Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Trandate


ReceptstatusFörmånsstatus
Aspen Nordic

Filmdragerad tablett 200 mg
(orange, rund, kupad, 9,5 mm, märkt GS FC7)

Blodtryckssänkande medel

Aktiv substans:
ATC-kod: C07AG01
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Företaget omfattas av Läkemedelsförsäkringen

Texten nedan gäller för:
Trandate filmdragerad tablett 100 mg och 200 mg

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2016-06-14.

Indikationer

• Lindrig, måttlig eller svår hypertoni

• Graviditetsrelaterad hypertoni

Angina pectoris med samtidig hypertoni

Kontraindikationer

• Icke-selektiva betablockerare ska inte användas hos patienter med astma eller anamnesobstruktiv luftvägssjukdom.

• Labetalolinjektion och -tabletter är kontraindicerade vid andra eller tredje gradens hjärtblock (såvida inte pacemaker finns in situ), kardiogen chock och andra tillstånd förknippade med svår och långvarig hypotoni eller svår bradykardi

• Okompenserad hjärtsvikt

• Instabil/okontrollerad hjärtinsufficiens

• Sjuk sinusknuta (inklusive sinoatrialt block) såvida inte pacemaker finns in situ

• Prinzmetalangina

• Sinusnoddysfunktion

• Labetalolinjektion och -tabletter är kontraindicerade för patienter med känd överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

Dosering

Populationer

• Vuxna:

Indikation

Dosering

Lindrig, måttlig eller svår hypertoni

Behandling bör starta med 100 mg två gånger om dagen. Om nödvändigt kan dosen ökas med 100 mg två gånger om dagen och med ett intervall på 2 till 14 dagar. Många patienters blodtryck kontrolleras med 200 mg två gånger om dagen, och upp till 800 mg per dag kan ges uppdelat på två gånger om dagen. Vid svår refraktär hypertoni har dagliga doser på upp till 2 400 mg getts (uppdelat på tre eller fyra doser). Patienter inlagda på sjukhus med svår hypertoni kan få ökningar av dosen dagligen.


Ytterligare blodtryckssänkande effekter kan förväntas om labetaloltabletter administreras tillsammans med andra blodtryckssänkande läkemedel, t.ex. diuretika, metyldopa etc.. När patienter ställs om från sådana läkemedel ska den tidigare behandlingen minskas gradvis.


För långtidskontroll av hypertoni efter användning av labetalol som injektion ska oral behandling med labetaloltabletter starta med 100 mg två gånger om dagen.

Graviditetsrelaterad hypertoni

De initiala doserna på 100 mg två gånger om dagen kan ökas, vid behov, med veckovisa intervall, med 100 mg två gånger om dagen. Hypertonins svårighetsgrad kan kräva en regim på tre gånger om dagen.


En total daglig dos på 2 400 mg ska inte överskridas.

Angina Pectoris med samtidig hypertoni

Dosen labetalol är den som krävs för att kontrollera hypertonin.


Pediatrisk population:

Säkerhet och effekt för labetalol för barn i åldern 0 till 18 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.


• Äldre:

För initiering av blodtryckssänkande behandling är den vanliga startdosen 100 mg oralt två gånger dagligen.

Tillfredsställande blodtryckskontroll kan uppnås med lägre underhållsdoser än vad som krävs hos yngre patienter.


• Patienter med nedsatt leverfunktion:

För patienter med nedsatt leverfunktion kan lägre doser av den orala beredningen krävas (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Administreringssätt

Labetaloltabletter ska tas tillsammans med mat.

Varningar och försiktighet


Leversjukdom

Försiktighet ska iakttas vid leversjukdom. Mycket sällsynta rapporter om svår hepatocellulär skada vid labetalolbehandling har förekommit. Leverskadan är vanligen reversibel och har inträffat både efter korttids- och långtidsbehandling. Levernekros, i vissa fall med dödlig utgång, har dock rapporterats. Laboratorieundersökningar ska göras vid första tecken eller symtom på leverdysfunktion. Om laboratorieresultat visar på leverskada eller om patienten har tecken på gulsot ska labetalolbehandlingen avbrytas och inte återupptas.

Särskild försiktighet ska iakttas när labetalol används till patienter med nedsatt leverfunktion eftersom dessa metaboliserar labetalol långsammare än patienter utan nedsatt leverfunktion. Lägre doser kan krävas (se avsnitt Dosering och Farmakokinetik – Särskilda patientpopulationer).


Nedsatt njurfunktion

Försiktighet ska iakttas när labetalol används för patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion (GFR = 15–29 ml/min/1,73 m2).


Perifer vaskulär sjukdom

Labetalol ska användas med försiktighet till patienter med perifer vaskulär sjukdom eftersom deras symtom kan förvärras. Försiktighet ska iakttas för patienter med perifer artärsjukdom (Raynauds syndrom, claudicatio intermittens) eftersom labetalol kan förvärra deras symtom. Alfablockerare kan motverka den oönskade effekten av betablockerare.


Symtomatisk bradykardi

Om patienten utvecklar symtomatisk bradykardi ska labetaloldosen minskas.


Första gradens atrioventrikulärt block

Med tanke på den negativa effekten av beta-adrenoceptorblockerande läkemedel på den atrioventrikulära överledningstiden ska labetalol administreras med försiktighet till patienter med första gradens atrioventrikulärt block.


Diabetes mellitus

Försiktighet ska iakttas vid okontrollerad eller svårkontrollerad diabetes mellitus. Liksom med andra beta-adrenoceptorblockerande läkemedel kan labetalol dölja symtomen på hypoglykemi (takykardi och tremor) hos diabetespatienter. Den hypoglykemiska effekten av insulin och orala hypoglykemiska medel kan förstärkas av betablockerare.


Tyreotoxikos

Betablockerare kan dölja symtomen på tyreotoxikos men sköldkörtelfunktionen förändras inte.


Överkänslighet mot betablockerare

Risk för anafylaktisk reaktion: När patienter med en anamnes med svår anafylaktisk reaktion mot olika allergener använder betablockerare kan de bli mer reaktiva för upprepad provokation, oavsett om den sker oavsiktligt, diagnostiskt eller i behandlingssyfte. Dessa patienter svarar eventuellt inte på de vanliga doserna epinefrin som används för att behandla en allergisk reaktion.


Adrenalin

Om patienter som får labetalol behöver adrenalinbehandling ska en reducerad adrenalindos användas eftersom samtidig administrering med labetalol och adrenalin kan medföra bradykardi och hypertoni (se avsnitt Interaktioner ).

Vid kraftigt förhöjd halt adrenalin i blodet som vid feokromocytom kan labetalol orsaka en paradoxal blodtryckshöjning.


Hudutslag och/eller torra ögon

Hudutslag och/eller torra ögon i samband med användning av beta-adrenoceptorblockerande läkemedel har rapporterats. Den rapporterade förekomsten är liten och i de flesta fall klingade symtomen av när behandlingen sattes ut. Gradvist utsättande av läkemedlet ska övervägas om en sådan reaktion inte kan förklaras på annat sätt.


Intraoperative Floppy Iris Syndrome

Uppkomsten av intraoperative floppy iris syndrome (IFIS, en variant av liten pupill-syndrom) har observerats i samband med kataraktkirurgi hos en del patienter som behandlas med, eller tidigare har behandlats med, tamsulosin. Enstaka rapporter har också mottagits rörande andra alfa-1-blockerare och risken för läkemedelsklasseffekt kan inte uteslutas. Eftersom IFIS kan medföra ökad förekomst av komplikationer vid kataraktoperation ska ögonkirurgen informeras före ingreppet om aktuell eller tidigare användning av alfa-1-blockerare.


Hjärtsvikt eller nedsatt vänsterkammarfunktion

Särskild försiktighet ska iakttas hos patienter med hjärtsvikt eller nedsatt systolisk vänsterkammarfunktion. Labetalol är kontraindicerat vid okontrollerad hjärtsvikt men kan användas med försiktighet till patienter som är väl kontrollerade och symtomfria. Hjärtsvikt ska kontrolleras med adekvat behandling innan labetalol används.

Användning av betablockerare pekar på risk för uppkomst av eller förvärrad hjärtsvikt eller obstruktiv lungsjukdom. Vid hjärtsvikt ska hjärtmuskelns sammandragningsförmåga upprätthållas och svikten kompenseras. Patienter med reducerad sammandragningsförmåga, särskilt äldre, ska övervakas regelbundet med avseende på uppkommande hjärtsvikt.

Det rekommenderas med eftertryck att behandling med Trandate inte avbryts abrupt, särskilt hos patienter med hjärtsvikt och patienter med angina pectoris (risk för förvärrad angina, hjärtinfarkt och ventrikelflimmer).


Inhalerade anestetika

Försiktighet ska iakttas vid samtidig behandling med inhalerade anestetika (se avsnitt Interaktioner). Behandling med labetalol behöver inte avbrytas före anestesi men patienten bör få atropin intravenöst innan anestesibehandlingen påbörjas. Labetalol kan förstärka de hypotensiva effekterna av flyktiga anestetika.

Metabolisk acidos och feokromocytom

Försiktighet ska iakttas vid metabolisk acidos och feokromocytom. Hos patienter med feokromocytom ska labetalol endast administreras efter att adekvat alfablockad uppnåtts.


Kalciumantagonister

Försiktighet ska iakttas om labetalol används samtidigt som kalciumantagonister, särskilt kalciumflödeshämmare, som påverkar sammandragningsförmågan och AV-överledningen negativt.

Försiktighet ska iakttas vid samtidig administrering av adrenalin, verapamil eller klass I-antiarytmika (se avsnitt Interaktioner).

Betablockerare har negativ inotrop effekt men påverkar inte den positiva inotropa effekten av digitalis.


Ischemisk hjärtsjukdom

Patienter, och särskilt de med ischemisk hjärtsjukdom, ska inte göra uppehåll med eller avbryta labetalolbehandlingen abrupt. För patienter med ischemisk hjärtsjukdom ska behandlingen, om möjligt, avslutas gradvis under 7–10 dagar.


Hjälpämnesvarningar: laktos och paraorange

Patienter med sällsynta ärftliga tillstånd med galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption ska inte använda detta läkemedel.


Läkemedlet innehåller färgämnet para-orange som kan orsaka överkänslighetsreaktioner.

Interaktioner

Den hypotensiva effekten av labetalol kan reduceras när det används i kombination med prostaglandinsyntetashämmare (NSAID). Dosjusteringar kan därför behöva göras. Ytterligare interaktioner kan inträffa med andra blodtryckssänkande medel.


Labetalol fluorescerar i alkaliska lösningar med en excitationsvåglängd på 334 nanometer och en fluorescensvåglängd på 412 nanometer och kan därför interagera med analyser av vissa fluorescerande substanser, inklusive katekolaminer.


Förekomsten av labetalolmetaboliter i urinen kan visa på falskt förhöjda nivåer eller urinkatekolaminer, metanefrin, normetanefrin och vanillylmandelsyra (vaillylmandelic acid, VMA) när de uppmätts med fluorimetriska eller fotometriska metoder. När patienter med misstänkt feokromocytom och som behandlas med labetalolhydroklorid screenas bör en specifik metod som till exempel högupplösande vätskekromatografi med fastfasextraktion användas för bestämning av katekolaminnivåer.


Labetalol har visats reducera upptaget av radioisotoper av metajodobensylguanidin (metaiodobenzylguanidine, MIBG). Noggrannhet ska därför iakttas vid tolkning av resultaten från MIBG-scintigrafi.


Samtidig administrering av labetalol och adrenalin kan medföra bradykardi och hypertoni (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Försiktighet ska iakttas om labetalol används samtidigt som antingen klass I-antiarytmika eller kalciumantagonister av typen verapamil.


Förhöjd risk för myokarddepression i kombination med klass I-antiarytmika (t.ex. disopyramid och kinidin) och amiodaron (klass II-antiarytmika).


Risk för uttalad bradykardi och hypotoni i kombination med kalciumantagonister med negativ inotrop effekt (t.ex. verapamil, diltiazem). Särskilt för patienter med nedsatt ventrikulär funktion och/eller störningar i överledningen. Vid övergång från en kalciumantagonist till en betablockerare eller vice versa ska ny intravenös behandling inte sättas in förrän minst 48 timmar efter att den föregående behandlingen satts ut.


Samtidig behandling med kalciumantagonister som är dihydropyridinderivat (t.ex. nifedipin) kan öka risken för hypotoni och kan medföra hjärtsvikt hos patienter med latent hjärtinsufficiens. Digitalisglykosider i kombination med betablockerare kan förlänga den atrioventrikulära överledningstiden. Labetalol kan förstärka digoxinets effekt när det gäller att reducera ventrikulär frekvens.


Betablockerare, särskilt icke-selektiva betablockerare, kan öka risken för hypoglykemi hos diabetespatienter och dölja symtomen på hypoglykemi, t.ex. takykardi och tremor, och fördröja normaliseringen av blodsockret efter insulininducerad hypoglykemi. Dosjusteringar av orala antidiabetesläkemedel och insulin kan behöva göras.


Försiktighet ska iakttas i samband med allmän anestesi till patienter som använder betablockerare. Betablockerare minskar risken för arytmier under anestesi men kan medföra sänkning av reflektorisk takykardi och öka risken för hypotoni under anestesi. Ett medel med så låg negativ inotrop effekt som möjligt ska användas för anestesi. Hjärtfunktionen måste övervakas noggrant och bradykardi på grund av vagal dominans ska korrigeras med intravenös administrering av atropin, 1–2 mg intravenöst (utsättning före kirurgi, se avsnitt Dosering).


När det gäller utsättning av betablockerare och klonidin hos patienter som använder bägge medlen måste gradvis utsättning av betablockeraren göras flera dagar innan klonidin sätts ut. Skälet är att minska den potentiellt återkommande hypertensiva krisen som är en följd av att klonidin sätts ut. När man byter från klonidin till en betablockerare är det därför viktigt att sätta ut klonidin gradvis och påbörja behandling med betablockeraren flera dagar efter att klonidin har satts ut.


Samtidig behandling med kolinesterashämmare kan öka risken för bradykardi.


Samtidig behandling med alfastimulerande adrenergika kan öka risken för förhöjt blodtryck (t.ex. fenylpropanolamin och adrenalin), medan samtidig behandling med betastimulerande adrenergika resulterar i en ömsesidigt reducerad effekt (antidoteffekt).

Samtidig användning av ergotaminderivat kan öka risken för vasospastiska reaktioner hos en del patienter.


Labetalol har visats öka biotillgängligheten för imipramin med mer än 50 % beroende på hämningen av dess 2-hydroxylering. Labetalol i kombination med imipramin kan öka effekten av imipramin. Samtidig användning av tricykliska antidepressiva medel kan öka förekomsten av tremor.


Cimetidin kan öka biotillgängligheten för labetalol och försiktighet krävs vid oral dosering av den senare substansen. Förbättrad blodtryckssänkning kan förekomma vid samtidig användning av t.ex. nitrater, antipsykotiska medel (fentiazinderivat som till exempel kloropromazin) och andra antipsykotiska och antidepressiva medel.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  C.

Utifrån erfarenhet av graviditet hos människa förväntas labetalol inte öka risken för fosterskador. Djurstudier tyder inte på teratogenicitet. Fosterutvecklingstoxiska effekter har dock noterats (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Beroende på den farmakologiska verkningsmekanismen för alfa- och beta-adrenoceptorblockad och när dessa används under senare delen av graviditeten bör biverkningar för fostret och det nyfödda barnet beaktas (bradykardi, hypotoni, andningsdepression, hypoglykemi), då labetalol passerar över placenta. Betablockerare kan minska blodflödet i uterus.

Labetalol ska endast användas under graviditeten om fördelarna för modern uppväger riskerna för fostret.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  III.

Labetalol utsöndras i bröstmjölken i små mängder (ungefär 0,004– 0,07 % av moderns dos). Inga biverkningar har hittills rapporterats. Försiktighet ska iakttas när labetalol administreras till ammande kvinnor.

Fertilitet

Det föreligger inga uppgifter om labetalols effekt på fertilitet.

Trafik

Användning av labetalol har troligen ingen effekt på patienters förmåga att framföra fordon eller använda maskiner. Man bör dock komma ihåg att tillfällig yrsel eller trötthet kan inträffa.

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Bland de vanligaste biverkningarna som observerats med labetaloltabletter och som samlats in från rapporter efter godkännandet för försäljning finns: hjärtsvikt, postural hypotoni, överkänslighet, likenoida utslag, läkemedelsfeber, förhöjda levervärden, urineringsbesvär, yrsel, huvudvärk, kittlande förnimmelser i hårbotten, dimsyn, nästäppa, illamående, erektil dysfunktion och ejakulationssvikt.

Tabulerad förteckning över biverkningar

Följande konvention har använts för att klassificera frekvensen:

Mycket vanliga ≥ 1/10

Vanliga ≥ 1/100, < 1/10

Mindre vanliga ≥1/1 000, < 1/100

Sällsynta ≥ 1/10 000, < 1/1 000

Mycket sällsynta < 1/10 000

Biverkningar som markerats med # är vanligen övergående och inträffar under de första få veckorna av behandlingen.


Organsystem

Biverkningar

Immunsystemet

Mycket vanliga


Vanliga

Positiva antinukleära antikroppar ej förknippade med sjukdom

Överkänslighet, likenoida utslag, läkemedelsfeber

Psykiska störningar

Mindre vanliga

#Nedstämdhet

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga


Mycket sällsynta

#Yrsel, #huvudvärk, #kittlande förnimmelse i hårbotten

Tremor vid behandling av graviditetsrelaterad hypertoni

Ögon

Vanliga

Mycket sällsynta

Dimsyn

Ögonirritation

Hjärtat

Vanliga

Sällsynta

Mycket sällsynta

Hjärtsvikt

Bradykardi

Hjärtblock

Blodkärl

Vanliga

Mycket sällsynta

#Postural hypotoni

Förvärrade symtom på Raynauds syndrom

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Vanliga

Mindre vanliga

#Nästäppa

Bronkospasm

Magtarmkanalen

Vanliga

Mindre vanliga

Illamående

Kräkningar, smärta i epigastriet

Lever och gallvägar

Vanliga

Mycket sällsynta

Förhöjda levervärden

Hepatit, hepatocellulär gulsot, kolestatisk gulsot, levernekros

Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga

#Svettningar

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mindre vanliga

Mycket sällsynta

Kramper

Toxisk myopati, systemisk lupus erythematosus

Njurar och urinvägar

Vanliga

Mycket sällsynta

Urineringsbesvär

Akut urinretention

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Vanliga

Erektil dysfunktion, ejakulationssvikt

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga

Mycket sällsynta

#Trötthet, #letargi

#Fotödem


Beskrivning av vissa biverkningar:

Immunsystemet

Överkänslighetsreaktioner som rapporterats innefattar utslag (inklusive reversibla likenoida utslag), pruritus, dyspné och, mycket sällsynta, läkemedelsfeber och angioödem.

Blodkärl

Postural hypotoni är vanligare vid mycket höga doser eller om startdosen är för hög eller doserna ökas för snabbt.

Lever och gallvägar

Tecken och symtom på störningar av lever och gallvägar är vanligen reversibla vid utsättning av läkemedlet.

Överdosering

Symtom och tecken:

Betydande kardiovaskulära effekter kan förväntas, t.ex. omfattande, postural hypotoni och någon gång bradykardi. Njursvikt med oliguri har rapporterats efter massiv överdosering av labetalol oralt. I ett fall kan användning av dopamin för att höja blodtrycket ha förvärrat njursvikten.

Behandling:

Patienter ska placeras liggande med benen i högt läge.

Parenteral adrenergisk/antikolinergisk behandling ska administreras efter behov för att förbättra cirkulationen.

Hemodialys avlägsnar mindre än 1 % labetalolhydroklorid ur blodomloppet.

Fortsatt handhavande ska genomföras så som kliniskt indicerat eller enligt rekommendation av giftinformationscentralen, om tillgänglig.

Farmakodynamik

Verkningsmekanism

Labetalol sänker blodtrycket genom att blockera perifera arteriolära alfa-adrenoceptorer, och på så vis minska det perifera motståndet, och med samtidig betablockad skyddar hjärtat från reflexsympatiskt arbete som annars skulle uppstå.

Farmakodynamisk effekt

Hjärtminutvolymen reduceras inte signifikant vid vila eller efter måttlig ansträngning. Förhöjning av det systoliska blodtrycket under ansträngning blir mindre men motsvarande förändringar av det diastoliska trycket är i stort sett normala. Alla dessa effekter kan förväntas vara till nytta för hypertensiva patienter.

Hos patienter med angina pectoris samtidigt med hypertoni minskar det reducerade perifera motståndet hjärtats efterbelastning och syrebehov. Alla dessa effekter kan förväntas vara till nytta för hypertensiva patienter och för dem med samtidig angina.

Farmakokinetik

Farmakokinetik

Absorption

Labetalol består kemiskt av fyra stereoisomerer med olika farmakodynamiska effekter. Labetalol absorberas snabbt från magtarmkanalen och de högsta plasmanivåerna inträffar 1 till 2 timmar efter oral administrering. Det föreligger en signifikant första passagens metabolism som ger en biotillgänglighet på cirka 25 % men det förekommer avsevärda variationer. Biotillgängligheten för labetalol ökar hos äldre personer.

Distribution

Ungefär 50 % labetalol i blodet är proteinbundet. Endast försumbara mängder labetalol har passerat blod-hjärnbarriären i djurstudier. Labetalol passerar placentabarriären och utsöndras i bröstmjölk.

Metabolism

Labetalol metaboliseras huvudsakligen genom konjugation till inaktiva glukuronidmetaboliter.

Eliminering

Glukuronidmetaboliterna utsöndras både i urin och via gallan till faeces. Mindre än 5 % av labetaloldosen utsöndras oförändrad i urin och galla. Halveringstiden för labetalol i plasma är cirka 4 timmar.


Särskilda patientpopulationer

• Leversvikt

Labetalol genomgår signifikant men varierande första passagens metabolism när det ges oralt. I en studie med 10 patienter med histologiskt påvisad cirros ökade exponeringen för oralt labetalol cirka tre gånger jämfört med den friska kontrollgruppen. Individuella variationer hos både patienter och kontrollgruppen var stora (cirka 2,5 gånger). Patienter med leversvikt kan behöva ges lägre orala doser labetalol (se avsnitt Dosering och avsnitt Varningar och försiktighet).

Prekliniska uppgifter

Karcinogena, mutagena och teratogena effekter

Det sågs inga tecken på mutagen potential i undersökningar in vitro och in vivo.

Labetalol visade inga tecken på karcinogenicitet i långtidsstudier på möss och råttor.

Ingen teratogenicitet har observerats hos råtta och kanin vid orala doser på 6 respektive 4 gånger den högsta rekommenderade dosen för människa. Ökade fosterresorptioner kunde ses hos båda arterna vid doser som närmar sig de maximala rekommenderade doserna för humant bruk. En teratologistudie som utfördes med labetalol på kanin med intravenösa doser upp till 1,7 gånger den maximala rekommenderade dosen för humant bruk gav inget bevis för läkemedelsrelaterade skador på fostret.

Innehåll

1 tablett innehåller 100 mg respektive 200 mg labetalolhydroklorid.

Hjälpämne med känd effekt: Vattenfri laktos 14,6 mg respektive 29,3 mg per tablett, para-orange (E110).

Tablettkärna:

Vattenfri laktos
Magnesiumstearat
Mikrokristallin cellulosa

Tablettdragering:

Opaspray orange M-1-3499D (färgämne, innehåller: natriumbensoat (E211), hypromellos, titandioxid (E 171), para-orange (E110))

Hypromellos

Blandbarhet

Ej relevant.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Förvaras vid högst 30 °C.

Inga särskilda anvisningar.

Förpackningsinformation

Filmdragerad tablett 100 mg (orange, rund, kupad, 8 mm, märkt GS SC5)
100 styck burk (fri prissättning), EF
Filmdragerad tablett 200 mg (orange, rund, kupad, 9,5 mm, märkt GS FC7)
100 styck burk (fri prissättning), EF

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av