Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

EMEND


MiljöinformationReceptstatusFörmånsstatus
MSD

Kapsel, hård 80 mg
(ogenomskinlig, vit märkt 461 och 80 mg)

Antiemetikum.

Aktiv substans:
ATC-kod: A04AD12
Företaget omfattas av Läkemedelsförsäkringen

Texten nedan gäller för:
EMEND kapsel, hård 125 mg, 125 mg + 80 mg och 80 mg

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 10/2017

Indikationer

Profylax mot illamående och kräkningar vid högemetogen och måttligt emetogen cytostatikabehandling vid cancer hos vuxna och ungdomar från 12 års ålder.


Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i Innehåll.


Samtidig administrering med pimozid, terfenadin, astemizol eller cisaprid (se Interaktioner).


Dosering

Vuxna

EMEND ges i 3 dagar som en del av en behandling inkluderande en kortikosteroid och en 5-HT3-antagonist. Den rekommenderade dosen är 125 mg oralt en gång dagligen en timme före påbörjande av cytostatikabehandling Dag 1 och 80 mg oralt en gång dagligen på morgonen Dag 2 och 3.


Följande dosregimer rekommenderas hos vuxna vid profylax mot illamående och kräkningar i samband med emetogen cytostatikabehandling vid cancer:


Högemetogen cytostatikabehandling

 

Dag 1

Dag 2

Dag 3

Dag 4

EMEND

125 mg oralt

80 mg oralt

80 mg oralt

ingen

Dexametason

12 mg oralt

8 mg oralt

8 mg oralt

8 mg oralt

5-HT3-antagonister

Standarddos av 5-HT3-antagonister . För lämplig doserings­information hänvisas till produkt­informationen för den valda 5-HT3-antagonisten

ingen

ingen

ingen

Dexametason ska ges 30 minuter före cytostatika­behandling Dag 1 och på morgonen Dag 2 till 4. Dosen dexametason är vald med hänsyn till interaktioner med aktiva substanser.


Måttligt emetogen cytostatikabehandling

 

Dag 1

Dag 2

Dag 3

EMEND

125 mg oralt

80 mg oralt

80 mg oralt

Dexametason

12 mg oralt

ingen

ingen

5-HT3-antagonister

Standarddos av 5-HT3-antagonister . För lämplig doserings­information hänvisas till produkt­informationen för den valda 5-HT3-antagonisten

ingen

ingen

Dexametason ska ges 30 minuter före cytostatika­behandling Dag 1. Dosen dexametason är vald med hänsyn till interaktioner med aktiva substanser.


Pediatrisk population

Ungdomar (i åldern 12 till och med 17 år)

EMEND ges i 3 dagar som del av en behandling inkluderande en 5-HT3-antagonist. Den rekommenderade dosen av EMEND kapslar är 125 mg oralt Dag 1 och 80 mg oralt Dag 2 och 3. EMEND ges oralt en timme före cytostatika Dag 1, 2 och 3. Om cytostatika inte ges Dag 2 och 3 ska EMEND ges på morgonen. Se produktresumén (SmPC) för den valda 5-HT3-antagonisten avseende lämplig doseringsinformation. Om en kortikosteroid, såsom dexametason, ges samtidigt med EMEND ska dosen av kortikosteroiden ges i 50% av den vanliga dosen (se Interaktioner och Farmakodynamik).


Säkerhet och effekt för 80 mg och 125 mg kapslarna har inte fastställts hos barn yngre än 12 år. Inga data finns tillgängliga. För lämplig dosering hos spädbarn, småbarn och barn i åldern 6 månader till yngre än 12 år se SmPC för pulver till oral suspension.


Allmänt

Effektdata för kombination med andra kortikosteroider och 5-HT3-antagonister är begränsade. För ytterligare information om administrering av EMEND tillsammans med kortikosteroider, se Interaktioner.


För 5-HT3-antagonister som administreras samtidigt hänvisas till SmPC för dessa läkemedel.


Särskilda patientgrupper

Äldre (≥ 65 år)

Dosjustering är inte nödvändig för äldre (se Farmakokinetik).


Kön

Dosjustering är inte nödvändig baserat på kön (se Farmakokinetik).


Nedsatt njurfunktion

Dosjustering är inte nödvändig för patienter med nedsatt njurfunktion eller för patienter med njursjukdom i slutskedet och som genomgår hemodialys (se Farmakokinetik).


Nedsatt leverfunktion
Dosjustering är inte nödvändig för patienter med lätt nedsatt leverfunktion. Kliniska data för patienter med måttligt nedsatt leverfunktion är begränsade och data för patienter med gravt nedsatt leverfunktion saknas. Aprepitant ska användas med försiktighet hos denna patientgrupp (se Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).


Administreringssätt

Den hårda kapseln ska sväljas hel.

EMEND kan intas med eller utan mat.

Varningar och försiktighet

Patienter med måttlig till kraftig leverfunktionsnedsättning

Data för patienter med måttligt nedsatt leverfunktion är begränsade och data för patienter med gravt nedsatt leverfunktion saknas. EMEND ska användas med försiktighet till dessa patienter (se Farmakokinetik).


CYP3A4-interaktioner

EMEND ska användas med försiktighet till patienter som samtidigt använder oralt administrerade aktiva substanser som huvudsakligen metaboliseras via CYP3A4 och som har ett smalt terapeutiskt fönster, t ex ciklosporin, takrolimus, sirolimus, everolimus, alfentanil, ergotalkaloidderivat, fentanyl och kinidin (se Interaktioner). Dessutom bör samtidig administrering av irinotekan inledas med särskild försiktighet då kombinationen kan resultera i en ökad toxicitet.


Samtidig användning av warfarin (ett CYP2C9-substrat)

För patienter som står på kronisk warfarinbehandling ska International Normalised Ratio (INR) övervakas noggrant under behandling med EMEND och i 14 dagar efter varje 3-dagarsbehandling med EMEND (se Interaktioner).


Samtidig användning av hormonella antikonceptionsmedel

Effekten av hormonella antikonceptionsmedel kan minska under och 28 dagar efter administrering av EMEND. Alternativa icke hormonella kompletterande preventivmetoder bör användas under behandling med EMEND och ytterligare 2 månader efter den sista dosen av EMEND (se Interaktioner).


Hjälpämnen

EMEND kapslar innehåller sackaros. Patienter med sällsynta ärftliga tillstånd med fruktosöverkänslighet, glukos-galaktos malabsorption eller sukras-isomaltas insufficiens bör inte ta detta läkemedel.

Interaktioner

Aprepitant (125 mg/80 mg) är ett substrat, en måttlig hämmare och en inducerare av CYP3A4. Aprepitant är även en CYP2C9-inducerare. Under behandling med EMEND hämmas CYP3A4. Efter avslutad behandling ger EMEND en övergående lätt induktion av CYP2C9, i CYP3A4 och glukuronidering. Aprepitant interagerar troligtvis inte med transportproteinet P-glykoprotein, vilket visats genom att aprepitant inte interagerar med digoxin.


Effekten av aprepitant på farmakokinetiken hos andra aktiva substanser

CYP3A4–hämning

Som en måttlig CYP3A4-hämmare kan aprepitant (125 mg/80 mg) öka plasmakoncentrationerna av samtidigt administrerade aktiva substanser och som metaboliseras via CYP3A4. Den totala exponeringen för oralt administrerade CYP3A4-substrat kan öka upp till ca 3-faldigt under en 3-dagars behandling med EMEND. Effekten av aprepitant på plasmakoncentrationen av intravenöst administrerade CYP3A4-substrat förväntas vara mindre. EMEND ska inte användas samtidigt med pimozid, terfenadin, astemizol eller cisaprid (se Kontraindikationer). Aprepitants hämning av CYP 3A4 kan resultera i förhöjda plasmakoncentrationer av dessa aktiva substanser, vilket kan orsaka allvarliga eller livshotande reaktioner. Försiktighet bör iakttas under samtidig administrering av EMEND och oralt administrerade aktiva substanser som huvudsakligen metaboliseras via CYP3A4 och som har ett smalt terapeutiskt fönster, t ex ciklosporin, takrolimus, sirolimus, everolimus, alfentanil, diergotamin, ergotamin, fentanyl och kinidin (se Varningar och försiktighet).


Kortikosteroider
Dexametason: Vid samtidig administrering med EMEND 125 mg/80 mg regim bör den vanliga orala dosen av dexametason minskas med ungefär 50%. I kliniska studier vid illamående och kräkningar inducerade av cytostatikabehandling valdes dosen dexametason med hänsyn till läkemedelsinteraktioner (se Dosering). När EMEND gavs i en behandling om 125 mg tillsammans med oralt administrerat dexametason 20 mg Dag 1, och när EMEND, 80 mg/dag, gavs tillsammans med oralt administrerat dexametason 8 mg Dag 2 till 5, ökade AUC för dexametason (ett CYP3A4-substrat), 2,2 gånger Dag 1 och 5.


Metylprednisolon:Vid samtidig administrering med EMEND 125 mg/80 mg regim bör den vanliga intravenösa dosen av metylprednisolon minskas med ca 25%, och den vanliga orala dosen med ca 50%. När EMEND gavs i en behandling om 125 mg Dag 1 och 80 mg per dag dagarna 2 och 3, ökade AUC för metylprednisolon, ett CYP3A4-substrat, 1,3 gånger Dag 1 och 2,5 gånger Dag 3 när 125 mg metylprednisolon samtidigt administrerades intravenöst Dag 1 och 40 mg oralt Dag 2 och 3.


Under pågående behandling med metylprednisolon kan AUC för metylprednisolon, på grund av den inducerande effekten av aprepitant på CYP 3A4 minska vid senare tidpunkter inom 2 veckor efter påbörjad dosering med EMEND. Denna effekt kan förväntas vara mer uttalad för oralt administrerat metylprednisolon.


Cytostatika

I farmakokinetiska studier, där EMEND gavs i en regim om 125 mg Dag 1 och 80 mg/dag Dag 2 och 3 påverkades inte farmakokinetiken för docetaxel som administrerades intravenöst Dag 1 och inte heller vinorelbin som gavs intravenöst Dag 1 eller Dag 8. Eftersom effekten av EMEND i högre grad påverkar farmakokinetiken för oralt givna CYP3A4-substrat än för intravenöst administrerade CYP3A4-substrat kan interaktion med följande oralt administrerade cytostatika, som huvudsakligen eller delvis metaboliseras av CYP3A4, (såsom etoposid, vinorelbin) inte uteslutas. Försiktighet bör iakttas och ytterligare övervakning kan vara lämpligt för patienter som får läkemedel vilka huvudsakligen eller delvis metaboliseras av CYP3A4 (se Varningar och försiktighet). Efter marknadsföring har fall av neurotoxicitet, en möjlig biverkning av ifosfamid, rapporterats efter samtidig administrering av aprepitant och ifosfamid.


Immunosuppressiva läkemedel

Vid 3-dagars behandling mot CINV förväntas en övergående måttligt ökad exponering av immunosuppressiva läkemedel som metaboliseras via CYP3A4 (t ex ciklosporin, takrolimus, everolimus och sirolimus), med en efterföljande lätt minskad exponering. Med anledning av den korta behandlingstiden och de tidsberoende begränsade förändringarna vad gäller exponering, rekommenderas inte dosreduktion av immunosuppressiva läkemedel under samtidig 3-dagars behandling med EMEND.


Midazolam

Den potentiella effekten av ökade plasmakoncentrationer av midazolam eller andra bensodiazepiner metaboliserade via CYP3A4 (alprazolam, triazolam) bör övervägas vid samtidig administrering av dessa läkemedel och EMEND (125 mg/80 mg).


EMEND ökade AUC för midazolam (ett känsligt CYP3A4-substrat), 2,3 gånger Dag 1 och 3,3 gånger Dag 5 när en oral engångsdos av 2 mg midazolam administrerades samtidigt Dag 1 och Dag 5 under en behandling med EMEND 125 mg Dag 1 och 80 mg/dag under Dag 2 till 5.


I en annan studie med intravenös administrering av midazolam, gavs EMEND 125 mg Dag 1 och 80 mg/dag under Dag 2 och 3. Midazolam 2 mg gavs intravenöst före administreringen av 3-dagarsbehandlingen med EMEND och Dag 4, 8 och 15. EMEND ökade AUC för midazolam med 25 % Dag 4 och minskade AUC för midazolam med 19 % Dag 8, och 4 % Dag 15. Dessa effekter betraktades inte som kliniskt betydelsefulla.


I en tredje studie med intravenös och oral administrering av midazolam, gavs 125 mg EMEND Dag 1 och 80 mg/dag Dag 2 och 3, samtidigt gavs 32 mg ondansetron Dag 1 samt 12 mg dexametason Dag 1 och 8 mg dagarna 2-4. Denna kombination (dvs. EMEND, ondansetron och dexametason) minskade AUC för oralt givet midazolam med 16% Dag 6, 9% Dag 8, 7% Dag 15 och 17% Dag 22. Dessa effekter bedömdes inte vara kliniskt betydelsefulla.


Ytterligare en studie med intravenös administrering av midazolam och EMEND har avslutats. 2 mg intravenöst midazolam gavs 1 timme efter oral administrering av en engångsdos av EMEND 125 mg. Plasma AUC för midazolam ökade 1,5 gånger. Denna effekt bedömdes inte vara kliniskt betydelsefull.


Induktion

Som en lätt inducerare av CYP2C9, CYP3A4 och glukuronidering kan aprepitant under två veckor efter inledning och behandling minska plasmakoncentrationerna av substrat som elimineras med hjälp av dessa system. Induktionen kan bli tydlig först efter att en 3-dagars behandling med EMEND avslutats. För CYP2C9- och CYP3A4-substrat är induktionen övergående med en maximal effekt 3-5 dagar efter en avslutad 3-dagars behandling med EMEND. Effekten kvarstår under några dagar, avtar därefter långsamt och saknar klinisk betydelse två veckor efter avslutad behandling med EMEND. Lätt induktion av glukuronidering ses även då 80 mg aprepitant ges oralt i 7 dygn. Uppgifter beträffande effekter på CYP2C8 och CYP2C19 saknas. För warfarin, acenokumarol, tolbutamid, fenytoin och andra aktiva läkemedelssubstanser som man vet metaboliseras av CYP2C9 bör försiktighet iakttas vid administrering under denna tidsperiod.


Warfarin

För patienter som står på kronisk warfarin-behandling ska protrombintiden (INR) övervakas noggrant under behandling med EMEND och i två veckor efter varje 3-dagarsbehandling med EMEND vid illamående och kräkningar inducerade av cytostatikabehandling (se Varningar och försiktighet). När en engångsdos om 125 mg EMEND administrerades Dag 1 och 80 mg/dag Dag 2 och 3 till friska frivilliga som var stabilt inställda på kronisk warfarinbehandling, sågs ingen effekt av EMENDplasma AUC av R(+) eller S(-) warfarin uppmätt Dag 3. Det förekom dock en minskning med 34% av dalvärdeskoncentrationen S(-) warfarin (ett CYP2C9-substrat) vilken åtföljdes av en minskning med 14% av INR 5 dagar efter avslutad behandling.


Tolbutamid

När EMEND gavs som 125 mg Dag 1 och 80 mg/dag Dag 2 och 3, minskade AUC för tolbutamid (ett CYP2C9-substrat) med 23 % Dag 4, 28 % Dag 8 och 15 % Dag 15. Detta då en engångsdos av tolbutamid 500 mg administrerades oralt före 3-dagarsbehandlingen med EMEND och under Dag 4, 8 och 15.


Hormonella antikonceptionsmedel

Effekten av hormonella antikonceptionsmedel kan minska under och 28 dagar efter administrering av EMEND. Alternativa icke hormonella kompletterande preventivmetoder bör användas vid behandling med EMEND och ytterligare 2 månader efter den sista dosen av EMEND.

I en klinisk studie gavs en engångsdos oralt anti­konceptionsmedel innehållande etinylestradiol och noretindron under dagarna 1 till 21 tillsammans med EMEND 125 mg Dag 8 och 80 mg/dag Dag 9 och 10. Dessutom gavs ondansetron 32 mg intravenöst Dag 8 och oralt dexametason 12 mg Dag 8 och 8 mg/dag dagarna 9, 10 och 11. Under dagarna 9 till 21 i denna studie, minskade dalvärdeskoncentrationerna av etinylestradiol med så mycket som 64 % och dalvärdeskoncentrationerna av noretindron med så mycket som 60 %.


5-HT3-antagonister

I kliniska interaktionsstudier hade aprepitant ingen kliniskt signifikant effekt på farmakokinetiken för ondansetron, granisetron eller hydrodolasetron (den aktiva metaboliten av dolasetron).


Andra läkemedels effekt på farmakokinetiken för aprepitant

Samtidig administrering av EMEND och aktiva substanser som hämmar CYP3A4-aktivitet (t ex ketokonazol, itrakonazol, vorikonazol, posakonazol, klaritromycin, telitromycin, nefazodon och proteashämmare) bör inledas försiktigt då kombinationen förväntas resultera i flerfaldigt ökade plasmakoncentrationer av aprepitant (se Varningar och försiktighet).


Samtidig administrering av EMEND och aktiva substanser som kraftigt inducerar CYP3A4-aktivitet (t ex rifampicin, fenytoin, karbamazepin, fenobarbital), bör undvikas då kombinationen resulterar i minskade plasmakoncentrationer av aprepitant, vilket kan resultera i en minskad effekt av EMEND. Samtidig administrering av EMEND och naturmedel innehållande johannesört (Hypericum perforatum) rekommenderas inte.


Ketokonazol

När en 125 mg engångsdos av aprepitant administrerades Dag 5 under en 10-dagarsbehandling med 400 mg ketokonazol/dag (en stark hämmare av CYP3A4), ökade AUC för aprepitant ca 5 gånger och den genomsnittliga terminala halveringstiden för aprepitant ökade ca 3 gånger.


Rifampicin

När en 375 mg engångsdos av aprepitant administrerades Dag 9 under en 14-dagarsbehandling med 600 mg/dag rifampicin (en stark inducerare av CYP3A4), minskade AUC för aprepitant 91% och den genomsnittliga terminala halveringstiden minskade 68%.


Pediatrisk population

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:2.

Preventivmetoder för män och kvinnor

Effekten av hormonella antikonceptionsmedel kan minska under och 28 dagar efter administrering av EMEND. Alternativa icke hormonella kompletterande preventivmetoder bör användas vid behandling med EMEND och ytterligare 2 månader efter den sista dosen av EMEND (se Varningar och försiktighet och Interaktioner).


Graviditet

Inga data från exponering under graviditet finns tillgängliga för aprepitant. Risken för reproduktionstoxikologiska effekter av aprepitant har inte fullt karakteriserats då exponeringsnivåer över de terapeutiska hos människa vid 125 mg/80 mg doser inte kunde uppnås i djurstudier. Dessa studier indikerade inte direkta eller indirekta skadliga effekter på graviditet, embryonal/fosterutveckling, förlossning eller utveckling efter födseln (se Prekliniska uppgifter). De potentiella effekterna på reproduktion av förändringar av neurokininregleringen är okänd. EMEND ska användas under graviditet endast då det är absolut nödvändigt.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Aprepitant utsöndras i mjölken hos digivande råttor. Det är inte känt om aprepitant utsöndras i modersmjölken hos människor. Amning rekommenderas därför inte under behandling med EMEND.

Fertilitet

Sannolikheten för att aprepitant ska påverka fertiliteten har inte fastställts eftersom exponeringsnivåer över de terapeutiska exponeringsnivåerna hos människa inte kunnat uppnås i djurstudier. Fertilitetsstudier indikerade inte direkta eller indirekta skadliga effekter vad gäller parningsförmåga, fertilitet, embryonal-/fosterutveckling eller spermieantal och spermierörlighet (se Prekliniska uppgifter).

Trafik

EMEND kan ha mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Yrsel och trötthet kan förekomma efter administrering av EMEND (se Biverkningar).

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Säkerhetsprofilen för aprepitant utvärderades hos ca 6 500 vuxna i fler än 50 studier och 184 barn och ungdomar i två pivotala pediatriska kliniska studier.


De vanligaste biverkningarna rapporterades med en högre frekvens hos vuxna patienter behandlade med aprepitant jämfört med standardterapi hos patienter som fick högemetogen cytostatikabehandling (HEC) var: hicka (4,6% mot 2,9%), förhöjt alaninaminotransferas (ALAT) (2,8% mot 1,1%), dyspepsi (2,6% mot 2,0%), förstoppning (2,4% mot 2,0%), huvudvärk (2,0% mot 1,8%) och aptitnedsättning (2,0% mot 0,5%). Den vanligaste biverkning som rapporterades i högre frekvens hos patienter som behandlades med aprepitant jämfört med standardterapi, hos patienter som fick måttligt emetogen cytostatikabehandling (MEC) var trötthet (1,4% mot 0,9%).


De vanligaste biverkningarna rapporterade med en högre frekvens hos pediatriska patienter som fick emetogen cytostatikabehandling och behandlades med aprepitant jämfört med kontrollbehandling var hicka (3,3% mot 0,0%) och flush (1,1% mot 0,0%).


Biverkningstabell

Följande biverkningar observerades i en sammantagen analys av HEC- och MEC-studier i en högre frekvens med aprepitant jämfört med standardterapi hos vuxna eller pediatriska patienter eller i studier efter godkännandet av läkemedlet. De angivna frekvenskategorierna i tabellen baseras på studier på vuxna. De observerade frekvenserna i den pediatriska populationen var desamma eller lägre såvida det inte anges i tabellen. Några mindre vanliga biverkningar hos den vuxna populationen sågs inte i de pediatriska studierna.


Frekvenserna definieras enligt följande: mycket vanlig (≥ 1/10); vanlig (≥ 1/100, < 1/10); mindre vanlig (≥ 1/1 000, < 1/100); sällsynt (≥ 1/10 000, < 1/1 000) och mycket sällsynt (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


Systemorganklass

Biverkning

Frekvens

Infektioner och infestationer

candidiasis, stafylokockinfektion

sällsynt

Blodet och lymfsystemet

febril neutropeni, anemi

mindre vanlig

Immunsystemet

överkänslighetsreaktioner inkluderande anafylaktiska reaktioner

inte känd

Metabolism and nutrition

aptitnedsättning

vanlig

polydipsi

sällsynt

Psykiska störningar

ångest

mindre vanlig

desorientering, euforisk sinnesstämning

sällsynt

Centrala och perifera nervsystemet

huvudvärk

vanlig

yrsel, somnolens

mindre vanlig

kognitiv störning, letargi, dysgeusi

sällsynt

Ögon

konjunktivit

sällsynt

Öron och balansorgan

tinnitus

sällsynt

Hjärtat

palpitationer

mindre vanlig

bradykardi, hjärt-kärlsjukdom

sällsynt

Blodkärl

värmevallningar/flush

mindre vanlig

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

hicka

vanlig

orofaryngeal smärta, nysningar, hosta, postnasalt dropp, halsirritation

sällsynt

Mag-tarmkanalen

förstoppning, dyspepsi,

vanlig

rapning, illamående, kräkningar, gastroesofagal refluxsjukdom, buksmärta, muntorrhet, flatulens

mindre vanlig

perforerande duodenalsår, stomatit, bukspänning, hård avföring, neutropen kolit

sällsynt

Hud och subkutan vävnad

utslag, akne

mindre vanlig

fotosensitivitetsreaktion, hyperhidros, seborré, hudförändring, kliande utslag, Stevens-Johnsons syndrom/toxisk epidermal nekrolys

sällsynt

klåda, urtikaria

inte känd

Muskuloskeletala systemet och bindväv

muskelsvaghet, muskelspasmer

sällsynt

Njurar och urinvägar

dysuri

mindre vanlig

pollakisuri

sällsynt

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

trötthet

vanlig

asteni, sjukdomskänsla

mindre vanlig

ödem, obehagskänsla i bröstet, gångstörning

sällsynt

Undersökningar

förhöjt ALAT

vanlig

förhöjt ASAT, förhöjt alkaliskt fosfatas

mindre vanlig

positivt test för röda blodkroppar i urinen, minskat natrium i blodet, viktminskning, minskat antal neutrofiler, glukosuri, ökad urinmängd

sällsynt

Illamående och kräkningar var effektparametrar under de 5 första dagarna efter cytostatikabehandling och rapporterades bara som biverkningar därefter.


Beskrivning av utvalda biverkningar

Biverkningsprofilen hos vuxna under upprepade behandlingscykler i HEC- och MEC studier i upp till 6 ytterligare behandlingsomgångar med cytostatika motsvarade i allmänhet de som observerades i första behandlingscykeln.


I ytterligare en kontrollerad klinisk studie på 1 169 vuxna patienter som fick aprepitant och HEC var biverkningsprofilen i allmänhet lik den som setts i de andra HEC studierna med aprepitant.


Ytterligare biverkningar har observerats hos vuxna patienter som behandlats med aprepitant mot postoperativt illamående och kräkningar (PONV) och med incidenser högre än för ondansetron: övre buksmärtor, onormala tarmljud, förstoppning*, dysartri, dyspné, hypestesi, insomnia, mios, illamående, sensorisk störning, magbesvär, sub-ileus*, nedsatt synskärpa, väsande andning.

*Rapporterades hos patienter som tog en högre dos aprepitant


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Vid överdosering ska EMEND sättas ut och symtomatisk terapi ges samt övervakning ske. Eftersom aprepitant verkar antiemetiskt, kan framkallning av kräkning med hjälp av läkemedel vara verkningslöst.


Aprepitant är inte dialyserbart.

Farmakodynamik

Aprepitant är en selektiv antagonist med hög affinitet till humana substans P-neurokinin-1-(NK1)-receptorer.


3-dagars behandling med aprepitant hos vuxna

I två randomiserade, dubbelblinda studier innefattande totalt 1094 vuxna patienter som fick cytostatikabehandling inkluderande cisplatin > 70 mg/m2, jämfördes aprepitant i kombination med ondansetron/dexametason behandling (se Dosering) med standardterapi (placebo plus intravenöst ondansetron 32 mg intravenöst under Dag 1 samt oralt dexametason 20 mg under Dag 1 och 8 mg två gånger dagligen under Dag 2 till 4). Trots att dosen ondansetron 32 mg intravenöst användes i kliniska studier, är detta inte längre den rekommenderade dosen. För lämplig doseringsinformation hänvisas till produktinformationen för vald 5-HT3-receptorantagonist.


Effekten baserades på utvärderingen av följande sammansatta mått: fullständigt svar (definierat som ingen emesis och ingen användning av undsättande behandling) främst under behandlingscykel 1. Resultaten utvärderades för varje enskild studie och för de två studierna i kombination.


En sammanfattning av huvudresultaten från den kombinerade analysen visas i tabell 1.


Tabell 1

Procent av vuxna patienter, som fick högemetogen cytostatikabehandling, med behandlingssvar uppdelat i behandlingsgrupp och fas - Behandlingscykel 1.

SAMMANSATTA MÅTT

Aprepitant-

behandling

(N= 521)†

%

Standard-

behandling

(N= 524)†

%

Skillnader*

%

(95% konfidensintervall)

Fullständigt svar (ingen emesis och ingen användning av undsättande behandling)

Generellt (0-120 timmar)

0-24 timmar

25-120 timmar

67,7

86,0

71,5

47,8

73,2

51,2

19,9

12,7

20,3

(14,0; 25,8)

(7,9; 17,6)

(14,5; 26,1)

INDIVIDUELLA MÅTT

Inga episoder av emesis oavsett användning av undsättande behandling

Generellt (0-120 timmar)

0-24 timmar

25-120 timmar

71,9

86,8

76,2

49,7

74,0

53,5

22,2

12,7

22,6

(16,4; 28,0)

(8,0; 17,5)

(17,0; 28,2)

Inget signifikant illamående (maximalt VAS <25 mm på skala 0-100 mm)

Generellt (0-120 timmar)

25-120 timmar

72,1

74,0

64,9

66,9

7,2

7,1

(1,6; 12,8)

(1,5; 12,6)

* Konfidensintervallen beräknades utan justering för kön och samtidig cytostatikabehandling, vilka inkluderades i den primära analysen av oddskvoten och logistiska modeller.

En patient med aprepitantbehandling hade data enbart från den akuta fasen och exkluderades från den totala analysen och analys av sen fas. En patient med standardterapi hade data enbart från den sena fasen och exkluderades från den totala analysen och analys av akut fas.


Den uppskattade tiden till första emesis i den kombinerade analysen skildras av Kaplan-Meier plotten i Figur 1.


Figur 1

Procent av vuxna patienter som fick högemetogen cytostatikabehandling som var fria från emesis över tid – Behandlingscykel 1

Figur 1

Statistiskt signifikanta effektskillnader sågs även i var och en av de 2 individuella studierna.

I samma 2 kliniska studier fortsatte 851 vuxna patienter in i den förlängda behandlingscykeln i upp till 5 behandlingscykler med cytostatika. Effekten av aprepitantbehandlingen upprätthölls under alla behandlingscykler.


I en randomiserad, dubbel-blind studie med totalt 866 vuxna patienter (864 kvinnor, 2 män) som fick cytostatikabehandling inkluderande cyklofosfamid 750 - 1 500 mg/m2; eller cyklofosfamid 500 - 1500 mg/m2 och doxirubicin (≤60 mg/m2) eller epirubicin (≤ 100 mg/m2), jämfördes aprepitant i kombination med en ondansetron/dexametason behandling (se Dosering) med standardterapi (placebo plus ondansetron 8 mg oralt (två gånger Dag 1 och var 12:e timme Dag 2 och 3) plus dexametason 20 mg oralt Dag 1).


Effekten baserades på bedömning av det sammansatta måttet: fullständigt svar (definierat som ingen emesi och ingen användning av undsättande behandling) i första hand under behandlingscykel 1.


En sammanfattning av de huvudsakliga studieresultaten visas i tabell 2:


Tabell 2

Procentandel vuxna patienter med behandlingssvar uppdelat i behandlingsgrupp och fas Behandlingscykel 1

Måttligt emetogen cytostatikabehandling

SAMMANSATTA MÅTT

Aprepitant-

behandling

(N= 433)

%

Standard-

terapi

(N= 424)

%

Skillnader*

%

(95 % konfidens-intervall)

Fullständigt svar (ingen emesis och ingen användning av undsättande behandling)

Generellt (0-120 timmar)

0-24 timmar

25-120 timmar

50,8

75,7

55,4

42,5

69,0

49,1

8,3

6,7

6,3

(1,6; 15,0)

(0,7; 12,7)

(-0,4; 13,0)

INDIVIDUELLA MÅTT

Ingen emesis (inga episoder av emesis oavsett användning av undsättande behandling)

Generellt (0-120 timmar)

0-24 timmar

25-120 timmar

75,7

87,5

80,8

58,7

77,3

69,1

17,0

10,2

11,7

(10,8; 23,2)

(5,1; 15,3)

(5,9; 17,5)

Inget signifikant illamående (maximalt VAS < 25 mm på skala 0-100 mm)

Generellt (0-120 timmar)

0-24 timmar

25-120 timmar

60,9

79,5

65,3

55,7

78,3

61,5

5,3

1,3

3,9

(-1,3; 11,9)

(-4,2; 6,8)

(-2,6; 10,3)

* Konfidensintervallen beräknades utan justering för ålderskategori (<55år, ≥55år) och prövargrupp, vilka inkluderades i den primära analysen av oddskvoten och logistiska modeller.

En patient med aprepitantbehandling hade data enbart från akut fas och exkluderades från den totala analysen och analys av sen fas.


I samma kliniska studie, fortsatte 744 vuxna patienter i en förlängningsdel med upp till 3 ytterligare behandlingscykler med cytostatikabehandling. Effekten av aprepitantbehandlingen upprätthölls under alla behandlingscykler.


I en andra klinisk multicenter, randomiserad, dubbelblind, parallellgruppsstudie jämfördes aprepitantbehandlingen med standardterapi hos 848 vuxna patienter (652 kvinnor, 196 män) som fick en cytostatikabehandling med intranvenös dos av oxaliplatin, karboplatin, epirubicin, idarubicin, ifosfamid, irinotekan, daunorubicin, doxorubicin; cyclofosfamid intravenöst (<1500 mg/m2) eller cytarabin intravenöst (>1 g/m2). Patienter som fick aprepitantbehandlingen fick cytostatikabehandling mot ett antal olika tumörer, däribland 52% bröstcancer, 21% gastrointestinala cancerformer inklusive kolorektal cancer, 13% lungcancer och 6% gynekologiska cancerformer. Aprepitantbehandlingen i kombination med ondansetron/dexametasonbehandling (se Dosering jämfördes med standardterapi (placebo i kombination med ondansetron 8 mg oralt (två gånger Dag 1, och var tolfte timme Dag 2 och 3) plus dexametason 20 mg oralt Dag 1).


Effekt baserades på utvärderingen av följande primära och viktiga sekundära effektmått: Ingen emesis under den generella perioden (0 till 120 timmar efter cytostatikabehandling), utvärdering av säkerhet och tolerabilitet vid aprepitantbehandlingen mot illamående och kräkningar inducerade av cytostatikabehandling (CINV) och fullständigt behandlingssvar (definierat som avsaknad av emesis och ingen användning av undsättande behandling) under den generella perioden (0 till 120 timmar efter cytostatikabehandling). Därutöver utvärderades inget signifikant illamående under den generella perioden (0 till 120 timmar efter cytostatikabehandling) som ett explorativt effektmått, och under akut respektive fördröjd fas som post hoc analys.


En sammanfattning av huvudresultaten visas i tabell 3.



Tabell 3

Procentandel vuxna patienter med behandlingssvar

uppdelat i behandlingsgrupp och fas i studie 2 – Behandlingscykel 1

Måttlig emetogen cytostatikabehandling

 

Aprepitant-

behandling

(N= 425)

Standard-

terapi

(N= 406)

Skillnader*

 

%

%

%

(95% CI)

Fullständigt svar (ingen emesis och ingen användning av undsättande behandling)

Generellt (0–120 timmar)

0–24 timmar

25–120 timmar

68,7

89,2

70,8

56,3

80,3

60,9

12,4

8,9

9,9

(5,9; 18,9)

(4,0; 13,8)

(3,5; 16,3)

Ingen emesis (ingen emesis oavsett användning av undsättande behandling)

Generellt (0–120 timmar)

0–24 timmar

25–120 timmar

76,2

92,0

77,9

62,1

83,7

66,8

14,1

8,3

11,1

(7,9; 20,3)

(3,9; 12,7)

(5,1; 17,1)

Inget signifikant illamående (maximalt VAS <25 mm på en skala 0-100 mm)

Generellt (0–120 timmar)

0–24 timmar

25–120 timmar

73,6

90,9

74,9

66,4

86,3

69,5

7,2

4,6

5,4

(1,0; 13,4)

(0,2; 9,0)

(-0,7; 11,5)

*Konfidensintervallen beräknades utan justering för kön och område, vilka inkluderades i den primära analysen med logistiska modeller.


Nyttan av kombinationsbehandling med aprepitant i den totala studiepopulationen berodde huvudsakligen på resultat hos patienter med otillräcklig kontroll med standardbehandlingen såsom hos kvinnor, även om resultaten var numeriskt överlägsna standardterapi oberoende av ålder, tumörtyp eller kön. Fullständigt svar på aprepitantbehandlingen och standardbehandlingen nåddes hos 209 av 324 (65%) respektive 161 av 320 (50%) hos kvinnor och 83 av 101 (82%) respektive 68 av 87 (78%) hos män.


Pediatrisk population

I en randomiserad, dubbel-blind, kontrollerad klinisk studie med aktiv jämförelse som inkluderade 302 barn och ungdomar (i åldern 6 månader till 17 år) som fick måttlig eller högemetogen cytostatika, jämfördes aprepitantregimen mot en kontrollregim för profylax mot CINV. Effekten av aprepitantregimen utvärderades efter en enstaka behandlingscykel (behandlingscykel 1). Patienter hade möjlighet att erhålla öppen aprepitantbehandling i efterföljande cykler (frivillig behandlingscykel 2-6), emellertid utvärderades inte effekten i dessa frivilliga cykler. Aprepitantregimen för ungdomar i åldern 12 till och med 17 års ålder (n=47) bestod av EMEND kapslar 125 mg oralt på Dag 1 och 80 mg/dag på Dag 2 och 3 i kombination med ondansetron på Dag 1. Aprepitantregimen för barn i åldern 6 månader till yngre än 12 år (n=105) bestod av EMEND pulver till oral suspension 3,0 mg/kg (upp till 125 mg) oralt på Dag 1 och 2,0 mg/kg (upp till 80 mg) oralt på Dag 2 och 3 i kombination med ondansetron på Dag 1. Kontrollregimen hos ungdomar i åldern 12 år till och med 17 år (n=48) och barn i åldern 6 månader till yngre än 12 år (n=102) bestod av placebo för aprepitant på Dag 1, 2 och 3 i kombination med ondansetron på Dag 1. EMEND eller placebo samt ondansetron gavs 1 timme respektive 30 minuter före påbörjande av cytostatikabehandling. Dexametason givet intravenöst var efter beslut av läkaren tillåtet som del av den antiemetiska behandlingen hos pediatriska patienter i båda åldersgrupperna. En dosreduktion (50%) av dexametason krävdes för pediatriska patienter som fick aprepitant. Ingen dosreduktion krävdes för pediatriska patienter som fick kontrollregimen. Bland de pediatriska patienterna använde 29% i aprepitantregimen och 28% i kontrollregimen dexametason som del av behandlingen i behandlingscykel 1.


Den antiemetiska aktiviteten för EMEND utvärderades under en 5-dagarsperiod (120 timmar) efter initiering av cytostatikabehandling på Dag 1. Det primära effektmåttet var fullständigt svar i den fördröjda fasen (25 till 120 timmar efter påbörjande av cytostatika) i cykel 1. En sammanfattning av huvudresultaten från studien visas i tabell 4.


Tabell 4

Antal (%) pediatriska patienter med fullständigt behandlingssvar och ingen emesis uppdelat efter behandlingsgrupp och fas – Behandlingscykel 1 (Intent to treat population)



Aprepitantregim

n/m (%)

Kontrollregim

n/m (%)

PRIMÄRT EFEKTMÅTT

Fullständigt svar* – fördröjd fas

77/152 (50,7)­

39/150 (26,0)

ANDRA FÖRUTBESTÄMDA EFFEKTMÅTT

Fullständigt svar*akut fas

101/152 (66,4)

78/150 (52,0)

Fullständigt svar* – generell fas

61/152 (40,1)­

30/150 (20,0)

Ingen emesis§ – generell fas

71/152 (46,7)­

32/150 (21,3)

*Fullständigt svar = Ingen emesis eller kväljningar eller ulkningar och ingen användning av undsättande läkemedel.

­p <0,01 jämfört med kontrollregim

p <0,05 jämfört med kontrollregim

§Ingen emesis = Ingen emesis eller kväljning eller ulkning

n/m = Antal patienter med önskat svar/antal patienter inkluderade vid tidpunkt

Akut fas: 0 till 24 timmar efter påbörjande av cytostatika

Fördröjd fas: 25 till 120 timmar efter påbörjande av cytostatika

Generell fas: 0 till 120 timmar efter påbörjande av cytostatika

Den uppskattade tiden till första emesis efter påbörjande av cytostatikabehandling var längre vid aprepitantregimen (uppskattad mediantid till första emesis var 94,5 timmar) jämfört med kontrollregimen (uppskattad mediantid till första emesis var 26,0 timmar) vilket visas i Kaplan-Meierkurvorna i figur 2.


Figur 2

Tid till första episod av emesis från start av administrering av cytostatika - pediatriska patienter i den generella fasen – Behandlingscykel 1 (Intent to treat population)

Tid sedan 1:a admin av cytostatika mot andel pat. i %

En effektanalys av subpopulationer i behandlingscykel 1 visade, oavsett åldersgrupp, kön, användning av dexametason som antiemetikaprofylax och cytostatikas emetogenicitet, att aprepitantregimen gav bättre kontroll avseende effektmåttet fullständigt svar än kontrollregimen.

Farmakokinetik

Aprepitant uppvisar icke-linjär farmakokinetik. Både clearance och absolut biotillgänglighet minskar med ökad dos.


Absorption
Den genomsnittliga absoluta orala biotillgängligheten av aprepitant är 67 % för 80 mg kapseln och 59 % för 125 mg kapseln. Den genomsnittliga maximala plasmakoncentrationen (Cmax) inträffade efter ca 4 timmar (tmax).

Oral administrering av kapseln tillsammans med en ca 800 kcal standardfrukost resulterade i en ökning av AUC för aprepitant med upp till 40%. Denna ökning ansågs inte vara kliniskt betydelsefull.


Farmakokinetiken för aprepitant är icke-linjär i det terapeutiska intervallet. Hos friska, unga vuxna var ökningarna av AUC0-∞ 26 % större än dosproportionellt mellan engångsdoser av 80 mg och 125 mg administrerade efter födointag.


Efter oral administrering av en 125 mg engångsdos av EMEND Dag 1 och 80 mg dagligen Dag 2 och 3, var AUC0-24hr (medelvärde ± SD) 19,6 ± 2,5 µg•h/ml respektive 21,2 ± 6,3 µg•h/ml Dag 1 och 3. Cmax var 1,6 ± 0,36 µg/ml och 1,4 ± 0,22 µg/ml Dag 1 respektive Dag 3.


Distribution
Aprepitant binds i hög grad till plasmaproteiner, i genomsnitt 97 %. Den genomsnittliga distributionsvolymen vid steady state (Vdss) är ca 66 liter hos människa.


Metabolism
Aprepitant genomgår omfattande metabolism. Hos friska unga vuxna står aprepitant för ca 19 % av radioaktiviteten i plasma under 72 timmar efter intravenös administrering av en 100 mg engångsdos av [14C]-fosaprepitant, en prodrug av aprepitant. Detta indikerar en påtaglig närvaro av metaboliter i plasman. Tolv metaboliter av aprepitant har identifierats i plasma hos människa. Metabolismen av aprepitant sker till stor del via oxidation av morfolinringen och dess sidokedjor, och de resulterande metaboliterna är enbart svagt aktiva. In vitro studier på levermikrosomer från människa indikerar att aprepitant metaboliseras primärt av CYP 3A4 och potentiellt med ett mindre bidrag av CYP1A2 och CYP2C19.


Eliminering
Aprepitant utsöndras inte oförändrad i urinen. Metaboliterna utsöndras i urinen och via gallvägarna i faeces. Efter en intravenöst administrerad 100 mg engångsdos av [14C]-fosaprepitant, en prodrug av aprepitant till friska frivilliga återfanns 57% av radioaktiviteten i urinen och 45% i feces.


Aprepitants plasmaclearance är dos-beroende, minskar med ökad dos och varierar mellan ca 60 till 72 ml/min i det terapeutiska doseringsintervallet. Den terminala halveringstiden varierade mellan ca 9 och 13 timmar.


Farmakokinetiken hos särskilda patientgrupper:
Äldre: Efter oral administrering av en 125 mg engångsdos aprepitant Dag 1 och 80 mg dagligen Dag 2 till 5 var AUC0-24hr för aprepitant 21 % högre Dag 1 och 36 % högre Dag 5 hos äldre (≥ 65 år) jämfört med yngre vuxna. Cmax var 10 % högre Dag 1 och 24 % högre Dag 5 hos äldre jämfört med yngre vuxna. Dessa skillnader anses inte vara kliniskt betydelsefulla. Ingen dosjustering av EMEND är nödvändig för äldre patienter.


Kön: Efter oral administrering av en 125 mg engångsdos aprepitant, är Cmax för aprepitant 16 % högre för kvinnor jämfört med män. Aprepitants halveringstid är 25 % lägre för kvinnor jämfört med män och tmax inträffar vid ungefär samma tidpunkt. Dessa skillnader anses inte vara kliniskt betydelsefulla. Ingen dosjustering av EMEND är nödvändig baserat på kön.


Nedsatt leverfunktion: Lätt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass A) påverkar inte farmakokinetiken för aprepitant i en klinisk relevant grad. Dosjustering är inte nödvändig för patienter med lätt nedsatt leverfunktion. Baserat på tillgängliga data kan inte slutsatser dras rörande påverkan av måttligt nedsatt leverfunktion på farmakokinetiken för aprepitant (Child-Pugh klass B). Det finns inga kliniska eller farmakokinetiska data från patienter med gravt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass C).


Nedsatt njurfunktion: En 240 mg engångsdos av aprepitant administrerades till patienter med gravt nedsatt njurfunktion (CrCl<30 ml/min) och till patienter med njursjukdom i slutskedet (ESRD) som behöver hemodialys.


Hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion minskade AUC0-∞ för totalt aprepitant (obundet och proteinbundet) med 21 % och Cmax minskade med 32 % jämfört med friska frivilliga. Hos patienter med ESRD som genomgick hemodialys minskade AUC0-∞ för totalt aprepitant med 42 % och Cmax minskade med 32 %. På grund av små minskningar i proteinbindningsgraden av aprepitant hos patienter med njursjukdom, påverkades AUC av det farmakologiskt aktiva obundna läkemedlet inte signifikant jämfört med friska frivilliga. Hemodialys utförd 4 eller 48 timmar efter dosering hade ingen signifikant effekt på farmakokinetiken för aprepitant; mindre än 0,2 % av dosen återfanns i dialysatet.


Dosjustering av EMEND är inte nödvändig för patienter med nedsatt njurfunktion eller för patienter med ESRD som genomgår hemodialys.


Pediatrisk population: Som del av en 3-dagarsregim gav dosering med aprepitant kapslar (125/80/80 mg) hos ungdomar (i åldern 12 till och med 17 år) AUC0-24hr över 17 µg•h/ml på Dag 1 med koncentrationer (Cmin) vid slutet av Dag 2 och 3 över 0,4 µg/ml hos en majoritet av patienter. Medianvärdet för den maximala plasmakoncentrationen (Cmax) var ungefär 1,3 µg/ml på Dag 1 och inträffade efter ungefär 4 timmar. Som del av en 3-dagarsregim gav dosering med aprepitant pulver till oral suspension (3/2/2 mg/kg) hos patienter i åldern 6 månader till yngre än 12 år AUC0-24hr över 17 µg•h/ml på Dag 1 med koncentrationer (Cmin) vid slutet av Dag 2 och 3 över 0,1 µg/ml hos en majoritet av patienter. Medianvärdet för den maximala plasmakoncentrationen (Cmax) var ungefär 1,2 µg/ml på Dag 1 och inträffade efter 5 till 7 timmar.


En populationsfarmakokinetisk analys av aprepitant hos pediatriska patienter (i åldern 6 månader till och med 17 år) tyder på att kön och etnisk tillhörighet inte har någon klinisk betydelse på farmakokinetiken för aprepitant.


Förhållande mellan koncentration och effekt

Med hjälp av användning av en högspecifik NK1-receptor markör, har positronemissionstomografi (PET)-studier med friska unga män visat att aprepitant penetrerar hjärnan och upptar NK1-receptorer på ett dos- och plasma-koncentrationsberoende sätt. De plasma­koncentrationer av aprepitant som uppnåddes med 3-dagarsbehandlingen med EMEND hos vuxna förutspås uppta mer än 95 % av hjärnans NK1-receptorer.

Prekliniska uppgifter

Gängse studier avseende allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa. Det bör dock noteras att systemexponeringen hos gnagare var densamma eller till och med lägre än terapeutisk exponering hos människa vid 125 mg/80 mg doser. Dessutom, även om inga biverkningar observerades i reproduktionsstudierna vid humana exponeringsnivåer, var exponeringarna i djur inte tillräckliga för att göra en adekvat riskbedömning hos människa.


I en toxicitetsstudie med unga råttor som behandlats från postnatal dag 10 till dag 63, ledde aprepitant från 250 mg/kg b.i.d till en tidigare vaginalöppning hos honor och från 10 mg/kg b.i.d. till en fördröjd preputial separation hos hanar. Det fanns inga marginaler till kliniskt relevant exponering. Det fanns inga behandlingsrelaterade effekter på parning, fertilitet eller embryonal/fetal överlevnad och inga patologiska förändringar i de reproduktiva organen. I en toxicitetsstudie med unga hundar som behandlats från postnatal dag 14 till dag 42, sågs från 4 mg/kg/dag en minskad testikelvikt och storlek på Leydig-celler hos hanar från 6 mg/kg/dag och ökad livmodervikt, hypertrofi av uterus och cervix samt ödem i vaginalvävnad hos hondjur från 4 mg/kg/dag. Det fanns inga marginaler till kliniskt relevant exponering för aprepitant. Vid korttidsbehandling i enlighet med rekommenderad dosregim anses det osannolikt att dessa fynd är kliniskt relevanta.


Innehåll

Varje kapsel innehåller: Aprepitant (125 mg i 125 mg kapseln; 80 mg i 80 mg kapseln), sackaros (125 mg i 125 mg kapseln; 80 mg i 80 mg kapseln), mikrokristallin cellulosa (E460), hydroxypropylcellulosa (E463), natriumlauril­sulfat, gelatin, titandioxid (E171), röd järnoxid (E172) (endast 125 kapseln), gul järnoxid (E172) (endast 125 mg kapseln), shellack, kaliumhydroxid, svart järnoxid (E172).

Miljöpåverkan (Läs mer om miljöpåverkan)

Aprepitant

Miljörisk: Användning av aprepitant har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning: Aprepitant är potentiellt persistent.
Bioackumulering: Aprepitant har låg potential att bioackumuleras.


Läs mer

Detaljerad miljöinformation

Environmental Risk Classification


Predicted Environmental Concentration (PEC)


PEC is calculated according to the following formula:


PEC (μg/L) = (A*109*(100-R))/(365*P*V*D*100) = 1.5*10-6*A(100-R)


PEC = 0.0009 μg/L


Where:

A = 5.9 kg (total sold amount API in Sweden year 2016, QuintilesIMS).

R = 0 % removal rate (worst case assumption)

P = number of inhabitants in Sweden = 9 *106

V (L/day) = volume of wastewater per capita and day = 200 (ECHA default) (Ref. I)

D = factor for dilution of waste water by surface water flow = 10 (ECHA default) (Ref. I)


Predicted No Effect Concentration (PNEC)


Ecotoxicological studies

Due to the low solubility, tests were conducted using solvent and solvent control

(approx. 0.55 mg/L in aqueous solution).


Algae, green algae (Pseudokirchneriella subcapitata) OECD 201 (Ref II):

EC50 72 hr (growth; yield) > 0.184 mg/L; no toxicity up to the limit of solubility

NOEC 72 hr (growth; yield) = 0.184 mg/L; no toxicity up to the limit of solubility


Crustacean, water flea (Daphnia magna):

Acute toxicity

EC50 48 h (mortality) > 0.345 mg/L; no toxicity up to limit of solubility (OECD 202)

(Ref. III)


Chronic toxicity

21 day NOEC (growth) = 0.018 mg/L (OECD 211) (Ref. IV)


Fish, Fathead minnow (Pimephales promelas):

Acute toxicity

LC50 96 h (mortality) > 0.462 mg/L (OECD 203) no toxicity up to limit of solubility (Ref.V)


Chronic toxicity

33 day NOEC (dry weight) = 0.195 mg/L (OECD 210) no toxicity up to the limit of solubility (Rev VI)

PNEC = 1.8 µg/L based on the chronic NOEC for the most sensitive species (D. magna) divided by an assessment factor of 10, per the Guidance.


Environmental risk classification (PEC/PNEC ratio)

PEC/PNEC = .0009/1.8 = 0.0005, i.e. PEC/PNEC ≤ .1 which justifies the phrase "Use of aprepitant has been considered to result in insignificant environmental risk."


Degradation

Biotic degradation

Biodegradation in sludge:

Test results 50% degradation in 66 days based on CO2 evolution (i.e., no biodegradation) (OECD 314). (Ref. VII)


Justification of chosen degradation phrase:

Based on the data presented above, the phrase, “Aprepitant is potentially persistent” is chosen.


Bioaccumulation

Bioconcentration Factor (BCF), bluegill sunfish, (Lepomis macrochirus)(OECD 305)

Steady state BCF (whole fish, ) 39.2 - 47.9 (Ref.VIII)


Justification of chosen bioaccumulation phrase:

Since measure BCF range < 500, the substance has low potential for bioaccumulation.


References

I. ECHA, European Chemicals Agency. 2008 Guidance on information requirements and chemical safety assessment. http://guidance.echa.europa.eu/docs/guidance_document/information_requirements_en.htm

II. Smithers Viscient AG, 2011. "Aprepitant: Growth Inhibition Test with Pseudokirchneriella subcapitata (syn. Selenastrum capricornutum) under Static Conditions, Following OECD Guideline 201," Study No. 1115.005.430, SV, Horn, Switzerland, 6 June 2011.

III. Toxikon Corporation 2003. "Aprepitant: Acute Toxicity to the Water Flea, Daphnia magna, Under Static Conditions," Study No., 03J0004a, TOX, Jupiter, FL, USA 10 November 2003.

IV. Smithers Viscient AG, 2011. "Aprepitant: Full Life Cycle Toxicity Test with Water Fleas, Daphnia magna, Under Static Renewal Conditions, Following OECD Guideline #211," Study No. 1115.005.230, SV, Horn, Switzerland, 29 June 2011.

V. Toxikon Corporation 2003. "Aprepitant: Acute Toxicity to Fathead Minnow, Pimephales promelas, Under Static Conditions," Study No., 03J0004b, TOX, Jupiter, FL, USA 6 November 2003.

VI. Smithers Viscient AG, 2011. "Aprepitant: Early life-stage toxicity test with fathead minnow (Pimephales promelas) Following OECD Guideline #210," Study No. 1115.005.122, SV, Horn, Switzerland, 27 October 2011.

VII. Smithers Viscient AG 2011. "Aprepitant: Determination of the Biodegradability in Activated Sludge Based on Procedures of OECD Method 314," Study No., 1115.005.791, SV, Horn, Switzerland 28 January 2011.

VIII. Smithers Viscient AG, 2011. "Aprepitant: Flow-through Bioconcentration Study with Bluegill Sunfish (Lepomis macrochirus)," Study No. 1115.005.135, SV, Horn, Switzerland, 18 November 2011.

Förpackningsinformation

Kapsel, hård 125 mg ogenomskinlig, rosa överdel, vit underdel märkt 462 och 125 mg
5 x 1 styck blister, 984:43, F, Övriga förskrivare: tandläkare
Kapsel, hård 125 mg + 80 mg 125 mg-kapseln är ogenomskinlig med vit underdel och rosa överdel, och märkt "462" och "125 mg". 80 mg-kapseln är ogenomskinlig med vit under- och överdel, och märkt "461" och "80 mg".
3 styck kombinationsförpackning, 609:16, F, Övriga förskrivare: tandläkare
Kapsel, hård 80 mg (ogenomskinlig, vit märkt 461 och 80 mg)
5 x 1 styck blister, 984:43, F, Övriga förskrivare: tandläkare

Följande produkter har även parallelldistribuerade förpackningar:
Kapsel, hård  125 mg + 80 mg

Uppgift om ovanstående parallelldistribuerade förpackningar omfattas av Läkemedelsförsäkringen saknas på Fass. På läkemedelsförsäkringens webbplats kan du se om det aktuella företaget är anslutet till försäkringen.

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av