Vuxna
Behandling av kliniskt bevisad selenbrist som inte kan kompenseras via födointag.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

• Selenos

Dosering

Vuxna:
Individuell dosering.

Patienter med kliniskt bevisad selenbrist som inte kan kompenseras via näringsintag.100 mikrogram selen dagligen, för korttidsbehandling kan den dagliga dosen ökas upp till 300mikrogram selen vilket motsvarar:

• 1 ampull eller upp till 3 ampuller Selesyn 100 mikrogram, oral lösning eller

• 2 ml eller upp till 6 ml Selesyn 50 mikrogram/ml, oral lösning.

Behandlingen ska pågå tills selennivåerna har normaliserats. Periodisk testning av selennivåerna ilämpliga intervall ska utföras. Selennivåer i plasma från 80 till 120 mikrogram/l (100-140 mikrogram/li helblod) har föreslagits vara lämpliga för människa.

Behandlingstidens längd kommer att bestämmas av den ansvarige läkaren.

Pediatrisk population:

Säkerhet och effekt för Selesyn för barn under 18 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Speciella patientgrupper

Eftersom doseringen bestäms genom mätning av patientens faktiska selennivåer i blodet finns det ingarekommendationer gällande dosreducering för särskilda patientgrupper, t.ex. patienter med nedsattlever- eller njurfunktion.

Administreringssätt

Endast för oral användning

Periodisk testning av selennivåerna i lämpliga intervall rekommenderas.

Selesyn 100 mikrogram, oral lösning

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per 2 ml ampull, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.

Selesyn 50 mikrogram/ml, oral lösning

Detta läkemedel innehåller upp till 35,70 mg natrium i varje flaska med 10 ml. Detta motsvarar 1,8 %av högsta rekommenderat dagligt intag av natrium för vuxna.

Selesyn oral lösning får inte blandas med reducerande ämnen (t.ex. C-vitamin) eftersom en utfällningav elementärt selen kan inträffa. Elementärt selen är olösligt i vattenhaltiga media och är därför intebiotillgängligt. Dock kan Selesyn oral lösning och vitamin C administreras i följd med ett intervall påminst 1 timme mellan de båda administreringarna.

Det finns en begränsad mängd data från användningen av natriumselenit hos gravida kvinnor. Djurstudier är otillräckliga. Inga negativa effekter av natriumselenit på graviditeten eller det ofödda barnet förväntas, underförutsättning att det används vid bevisad selenbrist.

Selen utsöndras i bröstmjölk, men vid terapeutiska doser av Selesyn oral lösning förväntas ingaeffekter på ammade nyfödda/spädbarn.

Det finns inga kliniska data tillgänglig gällande vilken roll selen har för fertiliteten.

Selesyn har ingen effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Inga idag kända biverkningar.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligtatt kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanasatt rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Tecken på en akut överdos är vitlöksdoftande andedräkt, trötthet, illamående, diarré och buksmärtor. Vid kronisk överdosering kan tillväxten av naglar och hår påverkas och det kan leda till periferpolyneuropati.

Blodnivåerna bör mätas och kontrolleras i lämpliga intervall. Behandlingen inkluderar, forcerad diures eller höga doser av vitamin C. Vid extrema överdoser (1000–10000 gånger den normala dosen) kan man försöka eliminera selenit genom dialys. Administrering av dimercaprol är inte tillrådligt eftersomdet ökar toxiciteten av selen.

Det finns inga data gällande om selen absorberas av aktivt kol.

Selen är ett essentiellt spårämne. Hittills har 20 selenoproteiner identifierats hos gnagare. Hosmänniska, har glutationperoxidas och selenbindande selenoprotein P, som är närvarande i plasma,identifierades och renades. I båda proteinerna är selen bundet till proteiner i form av aminosyranselenocystein. I djur har typ I iodinethyronine-5'-deiodinase nyligen karaktäriseras som ettselenoenzym vilket katalyserar omvandlingen av tetrajodtyronin (T4) till trijodtyronin (T3), det aktivasköldkörtelhormonet.

Selen-innehållande glutationperoxidas är en del av den antioxiderande skyddsmekanismen avdäggdjurscellen. Under förutsättning att det finns tillräcklig mängd av substratet, det vill säga avreducerat glutation, omvandlar glutationperoxidas ett antal olika hydroperoxider till respektivealkoholer. Det kunde påvisas i cellulära och subcellulära modellsystem att integriteten av cellulära ochsubcellulära membran beror till stor del på det utmärkta läget i glutationperoxidassystemet. Ensynergistisk effekt med vitamin E i flera cellulära fraktioner har påståtts, men ännu inte bevisat. Somen del av glutationperoxidaset kan selen minska lipidperoxideringshastigheten och den resulterandemembranskadan. Däremot kan inte alla effekter av selen enbart förklaras av aktiviteten hosglutationperoxidas.

Den patofysiologiska betydelsen av selenberoende reaktioner har bevisats i undersökningar avselenbrist hos människa och djur: Seleninnehållande glutationperoxidas påverkar metabolismen avleukotriener, tromboxaner och prostacykliner. Selenbrist aktiverar och inaktiverar reaktioner avimmunologiska mekanismer, i synnerhet icke-specifika cellulära och humorala svar. Selenbristpåverkar aktiviteten av flera leverenzymer. Selenbrist förstärker oxidativt eller kemiskt induceradleverskada och toxiciteten av tungmetaller som kvicksilver och kadmium.

Brist på selen har förknippats med en endemisk form av kardiomyopati, Keshan sjukdom. Det harockså förknippats med Kaschin-Beck sjukdom, en endemisk osteoartropati, som orsakar en allvarligmissbildning i lederna.

Kliniskt manifesterad selenbrist har också setts som ett resultat av långsiktigt parenteral nutrition ochensidig kost. Kardiomyopati och myopatier observeras oftast.

Selenbrist yttrar sig genom minskade halter av selen i helblod eller i plasma och med minskandeverksamhet av glutationperoxidas i helblod, plasma eller trombocyter.

Efter oral administrering absorberas selenit främst från tunntarmen. Den intestinala absorptionen avnatriumselenit regleras inte av homeostatiska mekanismer. Beroende på koncentrationen avnatriumselenit och närvaron av relaterade substanser är den vanligtvis mellan 44% och 89%, iblandmer än 90%. Aminosyran cystein ökar absorptionen av natriumselenit.

Natriumselenit infogas inte direkt in i proteiner. I blodet sker den största delen av selentillförseln viaupptag av erytrocyterna och reduceras till selenväte genom inverkan av enzymer. Selenväte agerarsom en central selenpool både för utsöndring och för det specifika infogandet av selen iselenoproteiner. Det reducerade selenet är bundet till plasmaproteiner som vandrar in i levern ochandra organ. Den sekundära plasmatransporten från levern till målvävnaderna vilka syntetiserarglutationperoxidas sker troligen via selenoprotein P som innehåller selenocystein.

Hittills har ytterligare metaboliska processer av biosyntetiska selenoproteiner endast till fullo förståtts iprokaryoter. Under loppet av överföringen är selenocystein specifikt infört i peptidkedjorna avglutationperoxidas.

Via methylselenol och dimethylselenide metaboliseras eventuellt överskott av selenväte ochomvandlas till trimethylselenoniumjoner, den viktigaste utsöndringsprodukten.

Den totala mängden selen som finns i den mänskliga kroppen är mellan 4 mg och 20 mg. Manutsöndrar selen med avföringen, via njurarna eller andningssystemet, beroende på den administreradedosmängden. Selen utsöndras huvudsakligen i form av trimethylselenonium joner via njurarna. Utsöndringen beror på selenstatusen.

Efter intravenös eller oral administrering är processen av selenutsöndring indelad i tre faser. Efter oraladministrering av 10 mikrogram i form av [75Se] natriumselenit utsöndrades 14-20% av denabsorberade selendosen via njurarna under de första 2 veckorna, medan praktiskt taget ingentingutsöndrades via lungorna och huden. Kvarvarande selen i hela kroppen minskade i tre faser, medhalveringstider på 0,7-1,2 dagar i fas 1, 7-11 dagar i fas 2 och 96-144 dagar i fas 3. Selenkoncentrationen minskade snabbare i levern, hjärtat och plasman än i skelettmusklerna eller i benen.Av en intravenös dos av [75Se] natriumselenit utsöndrades 12% inom de första 24 timmarna. Ytterligare 40% eliminerades med en biologisk halveringstid på 20 dagar. Halveringstiden i den tredjefasen var 115 dagar.

Utsöndringen efter oral och intravenös administrering av en fysiologisk dos av [74Se] natriumselenitkunde direkt jämföras med administrering av 82 mikrogram selen i form av natriumselenit, 18% avden intravenösa dosen och 12% av den orala dosen utsöndrades inom de första 24 timmarna vianjurarna, tillsammans med metaboliskt utbytt fysiologisk selen. Efter denna fas ärutsöndringsprocessen mycket likartad för båda administreringsformerna. Hos friska försökspersoner ärutsöndringen av oralt och parenteralt administrerad natriumselenit jämförbar.

Den publicerade litteraturen gällande toxicitet vid enstaka och upprepade doser av selen ochnatriumselenit visar på biverkningar liknande de som redan är kända från erfarenhet hos människor.Reproduktionstoxicitet konstaterades endast i mycket höga doser och inga bevis fanns för risk förteratogena effekter hos däggdjur vid icke-maternellt toxiska doser.

Även om data gällande mutagena och cancerogena egenskaper är ofullständiga, eftersom det intefinns bevis för varken positiva eller negativa effekter, ses de negativa effekterna på dessa endpoints iallmänhet vid koncentrationer över de normala fysiologiska nivåerna.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Selesyn 100 mikrogram, oral lösning
1 ampull (2ml) oral lösning innehåller:

0,333 mg natriumselenit pentahydrat, vilket motsvarar 100 mikrogram selen

Selesyn 50 mikrogram/ml, oral lösning
1 ml oral lösning innehåller 0,167 mg natriumselenit pentahydrat vilket motsvarar 50 mikrogramselen.

En 10 ml flaska oral lösning innehåller:

1,67 mg natriumselenit pentahydrat vilket motsvarar 500 mikrogram selen.

Förteckning över hjälpämnen

Natriumklorid, vatten för injektionsvätskor, saltsyra

Selesyn oral lösning får inte blandas med reducerande ämnen (t ex C-vitamin), se även avsnitt Interaktioner.

Hållbarhet

Selesyn 100 mikrogram, oral lösning

3 år

Selesyn 50 mikrogram/ml, oral lösning

30 månader

Hållbarhet i öppnad flaska: 1 vecka.

Särskilda förvaringsanvisningar

Selesyn 100 mikrogram, oral lösning

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Selesyn 50 mikrogram/ml, oral lösning

Förvaras vid högst 25 °C.

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

Oral lösning

Klar, färglös oral lösning