Bupropion Sandoz är indicerat för behandling av egentlig depression.

Överkänslighet mot bupropion eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

Bupropion Sandoz är kontraindicerat hos patienter som använder något annat läkemedelinnehållande bupropion, eftersom förekomsten av krampanfall är dosberoende samt för att undvika överdosering.

Bupropion Sandoz är kontraindicerat hos patienter med epilepsi eller tidigare krampanfall i anamnesen.

Bupropion Sandoz hos är kontraindicerat hos patienter med en känd tumör i centrala nervsystemet.

Bupropion Sandoz är kontraindicerat hos patienter där plötsligt avbrytande av pågående läkemedelsbehandling (särskilt bensodiazepiner eller bensodiazepinbesläktade läkemedel) eller av alkoholmissbruk kan tänkas öka risken för krampanfall.

Bupropion Sandoz är kontraindicerat hos patienter med svår levercirros.

Bupropion Sandoz är kontraindicerat hos patienter som har eller tidigare har fått diagnosen bulimi eller anorexia nervosa.

Samtidig användning av Bupropion Sandoz och monoaminoxidashämmare (MAO‑hämmare) är kontraindicerad. Det ska vara ett intervall på minst 14 dagar mellan utsättande av en irreversibel MAO‑hämmare och start av behandling med Bupropion Sandoz. För reversibla MAO‑hämmare är en period på 24 timmar tillräcklig.

Dosering

Vuxna

Den rekommenderade startdosen är 150 mg en gång per dag. En optimal dos har inte fastställts i kliniska studier. Om ingen förbättring observeras efter 4 veckors behandling med 150 mg kan dosen ökas till 300 mg en gång per dag. Det bör vara ett intervall om minst 24 timmar mellan två på varandra följande doser.

Insättande av effekt av bupropion har noterats 14 dagar efter påbörjad behandling. Liksom med andra antidepressiva läkemedel kan full antidepressiv effekt av Bupropion Sandoz inte påvisas förrän efter flera veckors behandling.

Patienter med depression bör behandlas under en tillräckligt lång period om minst 6 månader för att säkerställa symtomfrihet.

Sömnsvårigheter är en mycket vanlig biverkning som ofta är övergående och kan reduceras genom att undvika tablettintag i samband med sänggående (under förutsättning att intervallet mellan doserna är minst 24 timmar).

Pediatrisk population

Bupropion Sandoz är inte indicerat för behandling av barn och ungdomar under 18 år (se avsnitt Varningar och försiktighet). Säkerhet och effekt för Bupropion Sandoz för patienter under 18 år har inte fastställts.

Äldre

Effekt har inte entydigt visats hos äldre. I en klinisk prövning har äldre patienter följt samma dosregim som för vuxna (se ”Vuxna” ovan). Det kan inte uteslutas att vissa äldre kan vara känsligare.

Nedsatt leverfunktion

Bupropion Sandoz ska användas med försiktighet hos patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt Varningar och försiktighet). På grund av ökad variabilitet i farmakokinetiken hos patienter med lindrig till medelsvår leverfunktionsnedsättning är den rekommenderade dosen hos dessa patienter 150 mg en gång dagligen.

Nedsatt njurfunktion

Den rekommenderade dosen hos dessa patienter är 150 mg en gång dagligen eftersom bupropion och dess aktiva metaboliter kan ackumuleras i högre grad hos dessa patienter än normalt (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Administreringssätt

Bupropion Sandoz tabletter ska sväljas hela. Tabletterna ska inte delas, krossas eller tuggas eftersom det kan leda till en ökad risk för biverkningar, inklusive krampanfall.

Bupropion Sandoz tabletter kan tas med eller utan mat.

Utsättning av behandling

Trots att utsättningsreaktioner (mätt som spontant rapporterade händelser snarare än med skattnings­skalor) inte har observerats i kliniska prövningar med Bupropion Sandoz kan en nedtrappningsperiod övervägas. Bupropion är en selektiv hämmare av det neuronala återupptaget av katekolaminer, och en reboundeffekt eller utsättningsreaktioner kan inte uteslutas.

Krampanfall

Den rekommenderade dosen av bupropiontabletter med modifierad frisättning ska inte överskridas eftersom det finns en dosberoende risk för krampanfall med bupropion. Den totala incidensen av krampanfall med bupropiontabletter med modifierad frisättning var i kliniska prövningar, med doser upp till 450 mg/dygn, ungefär 0,1 %.

Det föreligger en ökad risk för krampanfall vid användning av Bupropion Sandoz i närvaro av predisponerande riskfaktorer som sänker kramptröskeln. Bupropion Sandoz bör därför användas med försiktighet hos patienter med en eller flera riskfaktorer som predisponerar för en sänkt kramptröskel.

Alla patienter bör undersökas med avseende på predisponerande riskfaktorer som innefattar:

• samtidig användning av läkemedel med kända kramptröskelsänkande egenskaper (t.ex. antipsykotika, antidepressiva, antimalariamedel, tramadol, teofyllin, systemiska steroider, kinoloner och sederande antihistaminer)

• alkoholmissbruk (se även avsnitt Kontraindikationer)

• tidigare skallskada

• diabetes som behandlas med blodsockersänkande läkemedel eller insulin

• användning av centralstimulerande eller aptitnedsättande medel.

Bupropion Sandoz ska utsättas och inte återinsättas hos patienter som får ett krampanfall under behandlingen.

Interaktioner (se avsnitt Interaktioner).

På grund av farmakokinetiska interaktioner kan plasmanivåer av bupropion eller dess metaboliter förändras, vilket kan leda till en ökad risk för biverkningar (t.ex. muntorrhet, sömnsvårigheter, kramp­anfall). Av den anledningen är det viktigt att iaktta försiktighet när bupropion ges tillsammans med läkemedel som kan inducera eller hämma metabolismen av bupropion.

Bupropion hämmar metabolism via cytokrom P450 2D6. Försiktighet bör iakttas vid samtidig administrering av läkemedel som metaboliseras via detta enzym.

I litteraturen har det visat sig att läkemedel som hämmar CYP2D6 kan leda till minskade koncentrationer av endoxifen, som är den aktiva metaboliten av tamoxifen. Därför ska användning av bupropion, som är en hämmare av CYP2D6, om möjligt undvikas under tamoxifenbehandling (se avsnitt Interaktioner).

Neuropsykiatri

Suicid/suicidtankar eller klinisk försämring

Depression är associerat med en ökad risk för suicidtankar, självskador och suicid (suicidrelaterade händelser). Denna risk kvarstår tills signifikant förbättring inträtt. Eftersom förbättring kan utebli under de första behandlingsveckorna, eller uppträder ännu senare, bör patienten följas noggrant tills förbättring sker. Det är en generell klinisk erfarenhet att suicidrisken kan öka under de tidiga förbättringsfaserna.

Det är känt att patienter som tidigare uppvisat suicidalitet eller patienter med påtagliga suicidtankar innan behandlingen påbörjas har en ökad risk för suicidtankar eller suicidförsök och bör observeras noga under behandlingen.

En metaanalys baserad på placebokontrollerade kliniska studier av antidepressiva läkemedel hos vuxna patienter med psykiatriska sjukdomar påvisade en ökad risk för suicidalt beteende under behandling med antidepressiva jämfört med placebo hos patienter yngre än 25 år.

Patienter som behandlas med antidepressiva, och speciellt sådana som har en hög risk för suicidalt beteende, ska följas noga i de tidiga faserna av behandlingen och vid dosförändringar. Patienterna (och vårdgivare) ska uppmanas att vara observanta på tecken på klinisk försämring, suicidalt beteende/suicidtankar eller andra beteendeförändringar och att omgående kontakta läkare om sådana symtom uppstår.

Man bör vara medveten om att uppkomsten av vissa neuropsykiatriska symtom antingen kan vara relaterad till underliggande sjukdomstillstånd eller till läkemedelsbehandlingen (se nedan under ”Neuropsykiatriska symtom, inklusive mani och bipolär sjukdom” samt avsnitt Biverkningar).

Byte av behandlingsregim, inklusive eventuell utsättning av läkemedlet, bör övervägas hos patienter som uppvisar suicidala tankar eller beteende, speciellt om dessa symtom är allvarliga, uppkommer hastigt eller om de inte förekom i patientens symtombild från början.

Neuropsykiatriska symtom, inklusive mani och bipolär sjukdom

Neuropsykiatriska symtom har rapporterats (se avsnitt Biverkningar). I synnerhet har psykotisk och manisk symtomatologi observerats främst hos patienter med tidigare känd psykiatrisk sjukdom. Dessutom kan en egentlig depressiv episod vara det initiala kännetecknet av bipolär sjukdom. Det är allmänt vedertaget (om än ej bevisat genom kontrollerade studier) att behandling av en sådan depressiv episod med enbart ett antidepressivt läkemedel kan öka risken för att utlösa mani/hypomani hos patienter med riskfaktorer för bipolär sjukdom. Begränsade kliniska data vid användning av bupropion i kombination med stämningsstabiliserande läkemedel hos patienter med anamnes på bipolär sjukdom tyder på en låg förekomst av övergång till mani. Före påbörjad behandling med ett antidepressivt läkemedel bör patienterna undersökas i tillräcklig omfattning för att kunna avgöra om de har riskfaktorer för bipolär sjukdom. Sådana undersökningar bör innefatta detaljerad psykiatrisk anamnes, inklusive familjeanamnes avseende suicid, bipolär sjukdom och depression.

Data från djurstudier antyder en missbrukspotential. Studier av beroenderisk hos människa, liksom omfattande klinisk erfarenhet, visar emellertid att bupropion har låg missbrukspotential.

Klinisk erfarenhet av bupropion hos patienter som behandlas med elektrokonvulsiv terapi (ECT) är begränsad. Försiktighet bör iakttas hos patienter som behandlas med ECT under samtidig behandling med bupropion.

Överkänslighet

Behandling med Bupropion Sandoz ska avbrytas omedelbart om patienten får överkänslighets­reaktioner under behandlingen. Behandlande läkare bör vara medvetna om att symtomen kan progrediera eller återkomma efter att behandlingen avslutats och bör se till att symtomatisk behandling ges under tillräckligt lång tid (minst en vecka). Typiska symtom inkluderar hudutslag, klåda, urtikaria eller bröstsmärtor, men mer allvarliga reaktioner som angioödem, dyspné/bronkospasm, anafylaktisk chock, erythema multiforme eller Stevens‑Johnsons syndrom kan förekomma. Artralgi, myalgi och feber har också rapporterats tillsammans med hudutslag och andra symtom som tyder på sent insättande överkänslighet (se avsnitt Biverkningar). Efter utsättande av bupropion och påbörjad behandling med antihistamin eller kortikosteroider förbättrades symtomen hos de flesta patienterna och upphörde helt efter en tid.

Kardiovaskulära sjukdomar

Kliniska erfarenhet beträffande användning av bupropion för depressionsbehandling hos patienter med kardiovaskulära sjukdomar är begränsad. Försiktighet ska iakttas vid användning hos dessa patienter. Bupropion tolererades dock väl i studier av rökavvänjning hos patienter med ischemisk kardiovaskulär sjukdom (se avsnitt Farmakodynamik).

Blodtryck

Inga signifikanta blodtryckshöjningar har påvisats vid behandling med bupropion hos icke‑deprimerade patienter med hypertoni i stadium I. I klinisk användning har hypertoni, som i vissa fall kan vara allvarlig (se avsnitt Biverkningar) och kräva akut behandling, dock rapporterats hos patienter som använder bupropion. Detta har observerats hos patienter med eller utan befintlig hypertoni.

Blodtrycket bör mätas vid början av behandlingen och följas upp regelbundet, speciellt hos patienter med befintlig hypertoni. Om en kliniskt signifikant blodtrycksförhöjning observeras bör man överväga att avbryta behandlingen med Bupropion Sandoz.

Samtidig behandling av bupropion och nikotinplåster kan resultera i blodtryckshöjningar.

Brugada syndrom

Bupropion kan manifestera Brugada syndrom, en sällsynt ärftlig sjukdom i natriumkanalen i hjärtat med karakteristiska EKG-förändringar (högergrenblock och ST-segmenthöjning i höger prekordialavledningarna), som kan leda till hjärtstopp och plötslig död. Försiktighet rekommenderas hos patienter med Brugada syndrom eller med en historik av hjärtstopp eller plötslig död i familjen.

Speciella patientgrupper

Pediatrisk population

Behandling med antidepressiva läkemedel är associerad med en ökad risk för suicidtankar och suicidalt beteende hos barn och ungdomar med egentlig depression och andra psykiska sjukdomar.

Nedsatt leverfunktion

Bupropion metaboliseras i stor utsträckning via levern till aktiva metaboliter, vilka i sin tur metaboliseras vidare. Inga statistiskt signifikanta skillnader i farmakokinetiken för bupropion har observerats hos patienter med lindrig till medelsvår levercirros jämfört med friska frivilliga, men plasmanivåerna av bupropion visade en större variabilitet mellan enskilda patienter. Av denna anledning ska Bupropion Sandoz användas med försiktighet hos patienter med lindrig till medelsvår leverfunktionsnedsättning (se avsnitt Dosering).

Samtliga patienter med nedsatt leverfunktion ska övervakas noga avseende eventuella biverkningar (t.ex. sömnsvårigheter, muntorrhet, krampanfall) som kan tyda på höga nivåer av aktiv substans eller metaboliter.

Nedsatt njurfunktion

Bupropion utsöndras huvudsakligen i urinen som metaboliter. Hos patienter med nedsatt njurfunktion kan därför bupropion och dess aktiva metaboliter ackumuleras i större utsträckning än normalt. Patienten bör övervakas noga avseende eventuella biverkningar (t.ex. sömnsvårigheter, muntorrhet, krampanfall) som kan tyda på höga nivåer av aktiv substans eller metaboliter (se avsnitt Dosering).

Äldre

Effekt har visats vara tvetydig hos äldre personer. I en klinisk prövning följde äldre personer samma dosregim som för vuxna (se avsnitten Dosering och Farmakokinetik). Större känslighet hos vissa äldre individer kan inte uteslutas.

Påverkan på urintester

Eftersom bupropion har en amfetaminliknande kemisk struktur kan det störa analysen av ett antal snabbtester av droger i urin, vilket kan resultera i falska positiva värden, särskilt för amfetamin. Ett positivt resultat bör därför vanligtvis bekräftas med en mer specifik metod.

Olämpliga administreringsvägar

Bupropion Sandoz är endast avsett för oral användning. Inhalation av krossade tabletter eller injektion av upplöst bupropion har rapporterats och kan leda till en snabb frisättning, snabbare absorption och en potentiell överdos. Kramper och/eller dödsfall har rapporterats när bupropion har administrerats intranasalt eller via parenteral injektion.

Serotonergt syndrom

Efter godkännandet för försäljning har det förekommit rapporter om serotonergt syndrom. Detta är ett potentiellt livshotande tillstånd som kan uppkomma när Bupropion Sandoz används samtidigt med ett serotonergt preparat, såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) och selektiva serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) (se avsnitt Interaktioner). Om samtidig behandling med andra serotonerga preparat är kliniskt motiverad rekommenderas en noggrann övervakning av patienten, speciellt vid behandlingsstart och vid dosökningar.

Serotonergt syndrom kan omfatta förändringar av mental status (t.ex. agitation, hallucinationer, koma), autonom instabilitet (t.ex. takykardi, instabilt blodtryck, hypertermi), neuromuskulära avvikelser (t.ex. hyperreflexi, bristande koordination, stelhet) och/eller gastrointestinala symtom (t.ex. illamående, kräkningar, diarré). Om serotonergt syndrom misstänks bör en dosreducering eller utsättning av behandlingen övervägas, beroende på symtomens allvarlighetsgrad.

Bupropion Sandoz innehåller natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett med modifierad frisättning, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Eftersom hämmare av monoaminoxidas A och B också förstärker de katekolaminerga effekterna, genom en annan mekanism än bupropion, är samtidig användning av Bupropion Sandoz och mono­aminoxidashämmare (MAO‑hämmare) kontraindicerad (se avsnitt Kontraindikationer), då det finns en ökad risk för biverkningar vid samtidig administrering. Minst 14 dagar ska förflyta mellan utsättning av irreversibla MAO‑hämmare och behandlingsstart med Bupropion Sandoz. För reversibla MAO‑hämmare är en period på 24 timmar tillräcklig.

Effekten av bupropion på andra läkemedel

Bupropion och dess huvudmetabolit, hydroxibupropion, hämmar CYP2D6, även om bupropion inte metaboliseras via CYP2D6. Samtidig administrering av bupropion och desipramin till friska frivilliga, som var kända snabba CYP2D6‑metaboliserare, resulterade i stora (2- till 5‑faldiga) ökningar av C_max och AUC för desipramin. Hämningen av CYP2D6 kvarstod i åtminstone 7 dagar efter den sista dosen av bupropion.

Samtidig behandling med läkemedel som har ett smalt terapeutiskt fönster och som till övervägande del metaboliseras via CYP2D6 ska inledas på lägsta nivån inom doseringsintervallet för det samtidigt givna läkemedlet. Sådana läkemedel inkluderar vissa antidepressiva (t.ex. desipramin, imipramin), antipsykotika (t.ex. risperidon, tioridazin), betablockerare (t.ex. metoprolol), selektiva serotonin­återupptagshämmare (SSRI) och typ 1C-antiarytmika (t.ex. propafenon, flekainid). Om Bupropion Sandoz läggs till en redan pågående behandling med ett sådant läkemedel bör behovet av dossänkning av det andra läkemedlet övervägas. I dessa fall ska den förväntade nyttan av behandling med Bupropion Sandoz noggrant övervägas i jämförelse med de potentiella riskerna.

Efter godkännandet för försäljning har det förekommit rapporter om serotonergt syndrom. Detta är ett potentiellt livshotande tillstånd som kan uppkomma när Bupropion Sandoz används samtidigt med ett serotonergt preparat, såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) och selektiva serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Läkemedel som kräver metabolisk aktivering av CYP2D6 för att vara effektiva (t.ex. tamoxifen) kan få minskad effekt vid samtidig administrering av hämmare av CYP2D6, t.ex. bupropion (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Även om citalopram (ett SSRI) primärt inte metaboliseras via CYP2D6 gav bupropion i en studie förhöjning av C_max och AUC för citalopram med 30 % respektive 40 %.

Samadministering av digoxin med bupropion kan minska digoxinnivåerna. Digoxin AUC_{0‑24 h} minskade, och njurclearance ökade hos friska frivilliga, baserat på en korsvis jämförande studie. Läkare ska vara medvetna om att digoxinnivåerna kan öka i samband med att behandlingen med bupropion avslutas. Patienterna ska därför övervakas för eventuell digoxintoxicitet.

Effekten av andra läkemedel på bupropion

Bupropion metaboliseras till sin aktiva huvudmetabolit hydroxibupropion primärt via cytokrom P450 CYP2B6 (se avsnitt Farmakokinetik). Samtidig användning av läkemedel som kan påverka metabolismen av bupropion via isoenzymet CYP2B6 (t.ex. CYP2B6‑substrat: cyklofosfamid, ifosfamid och CYP2B6‑hämmare: orfenadrin, tiklopidin, klopidogrel) kan resultera i höjda plasmanivåer av bupropion och sänkta nivåer av den aktiva metaboliten hydroxibupropion. De kliniska konsekvenserna av hämningen av metabolismen av bupropion via CYP2B6 och åtföljande förändringar av kvoten mellan bupropion och hydroxybupropion är för närvarande inte kända.

Metamizol kan inducera metaboliserande enzymer, däribland CYP2B6 och CYP3A4. Samtidig administrering av metamizol och bupropion kan orsaka en minskning av plasmakoncentrationerna av bupropion med en potentiell minskning av den kliniska effekten. Därför bör försiktighet iakttas när metamizol administreras samtidigt; kliniska svar och/eller aktiva substansnivåer bör övervakas där så är lämpligt.

Eftersom bupropion metaboliseras i stor utsträckning tillråds försiktighet när bupropion administreras samtidigt med läkemedel som är kända inducerare (t.ex. karbamazepin, fenytoin, ritonavir, efavirenz) eller hämmare (t.ex. valproat) av metabolism, eftersom sådana kan påverka dess kliniska effekt och säkerhet.

I en serie av studier med friska frivilliga reducerade ritonavir (100 mg två gånger dagligen eller 600 mg två gånger dagligen) eller ritonavir 100 mg plus lopinavir 400 mg två gånger dagligen exponeringen för bupropion och dess främsta metaboliter på ett dosberoende sätt med ungefär 20 till 80 % (se avsnitt Farmakokinetik). På samma sätt minskade efavirenz, 600 mg en gång dagligen i två veckor, exponeringen av bupropion med ungefär 55 % hos friska frivilliga. De kliniska konsekvenserna av den minskade exponeringen är oklara men kan innefatta minskad effekt av behandlingen av egentlig depression. Patienter som får något av dessa läkemedel tillsammans med bupropion kan behöva ökade doser av bupropion, men den högsta rekommenderade bupropiondosen ska inte överskridas.

Övrig information om interaktioner

Insättande av Bupropion Sandoz till patienter som använder antingen levodopa eller amantadin samtidigt bör ske med försiktighet. Begränsade kliniska data tyder på en högre incidens av biverkningar (t.ex. illamående, kräkningar och neuropsykiatriska händelser – se avsnitt Biverkningar) hos patienter som använder bupropion samtidigt med antingen levodopa eller amantadin.

Trots att kliniska data inte har påvisat någon farmakokinetisk interaktion mellan bupropion och alkohol har neuropsykiatriska biverkningar eller minskad tolerans för alkohol i sällsynta fall rapporterats under behandling med bupropion. Alkoholintaget bör därför minimeras eller undvikas under behandlingen med Bupropion Sandoz.

Farmakokinetiska studier vid samtidig användning av bupropion och bensodiazepiner saknas. Baserat på metabolism in vitro saknas grunder för sådan interaktion. Efter samtidig tillförsel av bupropion och diazepam till friska frivilliga sågs mindre sedering än efter tillförsel av enbart diazepam.

Det finns ingen systematisk utvärdering av bupropion i kombination med antidepressiva läkemedel (utöver desipramin och citalopram), bensodiazepiner (utöver diazepam) eller neuroleptika. Kliniska erfarenhet med johannesört är också begränsad.

Samtidig användning av Bupropion Sandoz och nikotinplåster kan resultera i blodtrycksförhöjning.

Några epidemiologiska studier på graviditeter efter moderns exponering för bupropion under den första trimestern har rapporterat ett samband med ökad risk för vissa medfödda kardiovaskulära missbildningar, speciellt ventrikelseptumdefekter och defekt i hjärtats vänstra utflöde. Dessa resultat är inte konsekventa mellan studierna. Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter med avseende på reproduktions­toxicitet (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Bupropion Sandoz ska inte användas under graviditet såvida inte det kliniska tillståndet för kvinnan kräver behandling med bupropion och alternativa behandlingar inte är möjliga.

Bupropion och dess metaboliter utsöndras i bröstmjölk hos människa. Ett beslut om huruvida modern bör avstå från amning eller avstå från behandling med Bupropion Sandoz bör tas med hänsyn till fördelarna med amning för det nyfödda barnet och fördelarna med Bupropion Sandoz behandling för mordern.

Det finns inga data om effekten av bupropion på fertilitet hos människa. En reproduktionsstudie på råtta visade inga tecken på nedsatt fertilitet (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

I likhet med andra läkemedel som påverkar CNS kan bupropion påverka förmågan att utföra uppgifter som kräver omdöme eller motoriska och kognitiva färdigheter. Patienterna bör vara försiktiga med att framföra fordon eller använda maskiner innan de försäkrat sig om att Bupropion Sandoz inte påverkar deras förmåga negativt.

Nedanstående lista ger information om biverkningar som identifierats vid klinisk användning, indelade efter incidens och organsystem.

Biverkningarna redovisas under rubriker som anger frekvens enligt följande indelning; mycket vanliga (> 1/10); vanliga (> 1/100, < 1/10); mindre vanliga (> 1/1 000, < 1/100); sällsynta (> 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

* Överkänslighet kan yttra sig som hudreaktioner. Se ”Immunsystemet” och ”Hud och subkutan vävnad”.

** Incidensen av krampanfall är ca 0,1 % (1/1 000). Den vanligaste typen av krampanfall är generaliserade toniska‑kloniska kramper, en typ av anfall som i enstaka fall kan leda till postiktal förvirring eller minnesstörning (se avsnitt Varningar och försiktighet).

*** Fall av suicidtankar och suicidalt beteende har rapporterats under behandling med bupropion eller direkt efter avslutad behandling (se avsnitt Varningar och försiktighet).

**** Serotonergt syndrom kan förekomma som en konsekvens av en interaktion mellan bupropion och ett serotonergt läkemedel som t.ex. en selektiv serotoninåterupptagshämmare (SSRI) eller en selektiv serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Akut intag av doser överstigande 10 gånger den maximala terapeutiska dosen har rapporterats. Utöver de symtom som finns angivna under avsnittet Biverkningar har överdosering resulterat i symtom som dåsighet, medvetslöshet och/eller EKG‑förändringar såsom retledningsrubbningar (innefattande förlängning av QRS‑komplex), arytmier och takykardi. QTc‑förlängning har också rapporterats men sågs i allmänhet i anslutning till förlängda QRS‑komplex och ökad hjärtfrekvens. Även om patienterna i de allra flesta fall har tillfrisknat utan kvarstående symtom finns rapporter om sällsynta dödsfall efter intag av stora överdoser av läkemedlet. Även serotonergt syndrom har rapporterats.

Behandling: Vid överdosering rekommenderas inläggning på sjukhus. EKG och vitala funktioner ska övervakas.

Säkra fria luftvägar, fullgod syresättning och ventilation. Användning av aktivt kol rekommenderas. Det finns inget känt antidot mot bupropion. Vidare omhändertagande ska anpassas efter kliniskt behov.

Verkningsmekanism

Bupropion är en selektiv neuronal återupptagshämmare av katekolaminer (noradrenalin och dopamin) med minimal effekt på indolaminers återupptag (serotonin) och hämmar inte monoaminoxidas A eller B.

Verkningsmekanismen för bupropion som ett antidepressivt läkemedel är inte känd, men det förmodas att verkan sker genom noradrenerga och/eller dopaminerga mekanismer.

Klinisk effekt

Den antidepressiva aktiviteten av bupropion studerades i ett kliniskt prövningsprogram på totalt 1 155 bupropion XR‑patienter och 1 868 buproprion SR‑patienter med egentlig depression. Sju av studierna undersökte effekten av bupropion XR: tre utfördes i EU med doser upp till 300 mg/dag och fyra utfördes i USA med ett flexibelt dosspann upp till 450 mg/dag. Dessutom anses nio studier på egentlig depression med bupropion SR vara stödjande baserat på bioekvivalensen av bupropion XR (en gång dagligen) med SR‑tabletten (två gånger dagligen).

Bupropion XR var statistiskt säkerställt bättre jämfört med placebo mätt som förbättring av totalpoängen i Montgomery‑Asberg Depression Rating Scale (MADRS) i 1 av 2 identiska studier med dosintervallet 150 mg–300 mg. Graden av svar och remission var också statistiskt signifikant högre för bupropion XR jämfört med placebo. I en tredje studie på äldre patienter uppnåddes inte statistiskt säkerställd skillnad jämfört med placebo för den primära parametern medelförändring från utgångs­läget i MADRS (endpoint Last Observation Carried Forward), dock sågs statistiskt signifikanta effekter i en sekundär analys (Observer Case).

Signifikant fördel visades för den primära endpointen i 2 av 4 amerikanska studier med bupropion XR (300‑450 mg). Av de 2 positiva studierna var den ena placebokontrollerad hos patienter med egentlig depression och den andra inkluderade en aktiv kontroll hos patienter med egentlig depression.

I en studie på återfallsprevention randomiserades patienter som svarat på 8 veckors öppen akutbehandling med bupropion SR (300 mg/dag) till antingen bupropion SR eller placebo i ytterligare 44 veckor. Bupropion SR var statistiskt signifikant bättre jämfört med placebo (P <0,05) för den primära effektvariabeln, Bibehållen effekt under den dubbelblinda uppföljningsperioden på 44 veckor var 64 % för bupropion SR respektive 48 % för placebo.

Klinisk säkerhet

Den prospektivt observerade andelen hjärtmissbildningar i graviditeter med prenatal exponering för bupropion under den första trimestern i det internationella graviditetsregistret var 9/675 (1,3 %).

I en retrospektiv studie var det ingen ökad andel medfödda missbildningar eller kardiovaskulära missbildningar bland över tusen graviditeter som exponerats för bupropion under den första trimestern jämfört med användningen av andra antidepressiva läkemedel.

I en retrospektiv analys av data från National Birth Defects Prevention Study observerades ett statistiskt signifikant samband mellan förekomsten av en defekt i hjärtats vänstra utflöde hos barnet och självrapporterat bruk av bupropion hos modern i början av graviditeten. Inget samband sågs mellan moderns användning av bupropion och någon annan typ av hjärtfel eller med en kombination av alla kategorier av defekter på hjärtat.

En ytterligare analys av data från Slone Epidemiology Center Birth Defects Study visade ingen statistiskt signifikant ökning av defekt i hjärtats vänstra utflöde med moderns bupropionanvändning. Dock observerades ett statistiskt signifikant samband för ventrikelseptumdefekt efter användning av enbart bupropion under den första trimestern.

I en studie på friska frivilliga observerades ingen kliniskt signifikant effekt av bupropiontabletter med modifierad frisättning (450 mg/dag) jämfört med placebo på QTcF‑intervallet efter 14 dagars dosering till steady state.

Absorption

Efter oral administrering av 300 mg bupropionhydroklorid en gång per dag i form av tablett med modifierad frisättning till friska frivilliga har maximala plasmakoncentrationer (C_max) på omkring 160 ng/ml observerats efter ungefär 5 timmar. Vid steady state är C_max och AUC för hydroxibupropion cirka 3 respektive 14 gånger högre än C_max och AUC för bupropion. C_max för treohydrobupropion är vid steady state jämförbar med C_max för bupropion, och AUC för treohydrobupropion är cirka 5 gånger högre, medan plasmakoncentrationerna av erytrohydrobupropion är jämförbara med de för bupropion. Maximala plasmakoncentrationer av hydroxibupropion uppnås efter 7 timmar, och treohydrobupropion och erytrohydrobupropion uppnås efter 8 timmar. C_max och AUC av bupropion och dess aktiva metaboliter hydroxibupropion och treohydrobupropion ökar proportionellt med dos inom dosintervallet 50–200 mg vid engångsdoser och inom dosintervallet 300–450 mg/dygn vid långvarig dosering.

Den absoluta biotillgängligheten av bupropion är inte känd. Urinutsöndringsdata visar dock att minst 87 % av bupropiondosen absorberas.

Absorptionen av bupropiontabletter med modifierad frisättning påverkas inte signifikant vid samtidigt intag av föda.

Distribution

Bupropion distribueras i hög utsträckning med en skenbar distributionsvolym på cirka 2 000 liter.

Plasmaproteinbindningen för bupropion, hydroxibupropion och treohydrobupropion är måttlig (84 %, 77 % respektive 42 %).

Bupropion och dess aktiva metaboliter utsöndras i bröstmjölk hos människa. Djurstudier visar att bupropion och dess aktiva metaboliter passerar blod‑hjärnbarriären och placenta. Studier med positronemissionstomografi (PET) hos friska frivilliga visar att bupropion penetrerar CNS och binds till striatala dopaminåterupptagstransportörer (cirka 25 % vid dosen 150 mg 2 gånger dagligen).

Metabolism

Bupropion metaboliseras i hög grad hos människa. Tre farmakologiskt aktiva metaboliter har identifierats i plasma: hydroxibupropion och amino‑alkoholisomererna treohydrobupropion och erytrohydrobupropion. Dessa kan vara av klinisk betydelse eftersom deras koncentrationer i plasma är lika höga eller högre än de för bupropion. De aktiva metaboliterna metaboliseras i sin tur till inaktiva metaboliter (av vilka några inte är fullständigt identifierade men kan innefatta konjugat) som utsöndras i urinen.

Studier in vitro visar att bupropion metaboliseras till sin aktiva huvudmetabolit hydroxibupropion främst via CYP2B6, medan CYP1A2, 2A6, 2C9, 3A4 och 2E1 är involverade i mindre omfattning. Bildningen av treohydrobupropion sker däremot via karbonylreduktion men involverar inte cytokrom P450 isoenzymer (se avsnitt Interaktioner).

Treohydrobupropions respektive erytrohydrobupropions hämmande potential på cytokrom P450 har inte studerats.

Bupropion och hydroxibupropion är båda hämmare av isoenzymet CYP2D6 med K_i‑värden på 21 respektive 13,3 µM (se avsnitt Interaktioner).

Bupropion har visats inducera sin egen metabolism hos försöksdjur efter subkronisk administrering. Hos människa finns inga belägg för enzyminduktion av bupropion eller hydroxibupropion, varken hos friska frivilliga eller hos patienter som behandlades med rekommenderad dos bupropionhydroklorid i 10 till 45 dagar.

Eliminering

Efter oral administrering av 200 mg ¹⁴C‑bupropion till människa påvisades 87 % och 10 % av tillförd radioaktiv dos i urin respektive faeces. Fraktionen av bupropion som utsöndrades i oförändrad form var endast 0,5 %, i överensstämmelse med den omfattande metaboliseringen av bupropion. Mindre än 10 % av den ¹⁴C‑märkta dosen återfanns i urinen i form av aktiva metaboliter.

Medelvärdet för clearance efter oral administrering av bupropionhydroklorid är ungefär 200 l/timme, och medelvärdet av eliminationshalveringstiden för bupropion är cirka 20 timmar.

Eliminationshalveringstiden för hydroxibupropion är cirka 20 timmar. Halveringstiden för treohydrobupropion och erytrohydrobupropion är längre (37 respektive 33 timmar) och vid steady state är AUC 8 respektive 1,6 gånger högre än de för bupropion. För bupropion och dess metaboliter uppnås steady state inom 8 dagar.

Det olösliga skalet från tabletten med modifierad frisättning kan förbli intakt under passagen genom magtarmkanalen och elimineras i avföringen.

Speciella patientgrupper

Patienter med nedsatt njurfunktion

Elimineringen av bupropion och dess aktiva huvudmetaboliter kan minskas hos patienter med nedsatt njurfunktion. Begränsade data från patienter med njursvikt i terminalfas eller medelsvår till svår njurfunktionsnedsättning tyder på att exponeringen för bupropion och/eller dess metaboliter var ökad (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Patienter med nedsatt leverfunktion

Det var ingen statistiskt signifikant skillnad i farmakokinetiken för bupropion och dess aktiva metaboliter hos patienter med lindrig till medelsvår cirros jämfört med friska frivilliga. Däremot observerades en större variabilitet mellan enskilda patienter (se avsnitt Varningar och försiktighet). Hos patienter med svår levercirros var C_max och AUC påtagligt ökade (genomsnittlig skillnad ca 70 % respektive 3‑faldig) och mer varierande jämfört med hos friska frivilliga. Även halveringstiden var längre (ca 40 %). För hydroxibupropion var medelvärdet för C_max lägre (ca 70 %), medelvärdet för AUC tenderade att vara högre (ca 30 %), medianvärdet för T_max uppträdde senare (med ungefär 20 timmar) och halveringstiderna i genomsnitt längre (ungefär 4 gånger) i jämförelse med hos friska frivilliga. För treohydrobupropion och erytrohydrobupropion tenderade C_max att vara lägre (ca 30 %), AUC högre (ca 50 %), T_max uppträdde senare (ca 20 timmar) och halveringstiden förlängdes (ungefär 2 gånger) i jämförelse med hos friska frivilliga (se avsnitt Kontraindikationer).

Äldre

Farmakokinetiska studier på äldre har visat varierande resultat. En singeldosstudie visade att farmakokinetiken för bupropion och dess metaboliter inte skiljer sig mellan äldre och yngre vuxna. En annan farmakokinetisk studie, med singeldos respektive multipla doser, tyder på att bupropion och dess metaboliter kan ackumuleras i större omfattning hos äldre. Klinisk erfarenhet har inte identifierat några skillnader i tolerabilitet mellan äldre och yngre patienter, men det kan inte uteslutas att äldre patienter kan vara känsligare (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Frisättning av bupropion med alkohol in vitro

In vitro‑försök visade att vid höga alkoholkoncentrationer (20 % och högre) frisätts bupropion snabbare från formuleringen modifierad frisättning (upp till 20 % upplöst vid 2 timmar) (se avsnitt Interaktioner).

Reproduktionstoxikologiska studier utförda på råtta vid exponeringar liknande dem som uppnås med den högsta rekommenderade dosen till människa (baserat på systemiska data gällande exponering) visade inga negativa effekter på fertilitet, graviditet och fosterutveckling. Reproduktionstoxikologiska studier på kanin med doser upp till 7 gånger den högsta rekommenderade dosen till människa baserat på mg/m² (inga systemiska uppgifter gällande exponering är tillgängliga) visade endast en liten ökning av antalet skelettförändringar (ökad förekomst av generell anatomisk variation av övertaligt revben i bröstkorgen och försenad förbening av falanger). Dessutom rapporterades en minskning av fostervikten hos kanin vid toxiska doser till modern.

I djurstudier med bupropion givet i doser flera gånger högre än de terapeutiska doserna hos människa orsakade bupropion bl.a. följande dosrelaterade symtom: ataxi och kramper hos råtta, generell svaghet, skakningar och kräkningar hos hund samt ökad dödlighet hos båda djurarterna. Eftersom det förekommer enzyminduktion hos djur, till skillnad mot hos människa, var den systemiska exponeringen hos djur i samma storleksordning som den som förekommer hos människa vid maximalt rekommenderad dos.

I djurstudier har leverförändringar observerats, men dessa återspeglar mekanismen hos en leverenzym­inducerare. Vid rekommenderade doser hos människa inducerar bupropion inte sin egen metabolism. Detta indikerar att leverfynden hos laboratoriedjur endast är av begränsad betydelse vid utvärdering och riskbedömning av bupropion.

Data från genotoxicitetsstudier indikerar att bupropion är en svag bakteriell mutagen men inte mutagen hos däggdjur och därmed inte något humant genotoxiskt medel. Studier på mus och råtta bekräftar frånvaron av karcinogenicitet i dessa djurslag.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

En tablett med modifierad frisättning innehåller 300 mg bupropionhydroklorid.

Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna

Povidon

Cysteinhydrokloridmonohydrat

Vattenfri, kolloidal kiseldioxid

Glyceroldibehenat

Magnesiumstearat

Tablettdragering

Etylcellulosa

Povidon

Hydratiserad kolloidal kiseldioxid

Metakrylsyra‑etylakrylatsampolymer (1:1)

Natriumlaurylsulfat

Polysorbat 80

Makrogol

Trietylcitrat

Tryckfärg

Shellack

Svart järnoxid (E172)

Propylenglykol

Ammoniumhydroxid 28 %

Ej relevant.

Miljöinformationen för bupropion är framtagen av företaget GlaxoSmithKline för Magerion, Voxra, Zyban®

Miljörisk: Användning av bupropion har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning: Bupropion är potentiellt persistent.
Bioackumulering: Bupropion har låg potential att bioackumuleras.

Hållbarhet

2 år

Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar för destruktion.

Tablett med modifierad frisättning

Gräddvita till ljusgula, runda tabletter (diameter cirka 9,3 mm) präglade med ”GS2” på ena sidan och släta på andra sidan.