Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Meropenem Hexal


ReceptstatusFörmånsstatus
Sandoz AS

Pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning 500 mg

Aktiv substans:
ATC-kod: J01DH02
Företaget omfattas av Läkemedelsförsäkringen
FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2017-06-30.

Indikationer

Meropenem är avsett för behandling av följande infektioner hos vuxna och barn över 3 månaders ålder (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakodynamik):

  • Allvarlig pneumoni inklusive sjukhusförvärvad och ventilatorassocierad pneumoni

  • Bronkopulmonära infektioner vid cystisk fibros

  • Komplicerade urinvägsinfektioner

  • Komplicerade intra-abdominella infektioner

  • Intra- och post-partuminfektioner

  • Komplicerade infektioner i hud och mjukdelar

  • Akut bakteriell meningit

  • Behandling av patienter med bakteriemi som förekommer i samband med, eller misstänks ha samband med, någon av ovanstående infektioner.

Meropenem kan användas för behandling av neutropena patienter med feber som misstänks bero på en bakteriell infektion.


Hänsyn ska tas till officiella riktlinjer för lämplig användning av antibakteriella medel.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.


Överkänslighet mot andra antibakteriella medel av karbapenemtyp.


Svår överkänslighet (t.ex. anafylaktisk reaktion eller svår hudreaktion) mot andra betalaktamantibiotika (t.ex. penicilliner eller cefalosporiner).

Dosering

Generella doseringsrekommendationer anges i nedanstående tabeller.


Dosen av meropenem och behandlingstiden bestäms med hänsyn till typ av behandlad infektion inklusive svårighetsgrad och kliniskt svar.


En dos på upp till 2 g tre gånger dagligen till vuxna och ungdomar och en dos på upp till 40 mg/kg tre gånger dagligen till barn kan vara speciellt lämplig vid behandling av vissa typer av infektioner, t.ex. infektioner orsakade av mindre känsliga bakteriearter (t.ex. Enterobacteriaceae, Pseudomonas aeruginosa eller Acinetobacter spp.) eller mycket allvarliga infektioner.



Ytterligare hänsyn bör tas vid dosering till patienter med nedsatt njurfunktion (se även nedan).


Vuxna och ungdomar

Infektion

Dos som ska ges var 8:e timme

Allvarlig pneumoni inklusive sjukhusförvärvad och ventilatorassocierad pneumoni

500 mg eller 1 g

Bronkopulmonära infektioner vid cystisk fibros

2 g

Komplicerade urinvägsinfektioner

500 mg eller 1 g

Komplicerade intra-abdominella infektioner

500 mg eller 1 g

Intra- och post-partuminfektioner

500 mg eller 1 g

Komplicerade infektioner i hud och mjukdelar

500 mg eller 1 g

Akut bakteriell meningit

2 g

Behandling av febrila neutropena patienter

1 g

Meropenem ges vanligen som intravenös infusion under cirka 15 till 30 minuter (se avsnitt 6.2, 6.3 och Hållbarhet, förvaring och hantering).


Alternativt kan doser på upp till 1 g ges som intravenös bolusinjektion under cirka 5 minuter. Det finns begränsade säkerhetsdata tillgängliga för att stödja administrering av 2 g doser till vuxna som intravenös bolusinjektion.


Nedsatt njurfunktion

Dosen till vuxna och ungdomar ska anpassas när kreatininclearance är lägre än 51 ml/min, som visas nedan. Det finns begränsade data för att stödja tillämpning av dessa dosjusteringar för enhetsdoser på 2 g.

Kreatininclearance

(ml/min)

Dos

(baserad på ”enhetsdoser” mellan 500 mg eller 1 g eller 2 g, se tabell ovan)

Frekvens

26–50

en enhetsdos

var 12:e timme

10–25

halv enhetsdos

var 12:e timme

<10

halv enhetsdos

var 24:e timme

Meropenem elimineras vid hemodialys och hemofiltrering. Nödvändig dosering bör ges efter avslutad hemodialysbehandling.


Det finns inga etablerade dosrekommendationer till patienter som får peritonealdialys.


Nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering är nödvändig hos patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Dosering till äldre patienter

Ingen dosjustering behövsför äldre med normal njurfunktion eller kreatininclearance över 50 ml/min.


Pediatrisk population


Barn under 3 månaders ålder

Säkerhet och effekt för meropenem för barn under 3 månader har inte fastställts och optimala doseringar har inte identifierats. Det finns emellertid begränsade farmakokinetiska data som tyder på att 20 mg/kg var 8:e timme kan vara en lämplig dosering (se avsnitt Farmakokinetik).


Barn från 3 månader till 11 år och upp till 50 kg kroppsvikt 

Rekommenderade doseringsregimer visas i nedanstående tabell:

Infektion

Dos som ska ges var 8:e timme

Allvarlig pneumoni inklusive sjukhusförvärvad och ventilatorassocierad pneumoni

10 eller 20 mg/kg

Bronkopulmonära infektioner vid cystisk fibros

40 mg/kg

Komplicerade urinvägsinfektioner

10 eller 20 mg/kg

Komplicerade intra-abdominella infektioner

10 eller 20 mg/kg

Komplicerade infektioner i hud och mjukdelar

10 eller 20 mg/kg

Akut bakteriell meningit

40 mg/kg

Behandling av febrila neutropena patienter

20 mg/kg

Barn med vikt över 50 kg

Vuxendosen ska ges.

Erfarenhet saknas hos barn med nedsatt njurfunktion.


Meropenem ges vanligen som intravenös infusion under cirka 15 till 30 minuter (se avsnitt 6.2, 6.3 och Hållbarhet, förvaring och hantering). Alternativt kan meropenemdoser på upp till 20 mg/kg ges som intravenös bolusinjektion under cirka 5 minuter. Det finns begränsade säkerhetsdata för att stödja administrering av doser på 40 mg/kg till barn som intravenös bolusinjektion.

Varningar och försiktighet

Valet av meropenem för behandlingen av en enskildpatient ska övervägas med hänsyn till lämplighet att använda ett antibiotikum av karbapenemtyp baserat på faktorer som infektionens svårighetsgrad, prevalens av resistens mot andra lämpliga antibiotika och risk för karbapenemresistenta bakterier.


Enterobacteriaceae-, Pseudomonas aeruginosa- och Acinetobacter spp-resistens

Resistensen hos Enterobacteriaceae, Pseudomonas aeruginosa och Acinetobacter spp. mot penemer varierar inom Europeiska unionen. Lokal prevalens av resistens mot penemer hos dessa bakterier bör beaktas av förskrivaren.


Överkänslighetsreaktioner

Som med alla betalaktamantibiotika, har allvarliga och i enstaka fall fatala överkänslighetsreaktioner rapporterats (se avsnitt Kontraindikationer och Biverkningar).


Patienter som tidigare visat överkänslighet mot karbapenemer, penicilliner eller andra betalaktamantibiotika kan också vara överkänsliga mot meropenem. Innan behandling med meropenem inleds ska noggrann undersökning göras med avseende på tidigare överkänslighetsreaktioner mot betalaktamantibiotika.


Om en svår allergisk reaktion inträffar ska läkemedlet sättas ut och lämpliga åtgärder vidtas.


Antibiotikarelaterad kolit

Antibiotikarelaterad kolit och pseudomembranös kolit har rapporterats för nästan alla antibiotika inklusive meropenem och kan variera i allvarlighetsgrad från mild till livshotande. Det är därför viktigt att överväga den diagnosen hos patienter med diarré under eller efter administrering av meropenem(se avsnitt Biverkningar). Avbrytande av behandling med meropenem och administrering av specifik behandling mot Clostridium difficile bör övervägas. Läkemedel som hämmar peristaltiken ska inte ges.


Krampanfall

Enstaka fall av kramper har rapporterats under behandling med karbapenemer inklusive meropenem (se avsnitt Biverkningar).


Kontroll av leverfunktion

Leverfunktion bör kontrolleras noggrant under behandling med meropenem på grund av risk för levertoxicitet (leverdysfunktion med kolestas och cytolys) (se avsnitt Biverkningar).


Användning hos patienter med leversjukdom: för patienter med underliggande leversjukdom ska leverfunktionen kontrolleras under behandlingen med meropenem. Ingen dosjustering behövs (se avsnitt Dosering och administrationssätt).


Serokonversion vid direkt antiglobulintest (Coombs test)

Ett direkt eller indirekt Coombs test kan visa positivt resultat under behandling med meropenem.


Samtidig behandling med valproinsyra/natriumvalproat/valpromid

Samtidig behandling med meropenem och valproinsyra/natriumvalproat/valpromid rekommenderas ej (se avsnitt Interaktioner).


Pediatrisk population

Meropenem Hexal är godkänt för försäljning för barn som är äldre än 3 månader. Det finns inga belägg för en förhöjd risk för några läkemedelsbiverkningar hos barn, baserat på de begränsade data som finns tillgängliga. Alla rapporter som erhållits har varit konsekventa med händelser som observerats hos den vuxna populationen.


Meropenem Hexal innehåller natrium.

Detta läkemedel innehåller cirka 45 mg av natrium per 500 mg dos vilket bör beaktas av patienter som ordinerats saltfattig kost.

Interaktioner

Inga specifika interaktionsstudier med andra läkemedel utöver probenecid har utförts.


Probenecid konkurrerar med meropenem vad gäller aktiv tubulär sekretion och hämmar därför den renala utsöndringen av meropenem med ökad elimineringshalveringstid och plasmakoncentration av meropenem som följd. Försiktighet krävs vid samtidig behandling med probenecid och meropenem.


Den potentiella effekten av meropenem på proteinbindning av andra läkemedel eller metabolism har inte studerats. Dock är proteinbindningen så låg att inga interaktioner med andra substanser förväntas utifrån denna mekanism.


Sänkningar av valproinsyras blodnivåer på upp till 60-100 % efter två dagars samtidig behandling med karbapenemer har rapporterats. På grund av den snabbt insättande effekten och stora sänkningen anses samtidig behandling med valproinsyra/natriumvalproat/valpromid och karbapenemer inte vara hanterbar och skall därför undvikas (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Orala antikoagulantia

Samtidig administrering av antibiotika och warfarin kan förstärka antikoagulationseffekten. Många fall har rapporterats med ökad antikoagulationseffekt av oralt administrerade antikoagulantia inklusive warfarin, hos patienter som samtidigt har fått antibakteriell behandling.Risken kan variera beroende på bakomliggande infektion, patientens ålder och allmäntillstånd så att bidraget från antibiotikum till ökningen av INR (international normalised ratio) är svårt att bedöma. Det rekommenderas att INR kontrolleras ofta under och strax efter samtidig behandling med antibiotika och orala antikoagulantia.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Det finns inga eller begränsad mängd data från användningen av meropenem till gravida kvinnor.


Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska uppgifter).


Som en försiktighetsåtgärd bör man undvika användning av meropenem under graviditet.

Amning  (Läs mer om amning)

Det har rapporterats att små mängder av meropenem utsöndras i bröstmjölk. Meropenemska inte användas av ammande kvinnor såvida inte den potentiella fördelen för kvinnan rättfärdigar den potentiella risken för barnet.

Trafik

Inga studier har utförts på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Vid framförande av fordon eller användning av maskiner ska dock hänsyn tas till att huvudvärk, paraestesier och kramper har rapporterats för meropenem.

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

I en genomgång av 4 872 patienter med 5 026 exponeringar för meropenembehandling var diarré (2,3 %), hudutslag (1,4 %), illamående/kräkningar (1,4 %) och inflammation vid injektionsstället (1,1 %) de mest frekvent rapporterade meropenemrelaterade biverkningarna. De vanligaste rapporterade meropenemrelaterade laboratoriska avvikelserna var trombocytos (1,6 %) och förhöjda leverenzymer (1,5-4,3 %).


Biverkningstabell

I tabellen nedan anges alla biverkningar efter organsystem och frekvens: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.


Tabell 1

Organsystem

Frekvens

Händelse

Infektioner och infestationer

Mindre vanliga

oral och vaginal kandidos

Blodet och lymfsystemet

Vanliga

trombocytemi

Mindre vanliga

eosinofili, trombocytopeni, leukopeni, neutropeni, agranulocytos, hemolytisk anemi

Immunsystemet

Mindre vanliga

angioödem, anafylaxi (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet)

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga

huvudvärk

Mindre vanliga

parestesi

Sällsynta

kramper (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Magtarmkanalen

Vanliga

diarré, kräkningar, illamående, buksmärta

Mindre vanliga

antibiotikarelaterad kolit (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Lever och gallvägar

Vanliga

stegring av transaminaser, alkaliska fosfataser och laktatdehydrogenas i blodet

Mindre vanliga

förhöjt bilirubin i blodet

Hud och subkutan vävnad

Vanliga

hudutslag, klåda

Mindre vanliga

urtikaria, toxisk epidermal nekrolys, Stevens-Johnsons syndrom, erythema multiforme

Ingen känd frekvens

Läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS)

Njurar och urinvägar

Mindre vanliga

förhöjt blodkreatinin, förhöjt blodurea

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga

inflammation, smärta

Mindre vanliga

tromboflebit, smärta vid injektionsstället

Pediatrisk population

Meropenem Hexal är godkänt för försäljning för barn som är äldre än 3 månader. Det finns inga belägg för en förhöjd risk för några läkemedelsbiverkningar hos barn, baserat på de begränsade data som finns tillgängliga. Alla rapporter som erhållits har varit konsekventa med händelser som observerats hos den vuxna populationen.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Relativ överdosering kan vara möjlig hos patienter med nedsatt njurfunktion om dosen inte justeras som beskrivet i avsnitt Dosering och administrationssätt. Begränsad erfarenhet efter godkännandet för försäljning anger att biverkningar som uppkommer till följd av överdosering överensstämmer med biverkningsprofilen beskriven i avsnitt Biverkningar, vanligtvis är av lindrig svårighetsgrad och upphör vid utsättande eller dosreduktion. Symptomatisk behandling skall övervägas.


Hos individer med normal njurfunktion, sker eliminering snabbt via njurarna. Meropenem och dess metabolit kan elimineras med hemodialys.

Farmakodynamik

Verkningsmekanism

Meropenem utövar sin baktericida effekt genom att hämma cellväggsyntes hos grampositiva och gramnegativa bakterier genom bindning till penicillinbindande proteiner (PBP).


Farmakokinetiskt/farmakodynamiskt förhållande

I likhet med andra antibakteriella medel av betalaktamtyp har den tid som koncentrationerna av meropenem överskrider MIC (T>MIC) visat sig bäst korrelera med effekten. I prekliniska modeller visade meropenem aktivitet när plasmakoncentrationen överskred MIC för den infekterande organismen under cirka 40 % av doseringsintervallet. Detta mål har inte fastställts kliniskt.


Resistensmekanism

Bakteriers resistens mot meropenem kan orsakas av: (1) minskad permeabilitet av yttre membranet hos gramnegativa bakterier (på grund av minskad produktion av poriner) (2) minskad affinitet till PBP:er (3) ökat uttryck av effluxpumpkomponenter och (4) produktion av betalaktamaser som kan hydrolysera karbapenemer.


Lokaliserade kluster av infektioner på grund av karapenemresistenta bakterier har rapporterats inom Europeiska unionen


Det finns ingen målbaserad korsresistens mellan meropenem och substanser från kinolon-, aminoglykosid-, makrolid- eller tetracyklingrupperna. Bakterier kan emellertid uppvisa resistens mot fler än en grupp av antibakteriella substanser när den involverade mekanismen inkluderar impermeabilitet och/eller en effluxpump(ar).


Brytpunkter

Kliniska brytpunkter för MIC-bestämning enligt European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing (EUCAST) presenteras nedan.


EUCAST:s kliniska MIC-brytpunkter för meropenem (2013-02-11, v 3.1)

Organism

Känslig (S)

(mg/l)

Resistent (R)

(mg/l)

Enterobacteriaceae

≤ 2

> 8

Pseudomonas

≤ 2

> 8

Acinetobacter

≤ 2

> 8

Streptococcus, grupperna A, B, C, G

fotnot 6

fotnot 6

Streptococcus pneumoniae1

≤ 2

> 2

 Viridansgrupp streptokocker2

≤ 2

> 2

Enterococcus spp.

--

--

Staphylococcus spp.

fotnot 3

fotnot 3

Haemophilus influenzae1,2 och Moraxella catarrhalis2

≤ 2

> 2

Neisseria meningitidis2,4

≤ 0,25

> 0,25

Grampositiva anaerober utom Clostridium difficile

≤ 2

> 8

Gramnegativa anaerober

≤ 2

> 8

Listeria monocytogenes

≤ 0,25

> 0,25

Ej artrelaterade brytpunkter5

≤ 2

> 8

1 Meropenems brytpunkter för Streptococcus pneumoniae och Haemophilus influenza vid meningit är 0,25 mg/ (känsliga) och 1 mg/l (resistenta).

2 Isolat med MIC-värden över känslighetsbrytpunkten är mycket sällsynta eller har ännu inte rapporterats. Identifiering och antimikrobiell känslighetsbestämning av sådana isolat måste upprepas och, om resultatet bekräftas, skickas till ett referenslaboratorium. Tills evidens finns angående kliniskt svar för bekräftade isolat med MIC-värden över nuvarande resistensbrytpunkt ska de rapporteras som resistenta.

3 Stafylokockers känslighet för karbapenemer är uppskattade med hänsyn till cefoxitinkänslighet.

4 Brytpunkter avser endast meningit.

5 Ej artrelaterade brytpunkter har fastställts genom PK/PD-data och är oberoende av MIC-fördelningen för specifika arter. De ska endast användas för organismer som saknar specifika brytpunkter. Icke-speciesrelaterade brytpunkter baseras på följande doseringar: EUCAST-brytpunkter gäller för meropenem 1 g 3 gånger dagligen administrerat intravenöst över 30 minuter som lägsta dos. 2 g 3 gånger dagligen togs i beaktande för allvarliga infektioner och vid fastställandet av I/R-brytpunkten.

6 Betalaktamkänsligheten för streptokockgrupperna A, B, C och G är härledd från penicillinkänsligheten
-- = Känslighetsbestämning rekommenderas inte eftersom arten utgör ett olämpligt mål för behandling med detta läkemedel. Isolat kan rapporteras som R utan föregående bestämning.


Prevalensen av förvärvad resistens kan variera geografiskt och med tiden för valda arter och lokal information om resistens är önskvärd, speciellt vid behandling av svåra infektioner. Vid behov ska expertråd sökas när den lokala resistensprevalensen är sådan att användningen av medlet vid åtminstone vissa typer av infektioner kan ifrågasättas.


Följande tabell med patogener har sammanställts utifrån klinisk erfarenhet och behandlingsriktlinjer.


Vanligtvis känsliga arter


Grampositiva aerober

Enterococcus faecalis$

Staphylococcus aureus (meticillinkänslig)£

Staphylococcus-arter (meticillinkänsliga) inklusive Staphylococcus epidermidis

Streptococcus agalactiae (grupp B)

Gruppen Streptococcus milleri(S. anginosus, S. constellatus, och S. intermedius)

Streptococcus pneumoniae

Streptococcus pyogenes (grupp A)

Gramnegativa aerober

Citrobacter freudii

Citrobacter koseri

Enterobacter aerogenes

Enterobacter cloacae

Escherichia coli

Haemophilus influenzae

Klebsiella oxytoca

Klebsiella pneumoniae

Morganella morganii

Neisseria meningitides

Proteus mirabilis

Proteus vulgaris

Serratia marcescens


Grampositiva anaerober

Clostridium perfringens

Peptoniphilus asaccharolyticus

Peptostreptococcus-arter (inklusive P. micros, P anaerobius och P. magnus)


Gramnegativa anaerober

Bacteroides caccae

Gruppen Bacteroides fragilis

Prevotella bivia

Prevotella disiens

Arter för vilka förvärvad resistens kan vara ett problem


Grampositiva aerober

Enterococcus faecium­$


Gramnegativa aerober

Acinetobacter-arter

Burkholderia cepacia

Pseudomonas aeruginosa


Organismer med nedärvd resistens


Gramnegativa aerober

Stenotrophomonasmaltophilia

Legionella-arter


Andra mikroorganismer


Chlamydophila pneumoniae

Chlamydophila psittaci

Coxiella burnetii

Mycoplasma pneumoniae


$ Arter som visar naturlig intermediär känslighet

£ Alla meticillinresistenta stafylokocker är resistenta mot meropenem

 Resistensfrekvensen i ett eller flera EU-länder är ≥50 %.


Glanders och melioidosis

Human användning av meropenem baseras på känslighetsdata in vitro av B. mallei och B. pseudomallei och på begränsade humandata. Behandlande läkare bör hänvisa till nationella och/eller internationella konsensusdokument beträffande behandling av glanders och melioidosis.

Farmakokinetik

Den genomsnittliga plasmahalveringstiden hos friska försökspersoner är cirka 1 timme; genomsnittlig distributionsvolym är cirka 0,25 l/kg (11-27 liter) och genomsnittlig clearance är 287 ml/min vid 250 mg som sjunker till 205 ml/min vid 2 g. Doser på 500, 1 000 och 2 000 mg infunderade under 30 minuter ger genomsnittliga Cmax-värden på cirka 23, 49 respektive 115 μg/ml, motsvarande värden på AUC var 39,3 och 62,3 och 153 μg h/ml. Efter infusion under 5 minuter uppmättes Cmax-värden på 52 och 112 μg/ml efter 500 mg respektive 1000 mg doser. Vid upprepade doser var 8 timme till försökspersoner med normal njurfunktion sker ingen ackumulering av meropenem.


I en studie på 12 patienter där meropenem 1 000 mg administrerades var 8:e timme postoperativt mot intraabdominella infektioner sågs Cmax och halveringstid jämförbara med friska försökspersoner men en större distributionsvolym på 27 liter.


Distribution

Den genomsnittliga plasmaproteinbindningen av meropenem var cirka 2 % och var oberoende av koncentration. Efter snabb administrering (5 minuter eller kortare) är farmakokinetiken biexponentiell men detta är mycket mindre uppenbart efter 30 minuters infusion. Meropenem har visats penetrera väl till åtskilliga kroppsvätskor och vävnader inklusive lunga, bronkialsekret, galla, cerebrospinalvätska, gynekologiska vävnader, hud, fascia, muskler och peritonealexudat.


Metabolism

Meropenem metaboliseras genom hydrolys av betalaktamringen och bildar en mikrobiologiskt inaktiv metabolit. Meropenem in vitro uppvisar minskad känslighet mot hydrolys genom humant dehydropeptidas-I (DHP-I) jämfört med imipenem och det är inget krav att samtidigt administrera en DHP-I-hämmare.


Eliminering

Meropenem utsöndras främst oförändrad via njurarna och cirka 70 % (50-75 %) av dosen utsöndras i oförändrad form inom 12 timmar. Ytterligare 28 % återfinns som mikrobiologisk inaktiv metabolit. Fekal eliminering motsvarar endast cirka 2 % av dosen. Den uppmätta renala clearance och effekten av probenecid visade att meropenem undergår både filtrering och tubulär sekretion.


Nedsatt njurfunktion

Nedsatt njurfunktion resulterar i högre plasma AUC och längre halveringstid för meropenem. Det uppmättes AUC-ökningar på 2,4 gånger hos patienter med måttlig insufficiens (CrCL 33-74 ml/min), 5 gånger vid svår insufficiens (CrCL 4-23 ml/min) och 10 gånger hos hemodialyspatienter (CrCL <2 ml/min) jämfört med friska försökspersoner (CrCL >80 ml/min). AUC för den mikrobiologiskt inaktiva ringöppna metaboliten var också betydligt förhöjd hos patienter med nedsatt njurfunktion. Dosjustering rekommenderas till patienter med måttligt till svårt nedsatt njurfunktion (se avsnitt Dosering och administrationssätt).


Meropenem elimineras genom hemodialys med clearance under hemodialys cirka 4 gånger högre än hos anuriska patienter.


Nedsatt leverfunktion

En studie på patienter med alkoholcirros visade ingen effekt av leversjukdom på farmakokinetiken hos meropenem efter upprepade doser.


Vuxna patienter

Farmakokinetiska studier på patienter har inte visat signifikanta farmakokinetiska skillnader jämfört med friska försökspersoner med motsvarande njurfunktion. En populationsmodell som utvecklats utifrån data från 79 patienter med intraabdominella infektioner eller pneumoni visade att den centrala volymen är beroende av vikt samt att clearance är beroende av kreatininclearance och ålder.


Pediatrisk population

Farmakokinetiken hos spädbarn och barn med infektion vid doser på 10, 20 och 40 mg/kg visade Cmax-värden som närmade sig dem hos vuxna efter 500, 1 000 respektive 2 000 mg doser. Jämförelse visade konsekvent farmakokinetik mellan doser och halveringstid liknande dem som observerats hos vuxna hos alla utom de yngsta (<6 månader t1/2 1,6 timmar). Genomsnittliga clearancevärden för meropenem var 5,8 ml/min/kg (6-12 år), 6,2 ml/min/kg (2-5 år), 5,3 ml/min/kg (6-23 månader) och 4,3 ml/min/kg (2-5 månader). Cirka 60 % av dosen utsöndras i urinen under 12 timmar som meropenem och ytterligare 12 % utsöndras som metabolit. Koncentrationer av meropenem i cerebrospinalvätskan hos barn med hjärnhinneinflammation är ungefär 20 % av motsvarande plasmanivåer även om det finns betydande inter-individuell variabilitet.


Farmakokinetiken hos meropenem hos nyfödda som kräver anti-infektiös behandling visade större clearance hos nyfödda med högre kronologisk ålder eller gestationsålder med en total genomsnittlig halveringstid på 2,9 timmar. Monte Carlo-simulering baserad på en farmakokinetisk populationsmodell visade att en dos på 20 mg/kg var 8:e timme gav 60 % T>MIC för P. aeruginosa hos 95 % prematura och 91 % av fullgångna nyfödda.


Äldre

Farmakokinetiska studier på friska äldre personer (65-80 år) har visat en minskning i plasmaclearance som korrelerade med åldersassocierad minskning i kreatininclearance och en mindre minskning av icke-renal clearance. Ingen dosjustering krävs hos äldre patienter, utom i fall av måttligt till svårt nedsatt njurfunktion (se avsnitt Dosering och administrationssätt).

Prekliniska uppgifter

Djurstudier visar att meropenemtolereras väl av njurarna. Histologiska fynd på renal tubulär skada sågs hos möss och hundar först vid doser på 2 000 mg/kg och däröver efter administrering av en enskild dos och hos apor vid 500 mg/kg i en 7-dagarsstudie.


Meropenem tolereras generellt väl av centrala nervsystemet. Effekter sågs i akuttoxicitetsstudier hos gnagare vid doser överstigande 1 000 mg/kg.


Den intravenösa LD50-dosen för meropenem hos gnagare är mer än 2 000 mg/kg.


I studier med upprepad dosering på upp till 6 månader sågs endast smärre effekter inklusive minskning av parametrar avseende röda blodkroppar hos hundar.


Det fanns inga tecken på mutagen potential i en uppsättning konventionella studier och inga tecken på reproduktionstoxicitet inklusive teratogen potential i studier på råttor upp till 750 mg/kg och på apor upp till 360 mg/kg.


Det fanns ökade tecken på aborter vid 500 mg/kg i en preliminär studie på apor.


Det fanns inga tecken på ökad känslighet för meropenem hos unga jämfört med vuxna djur.Den intravenösa formuleringen tolererades väl i djurförsök.


Den enda metaboliten av meropenem hade en liknande toxicitetsprofil i djurförsök.

Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Varje injektionsflaska innehåller meropenemtrihydrat motsvarande 500 mg vattenfritt meropenem.


Hjälpämne(n) med känd effekt


Varje 500 mg injektionsflaska innehåller 45 mg natrium.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Innehåll.


Förteckning över hjälpämnen

Vattenfritt natriumkarbonat

Blandbarhet

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet

3 år

Efter beredning av lösning:


Administrering av intravenös bolusinjektion

En lösning för bolusinjektion bereds genom att lösa läkemedlet i vatten för injektionsvätskor till en slutlig koncentration på 50 mg/ml. Kemisk och fysikalisk stabilitet vid användning för en beredd lösning för bolusinjektion har visats under 3 timmar i upp till 25°C.


Ur mikrobiologisk synvinkel bör produkten användas omedelbart, såvida inte metoden för öppnande/beredning/spädning utesluter risk för mikrobiell kontamination.


Om produkten inte används omedelbart, är förvaringstider och förhållanden vid användning användarens ansvar.


Administrering av intravenös infusion

En lösning för infusion bereds genom att lösa läkemedlet antingen i 0,9% natriumklorid infusionsvätska, lösning eller 5% dextros infusionsvätska, lösning till en slutlig koncentration på 1 till 20 mg/ml. Kemisk och fysikalisk stabilitet vid användning för en infusionslösning som beretts med hjälp av 0,9% natriumkloridlösning har visats under 3 timmar i upp till 25°C eller 12 timmar vid kall förvaring (2-8°C).




Ur mikrobiologisk synvinkel bör produkten användas omedelbart, såvida inte metoden för öppnande/beredning/spädning utesluter risken för mikrobiell kontamination.




Om produkten inte används omedelbart, är förvaringstider och förhållanden vid användning användarens ansvar.


Färdigberedd lösning av meropenem i 5 % glukoslösning (dextros) bör användas omedelbart.


Beredd lösning får ej frysas.


Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.


För förvaringsanvisningar efter beredning av läkemedlet, se avsnitt 6.3.


Särskilda anvisningar för destruktion

Injektion

Meropenem som ska användas till intravenös bolusinjektion ska beredas med sterilt vatten för injektionsvätskor till en slutlig koncentration på 50 mg/ml.


Infusion

För intravenös infusion kan injektionsflaskor med meropenem beredas direkt med natriumklorid 9 mg/ml eller glukos (dextros) 50 mg/ml, infusionsvätska, lösning till en slutlig koncentration på 1 till 20 mg/ml.


Varje injektionsflaska är endast avsedd för engångsbruk.


Aseptiska standardtekniker ska användas för beredning och administrering av lösningen.


Lösningen ska skakas före användning.


Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Förpackningsinformation

Pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning 500 mg 
10 x 1 styck injektionsflaska, 1423:25, F

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av