Xyloproct rektalsalva och Xyloproct suppositorier är avsedda för behandling av vuxna.

Behandling av hemorrojder, analtenesmer och analfissurer samt postoperativt efter anorektala ingrepp eller i samband med anorektala explorationer.

För egenvård: hemorrojder och ytliga ändtarmsirritationer.

Överkänslighet mot de aktiva substanserna eller mot något hjälpämne som anges under Innehåll.

Rektalsalva
Rektalsalvan appliceras i och kring ändtarmsöppningen en eller flera gånger dagligen i ett tunt lager. Upp till 6 g rektalsalva per dygn kan appliceras. Behandlingstiden kan variera mellan 10 dagar och 3 veckor. Om man avser att förlänga behandlingstiden rekommenderas ett behandlingsfritt intervall.

Suppositorier
Ett suppositorium införes i ändtarmsöppningen morgon och kväll samt vid behov efter varje tarmtömning. Upp till 5 suppositorier per dygn kan appliceras.
Vid smärtsamma tarmtömningar införes suppositoriet några minuter innan. Det är viktigt att suppositoriet får ligga kvar tills det smält. Behandlingstiden kan variera mellan 10 dagar och 3 veckor. Om man avser att förlänga behandlingstiden rekommenderas ett behandlingsfritt intervall.

Behandlingstiden bör inte överstiga 3 veckor, se Varningar och försiktighet.

Före ordination bör undersökning göras för uteslutande av malign process.

Kontakt med ögonen ska undvikas. Efter användandet ska händerna tvättas noggrant.

Långvarig användning av stora mängder hydrokortison kan resultera i systemeffekter eller lokala effekter såsom hudatrofi. Vid rekommenderade doser och behandlingstider som ej överstiger 3 veckor, är systemeffekter av hydrokortison osannolika.

Vid infektioner orsakade av virus, bakterier, patogena svampar eller parasiter ska lokala glukokortikoider inte användas utan samtidig kausal terapi.

Vid irritation eller rektal blödning bör behandlingen avbrytas och patienten undersökas.

Lokal irritation kan ibland tillskrivas en överkänslighet mot lidokain eller hydrokortison och behandlingen bör då avbrytas.

Vid rekommenderade doser och behandlingsintervall bedöms systemeffekter av lidokain som osannolika. Då den systemiska tillgängligheten är relativt stor vid rektal applicering kan dock överdosering av Xyloproct, eller korta intervall mellan doserna, resultera i höga plasmanivåer av lidokain och allvarliga biverkningar såsom effekter på det centrala nervsystemet. Patienterna ska informeras om att noga följa rekommenderad dosering.

Patienter som behandlas med antiarytmika klass III (t ex amiodaron) bör övervakas noga och EKG- övervakning bör övervägas, då effekterna på hjärtat kan vara additiva.

Xyloproct rektalsalva innehåller cetylalkohol och stearylalkohol, vilka kan orsaka lokala hudreaktioner (t ex kontakteksem).

Det aktiva innehållsämnet lidokain är sannolikt porfyrinogent och bör endast förskrivas till patienter med akut porfyri när inget säkrare alternativ finns. Försiktighet bör iakttas för alla patienter med porfyri.

Följande kombinationer med Xyloproct kan kräva dosanpassning:

Xyloproct bör användas med försiktighet tillsammans med dental injektionsanestesi, andra lokalanestetika eller ämnen strukturellt besläktade med lokalanestetika av amidtyp, t ex klass IB antiarytmika, eftersom de toxiska effekterna är additiva (se Överdosering).

Patienter som behandlas med antiarytmika klass III (t ex amiodaron) bör övervakas noga och EKG-övervakning bör övervägas, då effekterna på hjärtat kan vara additiva.

Läkemedel som hämmar metabolismen av lidokain (t ex cimetidin och betablockerare) kan orsaka potentiellt toxiska plasmakoncentrationer när lidokain ges upprepat i höga doser över en lång tidsperiod. Sådana interaktioner är inte av klinisk relevans efter korttidsbehandling med lidokain i rekommenderade doser.

Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med Xyloproct saknas.

Hydrokortison

Även om påverkan på fostret och det nyfödda barnet har setts efter långvarig användning av orala kortikosteroider, bedöms systemexponeringen för en lågpotent kortikosteroid som hydrokortison vara så låg efter topikal användning på en begränsad yta att inga kortikosteroidinducerade effekter förväntas.

Lidokain

Djurstudier är ofullständiga vad gäller effekter på graviditet, embryonal-/fosterutveckling, förlossning och utveckling efter födsel. Det är rimligt att förmoda att lidokain har använts av ett stort antal gravida kvinnor och kvinnor i fertil ålder. Inga särskilda störningar i reproduktionsprocessen såsom ökad missbildningsfrekvens eller direkt eller indirekt fosterpåverkan har rapporterats. Emellertid är riskerna för människa inte utredda. Därför bör lägsta möjliga dos och kortast möjliga behandlingstid eftersträvas vid användning av Xyloproct under graviditet.

Lidokain och hydrokortisonacetat passerar över i modersmjölk, men risk för påverkan på barnet synes osannolik med terapeutiska doser.

Beroende på doseringsmängd kan lokal anestetika ha en svag, övergående effekt på rörelseförmågan och koordinationen. Vid rekommenderade doser av Xyloproct är dessa effekter osannolika.

Risken för biverkningar ökar vid längre behandlingstid.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Lidokain kan orsaka akuta toxiska effekter efter överdosering. Några toxiska effekter har inte rapporterats vid användning av rekommenderade doser av Xyloproct.

Skulle symtom på systemtoxicitet uppträda, kan de förväntas vara av samma typ som de som observerats efter administrering av lokalanestetika via andra administreringsvägar.

Vid samtidig administrering av andra lokalanestetika, t ex topikalt eller via injektion, är dock de toxiska effekterna additiva och kan orsaka överdosering med toxiska systemreaktioner.

Överdosering av lokalanestetika ger symtom i form av påverkan på centrala nervsystemet och i allvarliga fall även hjärta och blodcirkulation.

Behandling: Om tecken på akut systemisk toxicitet uppträder ska administreringen av lokalanestetika omedelbart avbrytas. Behandling måste ges för att upprätthålla god ventilation, syretillförsel och cirkulation. Syrgas ges alltid och vid behov kontrollerad ventilation. Om kramperna inte upphör spontant inom 15-20 sekunder ges tiopentalnatrium 1-3 mg/kg iv för att möjliggöra adekvat ventilation eller diazepam 0,1 mg/kg iv (verkar något långsammare). Långvariga kramper äventyrar patientens andning och syresättning. Injektion av muskelrelaxantia (t ex suxameton 1 mg/kg) skapar gynnsammare förutsättningar för ventilering och syresättning av patienten men fordrar erfarenhet av trakeal intubation och kontrollerad ventilation. Vid blodtrycksfall/bradykardi ges en vasopressor (t ex efedrin 5-10 mg intravenöst som kan upprepas efter 2-3 minuter).

I händelse av cirkulationsstillestånd ska hjärtlungräddning utföras omedelbart. Viktigt är att upprätthålla god syretillförsel, andning och cirkulation samt att behandla acidos.

Lidokain är smärtstillande och verkar via en reversibel blockad av impulserna från nervtrådarna.

Hydrokortison har antiinflammatoriska egenskaper.

Absorptionshastighet och absorberad mängd lidokain är dosberodende men påverkas även av applikationsställe och exponeringstid. Lidokain absorberas väl i mag-tarmkanalen, men på grund av första-passagemetabolism når endast en liten del cirkulationen i oförändrad form. Lidokain elimineras främst genom metabolism. Dealkylering till monoetylglycinxylidid (MEGX) medieras huvudsakligen av Cytokrom P450 3A4. MEGX metaboliseras till 2,6-xylidin och glycinxylidid (GX). 2,6-xylidin omvandlas vidare av CYP 2A6 till 4-hydroxi-2,6xylidin som utgör huvudmetbolit i urin (80%) och utsöndras som konjugat. MEGX har en konvulsiv aktivitet motsvarande den för lidokain medan GX saknar konvulsiv aktivitet.

MEGX förefaller förekomma i liknande plasmakoncentrationer som modersubstansen. Eliminationshalveringstiden av lidokain och MEGX efter en intravenös bolusdos är ca 1,5-2 respektive 2,5 timmar.

Plasmaproteinbindningen sker i huvudsak till alfa-1-syra glykoprotein. På grund av den snabba levermetabolismen är kinetiken känslig för all leverpåverkan. Halveringstiden kan mer än fördubblas hos patienter med nedsatt leverfunktion. Nedsatt njurfunktion påverkar ej kinetiken men kan öka ackumuleringen av metaboliter.

Lidokain passerar blod-hjärnbarriären och placentan, vilket sannolikt sker via passiv diffusion.

Mindre än 50% av hydrokortisonet absorberas vid rektal applicering. I cirkulationen förekommer hydrokortison bundet till plasmaproteiner främst globulin, men även en mindre del till albumin. Hydrokortison metaboliseras främst i levern och utsöndras i urinen.

1 g rektalsalva innehåller: Lidokain 50 mg, hydrokortisonacetat 2,5 mg, aluminiumdiacetat, zinkoxid, stearylalkohol, cetylalkohol, makrogol och renat vatten.

1 suppositorium innehåller: Lidokain 60 mg, hydrokortisonacetat 5 mg, aluminiumdiacetat, zinkoxid och hårdfett.

Hydrokortison

Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av hydrokortison kan inte uteslutas då ekotoxikologiska data saknas.
Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att hydrokortison är persistent, då data saknas.
Bioackumulering: Hydrokortison har låg potential att bioackumuleras.

Lidokain

Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av lidokain kan inte uteslutas då ekotoxikologiska data saknas.
Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att lidokain är persistent, då data saknas.
Bioackumulering: Det kan inte uteslutas att lidokain kan bioackumuleras, då data saknas.

Rektalsalva: Vit till svagt gul homogen salva.

Suppositorier: Vita eller svagt gula suppositorier.