Vuxna

• frekventa och kraftiga urinträngningar eller trängningsinkontinens vid instabil urinblåsa.

• neurogena blåsrubbningar, ex. ohämmad blåsa och reflexblåsa

Barn

Ditropan är indicerat för barn som är 5 år och äldre för:

• Urininkontinens, frekventa och kraftiga urinträngningar vid instabil blåsa orsakad av idiopatisk överaktiv blåsa eller neurogena blåsrubbningar (detrusoröveraktivitet).

• Nattlig enures associerad med urinträngningar, i samband med läkemedelsfri behandling, när annan behandling ej varit framgångsrik.

• överkänslighet mot de aktiva substanserna eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll

• trångvinkelglaukom eller grund bakre ögonkammare

• myasthenia gravis

• gastrointestinal obstruktion, paralytisk ileus eller intestinal atoni

• urinretention orsakad av obstruktiv uropati eller prostatahypertrofi

• täta trängningar även på natten orsakade av hjärt- eller njursjukdom

• svår ulcerös kolit

• toxisk megacolon

Dosering

Vuxna

Doseringen bör bestämmas individuellt, med en initialdos på 2,5 mg tre gånger dagligen. Därefter bör lägsta effektiva dos väljas. Den dagliga dosen kan variera mellan 10 och 15 mg per dygn (maximaldosen är 20 mg per dygn) fördelad på 2 - 3 (max. 4) doser.

Äldre

Halveringstiden kan vara längre hos vissa äldre personer. Därför bör dosen bestämmas individuellt, med en initialdos på 2,5 mg två gånger dagligen.

Pediatrisk population

Barn under 5 års ålder

Ditropan rekommenderas inte hos barn under 5 års ålder då inga data finns tillgängliga.

Barn som är 5 år och äldre

Doseringen bör bestämmas individuellt, med en initialdos på 2,5 mg två gånger dagligen. Därefter bör lägsta effektiva dos väljas. Den maximala doseringen, vilken relateras till kroppsvikten (0,3 - 0,4 mg/kg/dygn), är angiven i följande tabell:

Administreringssätt

För oralt bruk.

Tabletterna kan intas på fastande mage.

Tabletterna smakar illa och bör sväljas hela eller delade med ett halvt glas vatten/vätska.

På grund av större risk för biverkningar ska Ditropan användas med försiktighet till patienter med Parkinsons sjukdom, autonom neuropati, hiatusbråck eller annan svår gastrointestinal sjukdom, och vid lever- eller njursjukdomar.

Antikolinerga läkemedel kan minska den gastrointestinala motiliteten och skall användas med försiktighet hos patienter med gastrointestinala obstruktiva sjukdomar, intestinal atoni och ulcerös kolit.

Antikolinerga läkemedel bör användas med försiktighet till patienter som har hiatusbråck/gastroesofagal reflux och/eller vilka samtidigt tar läkemedel (t.ex. bisfosfonater) som kan orsaka eller förvärra esofagit.

Symtom som härrör från hypertyreoidism, kongestiv hjärtinsufficiens, hjärtarrytmier, takykardi, hypertension, kognitiva störningar och prostatahypertrofi kan förvärras av Ditropan.

Antikolinerga CNS-effekter (såsom hallucinationer, agitation, förvirring, sömnstörningar) har rapporterats. Övervakning rekommenderas särskilt under de första månaderna av behandlingen eller vid ökning av dosen. Om antikolinerga CNS-effekter utvecklas kan avbrytande av behandlingen eller minskning av dosen övervägas.

Eftersom Ditropan kan orsaka trångvinkelglaukom bör patienterna uppmanas att omedelbart kontakta läkare om de erfar plötslig förlust av synskärpan eller ögonsmärta.

Då Ditropan används vid hög temperatur, kan det förorsaka värmeutmattning på grund av minskad svettutsöndring.

Vid urinvägsinfektion under oxybutyninbehandling skall lämplig antibakteriell behandling sättas in.

Ditropan kan minska salivutsöndringen, vilket kan leda till karies, parodontit eller oral candidainfektion. Regelbundna tandläkarkontroller rekommenderas därför vid långtidsbehandling.

Oxybutyninberoende har observerats hos patienter som tidigare har haft substans- eller drogmissbruk.

Äldre

På grund av större risk för biverkningar ska Ditropan användas med försiktighet hos äldre.

Antikolinergika skall användas med försiktighet hos äldre patienter på grund av risken för kognitiv nedsättning.

Pediatrisk population

Barn under 5 års ålder

Ditropan rekommenderas inte till barn under 5 år, då information om säkerhet och effekt till denna åldersgrupp är otillräcklig.

Det finns begränsat med data som stödjer behandling med oxybutynin av barn med monosymtomatisk nattlig enures (ej relaterad till detrusoröveraktivitet).

Barn som är 5 år eller äldre

Hos barn över 5 år skall Ditropan användas med försiktighet eftersom de kan vara mer känsliga för läkemedlets effekter, särskilt biverkningar i centrala nervsystemet och psykiska biverkningar.

Hjälpämnen

Ditropan innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Försiktighet bör iakttas om andra antikolinerga läkemedel används tillsammans med Ditropan, eftersom den antikolinerga effekten kan förstärkas. Samtidig behandling kan också leda till förvirring hos äldre.

Den antikolinerga effekten av Ditropan ökar vid samtidig användning av andra antikolinergika eller läkemedel med antikolinerg aktivitet, exempelvis amantadin och andra antikolinerga läkemedel mot Parkinsons sjukdom (t.ex. biperidon, levodopa), antihistaminer, antipsykotika (t.ex. fentiaziner, butyrofenoner, klozapin), kinin, digitalis, tricykliska antidepressiva läkemedel, atropin och liknande substanser såsom spasmolytika och dipyridamol.

Oxybutynin kan, såsom ett antikolinergikum, motverka effekten av prokinetiska behandlingar.

Samtidig behandling med kolinesterashämmare kan leda till minskad effekt av kolinesterashämmaren.

Patienter bör informeras om att alkohol kan öka dåsighet orsakad av antikolinerga medel såsom oxybutynin (se avsnitt Trafik).

Genom minskad gastrointestinal motilitet kan Ditropan påverka absorptionen av andra läkemedel. Ditropan kan också motverka den gastrointestinala effekten av metoklopramid och domperidon.

Oxybutynin metaboliseras av cytokrom P450 via isoenzymet CYP3A4. Samtidig behandling med CYP3A4 inhibitorer kan hämma metabolismen av oxybutynin och öka oxybutynin exponering.

Detta bör man ta hänsyn till när antimykotika (azolderivater, t ex ketokonazol) eller makrolidantibiotika (t ex erytromycin) används samtidigt med oxybutynin.

Förmågan för sublinguala nitrater att smälta under tungan kan försämras på grund av muntorrhet. Patienter som tar sublinguala nitrater skall därför informeras om att de bör fukta munnen med tungan eller med lite vatten innan de tar en sublingual tablett.

En interaktion har påvisats mellan oxybutynin och itrakonazol som leder till en fördubbling av oxybutyninnivåerna i plasma, men endast till en 10% ökning av den aktiva metaboliten. Detta förefaller vara av mindre klinisk betydelse.

Relevanta data saknas från behandling av gravida kvinnor. Djurstudier är otillräckliga avseende effekt på graviditet, embryonal/fetal utveckling, födsel eller postnatal utveckling (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Risken för människa är okänd.

Ditropan skall ej användas under graviditet om inte absolut nödvändigt.

Små mängder oxybutynin passerar över i modersmjölken. Amning bör undvikas vid behandling med Ditropan.

Vid behandling med Ditropan kan dåsighet och dimsyn uppträda. Detta bör beaktas vid behandling med detta läkemedel då skärpt uppmärksamhet krävs, t.ex. vid bilkörning, användning av maskiner eller precisionsbetonat arbete.

I kliniska studier inkluderande fler än 3000 patienter som exponerades för oxybutynin, orsakades biverkningarna huvudsakligen av oxybutynins antikolinerga effekter. Muntorrhet var den vanligast rapporterade biverkningen.

Frekvensen av möjliga biverkningar som anges nedan definieras för närvarande som:

Mycket vanliga (≥1/10)

Vanliga (≥1/100, <1/10)

Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100)

Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)

Mycket sällsynta (<1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Symtom på förgiftning

Symtomen vid överdosering kännetecknas av en intensifiering av de vanligaste effekterna vid rubbningar i CNS (från rastlöshet och excitation till psykotiskt beteende), cirkulationsrubbningar (rodnad, blodtrycksfall, cirkulationssvikt, osv.), andningsdepression, paralys och medvetslöshet.

Hantering

Följande åtgärder vidtas:

(1) Omedelbar magsköljning och

(2) fysostigmin som långsam intravenös injektion;

• Vuxna: 0,5 till 2,0 mg långsamt intravenöst. Vid behov kan dosen upprepas efter 5 minuter upp till totalt 5 mg.

• Pediatrisk population: 30 mikrog/kg långsamt intravenöst. Vid behov kan dosen upprepas till totalt 2 mg.

Feber skall behandlas symptomatiskt.

Vid uttalad rastlöshet eller excitation kan 10 mg diazepam injiceras intravenöst. Takykardi kan behandlas med intravenös propranolol och urinretention med urinblåsekateter.

Om den curareliknande effekten progredierar till förlamning av andningsmusklerna, krävs mekanisk ventilation.

Verkningsmekanism

Oxybutynin är en syntetisk tertiär amin, som har direkt spasmolytisk och antikolinerg effekt på den glatta muskulaturen i urinblåsans detrusor-muskel, vilket ökar urinblåsans kapacitet, minskar frekvensen av ohämmad kontraktion av detrusor-muskeln och fördröjer behovet att tömma blåsan. På detta sätt minskas symtomen på urininkontinens.

Absorption

Oxybutynin absorberas snabbt från mag-tarmkanalen efter en oral dos och påverkas ej av samtidigt födointag. Första-passage effekten är hög och därför når mindre än 10 % av dosen blodcirkulationen oförändrad. Maximal koncentration i plasma uppnås inom 1 - 1,5 timmar och uppvisar stor interindividuell variabilitet.

Distribution

Distributionsvolymen är 100-200 liter.

Metabolism

Oxybutynin metaboliseras huvudsakligen via cytokrom P450 systemet i levern, primärt via isoenzymet CYP3A4, som finns i levern och i magslemhinnan.

N-desethyloxybutynin är en aktiv metabolit, som når högre koncentration i plasma än oförändrad substans.

Eliminering

Clearance uppskattas till 30L/h. Oxybutynin elimineras snabbt; halveringstiden är 2 - 3 timmar. Metaboliterna utsöndras i urinen. Endast en liten mängd utsöndras oförändrat i urinen.

Äldre

Hos äldre patienter har oxybutynin högre biotillgänglighet (1-2 gånger högre AUC efter singeldoser och 2-4 gånger högre AUC vid upprepad behandling) och längre halveringstid (3-5 timmar). Dosen av oxybutyninhydroklorid till dessa patienter bör därför sättas lägre.

Inga genotoxiska eller karcinogena effekter påvisades.

Embryofetala studier hos dräktiga råttor, med doser som antas ge betydligt högre systemexponering än rekommenderade doser till människa, visade reproduktionstoxicitet endast vid samtidig graviditetstoxicitet hos modern; missbildning av hjärtat, extra torakolumbala revben, ökad neonatal mortalitet och förlängd dräktighet. Då exponeringsdata saknas, kan betydelsen av dessa observationer inte fastställas.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Aktiv substans: 1 tablett innehåller 5 mg oxybutyninhydroklorid.

Hjälpämne med känd effekt:

Vattenfri laktos 153 mg.

Förteckning över hjälpämnen

Laktos, mikrokristallin cellulosa, kalciumstearat.

Ej relevant.

Oxibutynin

Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av oxybutynin kan inte uteslutas då ekotoxikologiska data saknas.
Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att oxybutynin är persistent, då data saknas.
Bioackumulering: Oxybutynin har hög potential att bioackumuleras.

Hållbarhet

3 år

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 30 °C.

Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Tablett

Vit, rund, bikonvex tablett med brytskåra på ena sidan och märkt ”OXB 5” på den andra. Tabletten kan delas. Diametern är ca 8 mm.