Tarmsköljning före koloskopi.

• Överkänslighet mot de aktiva substanserna, andra makrogoler eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

• Ileus och misstänkt ileus.

• Gastrointestinal obstruktion eller perforation.

• Risk för gastrointestinal perforation.

• Aktivt skov av kolit.

• Toxisk megakolon.

• Ventrikeltömningsproblem.

Endofalk ska inte ges till medvetslösa patienter, patienter med nedsatt vakenhetsgrad eller till allmänt svaga patienter. Endofalk ska inte heller ges till patienter med aspirationstendens, regurgitationstendens eller till patienter med försämrad sväljreflex.

Dosering

För fullständig tarmsköljning rekommenderas en dos på 3 eller maximalt 4 liter

Endofalk-lösning. En dospåse motsvarar ½ liter lösning.

Administreringssätt

Lösningen dricks i portioner om 200‑300 ml var tionde minut tills det rektala utflödet består av en klar vätska. Lösningen intas under en period på cirka 4 timmar, i regel på undersökningsdagen. Alternativt kan lösningen tas på kvällen dagen före undersökningen, eller så tas en del av lösningen på kvällen dagen före undersökningen och resterande mängd på undersökningsdagens morgon.

Patienten får inte inta någon fast föda från och med 2‑3 timmar innan administreringen av Endofalk påbörjas och fram till dess att undersökningen är avslutad.

Pediatrisk population 

Endofalk skall inte användas till barn på grund av begränsad erfarenhet från behandling av denna patientgrupp.

Beredning av lösning

Lösningen bör beredas omedelbart före användning. Lös upp innehållet från två påsar i 500 ml ljummet kranvatten eller avsvalnat, kokt vatten. Häll därefter i ytterligare 500 ml vatten. Den färdiga lösningen kan ställas i kylskåp för att kylas av, eftersom lösningen smakar bättre om den dricks sval.

Endofalk bör endast ges under medicinsk övervakning till patienter med refluxesofagit, hjärtarytmier, misstänkt eller känt S-A-block,”sick sinus”‑syndrom och till äldre patienter.

Endofalk kan användas till patienter med kronisk inflammatorisk tarmsjukdom (med undantag av sjukdom i mycket aktiv fas samt toxisk megakolon), men stor försiktighet krävs och medicinsk övervakning rekommenderas.

Endofalk skall inte ges till patienter med njur- eller hjärtsvikt (grad III och IV), till patienter med leversjukdom eller till patienter som är svårt uttorkade. Säkerhet vid användning till dessa patientgrupper är ej fastställd.

Noggrann kontroll av elektrolyt- och vätskebalansen är nödvändig hos särskilda riskpatienter till exempel äldre och försvagade.

Om patienten utvecklar symtom som tyder på förändrad elektrolyt- och vätskebalans (t.ex. ödem, andnöd, ökad trötthet, uttorkning, hjärtsvikt) ska Endofalk sättas ut omedelbart, elektrolyter mätas och lämplig behandling sättas in vid eventuella avvikelser.

Ischemisk kolit

Fall av ischemisk kolit, även allvarliga, har rapporterats efter godkännande för försäljning hos patienter som behandlats med makrogol för tarmrengöring. Makrogol bör användas med försiktighet hos patienter med kända riskfaktorer för ischemisk kolit eller vid samtidig användning av tarmstimulerande laxermedel (t.ex. bisakodyl eller natriumpikosulfat). Patienter som uppvisar plötslig buksmärta, ändtarmsblödning eller andra symtom på ischemisk kolit ska omedelbart utvärderas.

Observera vid användning

Inga andra lösningar eller tillsatser (särskilt inte socker eller andra smakämnen) får tillsättas den färdigberedda Endofalk-lösningen, eftersom detta kan leda till förändrad osmolaritet och elektrolytsammansättning. Dessutom kan en explosiv gasblandning bildas i tarmarna, på grund av bakteriell nedbrytning av de tillsatta ämnena.

Interaktioner ska beaktas hos patienter med sväljproblem som behöver tillsats av ett förtjockningsmedel i lösningar för att underlätta intaget, se avsnitt Interaktioner.

Detta läkemedel innehåller 32,5 mmol (eller 747 mg) natrium per dospåse, motsvarande 37,4 % av WHOs högsta rekommenderat dagligt intag (2 gram natrium för vuxna).

Detta läkemedel innehåller 2,5 mmol (eller 97,5 mg) kalium per dospåse. Detta bör beaktas av patienter med reducerad njurfunktion eller patienter som ordinerats kaliumfattig kost.

Intestinal absorption av andra läkemedel kan minskas med samtidig användning av Endofalk. Det har förekommit enstaka rapporter av minskad effekt med vissa samtidigt administrerade läkemedel (t.ex. antiepileptika).

Om administrering av ett läkemedel är absolut nödvändig kort tid före eller vid samtidigt intag av Endofalk, bör peroral tillförsel i möjligaste mån undvikas och alternativa administreringsvägar väljas.

Endofalk kan leda till en potentiell interaktion om den används med stärkelsebaserade förtjockningsmedel avsedda för mat. Innehållsämnet makrogol motverkar stärkelsens förtjockningseffekt och gör att beredningar som behöver vara trögflytande för människor med sväljproblem blir lättflytande.

Vid användning av enzymatiska analysmetoder (t ex ELISA) på tarmvätska kan det förekomma interaktioner mellan makrogol 3350 och de i analysmetoderna ingående ämnena.

Det finns inga kliniska data avseende användning av Endofalk hos gravida kvinnor. Djurstudier har inte visat några teratogena effekter. Eftersom makrogol 3350 ej absorberas kan tillförsel av Endofalk till gravida kvinnor övervägas efter noggrann utvärdering av för- och nackdelar.

Det finns inga data om utsöndring av makrogol 3350 i bröstmjölk. Emellertid absorberas makrogol 3350 i mycket låg utsträckning. Förskrivning av Endofalk till ammande mödrar kan övervägas om behandlingen anses nödvändig.

Endofalk har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

De mest frekvent observerade biverkningarna med Endofalk under klinisk prövning var utspänd buk och illamående (mycket vanliga).

Dessa biverkningar kan till stor del hänföras till drickandet av relativt stora mängder vätska under en kort period. Om symtom från mag-tarmkanalen uppstår, särskilt illamående och kräkningar, bör tillförseln av Endofalk tillfälligt minskas eller avbrytas tills symtomen försvinner.

Biverkningar som har rapporterats vid användning av Endofalk och jämförbara makrogol- innehållande tarmsköljningspreparat summeras i följande tabell, grupperad i organsystemklass och frekvens.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Vid överdosering uppkommer allvarlig diarré. Endast vid allvarlig överdosering kan störningar i elektrolyt-, vätske- och/eller syrabasbalansen förväntas. Vätskeförluster bör ersättas och serumelektrolyter och pH följas. Vid störningar i elektrolyt-, vätske- eller syrabasbalansen bör även elektrolyter ersättas och syrabasbalansen justeras.

Vid aspiration kan toxiskt lungödem utvecklas. Detta kräver omedelbar intensivvård, inklusive övertrycksventilering.

Endofalk är en blandning av olika salter med vilka makrogol 3350 bildar en isoton tarmsköljningsvätska.

Den farmakodynamiska effekten består av inducering av diarré. Tarmarna töms och sköljs. I den färdiga lösningen föreligger elektrolyterna i balanserade koncentrationer, så att absorption och sekretion av vatten och elektrolyter i mag-tarmkanalen neutraliseras, varför nettoflödet blir nära noll. Tillsatsen av högmolekylär makrogol 3350 ger en isoosmolär koncentration med ungefär samma partikelkoncentration som plasma. Detta förhindrar signifikant vätskeutbyte mellan mag-tarmkanalens lumen och det vaskulära rummet. Kroppens elektrolyt- och vätskebalans påverkas praktiskt taget inte alls, på grund av denna jämvikt och osmolaritet.

Makrogol 3350 är en inert förening, som absorberas endast minimalt under passagen genom mag-tarmkanalen och som inte metaboliseras. En minimal mängd makrogol 3350, < 1 % av den tillförda dosen, utsöndras i urin.

Prekliniska studier har visat att Makrogol 3350 inte har någon signifikant systemtoxisk potential.

Två studier avseende teratogenicitet har gjorts, en på råtta och en på kanin. Makrogol 3350 tillfördes peroralt i doser på upp till 2 000 mg/kg kroppsvikt och dag mellan dag 6 och dag 17 under råttornas dräktighet samt mellan dag 6 och 18 under kaninernas dräktighet. Resultaten från de båda studierna visar inga tecken på maternotoxiska eller teratogena effekter för doser på upp till 2 000 mg/kg kroppsvikt och dag.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

1 dospåse innehåller:

Kaliumklorid 0,185 g

Natriumklorid 1,400 g

Natriumvätekarbonat 0,715 g

Makrogol 3350 52,500 g

1 liter färdigberedd lösning innehåller:

Kaliumklorid 0,370 g

Natriumklorid 2,800 g

Natriumvätekarbonat 1,430 g

Makrogol 3350 105 g

1 liter färdigberedd lösning motsvarar:

Kalium 5 mmol/l

Natrium 65 mmol/l

Klorid 53 mmol/l

Vätekarbonat 17 mmol/l

Makrogol 3350 31 mmol/l

Förteckning över hjälpämnen

Sackarinnatrium, apelsin- och passionsfruktsarom, vattenfri kolloidal kiseldioxid.

Lösningen får ej blandas med andra lösningar eller tillsatsämnen (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Hållbarhet

Dospåsar: 5 år.

Färdigberedd lösning: 3 timmar i rumstemperatur (< 25 °C), 48 timmar i kylskåp (2 °C–8 °C).

Särskilda förvaringsanvisningar

Dospåsar: Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Färdigberedd lösning:

Förvaras vid högst 25 °C

eller

förvaras i kylskåp (2 °C-8 °C).

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.