

Inga dosjusteringar erfordras.


Nedsatt leverfunktion

Kliniska data med roflumilast hos patienter med lindrigt nedsatt leverfunktion klassificerad som Child‑Pugh A är otillräckliga för att rekommendera dosjustering (se avsnitt Farmakokinetik). Därför bör Daxas användas med försiktighet hos dessa patienter.

Patienter med måttligt till kraftigt nedsatt leverfunktion klassificerad som Child‑Pugh B eller C får inte ta Daxas (se avsnitt Kontraindikationer).


Pediatrisk population

Det finns ingen relevant användning av Daxas för en pediatrisk population (under 18 år) för indikationen KOL.


Administreringssätt


För oral användning.

Tabletten bör sväljas med vatten och tas vid samma tidpunkt varje dag. Tabletten kan tas med eller utan mat.

Varningar och försiktighet

Alla patienter ska informeras om riskerna med Daxas och försiktighetsåtgärderna för en säker användning innan de påbörjar behandling.


Akutmedicinering


Daxas är inte indicerat som läkemedel för lindring av akuta bronkospasmer.


Viktminskning


I 1-åriga studier (M2‑124, M2‑125) var viktminskning vanligare hos patienter som behandlades med roflumilast jämfört med patienter som fick placebo. Tre månader efter utsättningen av roflumilast hade de flesta patienterna gått upp till samma kroppsvikt som före behandlingen.

Kroppsvikt hos underviktiga patienter bör kontrolleras vid varje vårdbesök. Patienter bör uppmanas att kontrollera sin vikt regelbundet. Om en oförklarlig och kliniskt betydelsefull viktminskning inträffar ska patienten sluta ta roflumilast och hans eller hennes kroppsvikt ska följas upp.


Särskilda kliniska tillstånd


På grund av brist på relevant erfarenhet ska behandling med roflumilast inte initieras och pågående behandling med roflumilast bör avbrytas för patienter med svåra immunologiska sjukdomar (t.ex. HIVinfektion, multipel skleros, lupus erythematosus, progressiv multifokal leukoencefalopati), svåra akuta infektions­sjukdomar, cancer (förutom basalcellscancer) eller patienter som behandlas med immunsuppressiva läkemedel (t.ex. metotrexat, azatioprin, infliximab, etanercept eller orala kortikosteroider för långtidsbehandling; förutom korttidsverkande kortikosteroider för systemiskt bruk). Erfarenhet av behandling av patienter med latenta infektioner såsom tuberkulos, viral hepatit, herpesinfektioner och herpes zoster är begränsad.

Patienter med hjärtsvikt (NYHA grad III och IV) har inte studerats och behandling av dessa patienter är därför inte rekommenderad.


Psykiatriska tillstånd


Roflumilast har associerats med en ökad risk för psykiatriska tillstånd såsom insomni, ångest, oro och depression. Sällsynta fall av suicidala tankar och suicidalt beteende, inklusive självmord, har observerats hos patienter som har eller inte har någon sjukdomshistoria av depression. Vanligtvis har detta inträffat under de första veckornas behandling (se avsnitt Biverkningar). Risk och nytta av att påbörja eller fortsätta behandling med roflumilast ska utvärderas noggrant om patienter rapporterar existerande eller tidigare psykiatriska symtom eller om samtidig behandling med andra läkemedel som kan orsaka psykiatriska tillstånd övervägs. Roflumilast är inte rekommenderat för patienter som tidigare haft depression associerad med suicidala tankar eller suicidalt beteende. Patienter och vårdgivare ska uppmanas att meddela förskrivaren om förändrat beteende eller förändrad sinnesstämning och om självmordstankar. Om patienten känner nya psykiatriska symtom eller om de förvärras eller om suicidala tankar noteras eller om självmordsförsök upptäcks rekommenderas att behandlingen med roflumilast avslutas.


Ihållande intolerabilitet


Biverkningar som diarré, illamående, buksmärtor och huvudvärk inträffar främst inom de första behandlingsveckorna och upphör vanligen vid fortsatt behandling. Vid ihållande intolerabilitet bör behandlingen med roflumilast omvärderas. Detta kan vara fallet hos särskilda populationer som kan ha större exponering, t.ex. hos svarta, icke‑rökande kvinnor (se avsnitt Farmakokinetik) eller hos patienter som samtidigt behandlas med CYP1A2/2C19/3A4‑hämmare (såsom fluvoxamin och cimetidin) eller med CYP1A2/3A4‑hämmaren enoxacin (se avsnitt Interaktioner).


Kroppsvikt < 60 kg


Behandling med roflumilast kan leda till en högre risk för sömnstörningar (i huvudsak sömnlöshet) hos patienter med en kroppsvikt vid baslinjen på < 60 kg på grund av en högre total PDE4-hämmande aktivitet hos dessa patienter (se avsnitt Biverkningar).


Teofyllin


Det finns inga kliniska data som stöder samtidig behandling med teofyllin för underhållsbehandling. Samtidig behandling med teofyllin är därför inte rekommenderat.


Innehåller laktos


Detta läkemdel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos‑galaktosmalabsorption.

Interaktioner

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.


Ett viktigt steg i metabolismen av roflumilast utgörs av N‑oxidation av roflumilast till roflumilast‑N‑oxid via CYP3A4 och CYP1A2. Både roflumilast och roflumilast‑N‑oxid har fosfodiesteras‑4 (PDE4)‑hämmande aktivitet. Efter administrering av roflumilast anses därför den totala PDE4‑hämmande aktiviteten utgöras av den kombinerade effekten av både roflumilast och roflumilast‑N‑oxid. Interaktionsstudier med CYP1A2/3A4‑hämmaren enoxacin och CYP1A2/2C19/3A4‑hämmarna cimetidin och fluvoxamin resulterade i ökningar av den totala PDE4‑hämmande aktiviteten med 25 %, 47 % respektive 59 %. Dosen för fluvoxamin var 50 mg. Roflumilast i kombination med dessa aktiva substanser kan leda till ökad exponering och ihållande intolerabilitet. I dessa fall bör behandling med roflumilast omvärderas (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Administrering av cytokrom P450‑enzyminduceraren rifampicin resulterade i en minskning av den totala PDE4‑hämmande aktiviteten med omkring 60 %. Användning av starka cytokrom P450‑enzyminducerare (t.ex. fenobarbital, karbamazepin, fenytoin) kan således minska roflumilasts terapeutiska effekt. Därför rekommenderas inte behandling med roflumilast till patienter som får starka cytokrom P450‑enzyminducerare.


Kliniska interaktionsstudier med CYP3A4‑hämmarna erytromycin och ketokonazol visade på 9 % ökning av den totala PDE4‑hämmande aktiviteten. Samtidig administrering med teofyllin resulterade i 8 % ökning av den totala PDE4‑hämmande aktiviteten (se avsnitt Varningar och försiktighet). I en interaktionsstudie med ett p-piller som innehöll gestoden och etinylöstradiol ökade den totala PDE4‑hämmande aktiviteten med 17 %. Ingen dosjustering krävs hos patienter som får dessa aktiva substanser.


Inga interaktioner observerades med inhalerat salbutamol, formoterol, budesonid eller oralt montelukast, digoxin, warfarin, sildenafil och midazolam.


Samtidig administrering med ett syrabindande medel (en kombination av aluminiumhydroxid och magnesiumhydroxid) ändrade inte absorptionen eller farmakokinetiska egenskaper för roflumilast eller dess N‑oxid.

Graviditet 


Fertila kvinnor


Fertila kvinnor ska ges rådet att använda en effektiv preventivmetod under behandlingen. Roflumilast är inte rekommenderat till kvinnor i fertil ålder som inte använder preventivmedel.


Graviditet


Det finns begränsad mängd data från användningen av roflumilast hos gravida kvinnor.


Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Roflumilast är inte rekommenderat under graviditet.


Roflumilast har visats passera placentan hos dräktiga råttor.

Amning 

Tillgängliga farmakokinetiska djurdata har visat att roflumilast eller dess metaboliter utsöndras i mjölk. En risk för barn som ammas kan inte uteslutas. Roflumilast bör inte användas under amning.

Fertilitet

I en studie avseende spermatogenes hos människor hade roflumilast 500 mikrogram inte någon effekt på sädesvätskan eller på könshormoner under den 3 månader långa behandlingsperioden och den påföljande 3-månadersperioden utan behandling.

Trafik

Daxas har ingen effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningar


Sammanfattning av säkerhetsprofilen


De vanligast rapporterade biverkningarna är diarré (5,9 %), viktminskning (3,4 %), illamående (2,9 %), buksmärta (1,9 %) och huvudvärk (1,7 %). Biverkningarna inträffade främst inom de första behandlingsveckorna och gick oftast över vid fortsatt behandling.


Tabell över biverkningar

I tabellen nedan är biverkningarna ordnade enligt följande frekvensklassificering enligt MedDRA:


Mycket vanliga (≥ 1/10); vanliga (≥ 1/100, < 1/10); mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100); sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000); mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


Inom varje frekvensområde anges biverkningar i fallande allvarlighetsgrad.


Tabell 1. Biverkningar med roflumilast i kliniska KOL‑studier och efter marknadsintroduktion

Frekvens


Organsystemklass

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Immunsystemet


Överkänslighet

Angioödem

Endokrina systemet



Gynekomasti

Metabolism och nutrition

Viktminskning

Minskad aptit



Psykiska störningar

Sömnstörningar

Ångest

Suicidala tankar och beteende*

Depression

Nervositet

Panikattack

Centrala och perifera nervsystemet

Huvudvärk

Tremor

Vertigo

Yrsel

Smakrubbningar

Hjärtat


Palpitationer


Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum



Luftvägsinfektioner (exklusive lunginflammation)

Magtarmkanalen

Diarré

Illamående

Buksmärta

Gastrit

Kräkningar

Gastroesofageal reflux

Dyspepsi

Hematochezi

Förstoppning

Lever och gallvägar



Förhöjt gamma‑GT

Förhöjt aspartatamino-transferas (ASAT)

Hud och subkutan vävnad


Utslag

Urtikaria

Muskuloskeletala systemet och bindväv


Muskelspasmer och ‑svaghet

Myalgi

Ryggsmärta

Förhöjt kreatinfosfokinas (CK) i blod

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället


Sjukdomskänsla

Asteni

Trötthet


Beskrivning av utvalda biverkningar


*I kliniska studier och efter marknadsintroduktion har sällsynta fall av suicidala tankar och suicidalt beteende, inklusive självmord rapporterats. Patienter och vårdgivare ska uppmanas att meddela förskrivaren om suicidala tankar (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Andra särskilda populationer


Äldre

En högre incidens av sömnstörningar (i huvudsak sömnlöshet) hos patienter ≥ 75 år eller äldre observerades i studie RO-2455-404-RD för patienter behandlade med roflumilast jämfört med de som behandlades med placebo (3,9 % jämfört med 2,3 %). Den observerade incidensen var också högre hos patienter yngre än 75 år som behandlades med roflumilast jämfört med de som behandlades med placebo (3,1 % jämfört med 2,0 %).


Kroppsvikt <60 kg

En högre incidens av sömnstörningar (i huvudsak sömnlöshet) hos patienter med en kroppsvikt vid baslinjen på < 60 kg observerades i studie RO-2455-404-RD hos patienter som behandlades med roflumilast jämfört med de som behandlades med placebo (6,0 % jämfört med 1,7 %). Incidensen var 2,5 % respektive 2,2 % hos patienter med en kroppsvikt vid baslinjen på ≥ 60 kg som behandlades med roflumilast jämfört med de som behandlades med placebo.


Samtidig behandling med långtidsverkande muskarinantagonister (LAMA)


En högre incidens av viktminskning, minskad aptit, huvudvärk och depression observerades i studie RO-2455-404-RD hos patienter som fick samtidig behandling med roflumilast och långtidsverkande muskarinantagonister (LAMA) plus samtidigt inhalerade kortikosteroider (ICS) och långtidsverkande B2-agonister (LABA) jämfört med de som samtidigt behandlades med enbart roflumilast, ICS och LABA. Skillnaden i incidens mellan roflumilast och placebo var kvantitativt större vid samtidig användning av LAMA med avseende på viktminskning (7,2 % jämfört med 4,2 %), minskad aptit (3,7 % jämfört med 2,0 %), huvudvärk (2,4 % jämfört med 1,1 %) och depression (1,4 % jämfört med -0,3 %).


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering


Symtom


I fas I‑studier observerades ökad förekomst av följande symtom efter orala singeldoser om 2500 mikrogram och en oral singeldos om 5000 mikrogram (tio gånger den rekommenderade dosen): huvudvärk, gastrointestinala störningar, yrsel, palpitationer, svindelkänsla, kallsvettningar och arteriell hypotoni.


Behandling


I händelse av överdosering rekommenderas lämplig stödjande medicinsk vård. Eftersom roflumilast är höggradigt proteinbundet är hemodialys troligen inte någon effektiv metod för elimination. Det är inte känt om roflumilast kan dialyseras med hjälp av peritonealdialys.

Farmakodynamik

Verkningsmekanism


Roflumilast är en PDE4‑hämmare, en icke‑steroid antiinflammatorisk aktiv substans som utvecklats för att angripa både systemisk inflammation och inflammation i lungorna som förekommer vid KOL. Det verkar genom att hämma PDE4, ett av de huvudsakliga cAMP‑metaboliserande enzymerna i strukturella och inflammatoriska celler av betydelse för KOL‑patogenesen (cAMP; cykliskt adenosinmonofosfat). Roflumilast hämmar PDE4‑splitsningsvarianterna 4A, 4B och 4D med liknande kapacitet i nanomolarområdet. Affiniteten för PDE4C‑splitsningsvarianterna är 5 till 10 gånger lägre. Även roflumilast‑N‑oxid, roflumilasts huvudsakliga aktiva metabolit, verkar genom denna verkningsmekanism och uppvisar samma selektivitet.


Farmakodynamisk effekt


Hämning av PDE4 leder till att de intracellulära cAMP‑nivåerna stiger, vilket mildrar KOL‑relaterade rubbningar hos leukocyter, vaskulära glatta muskelceller i luftvägarna och lungorna, endotelceller, epitelceller i luftvägarna och fibroblaster i försöksmodeller. Vid in vitro‑stimulering av humana neutrofiler, monocyter, makrofager eller lymfocyter, hämmar roflumilast och roflumilast‑N‑oxid frisättningen av inflammatoriska mediatorer, t.ex. leukotrien B4, reaktiva syreradikaler, tumörnekrosfaktor‑α, interferon‑γ och granzym B.


Hos patienter med KOL minskade roflumilast antalet neutrofiler i upphostningarna. Dessutom stoppade roflumilast inflödet av neutrofiler och eosinofiler i luftvägarna hos friska frivilliga försökspersoner som exponerats för endotoxin.


Klinisk effekt och säkerhet


I två 1‑åriga bekräftande studier (M2‑124 och M2‑125) och två kompletterande 6‑månaders studier (M2‑127 och M2‑128) randomiserades och behandlades totalt 4768 patienter varav 2374 behandlades med roflumilast. Studierna var dubbelblinda och placebokontrollerade med parallella grupper.


I de 1‑åriga studierna ingick patienter med svår till mycket svår KOL [FEV1 (forcerad utandningsvolym per sekund) ≤ 50 % av förväntat värde] associerad med kronisk bronkit med åtminstone en dokumenterad exacerbation under det gångna året och med symtom vid studiens början enligt en skala för hosta och upphostningar. Långtidsverkande beta-agonister (LABA) tilläts under studierna och användes av ungefär 50 % av studiepopulationen. Korttidsverkande antikolinergika (SAMA) tilläts för de patienter som inte använde LABA. Läkemedel för akutmedicinering (salbutamol eller albuterol) tilläts vid behov. Varken inhalerade kortikosteroider eller teofyllin fick användas under studierna. Patienter utan exacerbationer i sjukdomshistorien exkluderades.


I en poolad analys av de 1‑åriga studierna M2‑124 och M2‑125 förbättrade roflumilast 500 mikrogram en gång dagligen signifikant lungfunktionen jämfört med placebo. Genomsnittliga förbättringar var 48 ml (FEV1 före bronkdilatation, primärt effektmått, p< 0,0001) och 55 ml (FEV1 efter bronkdilatation, p < 0,0001). Förbättringen av lungfunktionen visades vid det första besöket efter 4 veckor och kvarstod i ett år (slutet av behandlingsperioden). Förekomsten (per patient per år) av måttliga exacerbationer (som krävde behandling med systemiska glukokortikosteroider) eller svåra exacerbationer (som ledde till sjukhusvistelse och/eller dödsfall) efter ett år var 1,142 med roflumilast och 1,374 med placebo motsvarande en relativ riskreduktion på 16,9 % (95 % KI: 8,2 % till 24,8 %) (primärt effektmått, p = 0,0003). Effekterna var desamma oberoende av patienternas tidigare behandling med inhalerade kortikosteroider eller pågående behandling med LABA. I subgruppen av patienter med upprepade exacerbationer i sjukdomshistorien (minst 2 exacerbationer det gångna året) var frekvensen av exacerbationer 1526 med roflumilast och 1941 med placebo vilket motsvarar en relativ riskreduktion på 21,3 % (95 % KI: 7,5 % till 33,1 %). Roflumilast reducerade inte signifikant förekomsten av exacerbationer jämfört med placebo i subgruppen av patienter med medelsvår KOL.


Minskningen av måttliga eller svåra exacerbationer med roflumilast och LABA jämfört med placebo och LABA var i genomsnitt 21 % (p = 0,0011). Motsvarande minskning av exacerbationer hos patienter utan samtidig behandling med LABA var i genomsnitt 15 % (p = 0,0387). Antalet patienter som dog, oavsett orsak, var detsamma för de som behandlades med placebo eller roflumilast (42 dödsfall per grupp; 2,7 % i varje grupp; poolad analys).


I två stödjande 1‑åriga studier (M2‑111 och M2‑112) inkluderades och randomiserades totalt 2690 patienter. Till skillnad mot de två bekräftande studierna behövde patienterna inte ha haft kronisk bronkit eller tidigare KOL‑exacerbationer för inklusion. 809 (61 %) av patienterna som behandlades med roflumilast använde inhalerade kortikosteroider medan användning av LABA och teofyllin inte tilläts. Roflumilast 500 mikrogram en gång dagligen gav signifikant förbättrad lungfunktion jämfört med placebo. Genomsnittliga förbättringar var 51 ml (FEV1 före bronkdilatation, p < 0,0001) och 53 ml (FEV1 efter bronkdilatation, p< 0,0001). Förekomsten av exacerbationer (som de definierades i protokollen) reducerades inte signifikant av roflumilast i de enskilda studierna (relativ riskreduktion:

13,5 % i studie M2‑111 och 6,6 % i studie M2‑112; p = icke signifikant). Förekomsten av biverkningar var oberoende av samtidig behandling med inhalerade kortikosteroider.


Två 6 månader långa stödjande studier (M2‑127 och M2‑128) inkluderade patienter som haft KOL under minst 12 månader före studiens början. I båda studierna ingick patienter med måttliga till svåra symtom med icke‑reversibel luftvägsobstruktion och ett FEV1 på 40 % till 70 % av det förväntade värdet. Behandling med roflumilast eller placebo lades till utöver fortsatt behandling med en långtidsverkande bronkdilaterare, främst salmeterol i studien M2-127 och tiotropium i studie M2‑128. I de två 6 månader långa studierna var FEV1 före bronkdilatation signifikant förbättrat med 49 ml (primärt effektmått, p < 0,0001) utöver effekten av den bronkvidgande effekten som erhölls av samtidig behandling med salmeterol i studie M2‑127 och med 80 ml (primärt effektmått, p < 0,0001) utöver effekten av samtidig behandling med tiotropium i studie M2‑128.


Studie RO-2455-404-RD var en 1-årig studie av KOL-patienter med ett (pre-bronkdilaterande behandling) FEV1 vid baslinjen på <50 % av det förväntade normalvärdet och en anamnes av frekventa exacerbationer. Studien utvärderade effekten av roflumilast på KOLexacerbationsfrekvensen hos patienter behandlade med fasta kombinationer av LABA och inhalerade kortikosteroider jämfört med placebo. Totalt 1935 patienter randomiserades till dubbelblind medicinering och cirka 70 % använde även en långtidsverkande muskarinantagonist (LAMA) under studiens gång. Det primära effektmåttet var minskning av frekvensen av måttliga eller svåra KOL-exacerbationer per patient per år. Frekvensen av svåra KOL-exacerbationer och förändringar av FEV1 utvärderades som huvudsakliga sekundära effektmått.


Tabell 2. Sammanfattning av effektmått för KOL-exacerbation i studie RO-2455-404-RD

Exacerbations-kategori

Analys-modell

Roflumilast

(N = 969)

Frekvens (n)

Placebo

(N = 966)

Frekvens (n)

Kvot roflumilast/placebo

2-sidigt p-värde

Frekvens-kvot

Förändring

(%)

95 % KI

Måttlig eller svår

Poisson- regression

0,805 (380)

0,927 (432)

0,868

–13,2

0,753, 1,002

0,0529

Måttlig

Poisson- regression

0,574 (287)

0,627 (333)

0,914

–8,6

0,775, 1,078

0,2875

Svår

Negativ binomial regression

0,239 (151)

0,315 (192)

0,757

–24,3

0,601, 0,952

0,0175

Det fanns en tendens till en minskning av måttliga eller svåra exacerbationer hos patienter behandlade med roflumilast jämfört med placebo under 52 veckor, som inte uppnådde statistisk signifikans (tabell 2). En förspecificerad sensitivitetsanalys med hjälp av bearbetning med negativ binomial regressionsmodell påvisade en statistiskt signifikant skillnad på ‑14,2 % (frekvenskvot: 0,86; 95 % KI: 0,74 till 0,99).


Frekvenskvoterna för Poisson-regressionsanalysen enligt protokollet och ”intention-to-treat”-analysen (icke-signifikant sensitivitet för avhopp, Poisson-regression) var 0,81 (95 % KI: 0,69 till 0,94) respektive 0,89 (95 % KI: 0,77 till 1,02).


Minskningar uppnåddes i undergruppen av patienter som samtidigt behandlades med LAMA (frekvenskvot: 0,88; 95 % KI: 0,75 till 1,04) och i undergruppen som inte behandlades med LAMA (frekvenskvot: 0,83; 95 % KI: 0,62 till 1,12).


Frekvensen av svåra exacerbationer minskade i den totala patientgruppen (frekvenskvot: 0,76;95 % KI: 0,60 till 0,95) med en frekvens på 0,24 per patient/år jämfört med en frekvens på 0,32 per patient/år hos patienter behandlade med placebo. En liknande minskning uppnåddes i undergruppen som samtidigt behandlades med LAMA (frekvenskvot: 0,77; 95 % KI: 0,60 till 0,99) och i undergruppen som inte behandlades med LAMA (frekvenskvot: 0,71; 95 % KI: 0,42 till 1,20).


Roflumilast förbättrade lungfunktionen efter 4 veckor (bibehölls i över 52 veckor). FEV1-värdet efter bronkdilaterande behandling för roflumilastgruppen ökade med 52 ml (95 % KI: 40, 65 ml) och minskade för placebogruppen med 4 ml (95 % KI: ‑16, 9 ml). FEV1-värdet efter bronkdilaterare visade en kliniskt signifikant förbättring för roflumilast med 56 ml jämfört med placebo (95 % KI: 38, 73 ml).


Sjutton (1,8 %) patienter i roflumilastgruppen och 18 (1,9 %) patienter i placebogruppen avled under den dubbelblinda behandlingsperioden av olika skäl och 7 (0,7 %) patienter i varje grupp avled på grund av en KOL‑exacerbation. Andelen patienter som upplevde minst en biverkning under den dubbelblinda behandlingsperioden var 648 (66,9 %) patienter och 572 (59,2 %) patienter i roflumilast- respektive placebogruppen. De observerade biverkningarna för roflumilast i studie RO-2455-404-RD överensstämde med de som redan finns angivna i avsnitt Biverkningar.


Fler patienter i roflumilastgruppen (27,6 %) än i placebogruppen (19,8 %) avbröt studiebehandlingen av något skäl (riskkvot: 1,40; 95 % KI: 1,19 till 1,65). De huvudsakliga skälen till avbrott av studien var tillbakadragande av samtycke och rapporterade biverkningar.


Start av dostitreringsstudie


Tolerabiliteten för roflumilast utvärderades i en 12 veckor lång, randomiserad, dubbelblind studie med parallella grupper (RO-2455-302-RD) för patienter med allvarlig KOL associerad med kronisk bronkit. Vid screening måste patienterna ha haft minst en exacerbation under det föregående året och ha stått på underhållsbehandling av KOL enligt standardvård under minst 12 veckor. Totalt 1 323 patienter randomiserades till att få roflumilast 500 mikrogram en gång dagligen i 12 veckor (n = 443), roflumilast 500 mikrogram varannan dag i 4 veckor följt av roflumilast 500 mikrogram en gång dagligen i 8 veckor (n = 439), eller roflumilast 250 mikrogram en gång dagligen i 4 veckor följt av roflumilast 500 mikrogram en gång dagligen i 8 veckor (n = 441).


Under hela studieperioden på 12 veckor var procentandelen patienter som avbröt behandlingen oavsett orsak statistiskt signifikant lägre för patienter som initialt fick roflumilast 250 mikrogram en gång dagligen i 4 veckor följt av roflumilast 500 mikrogram en gång dagligen i 8 veckor (18,4 %) jämfört med de som fick roflumilast 500 mikrogram en gång dagligen i 12 veckor (24,6 %; oddskvot 0,66, 95 % KI [0,47, 0,93], p = 0,017). Avbrottsfrekvensen för de som fick 500 mikrogram varannan dag i 4 veckor följt av 500 mikrogram en gång dagligen i 8 veckor var inte statistiskt signifikant annorlunda jämfört med de som fick 500 mikrogram en gång dagligen i 12 veckor. Procentandelen patienter som fick en TEAE (Treatment Emergent Adverse Event) av intresse, definierat som diarré, illamående, huvudvärk, nedsatt aptit, insomni och buksmärta (sekundärt effektmått), var nominellt statistiskt signifikant lägre för patienter som initialt fick roflumilast 250 mikrogram en gång dagligen i 4 veckor följt av roflumilast 500 mikrogram en gång dagligen i 8 veckor (45,4 %) jämfört med de som fick roflumilast 500 mikrogram en gång dagligen i 12 veckor (54,2 %, oddskvot 0,63, 95 % KI [0,47, 0,83], p = 0,001). Frekvensen för en TEAE av intresse hos de som fick 500 mikrogram varannan dag i 4 veckor följt av 500 mikrogram en gång dagligen i 8 veckor var inte statistiskt signifikant annorlunda jämfört med de som fick 500 mikrogram en gång dagligen i 12 veckor.


Patienter som fick dosen 500 mikrogram en gång dagligen hade en median PDE4‑hämmande aktivitet på 1,2 (0,35; 2,03) och de som fick dosen till 250 mikrogram en gång dagligen hade en median PDE4‑hämmande aktivitet på 0,6 (0,20; 1,24). Långsiktig administrering vid dosnivån 250 mikrogram kanske inte inducerar tillräcklig PDE4-hämning för att ge någon klinisk effekt. 250 mikrogram en gång dagligen är en subterapeutisk dos, och bör användas endast som en startdos under de första 28 dagarna (se avsnitt Dosering och Farmakokinetik).


Pediatrisk population


Europeiska läkemedelsmyndigheten har tagit bort kravet att skicka in studieresultat för roflumilast för alla grupper av den pediatriska populationen för kroniskt obstruktiv lungsjukdom (se avsnitt Dosering för information om pediatrisk användning).

Farmakokinetik

I människor metaboliseras roflumilast i stor utsträckning genom bildningen av den primära farmakodynamiskt aktiva metaboliten roflumilast‑N‑oxid. Eftersom både roflumilast och roflumilast‑N‑oxid bidrar till den PDE4‑hämmande aktiviteten in vivo bygger de farmakokinetiska egenskaperna på total PDE4‑hämmande aktivitet (d.v.s. total exponering för roflumilast och roflumilast‑N‑oxid).


Absorption


Roflumilasts absoluta biotillgänglighet efter en oral dos på 500 mikrogram är omkring 80 %. Maximala plasmakoncentrationer av roflumilast uppnås normalt en timme efter dosering (varierar från 0,5 till 2 timmar) i fastande tillstånd. Maximala plasmakoncentrationer av N‑oxid‑metaboliten nås efter omkring åtta timmar (varierar från 4 till 13 timmar). Födointag påverkar inte den totala PDE4‑hämmande aktiviteten men fördröjer tiden till maximal plasmakoncentration (tmax) av roflumilast med en timme och minskar Cmax med omkring 40 %. Cmax och tmax för roflumilast‑N‑oxid påverkas inte.


Distribution


Plasmaproteinbindningsgraden för roflumilast och dess N‑oxidmetabolit är ungefär 99 % respektive 97 %. Distributionsvolymen för singeldoser på 500 mikrogram roflumilast är omkring 2,9 l/kg. Roflumilasts fysikalisk‑kemiska egenskaper gör att det enkelt distribueras till olika organ och vävnader. Hos råttor, hamstrar och möss har man observerat distribution till fettvävnad. En tidig distributionsfas med uttalat inflöde i vävnader följs av en uttalad eliminationsfas från fettvävnaden, vilket troligen orsakas av en markant nedbrytning av ursprungsföreningen till roflumilast‑N‑oxid. Dessa studier i råttor med radioaktivt märkt roflumilast tyder också på låg penetration av blod‑hjärnbarriären. Det finns inga belägg för en specifik ansamling eller retention av roflumilast eller dess metaboliter i organ och fettvävnad.


Metabolism


Roflumilast genomgår en omfattande metabolism via fas I‑reaktioner (cytokrom P450) och fas II‑reaktioner (konjugation). N‑oxidmetaboliten är den främsta metaboliten i människors plasma. PlasmaAUC för N‑oxidmetaboliten är i genomsnitt omkring 10 gånger högre än plasmaAUC för roflumilast. N‑oxidmetaboliten anses därför svara för största delen av den PDE4‑hämmande aktiviteten in vivo.


In vitro‑studier och kliniska interaktionsstudier tyder på att roflumilast metaboliseras till N‑oxidmetaboliten via CYP1A2 och 3A4. Ytterligare in vitro‑resultat från försök med humana levermikrosomer tyder vidare på att terapeutiska plasma­koncentrationer av roflumilast och roflumilast‑N‑oxid inte hämmar CYP1A2, 2A6, 2B6, 2C8, 2C9, 2C19, 2D6, 2E1, 3A4/5 eller 4A9/11. Sannolikheten är därför liten för att det ska förekomma några betydande interaktioner med substanser som metaboliseras av dessa P450‑enzymer. In vitro‑studierna visade dessutom att roflumilast inte inducerar CYP1A2, 2A6, 2C9, 2C19 eller 3A4/5 och endast ger en svag induktion av CYP2B6.


Eliminering


Plasmaclearance efter intravenösa korttidsinfusioner med roflumilast är omkring 9,6 l/h. Efter en oral dos är den effektiva medianhalveringstiden i plasma för roflumilast omkring 17 timmar medan den för N‑oxidmetaboliten är omkring 30 timmar. Roflumilast och dess N‑oxidmetabolit når jämviktskoncentrationer i plasma efter omkring 4 dagar respektive 6 dagar efter dosering en gång dagligen. Efter intravenös eller oral administrering av radioaktivt märkt roflumilast återfanns omkring 20 % av radioaktiviteten i feces och 70 % i urinen som inaktiva metaboliter.


Linjäritet/icke‑linjäritet


Farmakokinetiken för roflumilast och dess N‑oxidmetabolit är dosproportionell över doser från 250 mikrogram till 1000 mikrogram.


Särskilda populationer


Den totala PDE4‑hämmande aktiviteten var högre hos äldre personer, kvinnor och icke‑kaukasier. Hos rökare var den totala PDE4‑hämmande aktiviteten något minskad. Ingen av dessa förändringar ansågs vara kliniskt relevanta. Dosjusteringar rekommenderas inte för dessa patienter. En kombination av faktorer, t.ex. hos svarta, icke‑rökande kvinnor, kan leda till ökad exponering och ihållande intolerabilitet. I dessa fall bör behandling med roflumilast omvärderas (se avsnitt Varningar och försiktighet). 


I studien RO‑2455‑404‑RD, vid jämförelse med den totala populationen, var den totala PDE4-hämmande aktiviteten, bestämd från obundna fraktioner ex vivo, 15 % högre hos patienter ≥ 75 år och 11 % högre hos patienter med en kroppsvikt < 60 kg vid baslinjen (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Nedsatt njurfunktion

Total PDE4‑hämmande aktivitet minskade med 9 % hos patienter med svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 10‑30 ml/min). Ingen dosjustering är nödvändig.


Nedsatt leverfunktion

Farmakokinetiken för roflumilast 250 mikrogram en gång dagligen undersöktes hos 16 patienter med lindrigt till måttligt nedsatt leverfunktion klassificerad som Child‑Pugh A och B. Den totala PDE4‑hämmande aktiviteten ökade med omkring 20 % hos patienter med Child‑Pugh A och med omkring 90 % hos patienter med Child‑Pugh B. Simuleringar tyder på att det föreligger dosproportionalitet mellan roflumilast 250 och 500 mikrogram hos patienter med lindrigt till kraftigt nedsatt leverfunktion. Försiktighet bör iakttas för patienter med Child‑Pugh A (se avsnitt Dosering). Patienter med måttligt eller kraftigt nedsatt leverfunktion klassificerad som Child‑Pugh B eller C ska inte använda roflumilast (se avsnitt Kontraindikationer).

Prekliniska uppgifter

Det finns inga belägg för några immuntoxiska, hudsensibiliserande eller fototoxiska risker.


I djurförsök med råttor observerades bitestikeltoxicitet som gav upphov till en något försämrad fertilitet hos råtthanarna. Denna bitestikeltoxicitet eller förändringar av sädesvätskan sågs inte hos andra gnagare eller andra arter, däribland apor, trots högre exponering.


I en av två embryofetala utvecklingsstudier i råttor sågs en högre incidens av ofullständig skallbensbildning vid en dos som var toxisk för den dräktiga honan. I en av tre råttstudier avseende fertilitet och embryofetal utveckling observerades postimplantationsförlust. Hos kaniner har inte postimplantationsförluster observerats. Hos möss har längre dräktighet observerats.


Relevansen för människor av dessa fynd är okänd.


De flesta relevanta fynden i studierna avseende säkerhetsfarmakologi och toxicitet observerades vid doser och exponering som var högre än dem som är avsedda vid klinisk användning. Fynden utgjordes främst av gastrointestinala störningar (d.v.s. kräkningar, ökad gastrisk utsöndring, gastrisk erosion, tarminflammation) och störningar relaterade till hjärtat (d.v.s. fokala blödningar, hemosiderin‑inlagring och lymfo‑histiocytisk cellinfiltration i höger förmak hos hundar, samt sänkt blodtryck och ökad hjärtfrekvens hos råttor, marsvin och hundar).


Toxicitet i nosslemhinnan, specifikt för gnagare, observerades i toxicitetsstudier med upprepade doser och i karcinogenicitetsstudier. Effekten orsakas troligen av en ADCP (4‑amino‑3,5‑dikloro‑pyridin) ‑N‑oxid‑intermediär som bildas specifikt i luktslemhinnan hos gnagare, med särskild bindningsaffinitet hos dessa arter (d.v.s. mus, råtta och hamster).

Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

En tablett innehåller 250 mikrogram roflumilast.


Hjälpämne med känd effekt:

Varje tablett innehåller 49,7 mg laktosmonohydrat.


Förteckning över hjälpämnen

Laktosmonohydrat

Majsstärkelse

Povidon

Magnesiumstearat

Blandbarhet

Ej relevant.

Miljöpåverkan

Roflumilast

Miljörisk: Användning av roflumilast har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning: Roflumilast är potentiellt persistent.
Bioackumulering: Roflumilast har låg potential att bioackumuleras.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation

PEC/PNEC = 0.0017 µg/L /0.084 µg/L = 0.021

Environmental Risk Classification


Predicted Environmental Concentration (PEC)

The PEC is based on the following data and calculated using the equation outlined in the fass.se guidance (Ref 1):

PEC (µg/L)      = (A*109*(100-R))/(365*P*V*D*100)

PEC (µg/L)      = 1.37*10-6*A*(100-R)

PEC    = 1.37 * 10-6 * 12.664 * (100-R) = 0.0017 µg/L


Where:

A (kg/year)     = total sold amount API in Sweden year 2021, data from IQVIA / Lif

= 12.66358729112 kg/year

R (%) = removal rate (due to loss by adsorption to sludge particles, by volatilisation,

hydrolysis or biodegradation) = 0 (default)

P        = number of inhabitants in Sweden =10*106 (default, Ref 1)

V (L/day)        = volume of wastewater per capita and day = 200 L/day (ECHA default) (Ref.2)

D        = factor for dilution of waste water by surface water flow = 10 (ECHA default) (Ref.2)

(Note: The factor 109 converts the quantity used from kg to μg)


Metabolism and excretion

In a human pharmacokinetics study with radiolabelled roflumilast, total recovery of radioactivity amounted to 90% of the dose, with 70% being excreted in urine and about 20% in faeces (Ref 4). Roflumilast itself was undetectable in urine in this study and its active metabolite roflumilast N-oxide was detected only in small amounts (1%). Instead, 4 inactive metabolites, each about 10 – 15 % were found in urine. The origin of radioactivity in faeces was not investigated.


Ecotoxicity Data

Study Type

Method

Result

Reference

Toxicity to green algae, Desmodesmus subspicatus, growth inhibition test

OECD201

72 hour NOEC (growth rate) =0.024 mg/l

72 hour LOEC (growth rate) =0.043 mg/l

72 hour EC50 (growth rate) = 0.084 mg/l


72 hour NOEC (biomass) =0.024 mg/l

72 hour LOEC (biomass) =0.043 mg/l

72 hour EC50 (biomass) =0.043 mg/l

5

Acute toxicity to Daphnia magna

OECD202

48 hour EC50 (immobility) > 0.430 mg/L

48 hour NOEC (immobility) = 0.430 mg/L

6

Acute toxicity to Zebra fish, Brachydanio rerio

OECD203

96 hour LC50 (mortality) > 0.295

96 hour NOEC (mortality) = 0.295

7

NOEC   No Observed Effect Concentration

LOEC   Lowest Observed Effect Concentration

EC50    the concentration of the test substance that results in a 50% effect

LC50    the concentration of the test substance that results in a 50% mortality


Predicted No Effect Concentration (PNEC)

Short-term tests have been undertaken for species from three trophic levels.  Therefore, the PNEC is based on the EC50 value for growth rate inhibition for green algae, 0.084 mg/L (equivalent to 84 µg/L), and an assessment factor of 1000 is applied, in accordance with ECHA guidance (Ref.3)

PNEC = 84 µg/L /1000 = 0.084 µg/L


Environmental Risk Classification (PEC/PNEC ratio)

PEC/PNEC = 0.0017 µg/L /0.084 µg/L

PEC/PNEC = 0.02

PEC/PNEC ≤ 0.1 which justifies the phrase:


“Use of Roflumilast has been considered to result in insignificant environmental risk.”


In Swedish: Användning av Roflumilast har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.


Environmental Fate Data

Study Type

Method

Result

Reference

Determination of ready biodegradability

OECD 301D

Degradation after 21 days <11.6%

Not readily biodegradable

8

Biodegradation

The potential for Roflumilast to rapidly biodegrade during sewage treatment was investigated in an OECD 301D “Closed bottle test”. In this study the biological degradability of the test item is determined as the percentage of the BOD/ThOD ratio under inclusion of the sample concentration. Roflumilast achieved 11.6% degradation within 21 days.  As Roflumilast was not degraded to 60% in 28 days it is considered as not readily biodegradable.  In the absence of other evidence, Roflumilast must be considered as potentially persistent in the environment.

In Swedish: Roflumilast är potentiellt persistent.


Physical Chemistry Data

Study Type

Method

Result

Reference

Disassociation constant

Not stated

pKa = 8.74 ± 0.04

9

Solubility

Not stated

Water (21 – 22°C) 0.54 ± 0.02mg/L

9

Octanol-water partition coefficient

Not stated

logP at pH 7.4 = 3.99 ± 0.10

9

Roflumilast is a weak acid with a pKa of 8.74, as such aqueous solubility increases from about 0.8 mg/L under neutral conditions to about 35.8 mg/L at pH 10.  Based on the octanol-water partition coefficient; Roflumilast has a low potential for bioaccumulation

In Swedish: Roflumilast har låg potential att bioackumulera.  

References

  1. Fass.se (2012).  Environmental classification of pharmaceuticals at www.fass.se: Guidance for pharmaceutical companies https://www.fass.se/pdf/Environmental_classification_of_pharmaceuticals-120816.pdf

  2. [ECHA] European Chemicals Agency.  Guidance on Information Requirements and Chemical Safety Assessment. Chapter R.16: Environmental exposure assessment (version 3.0). February 2016. http://echa.europa.eu/documents/10162/13632/information_requirements_r16_en.pdf

  3. ECHA, European Chemicals Agency. May 2008. Guidance on Information Requirements and Chemical Safety Assessment.  Chapter R.10: Characterisation of dose [concentration]-response for environment http://echa.europa.eu/documents/10162/13632/information_requirements_r10_en.pdf

  4. 223/2001 A study to investigate the distribution, metabolism and excretion (mass balance) and pharmacokinetics of [14C]-B9302-107 after oral and intravenous administration to six healthy male volunteers.  Atlanta Pharma 2001

  5. 204/2007 Algae growth inhibition test with Roflumilast on Desmodesmus subspicatus. BioChem, Labor für biologische und chemische Analytik GmbH, Daimlerstraße 5b, D-76185 Karlsruhe, 2007

  6. 211/2007 Acute toxicity of Roflumilast to Daphnia magna. BioChem, Labor für biologische und chemische Analytik GmbH, Daimlerstraße 5b, D-76185 Karlsruhe, 2007

  7. 214/2007 Acute toxicity of Roflumilast to the zebra-fish, Brachydanio rerio. BioChem, Labor für biologische und chemische Analytik GmbH, Daimlerstraße 5b, D-76185 Karlsruhe, 2007

  8. 116/2007 Determination of ready biodegradability of Roflumilast “Closed bottle test”.  BioChem, Labor für biologische und chemische Analytik GmbH, Daimlerstraße 5b, D-76185 Karlsruhe, 2007

  9. Internal Report, 3.2.S.1.3 General Properties (Roflumilast), 2009

Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet

4 år.


Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda anvisningar.


Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

Förpackningsinformation

Tablett 250 mikrog Vit till benvit, rund tablett, 5 mm i diameter, med ”D” präglat på ena sidan och ”250” på den andra.
28 tablett(er) blister (fri prissättning), EF

Hitta direkt i texten
Av