Lercanidipine Accord är avsett för vuxna för behandling av lätt till måttlig essentiell hypertoni.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

• Obstruktion i utflödet från vänster hjärtkammare.

• Obehandlad kongestiv hjärtsvikt.

• Instabil angina eller nyligen genomgången hjärtinfarkt (inom 1 månad).

• Gravt nedsatt leverfunktion.

• Gravt nedsatt njurfunktion (GFR < 30 ml/min), inklusive patienter som genomgår dialys.

• Samtidig administrering av:

  • starka hämmare av CYP3A4 (se avsnitt Interaktioner)

  • ciklosporin (se avsnitt Interaktioner)

  • grapefrukt eller grapefruktjuice (se avsnitt Interaktioner).

Den rekommenderade dosen är 10 mg peroralt en gång dagligen minst 15 minuter före måltid. Dosen kan ökas till 20 mg beroende på den enskilda patientens svar.

Dostitrering ska ske gradvis eftersom det kan ta cirka 2 veckor innan maximal antihypertensiv effekt är tydlig.

Vissa patienter som inte kan kontrolleras adekvat med ett antihypertensivt läkemedel kan ha nytta av tillägg av Lercanidipine Accord till behandling med ett betareceptorblockerande läkemedel (atenolol), ett diuretikum (hydroklorotiazid) eller en ACE‑hämmare (kaptopril eller enalapril).

Eftersom dosresponskurvan är brant med en platå vid doser mellan 20 och 30 mg är det osannolikt att effekten ökar genom högre doser, samtidigt som riskerna för biverkningar ökar.

Äldre

Även om farmakokinetiska data och klinisk erfarenhet tyder på att den dagliga dosen inte behöver justeras, ska försiktighet iakttas när behandling av äldre patienter påbörjas.

Patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion

Särskild försiktighet ska iakttas när behandling påbörjas hos patienter med lätt till måttligt nedsatt njur- eller leverfunktion. Även om dessa undergrupper vanligtvis tolererar de doser som normalt rekommenderas, måste en dosökning till 20 mg dagligen ske försiktigt. Den antihypertensiva effekten kan vara förstärkt hos patienter med nedsatt leverfunktion och en justering av dosen ska således övervägas.

Lercanidipine Accord är kontraindicerat för patienter med gravt nedsatt lever- eller njurfunktion (GFR< 30 ml/min), inklusive patienter som genomgår dialys (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet.).

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Lercanidipine Accord för barn upp till 18 år har ännu inte fastställts.

Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

Försiktighetsåtgärder före hantering eller administrering av läkemedlet

Behandling ska helst administreras på morgonen minst 15 minuter före frukost.

Detta läkemedel ska inte administreras tillsammans med grapefruktjuice (se avsnitt Kontraindikationer och Interaktioner).

Sjuk sinusknuta

Lerkanidipin ska administreras med försiktighet till patienter med sjuk sinusknuta (utan en pacemaker).

Nedsatt vänsterkammarfunktion

Försiktighet ska iakttas vid behandling av patienter med nedsatt vänsterkammarfunktion, även om kontrollerade hemodynamiska studier inte visade någon försämring av vänsterkammarfunktionen.

Ischemisk hjärtsjukdom

Vissa kortverkande dihydropyridinderivat kan vara förenade med ökad kardiovaskulär risk hos patienter med ischemisk hjärtsjukdom. Även om lerkanidipin är långtidsverkande, ska försiktighet iakttas vid behandling av dessa patienter. Vissa dihydropyridiner kan i sällsynta fall orsaka bröstsmärta eller angina pectoris. I mycket sällsynta fall kan patienter med befintlig angina pectoris drabbas av tätare, svårare eller mer långdragna attacker. Enstaka fall av hjärtinfarkt har rapporterats (se avsnitt Biverkningar).

Användning vid nedsatt njur- eller leverfunktion

Försiktighet ska iakttas när behandling påbörjas till patienter med lätt till måttligt nedsatt njur- eller leverfunktion. Även om den vanligaste rekommenderade dosen, 10 mg dagligen, kan tolereras, ska en ökning till 20 mg dagligen ske med försiktighet. Den antihypertensiva effekten kan vara förhöjd hos patienter med måttligt nedsatt leverfunktion och dosen kan därför behöva justeras.

Lerkanidipin är kontraindicerat för patienter med gravt nedsatt lever- eller njurfunktion (GFR < 30 ml/min), inklusive patienter som genomgår hemodialys (se avsnitt Dosering och avsnitt Kontraindikationer).

Peritonealdialys

Lerkanidipin har associerats med bildning av grumligt peritonealt utflöde hos patienter som genomgår peritonealdialys. Grumligheten beror på en ökad triglyceridkoncentration i peritonealutflödet. Även om mekanismen är okänd tenderar grumligheten att försvinna kort efter utsättning av lerkanidipin. Det är viktigt att känna till denna association eftersom ett grumligt peritonealt utflöde kan misstas för infektiös peritonit, vilket i sin tur kan leda till onödig sjukhusvård och empirisk antibiotikabehandling.

CYP 3A4‑inducerare

CYP 3A4‑inducerare som antiepileptika (t.ex. fenytoin, karbamazepin) och rifampicin kan reducera plasmanivåerna av lerkanidipin och därmed kan effekten av lerkanidipin bli mindre än förväntad (se avsnitt Interaktioner).

Alkohol

Alkohol ska undvikas eftersom det kan förstärka effekten av vasodilaterande, antihypertensiva läkemedel (se avsnitt Interaktioner).

Laktos

Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukosgalaktosmalabsorption.

Hjälpämne:

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för lerkanidipin har inte påvisats hos barn.

Kontraindikationer vid samtidig användning

CYP3A4‑hämmare

Det är känt att lerkanidipin metaboliseras via CYP3A4‑enzymet och därför kan samtidig administrering av CYP3A4‑hämmare interagera med lerkanidipins metabolism och eliminering. En interaktionsstudie med en stark CYP3A4‑hämmare, ketokonazol, visade en avsevärd ökning av plasmanivåerna av lerkanidipin (en ökning med 15 gånger av AUC och 8 gånger av C_max för eutomeren S‑lerkanidipin).

Samtidig behandling med lerkanidipin och CYP3A4‑hämmare (t.ex. ketokonazol, itrakonazol, ritonavir, erytromycin, troleandomycin och klaritromycin) ska undvikas (se avsnitt Kontraindikationer).

Ciklosporin

Ökade plasmanivåer av både lerkanidipin och ciklosporin har observerats efter samtidig administrering. En studie med unga, friska frivilliga har visat att när ciklosporin administrerades 3 timmar efter lerkanidipin ändrades inte plasmanivåerna av lerkanidipin, medan AUC för ciklosporin ökade med 27 %. Samtidig administrering av lerkanidipin och ciklosporin har dock orsakat en 3‑faldig ökning av plasmanivåerna av lerkanidipin och en ökning på 21 % av AUC för ciklosporin.

Ciklosporin och lerkanidipin ska inte administreras tillsammans (se avsnitt Kontraindikationer).

Grapefrukt eller grapefruktjuice

Liksom för andra dihydropyridiner är lerkanidipin känsligt för den hämning av metabolismen som grapefrukt eller grapefruktjuice orsakar, vilket leder till ökad systemisk tillgänglighet och ökad hypotensiv effekt. Lerkanidipin ska inte tas tillsammans med grapefrukt eller grapefruktjuice (se avsnitt Kontraindikationer).

Samtidig användning rekommenderas inte

CYP 3A4‑inducerare

Samtidig administrering av lerkanidipin och CYP3A4‑inducerare såsom antiepileptika (t.ex. fenytoin, fenobarbital, karbamazepin) och rifampicin ska ske försiktighet eftersom den antihypertensiva effekten kan vara nedsatt. Blodtrycket ska därför övervakas oftare än normalt (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Alkohol

Alkohol ska undvikas eftersom det kan förstärka effekten av vasodilaterande, antihypertensiva läkemedel (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Försiktighet inklusive dosjustering

CYP3A4‑substrat

Försiktighet ska iakttas när lerkanidipin administreras tillsammans med andra substrat till CYP3A4, såsom terfenadin, astemizol, samt antiarytmika av klass III såsom amiodaron, kinidin och sotalol.

Midazolam

När en dos på 20 mg gavs tillsammans med midazolam peroralt till äldre frivilliga ökade absorptionen av lerkanidipin (med cirka 40 %) och absorptionshastigheten minskade (t_max fördröjdes från 1,75 till 3 timmar).

Midazolamkoncentrationerna ändrades inte.

Metoprolol

När lerkanidipin administrerades tillsammans med metoprolol, en betablockerare som huvudsakligen elimineras via levern, ändrades inte biotillgängligheten för metoprolol medan den för lerkanidipin minskade med 50 %. Denna effekt kan bero på att betablockerare ger nedsatt blodflöde i levern och kan därför uppstå med andra läkemedel i samma klass. Följaktligen kan lerkanidipin administreras säkert tillsammans med betareceptorblockerande läkemedel, men dosjustering kan krävas.

Digoxin

Det fanns inga tecken på farmakokinetisk interaktion vid samtidig administrering av 20 mg lerkanidipin till patienter som under lång tid behandlats med betametyldigoxin. Däremot observerades en genomsnittlig ökning med 33 % av C_max för digoxin medan AUC och njureliminering inte ändrades signifikant. Patienter som samtidigt behandlas med digoxin ska noggrant kontrolleras kliniskt med avseende på tecken på digoxintoxicitet.

Samtidig användning med andra läkemedel

Fluoxetin

En interaktionsstudie med fluoxetin (en hämmare av CYP2D6 och CYP3A4) utförd på frivilliga i åldern 65 ± 7 år visade ingen klinisk relevant förändring av farmakokinetiken för lerkanidipin.

Cimetidin

Samtidig administrering av 800 mg cimetidin dagligen orsakar inga signifikanta förändringar av lerkanidipinnivåerna i plasma men försiktighet ska iakttas vid högre doser eftersom biotillgängligheten och den hypotensiva effekten av lerkanidipin kan vara förhöjd.

Simvastatin

När en dos på 20 mg lerkanidipin administrerades upprepade gånger tillsammans med 40 mg simvastatin ändrades inte AUC för lerkanidipin signifikant, medan AUC för simvastatin ökade med 56 % och dess aktiva metabolit betahydroxisyra med 28 %. Det är inte troligt att sådana ändringar har klinisk relevans. Ingen interaktion förväntas när lerkanidipin administreras på morgonen och simvastatin på kvällen, såsom indikerats för sådana läkemedel.

Diuretika och ACE‑hämmare

Lerkanidipin har på ett säkert sätt administrerats med diuretika och ACE‑hämmare.

Andra läkemedel som påverkar blodtrycket

Liksom för alla antihypertensiva läkemedel kan en ökad hypotensiv effekt observeras när lerkanidipin administreras med andra läkemedel som påverkar blodtrycket, såsom alfablockerare för behandling av urinproblem, tricykliska antidepressiva läkemedel och neuroleptika. Vid samtidig behandling med kortikosteroider kan istället en minskning av den hypotensiva effekten observeras.

Det finns inga data från användning av lerkanidipin hos gravida kvinnor. Djurstudier har inte visat teratogena effekter (se avsnitt Prekliniska uppgifter), men dessa har observerats med andra dihydropyridinsubstanser. Lerkanidipin rekommenderas inte under graviditet och till fertila kvinnor som inte använder preventivmedel.

Det är okänt om lerkanidipin eller dess metaboliter utsöndras i bröstmjölk. En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas. Lerkanidipin ska inte användas under amning.

Det finns inga kliniska data för lerkanidipin. Reversibla biokemiska förändringar som kan försämra befruktningen har noterats i huvudet på spermier hos vissa patienter som har behandlats med kanalblockerare. Om upprepade försök till in vitro‑fertilisering misslyckas och ingen annan förklaring kan hittas, bör möjligheten övervägas att kalciumkanalblockerare är orsaken.

Lerkanidipin har mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Försiktighet ska dock iakttas eftersom patienten kan drabbas av yrsel, asteni, trötthet och i sällsynta fall somnolens.

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Säkerheten för lerkanidipin vid en dos på 10‑20 mg dagligen har utvärderats i dubbelblinda, placebokontrollerade kliniska prövningar (med 1 200 patienter som fick lerkanidipin och 603 patienter som fick placebo) och i aktivt kontrollerade och okontrollerade långvariga kliniska prövningar med totalt 3 676 hypertensiva patienter som fick lerkanidipin.

De vanligast rapporterade biverkningarna i kliniska prövningar och erfarenheter efter godkännandet för försäljning är perifert ödem, huvudvärk, rodnad, takykardi och palpitationer.

Tabell över biverkningar

I tabellen nedan listas biverkningar som rapporterats i kliniska prövningar och vid erfarenheter efter godkännandet för försäljning från hela världen, där det finns ett rimligt orsakssamband. Biverkningarna presenteras efter MedDRA organsystemklass och frekvens: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, <1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000) mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje frekvensgrupp presenteras de observerade biverkningarna i fallande allvarlighetsgrad.

MedDRA organsystemklass	Vanliga	Mindre vanliga	Sällsynta	Ingen känd frekvens
Immunsystemet			Överkänslighet
Centrala och perifera nervsystemet	Huvudvärk	Yrsel	Somnolens Synkopé
Hjärtat	Takykardi Palpitationer		Angina pectoris
Blodkärl	Hudrodnad	Hypotoni
Magtarmkanalen		Dyspepsi Illamående Smärta i övre delen av buken	Kräkningar Diarré	Gingival hypertrofi1 Grumligt peritonealutflöde1
Lever och gallvägar				Förhöjd serumtransaminasnivå1
Hud och subkutan vävnad		Utslag Klåda	Urtikaria	Angioödem1
Muskuloskeletala systemet och bindväv		Myalgi
Njurar och urinvägar		Polyuri	Pollakiuri
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället	Perifert ödem	Asteni Trötthet	Bröstsmärta

¹biverkningar från spontanrapportering vid erfarenhet efter godkännandet för försäljning

Beskrivning av utvalda biverkningar

I placebokontrollerade kliniska prövningar var incidensen av perifert ödem 0,9 % med lerkanidipin 10‑20 mg och 0,83 % med placebo. Denna frekvens nådde 2 % i den totala studiepopulationen inklusive långvariga kliniska prövningar.

Lerkanidipin tycks inte påverka blodsocker- eller serumlipidnivåer negativt.

Vissa dihydropyridiner kan i sällsynta fall orsaka bröstsmärta eller angina pectoris. I mycket sällsynta fall kan patienter med befintlig angina pectoris drabbas av tätare, svårare eller mer långdragna attacker. Enstaka fall av hjärtinfarkt har rapporterats.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Vid erfarenhet efter godkännandet för försäljning av lerkanidipin har några fall av överdosering rapporterats som varierar från 30‑40 mg upp till 800 mg lerkanidipin, inklusive rapporter om självmordsförsök.

Symtom

I likhet med andra dihydropyridiner kan överdosering av lerkanidipin resultera i kraftig vasodilation med markant hypotoni och reflextakykardi. Vid mycket höga doser kan emellertid den perifera selektiviteten förloras, vilket orsakar bradykardi och en negativ inotrop effekt. De vanligaste biverkningarna i samband med överdosering har varit hypotoni, yrsel, huvudvärk och palpitationer.

Behandling

Kliniskt signifikant hypotoni kräver aktivt cirkulatoriskt stöd, inklusive frekvent övervakning av hjärt- och andningsfunktion, upphöjning av extremiteter och fokus på cirkulerande vätskevolym och urinproduktion. Med hänsyn till lerkanidipins förlängda farmakologiska effekt är det viktigt att patientens kardiovaskulära status kontrolleras under minst 24 timmar efter överdosering. Eftersom läkemedlet har en hög proteinbindning är dialys sannolikt inte effektiv. Patienter för vilka en måttlig till svår förgiftning väntas ska observeras på sjukhus.

Verkningsmekanism

Lerkanidipin är en kalciumantagonist som tillhör gruppen dihydropyridinderivat och som hämmar det transmembrana inflödet av kalcium till hjärtmuskler och glatt muskulatur. Dess antihypertensiva mekanism beror på en direkt relaxerande effekt på glatt muskulatur i blodkärl som därigenom reducerar det totala perifera motståndet.

Farmakodynamisk effekt

Trots sin korta halveringstid har lerkanidipin en långvarig antihypertensiv effekt på grund av sin höga membranaffinitet och på grund av hög kärlselektivitet har läkemedlet inga negativa inotropa effekter.

Eftersom den vasodilatation som Lercanidipine Accord framkallar sätter in gradvis, har akut hypotoni med reflextakykardi sällan observerats hos hypertensiva patienter.

Den antihypertensiva effekten av lerkanidipin beror huvudsakligen på dess (S)‑enantiomer i likhet med andra asymmetriska 1,4‑dihydropyridiner.

Klinisk effekt och säkerhet

Den kliniska effekten och säkerheten för lerkanidipin vid en dos på 10‑20 mg dagligen har utvärderats i dubbelblinda, placebokontrollerade kliniska prövningar (med 1 200 patienter som fick lerkanidipin och 603 patienter som fick placebo) och i aktivt kontrollerade och okontrollerade långvariga kliniska prövningar med totalt 3 676 hypertensiva patienter.

De flesta kliniska prövningar har utförts med patienter med lätt till måttlig essentiell hypertoni (inklusive äldre och diabetespatienter), som fått lerkanidipin ensamt eller i kombination med ACE‑hämmare, diuretika eller betablockerare.

I tillägg till de kliniska prövningar som utförts för att stödja de de terapeutiska indikationerna visade en ytterligare liten, okontrollerad randomiserad studie av patienter med svår hypertoni (medelvärde + SD för diastoliskt blodtryck på 114,5 + 3,7 mmHg) att blodtrycket normaliserades hos 40 % av de 25 patienter som fick dosen 20 mg en gång dagligen och hos 56 % av 25 patienter som erhöll 10 mg två gånger dagligen. I en dubbelblind, randomiserad, kontrollerad studie mot placebo av patienter med enbart systolisk hypertoni sänkte lerkanidipin det systoliska blodtrycket från 172,6 + 5,6 mmHg till 140,2 + 8,7 mmHg.

Ingen klinisk prövning har utförts hos den pediatriska populationen.

Absorption

Lerkanidipin absorberas helt efter peroral administrering av 10‑20 mg och maximala plasmakoncentrationer, 3,30 ng/ml  + 2,09 SD respektive 7,66 ng/ml  + 5,90 SD uppnås cirka 1,5‑3 timmar efter tillförsel. De två enantiomererna i lerkanidipin uppvisar en liknande plasmanivåprofil: tiden till maximal plasmakoncentration är densamma, den maximala plasmakoncentrationen och AUC är i genomsnitt 1,2 gånger högre för (S)‑enantiomeren och elimineringshalveringstiden för de två enantiomerna är huvudsakligen densamma. Ingen omvandling ”in vivo” av enantiomerer noterades.

På grund av den höga första passage-metabolismen är den absoluta biotillgängligheten av lerkanidipin administrerat peroralt till patienter vid samtidigt födointag cirka 10 %, men den minskar till 1/3 vid administrering till friska frivilliga på fastande mage.

Lerkanidipins perorala tillgänglighet ökar 4‑faldigt när lerkanidipin tas upp till 2 timmar efter en måltid med hög fetthalt. Lercanidipine Accord ska således tas före måltider.

Distribution

Distribution från plasma till vävnader och organ är snabb och omfattande.

Lerkanidipins bindningsgrad till serumproteiner är över 98 %. Eftersom plasmaproteinnivåer är lägre hos patienter med gravt nedsatt njur- eller leverfunktion kan läkemedlets fria fraktion vara förhöjd.

Metabolism

Lercanidipine Accord metaboliseras i hög grad av CYP3A4. Ingen modersubstans återfinns i urin eller feces. Medlet omvandlas huvudsakligen till inaktiva metaboliter och cirka 50 % av dosen utsöndras i urin.

”In vitro‑experiment” med humana levermikrosomer har visat att lerkanidipin visar en viss grad av hämning av CYP3A4 och CYP2D6 vid koncentrationer som är 160 respektive 40 gånger högre än de som maximalt uppnåddes i plasma efter dosen 20 mg.

Dessutom har interaktionsstudier på människa visat att lerkanidipin inte ändrar plasmanivåerna av midazolam, ett typiskt CYP3A4‑substrat, eller av metoprolol, ett typiskt CYP2D6‑substrat. Därför förväntas inte hämning av metabolism av läkemedel som metaboliseras via CYP3A4 och CYP2D6 av Lercanidipine Accord vid terapeutiska doser.

Eliminering

Eliminering sker huvudsakligen via metabolism. Den genomsnittliga terminala halveringstiden på 8‑10 timmar beräknades och den terapeutiska effekten varar i 24 timmar på grund av den höggradiga bindningen till lipidmembraner. Ingen ackumulering sågs vid upprepad administrering.

Linjäritet/icke-linjäritet

Peroral administrering av Lercanidipine Accord leder till lerkanidipinnivåer i plasma som inte står i direkt proportion till dos (icke‑linjär kinetik).

Efter 10, 20 eller 40 mg observerades maximala koncentrationer i plasma i förhållandet 1:3:8 och AUC för plasmakoncentration mot tid i förhållandet 1:4:18, vilket antyder en ökande mättnad av första-passage-metabolismen. Biotillgängligheten ökar därför när dosen höjs.

Ytterligare information om särskilda populationer

Lerkanidipin beter sig farmakokinetiskt på likartat sätt hos äldre patienter och patienter med lätt till måttligt nedsatt njur- eller leverfunktion som hos den allmänna patientpopulationen. Patienter med gravt nedsatt njurfunktion eller dialysberoende patienter uppvisade högre nivåer (cirka 70 %) av läkemedlet. Hos patienter med måttligt till gravt nedsatt leverfunktion ökar sannolikt den systemiska biotillgängligheten för lerkanidipin eftersom läkemedlet i stor utsträckning vanligtvis metaboliseras i levern.

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet, och reproduktionseffekter visade inte några särskilda risker för människa.

Farmakologiska säkerhetsstudier på djur har inte påvisat några effekter på det autonoma nervsystemet, det centrala nervsystemet eller på gastrointestinal funktion vid antihypertensiva doser.

De väsentliga effekter som iakttagits vid långtidstudier på råtta och hund hade direkt eller indirekt samband med de kända effekterna av höga doser av kalciumantagonister, vilka huvudsakligen återspeglar en förstärkt farmakodynamisk aktivitet.

Lerkanidipin var inte genotoxiskt och det fanns inga tecken på karcinogena risker.

Fertilitet och generell reproduktionsförmåga hos råtta påverkades inte av behandling med lerkanidipin.

Det fanns inga tecken på teratogena effekter hos råtta och kanin. Däremot orsakade höga doser lerkanidipin pre- och postimplantationsförluster samt fördröjd fosterutveckling hos råtta.

Lerkanidipinhydroklorid, vid administrering av hög dos (12 mg/kg/dag) under nedkomst, framkallade dystoci. Inga studier har gjorts av distributionen av lerkanidipin och/eller dess metaboliter hos dräktiga djur och utsöndringen av dessa i bröstmjölk.

Metaboliter har inte utvärderats separat i toxikologiska studier.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Varje filmdragerad tablett innehåller 10 mg lerkanidipinhydroklorid motsvarande 9,4 mg lerkanidipin.

Varje filmdragerad tablett innehåller 20 mg lerkanidipinhydroklorid motsvarande 18,8 mg lerkanidipin.

Hjälpämne(n) med känd effekt

10 mg: En filmdragerad tablett innehåller 39 mg laktosmonohydrat.

20 mg: En filmdragerad tablett innehåller 78 mg laktosmonohydrat.

Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna: Mikrokristallin cellulosa (PH 101), laktosmonohydrat, natriumstärkelseglykolat (typ A), povidon Magnesiumstearat

Filmdragering:

10 mg: Polyvinylalkohol, delvis hydrolyserad, makrogol, talk, titandioxid (E 171), gul järnoxid (E 172)

20 mg: Polyvinylalkohol, delvis hydrolyserad, makrogol, talk, titandioxid (E 171), gul järnoxid (E 172), röd järnoxid (E 172)

Ej relevant.

Hållbarhet

2 år.

Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Filmdragerad tablett

10 mg

Gula, runda, bikonvexa, filmdragerade tabletter präglade med ”LT1” på den ena sidan och med en brytskåra på den andra sidan. Tablettens diameter är cirka 6,5 mm.

20 mg

Rosa, runda, bikonvexa, filmdragerade tabletter präglade med ”LT2” på den ena sidan och med en brytskåra på den andra sidan. Tablettens diameter är cirka 8,5 mm.

Brytskåran är inte till för att dela tabletten i lika stora doser utan enbart för att underlätta nedsväljning.