Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Palexia®

Läkemedlet är narkotikaklassatReceptstatusFörmånsstatus
Grunenthal Sweden

Filmdragerad tablett 50 mg
(vit rund diameter 7 mm märkt med Grünenthal logotyp på den ena sidan och H6 på den andra sidan)

narkotikaindikation Beroendeframkallande medel.
Iakttag största försiktighet vid förskrivning av detta läkemedel.

Särskild receptblankett krävs

Analgetikum

Aktiv substans:
ATC-kod: N02AX06
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Företaget omfattas av Läkemedelsförsäkringen
  • Vad är en FASS-text?
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Subventioneras endast för patienter med svår långvarig smärta som provat, men inte tolererat, oxikodon eller morfin.


Texten är baserad på produktresumé: 2015-09-01.

Indikationer

Palexia är indicerat för lindring av måttlig till svår akut smärta hos vuxna där endast opioidanalgetika ger tillräcklig effekt.

Kontraindikationer

Palexia är kontraindicerat

  • hos patienter med överkänslighet mot tapentadol eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll

  • i de fall där aktiva substanser med agonistisk aktivitet för μ-opioidreceptorn är kontraindicerat dvs. patienter med påtaglig andningsdepression (i oövervakade situationer eller vid avsaknad av återupplivningsutrustning), och patienter med akut eller svår bronkialastma eller hyperkapni

  • hos patienter som har eller som man misstänker har paralytiskt tarmvred

  • hos patienter med akut förgiftning av alkohol, sömnmedel, centralverkande analgetika eller psykotropa aktiva substanser (se avsnitt Interaktioner)

Dosering

Doseringsregimen skall anpassas individuellt med hänsyn till smärtintensiteten, tidigare behandling och möjligheten att övervaka patienten.


Patienten bör starta behandlingen med en enkel dos av 50 mg tapentadol som filmdragerad tablett var 4:e till 6:e timme. Högre startdoser kan vara nödvändiga beroende på smärtintensitet och patientens tidigare smärtlindringsbehov. Under den första doseringsdagen kan ytterligare en dos tas så snart som en timme efter den första dosen om smärtlindring inte uppnås. Under nära överinseende av den förskrivande läkaren skall dosen sedan titreras individuellt till en nivå som ger tillräcklig analgetisk effekt och minimerar biverkningarna. Totala dygnsdoser över 700 mg tapentadol under den första behandlingsdagen och underhållsdoser över 600 mg tapentadol har inte studerats och rekommenderas därför inte.


Behandlingstid
De filmdragerade tabletterna är avsedda för akuta smärtsituationer. Om långtidsterapi förväntas, eller blir nödvändig och effektiv smärtlindring utan oacceptabla biverkningar uppnås med Palexia, skall möjligheten att sätta över patienten på Palexia Depot depottabletter övervägas.
Liksom för all symtomatisk behandling skall fortsatt användning av tapentadol utvärderas löpande.


Utsättande av behandling

Utsättningssymtom kan förekomma vid abrupt utsättande av behandling med tapentadol (se avsnitt Biverkningar). När patienten inte längre behöver behandling med tapentadol rekommenderas att gradvis minska dosen för att förebygga utsättningssymtom.


Nedsatt njurfunktion
Hos patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion krävs ingen dosjustering (se avsnitt Farmakokinetik).
Palexia har inte studerats i kontrollerade effektstudier hos patienter med svårt nedsatt njurfunktion och rekommenderas därför inte hos denna population (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).


Nedsatt leverfunktion
Hos patienter med lätt nedsatt leverfunktion krävs ingen dosjustering (se avsnitt Farmakokinetik).
Palexia bör användas med försiktighet hos patienter med måttligt nedsatt leverfunktion. Behandlingen av dessa patienter bör inledas med lägsta tillgängliga styrka, dvs. 50 mg tapentadol som filmdragerad tablett och bör inte administreras oftare än var 8:e timme. Vid behandlingsstart rekommenderas inte en högre dygnsdos än 150 mg tapentadol filmdragerade tabletter. Ytterligare behandling bör återspegla upprätthållande av analgesi med acceptabel tolerabilitet, antingen genom att förkorta eller förlänga doseringsintervallet (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).
Palexia har inte studerats hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion och rekommenderas därför inte till denna population (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).


Äldre patienter (65 år eller äldre)
I allmänhet krävs ingen dosjustering hos äldre patienter. Då äldre patienter kan ha nedsatt njur- och leverfunktion bör försiktighet vidtas enligt rekommendationer för dosval (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).


Pediatrisk population
Säkerhet och effekt för Palexia för barn och ungdomar under 18 år har inte fastställts. Palexia rekommenderas därför inte för användning hos denna population.


Administreringssätt
Palexia skall tas med tillräcklig mängd vätska. Palexia kan tas oberoende av måltider.

Varningar och försiktighet

Potential för missbruk och tillvänjning/beroendesyndrom
Palexia har potential för missbruk och tillvänjning. Detta bör tas i beaktande vid förskrivning eller dispensering av Palexia i situationer där det finns farhågor om en ökad risk för felanvändning, missbruk, tillvänjning eller avvikelser. Alla patienter som behandlas med aktiva substanser med agonistisk aktivitet för μ-opioidreceptorn bör noggrant övervakas för tecken på missbruk eller tillvänjning.


Andningsdepression
Vid höga doser eller hos patienter känsliga för agonistisk aktivitet hos μ-opioidreceptorn kan Palexia orsaka dosrelaterad andningsdepression. Därför bör Palexia administreras med försiktighet hos patienter med nedsatt andningsfunktion. Alternativa analgetika som saknar agonistisk aktivitet för μ-opioidreceptorn bör övervägas och Palexia bör sättas in endast under noggrann medicinsk övervakning vid lägsta möjliga dos hos sådana patienter. Om andningsdepression uppträder skall den behandlas liksom andningsdepression inducerad av andra agonister med aktivitet för μ-opioidreceptorn (se avsnitt Överdosering).


Huvudskador och ökat intrakraniellt tryck
Palexia bör inte användas av patienter som kan vara predisponerade för intrakraniella effekter av koldioxidretention exempelvis vid tecken på ökat intrakraniellt tryck, nedsatt medvetandegrad eller koma. Analgetika med agonistisk aktivitet för μ-opioidreceptorn kan dölja kliniska tecken hos patienter med huvudskador. Palexia bör användas med försiktighet hos patienter med huvudskador och hjärntumörer.


Krampanfall
Palexia har inte undersökts systematiskt hos patienter med besvär av krampanfall och sådana patienter var exkluderade i kliniska studier. Liksom för andra analgetika med agonistisk aktivitet för μ-opioidreceptorn rekommenderas inte Palexia till patienter med benägenhet för krampanfall eller något tillstånd som kan försätta patienten i en risk för krampanfall.


Nedsatt njurfunktion
Palexia har inte studerats i kontrollerade studier hos patienter med svårt nedsatt njurfunktion och rekommenderas därför inte hos denna population (se avsnitt Dosering och Farmakokinetik).


Nedsatt leverfunktion
Patienter med lätt och måttligt nedsatt leverfunktion visade på en 2-faldig respektive 4,5-faldig ökning i systemisk exponering, jämfört med patienter med normal leverfunktion. Palexia bör användas med försiktighet hos patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (se avsnitt Dosering och Farmakokinetik), särskilt i början av behandlingen.
Palexia har inte studerats hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion och rekommenderas därför inte hos denna population (se avsnitt Dosering och Farmakokinetik).


Användning vid pankreatit/gallvägsbesvär
Aktiva substanser med agonistisk aktivitet för μ-opioidreceptorn kan orsaka spasm i Oddis sfinkter. Palexia bör användas med försiktighet hos patienter med gallvägsbesvär, inklusive akut pankreatit.


Blandade opioidagonister/antagonister
Försiktighet bör iakttas vid kombination av Palexia med blandade agonist/antagonister med aktivitet för µ-opioidreceptorn (t.ex. pentazocine, nalbufin) eller partiella agonister med aktivitet för µ-opioidreceptorn (t.ex. buprenorfin). Hos patienter som får buprenorfin för behandling av opioidberoende bör alternativa behandlingsmetoder (som t.ex. tillfälligt utsättande av buprenorfin) övervägas, om administrering av rena µ-agonister (som tapentadol) blir nödvändiga i akuta smärtsituationer. Vid kombinerad användning med buprenorfin har krav på högre doser av rena µ-receptoragonister rapporterats och noggrann övervakning av biverkningar som andningsdepression krävs under sådana omständigheter.


Palexia filmdragerade tabletter innehåller laktos. Patienter med sällsynta ärftliga besvär med galaktosintolerans, total laktasbrist (Lapp lactase deficiency) eller glukos-galaktos malabsorption, bör inte ta detta läkemedel.

Interaktioner

Läkemedel som bensodiazepiner, barbiturater och opioider (analgetika, hostdämpande eller substitutionsbehandling) kan öka risken för andningsdepression om de tas i kombination med Palexia. CNS-dämpande läkemedel (t.ex. bensodiazepiner, antipsykotika, H1-antihistaminer, opioider, alkohol) kan förstärka den sedativa effekten av tapentadol och försämra uppmärksamheten. När kombinerad terapi med Palexia och ett andnings- eller CNS-dämpande läkemedel övervägs skall därför en minskning av dosen hos det ena eller båda läkemedlen övervägas.


Blandade opioidagonister/antagonister
Försiktighet bör iakttas vid kombination av Palexia med blandade agonist/antagonister med aktivitet för µ-opioidreceptorn (t.ex. pentazocine, nalbufin) eller partiella agonister med aktivitet för µ-opioidreceptorn (t.ex. buprenorfin) (se också avsnitt Varningar och försiktighet).


I enstaka fall har rapporter förekommit om serotoninsyndrom som tidsmässigt sammanfallit med terapeutiskt användande av tapentadol i kombination med serotoninerga medicinska produkter såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI). Tecken på serotoninsyndrom kan till exempel vara förvirring, oro, feber, svettningar, ataxi, hyperreflexi, myoklonus och diarré. Utsättandet av de serotoninerga läkemedlen resulterar vanligen i en snabb förbättring. Behandlingen beror på typen och allvarlighetsgraden av symtomen.


Den främsta eliminationsvägen för tapentadol är konjugering med glukuronsyra medierad via uridindifosfattransferas (UGT), huvudsakligen UGT1A6-, UGT1A9- och UGT2B7- isoformer. Därför kan kombinationsbehandling med starka hämmare av dessa isoenzym (t.ex. ketokonazol, flukonazol, meklofenaminsyra) leda till ökad systemiskt exponering av tapentadol (se avsnitt Farmakokinetik).


För patienter med tapentadolbehandling bör försiktighet iakttas om samtidig administrering av starka enzyminducerande läkemedel (t.ex. rifampicin, fenobarbital, johannesört (hypericum perforatum)) påbörjas eller avslutas, eftersom detta kan leda till minskad effekt respektive risk för biverkningar.


På grund av möjliga additiva effekter på synaptiska noradrenalinkoncentrationer vilket kan resultera i oönskade effekter på hjärt-kärlsystemet, t.ex. hypertensiv kris, skall behandling med Palexia undvikas hos patienter som får monoaminooxidashämmare (MAOI) eller de som har behandlats med sådana de senaste 14 dagarna.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  C.


Det finns mycket begränsade data från användning hos gravida kvinnor.
Djurstudier har inte visat på teratogena effekter. Fördröjd utveckling och embryotoxicitet har emellertid observerats för doser resulterande i överdrivna farmakologiska effekter (μ opioidrelaterade CNS-effekter relaterade till dosering över det terapeutiska intervallet). Effekter på den postnatala utvecklingen var redan observerade vid maternell NOAEL (No Observable Adverse Effect Level) (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Palexia skall endast användas vid graviditet om den potentiella nyttan överväger den potentiella risken för fostret.


Födslovärkar och förlossning
Effekten av tapentadol på födslovärkar och förlossning hos människa är inte känd. Palexia rekommenderas inte för användning hos kvinnor under och omedelbart före födslovärkar och förlossning. På grund av den agonistiska aktiviteten för μ-opioidreceptorn hos tapentadol skall nyfödda spädbarn, hos vilka modern har tagit tapentadol, övervakas för andningsdepression.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.


Det finns ingen information om utsöndring av tapentadol i human bröstmjölk. En studie på råttungar som diade honor som fick tapentadol visade att tapentadol utsöndrades i mjölk (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Därför kan en risk för det ammande barnet inte uteslutas. Palexia skall inte användas under amning.

Trafik

Palexia kan ha påtagliga effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner på grund av att det kan påverka centrala nervsystemets funktioner negativt (se avsnitt Biverkningar). Detta kan förväntas speciellt i början av behandlingen, när dosförändring sker liksom tillsammans med intag av alkohol eller lugnande läkemedel (se avsnitt Varningar och försiktighet). Patienter skall upplysas om huruvida det är tillåtet att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningar

Biverkningarna som upplevdes hos patienter i de placebokontrollerade studierna med Palexia var vanligtvis av lätt och måttlig allvarlighetsgrad. De mest frekventa biverkningarna var i magtarmkanalen och i det centrala nervsystemet (illamående, kräkningar, sömnighet, yrsel och huvudvärk).


Tabellen nedan listar biverkningar som identifierats i kliniska studier med Palexia och efter marknadsföring. De är listade enligt klass och frekvens. Frekvenserna definieras som mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1000); mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


BIVERKNINGAR

Organsystem

Frekvens

Mycket vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

* Sällsynta fall av angioödem, anafylaxi och anafylaktisk chock har rapporterats efter marknadsföring.

Immunsystemet

   

Överkänslighet mot läkemedel*

Metabolism och nutrition

 

Minskad aptit

  

Psykiska

störningar

 

Oro, förvirring, hallucinationer, sömnrubbningar, onormala drömmar

Nedstämdhet, orienteringssvårigheter, agitation, nervositet, rastlöshet, eufori

Onormala tankar

Centrala och perifera nervsystemet

Yrsel, sömnighet, huvudvärk

Skakningar

Störd uppmärksamhet,

minnesförsämring, presynkope, sedation, ataxi, dysartri, hypoestesi, parestesier, ofrivilliga muskelkontraktioner

Kramper, nedsatt medvetande-grad, onormal koordination

Ögon

  

Synstörningar

 

Hjärtat

  

Ökad puls, palpitationer

Minskad puls

Blodkärl

 

Rodnader

Hypotoni

 

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

  

Andningsdepression, minskad syremättnad, andnöd

 

Magtarmkanalen

Illamående, kräkningar

Förstoppning, diarré, dyspepsi, muntorrhet

Obehagskänsla i buken

Försämrad tömning av magsäcken

Hud och subkutan vävnad

 

Pruritus, hyperhidros, utslag

Urtikaria

 

Muskuloskeletala systemet och bindväv

 

Muskelspasmer

Tunghetskänsla

 

Njurar och urinvägar

  

Blåstömningsfördröjning,

pollakisuri

 

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

 

Asteni, trötthet, känsla av förändrad kroppstemperatur

Utsättningssymtom av läkemedel, ödem, onormal känsla, känsla av berusning, irritabilitet, känsla av avspändhet

 

Kliniska studier utförda med Palexia med patienter exponerade upp till 90 dagar visade på få utsättningssymtom vid abrupt avbrytande och de var vanligtvis klassificerade som lätta när de uppträdde. Trots detta skall läkare övervaka utsättningssymtom (se avsnitt Dosering) och behandla patienterna därefter om de uppträder.


Det är känt att risken för självmordstankar och genomförda självmord är större hos patienter med kronisk smärta. Dessutom har substanser med en uttalad påverkan på monoaminergiska systemet varit associerade med en förhöjd risk för suicidalitet hos patienter som lider av depression, speciellt i början av behandlingen. Tapentadoldata från kliniska studier och tiden efter marknadsföring ger inte några bevis för en ökad risk.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Symtom
Human erfarenhet av överdosering med tapentadol är mycket begränsad. Prekliniska data tyder på symtom liknande dem för andra centralt verkande analgetika med agonistisk aktivitet för μ-opioidreceptorn är att förvänta vid förgiftning med tapentadol. I princip inkluderar dessa symtom, beroende på den kliniska situationen, särskilt mios, kräkningar, kardiovaskulär kollaps, nedsättning av medvetandegraden upp till koma, kramper och andningsdepression upp till andningsstillestånd.


Hantering
Hantering av överdoserig skall fokusera på att behandla symtom av agonistisk aktivitet för μ-opioidreceptorn. När överdosering av tapentadol misstänks bör primärt fokus vara att återetablera fria luftvägar och upprätthålla assisterad eller kontrollerad andning.
Rena opioidreceptorantagonister som naloxon är specifika antidoter vid andningsdepression orsakad av överdosering med opioider. Andningsdepression efter överdosering kan kvarstå efter det att opioidreceptorantagonisten slutat verka. Administrering av en opioidreceptorantagonist är inte ett substitut för fortlöpande övervakning av luftvägar, andning och cirkulation efter en överdosering med opioider. Om effekten av en opioidreceptorantagonist är suboptimal eller bara av sin natur tillfällig, skall ytterligare en dos av en antagonist (t.ex. naloxon) administreras enligt instruktioner från tillverkaren av produkten.
Dekontaminering av magtarmkanalen kan övervägas för att eliminera icke absorberad aktiv substans. Dekontaminering av magtarmkanalen med aktivt kol eller ventrikelsköljning kan övervägas inom 2 timmar efter intag. Innan försök till dekontaminering av magtarmkanalen skall åtgärder vidtas för att hålla luftvägarna fria.

Farmakodynamik

Tapentadol är ett starkt analgetikum med μ-agonistopioida och därtill noradrenalinåterupptagshämmande egenskaper. Tapentadol utövar direkt sin analgetiska effekt direkt utan någon farmakologiskt aktiv metabolit.


Tapentadol uppvisade effekt i prekliniska modeller av nociceptiv, neuropatisk, visceral och inflammatorisk smärta. Effekt har bekräftats i kliniska studier med tapentadol filmdragerade tabletter täckande nociceptiva smärttillstånd inklusive postoperativ ortopedisk - och buksmärta liksom kronisk smärta på grund av osteoartrit i höft eller knä. Den smärtlindrande effekten av tapentadol i studier på nociceptiv smärta liknade den som observerades för en potent opioid som användes som jämförelseläkemedel.


Effekter på hjärt-kärlsystemet: En grundlig QT-studie på människa uppvisade ingen effekt på QT-intervallet vid multipla terapeutiska och supraterapeutiska doser av tapentadol.
På liknande sätt hade tapentadol ingen påverkan på andra EKG-parametrar (hjärtfrekvens, PR-intervall, QRS-duration, T-våg eller U-våg morfologi).


Pediatrisk population
Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för Palexia för alla grupper av den pediatriska populationen för måttlig till svår smärta (se avsnitt Dosering för information om pediatrisk användning).

Farmakokinetik

Absorption
Tapentadol absorberas snabbt och fullständigt efter oral administrering av Palexia.
Medelvärdet av absolut biotillgänglighet efter enkeldosadministrering (fastande) är cirka 32 % på grund av omfattande första passage metabolism. Maximala serumkoncentrationer av tapentadol observeras vanligtvis cirka 1,25 timmar efter administrering av filmdragerade tabletter. Dosproportionell ökning av Cmax och AUC värdena för tapentadol har observerats efter administrering av filmdragerade tabletter över det orala terapeutiska dosintervallet.
En studie med multipeldosering (var 6:e timme) med doser från 75 till 175 mg tapentadol administrerat som filmdragerade tabletter visade ett ackumuleringsförhållande mellan 1,4 och 1,7 för den aktiva modersubstansen och mellan 1,7 och 2,0 för huvudmetaboliten tapentadol O-glukuronid, vilket primärt bestäms av doseringsintervallet och den apparenta halveringstiden för tapentadol och dess metabolit. Steady state serumkoncentrationer av tapentadol nås på den andra dagen av behandlingsregimen.


Effekt av födointag
AUC och Cmax ökade med 25 % respektive 16 % när filmdragerade tabletter administrerades efter en fettrik, kaloririk frukost. Tid till maximal plasmakoncentration förlängdes med 1,5 h under dessa förhållanden. Baserat på effektdata erhållna vid tidiga mätpunkter under fas II/III-studier verkar inte födointag vara av klinisk relevans. Palexia kan ges med eller utan föda.


Distribution
Tapentadol har en omfattande distribution i kroppen. Efter intravenös administrering är distributionsvolymen för tapentadol (Vz) 540 +/- 98 l. Plasmaproteinbindningen är låg och uppgår till cirka 20 %.


Metabolism
Metabolismen av tapentadol hos människa är omfattande. Cirka 97 % av modersubstansen metaboliseras. Den huvudsakliga metaboliseringsvägen för tapentadol är konjugering med glukuronsyra för produktion av glukuronider. Efter oral administrering är cirka 70 % av dosen utsöndrad via urinen i konjugerad form (55 % glukuronid och 15 % tapentadolsulfat). Uridinglukuronyldifosfattransferas (UGT) är det primära enzymet som är involverat i glukuronideringen (huvudsakligen UGT1A6, UGT1A9 och UGT2B7 isoformer). Totalt 3 % av den aktiva substansen utsöndras oförändrad i urinen. Tapentadol metaboliseras ytterligare till N-desmetyltapentadol (13 %) av CYP2C9 och CYP2C19 och till hydroxitapentadol (2 %) av CYP2D6, vilka metaboliseras vidare genom konjugering. Därför är aktiv substans som metaboliseras via cytokrom P450-systement av mindre betydelse än glukuronidering.
Ingen av metaboliterna bidrar till den analgetiska aktiviteten.


Eliminering
Tapentadol och dess metaboliter utsöndras nästan uteslutande (99 %) via njurarna. Total clearance efter intravenös administrering är 1530 +/- 177 ml/min. Terminal halveringstid efter oral administrering är i genomsnitt 4 timmar.


Särskilda populationer
Äldre patienter

Den genomsnittliga exponeringen (AUC) för tapentadol var jämförbar i studier med äldre individer (65-78 år) och unga vuxna (19-43 år) med ett 16 % lägre Cmax observerat hos gruppen med äldre individer jämfört med unga vuxna individer.


Nedsatt njurfunktion
AUC och Cmax för tapentadol var jämförbara hos individer med varierande njurfunktion (från normal till allvarligt försämrad). En ökad exponering (AUC) av tapentadol-O-glukuronid observerades däremot med ökande grad av njurfunktionsnedsättning. Hos individer med lätt, måttlig och allvarligt nedsatt njurfunktion är AUC för tapentadol-O-glukuronid 1,5; 2,5 respektive 5,5 gånger högre jämfört med normal njurfunktion.


Nedsatt leverfunktion
Administrering av tapentadol resulterade i högre exponering av serumnivåer av tapentadol hos individer med nedsatt leverfunktion jämfört hos individer med normal leverfunktion. Förhållandet av farmakokinetiska parametrar hos tapentadol för grupperna med lätt och måttligt nedsatt leverfunktion jämfört med gruppen med normal leverfunktion var för AUC 1,7 respektive 4,2; för Cmax 1,4 respektive 2,5 och för t1/2 1,2 respektive 1,4. Bildningshastigheten för tapentadol-O-glukuronid var lägre hos individer med ökad leverfunktionsnedsättning.


Farmakokinetiska interaktioner
Tapentadol metaboliseras huvudsakligen via glukuronidering och endast mindre mängder metaboliseras via oxidativa vägar. Eftersom glukuronidering är ett högt kapacitets-/lågt affinitetssystem, vilket inte är lätt att mätta ens vid sjukdom, och eftersom terapeutiska koncentrationer av aktiva substanser generellt sätt är långt under de koncentrationer som behövs för möjlig inhibering av glukuronidering, är kliniskt relevanta interaktioner orsakade av glukuronidering osannolika. I en uppsättning läkemedelsinteraktionsstudier med paracetamol, naproxen, acetylsalicylsyra och probenecid undersöktes en möjlig inverkan av dessa aktiva substanser på glukuronideringen av tapentadol. Studierna med de undersökta aktiva substanserna naproxen (500 mg två gånger dagligen i 2 dagar) och probenecid (500 mg två gånger dagligen i 2 dagar) visade att AUC för tapentadol ökade med 17 % respektive 57 %. På det hela taget observerades inga kliniskt relevanta effekter på serumkoncentrationen för tapentadol i dessa studier.
Dessutom genomfördes interaktionsstudier av tapentadol med metoklopramid och omeprazol för att undersöka en möjlig påverkan av dessa aktiva substanser på absorptionen hos tapentadol. Dessa studier visade inte heller på några kliniskt relevanta effekter på plasmakoncentrationerna hos tapentadol.
In vitro studier visade inte på någon potential för tapentadol att antingen hämma eller inducera cytokrom P450-enzymer. Således är uppträdande av kliniskt relevanta interaktioner medierade av cytokrom P450-enzymer osannolika.
Plasmaproteinbindningen hos tapentadol är låg (cirka 20 %). Därför är sannolikheten låg att farmakokinetiska läkemedelsinteraktioner genom undanträngning från proteinbindningsstället skall uppstå.

Prekliniska uppgifter

Tapentadol var inte gentoxiskt i bakterier i Ames test. Tvetydiga fynd observerades i ett kromosom­aberrationsstest in vitro, men när testet upprepades var resultaten tydligt negativa.
Tapentadol var inte gentoxiskt in vivo när det två ändpunkterna i kromosomaberration och oplanerad DNA-syntes användes i försök upp till den maximalt tolererbara dosen. Långtidsstudier på djur identifierade inte någon potentiell carcinogen risk relevant för människor.
Tapentadol hade ingen inverkan på manlig eller kvinnlig fertilitet hos råttor men in utero- överlevnad reducerades vid höga doser. Det är inte känt om detta var medierat via hanen eller honan. Tapentadol visade inga teratogena effekter hos råttor och kaniner efter intravenös och subkutan exponering. Fördröjd utveckling och fostertoxicitet observerades emellertid efter administrering av doser resulterande i överdriven farmakologi (µ-opioidrelaterade CNS-effekter relaterade till dosering över det terapeutiska intervallet). Efter intravenös dosering i råttor sågs reducerad in utero-överlevnad. I råttor orsakade tapentadol ökad mortalitet hos F1-avkomman vilken var direkt exponerad för mjölk mellan dag 1 och 4 efter födseln redan vid doser som inte orsakade toxicitet hos hondjuret. Det fanns inga effekter på neurologiska parametrar avseende beteende.
Utsöndring i bröstmjölk undersöktes i råttungar som diade honor som givits tapentadol. Ungarna exponerades dosberoende för tapentadol och tapentadol-O-glukuronid. Tapentadol utsöndras sammanfattningsvis i mjölk.

Innehåll

1 filmdragerad tablett innehåller 50 mg, 75 mg respektive 100 mg tapentadol (som hydroklorid), 24,74 mg, 37,11 mg laktos respektive 49,48 mg laktos, mikrokristallin cellulosa, laktosmonohydrat, kroskarmellosnatrium, Povidon K30, magnesiumstearat


Tabletthöljet: Polyvinylalkohol, titandioxid (E171), Makrogol 3350, talk och färgämnen 75 mg: gul järnoxid (E172), röd järnoxid (E172), 100 mg: gul järnoxid, (E172), röd järnoxid (E172) och svart järnoxid (E172).

Förpackningsinformation

Filmdragerad tablett 50 mg (vit rund diameter 7 mm märkt med Grünenthal logotyp på den ena sidan och H6 på den andra sidan)
30 styck blister, 202:99, (F)

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av