Innehåll
Aktiv(a) substans(er)
1 ml innehåller: ivermektin 0,80 mg
Hjälpämne(n)
Propylenglykol, polysorbat 80, bensylalkohol, dinatriumfosfatdodecahydrat, natriumdihydrofosfat dihydrat, renat vatten.
Egenskaper
Farmakodynamiska egenskaper
Den verksamma beståndsdelen i Ivomec vet. är ivermektin som tillhör en grupp fermentationsprodukter, avermektiner, från jordorganismen Streptomyces avermitilis. Ivermektin har antiparasitär effekt men saknar baktericida egenskaper.
Ivermektin är en endectocid som tillhör gruppen makrocykliska laktoner, vilka kan binda selektivt till glutamatreglerande kloridjonkanaler som förekommer i flera ryggradslösa djurs nerv- och muskelceller. Detta leder till en ökad permeabilitet för kloridjoner över cellmembranen, vilket ger en hyperpolarisering av nerv- och muskelceller hos parasiten som därmed paralyseras och avdödas. Föreningar ur denna grupp kan också interagera med andra ligandreglerade kloridjonkanaler, till exempel de som regleras av neurotransmittorn gamma-aminosmörsyra (GABA).
Antiparasitärt spektrum: Ivermektin har vid peroral tillförsel i rekommenderad dos hög aktivitet mot matura och larvala nematoder och insekter. Aktiviteten inkluderar även hypobiotiska larvstadier. Ivermektin saknar effekt mot cestoder och trematoder.
Farmakokinetiska egenskaper
Maximal serumkoncentration uppnås hos får ca 6 timmar efter administrering. Biotillgängligheten vid peroral tillförsel är ca 60%. Ivermektinnivåerna i plasma avklingar bifasiskt, t ½ α är ca 16 timmar och t ½ β. ca 4,5 dygn. I vävnaderna fördelar sig ivermektin i ordning fett>lever>njurar>muskulatur. Substansen metaboliseras endast delvis före huvudsakligen fekal exkretion. Utsöndrat ivermektin inaktiveras genom bindning till jord och bryts ned av UV-ljus.
Miljöegenskaper
Ivermektin utsöndras i aktiv form i feces och är toxiskt för larver till vissa dynglevande insekter såsom dyngflugor och dyngbaggar. Durationen av den toxiska effekten i feces varierar beroende på art och livscykelstadium. Studier visar att när ivermektin kommer i kontakt med jorden så binds det snabbt och hårt till jordpartiklar och blir därigenom inaktivt. Om defekation sker direkt i mindre vattendrag finns en viss risk att koncentrationen av ivermektin i vattnet når en nivå som är toxisk för känsliga vattenorganismer.
Behandling med ivermektin enligt rekommendation påverkar inte populationsdynamiken hos dynglevande insekter. Daggmaskar som lever av feces från behandlade djur påverkas inte.
Indikationer
Får:
Gastrointestinala rundmaskar:
Haemonchus contortus (adulta, L3 och L4 inklusive hypobiotiska larver)
Haemonchus placei (adulta)
Ostertagia circumcincta (adulta L3 och L4 inklusive hypobiotiska larver)
Trichostrongylus axei (adulta och L4)
Trichostrongylus colubriformis (adulta, L3 och L4)
T. vitrinus (adulta och L4)
Cooperia curticei (adulta och L4)
Cooperia oncophora (adulta)
Nematodirus battus (adulta och L4)
N. filicollis (adulta och L4)
N. spathiger (adulta, L3 och L4)
Strongyloides papillosus (adulta, L3 och L4)
Chabertia ovina (adulta, L3 och L4)
Trichuris ovis (adulta)
Oesophagostomum columbianum (adulta, L3 och L4)
O. venulosum (adulta)
Lungmask:
Dictyocaulus filaria (adulta, L3 och L4)
Nosstyng:
Oestrus ovis (alla larvala stadier)
Get:
Gastrointestinala rundmaskar:
Haemonchus contortus (adulta och L4)
Ostertagia circumcincta (adulta och L4)
Trichostrongylus colubriformis (adulta och L4)
Nematodirus spathiger (adulta och L4)
Strongyloides papillosus (adulta och L4)
Chabertia ovina (adulta)
Oesophagostomum columbianum (adulta och L4)
Lungmask:
Dictyocaulus filaria (adulta)
Kontraindikationer
Inga kända.
Försiktighet
Hos djurarter, som ej anges vara måldjur, kan ivermektiner/milbemyciner tolereras mindre väl. Fall av intolerans med fatala konsekvenser har rapporterats hos hund, speciellt hos collie, old english sheepdog och närbesläktade raser och korsningar, samt också hos sköldpaddor.
Dräktighet och laktation
Tackor och getter kan behandlas under hela dräktigheten.
Tackor och getter som producerar mjölk för human konsumtion får inte behandlas under laktation eller inom 28 dygn före laktation.
Biverkningar
Ivomec vet. oral lösning tolereras väl men det förekommer att vissa djur hostar svagt strax efter behandlingen. Det är övergående och utan följder.
Dosering
2,5 ml per 10 kg kroppsvikt (motsvarande 0,2 mg ivermectin per kilo kroppsvikt) ges peroralt med doseringspistol.
Karenstider
Kött och slaktbiprodukter: Får: 6 dygn. Get: 8 dygn
Tackor och getter som producerar mjölk för human konsumtion får inte behandlas under laktation eller inom 28 dygn före laktation.
Interaktioner
Inga kända.
Överdosering
Ivomec vet. oral lösning har en vid säkerhetsmarginal vid rekommenderad dos oavsett ålder, även avelsdjur.
Observera
Särskilda varningar för respektive djurslag
Inga.
Skyddsföreskrifter för personer som administrerar det veterinärmedicinska läkemedlet till djur
Använd skyddshandskar. Undvik mat och rökning vid hantering av preparatet. Tvätta händerna efter behandlingen.
Övrigt
Ivomec vet får inte släppas ut i vattendrag på grund av fara för fiskar och andra vattenlevande organismer.
Ej använt veterinärmedicinskt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.
Hållbarhet
3 år.
Förvaring
Förvaras vid högst 25°C.
Förvaras i orginalföpackningen (ljuskänsligt).