Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Metadon Orion


Läkemedlet är narkotikaklassatReceptstatusFörmånsstatus
Orion Pharma

Tablett 10 mg
(Vit till benvit, platt tablett med en diameter på cirka 7,0 mm och märkta med ”10” på andra sidan.)

narkotikaindikation Beroendeframkallande medel.
Iakttag största försiktighet vid förskrivning av detta läkemedel.

Särskild receptblankett krävs

Medel vid opioidberoende, ATC-kod: N07BC02

Aktiv substans:
ATC-kod: N07BC02
Utbytbarhet: Ej utbytbar
Företaget omfattas av Läkemedelsförsäkringen

Texten nedan gäller för:
Metadon Orion tablett 5 mg, 10 mg och 20 mg

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2017-03-31.

Indikationer

Metadon Orion är indicerat för:

  • svår och mycket svår smärta, då korttidsbehandling inte är möjlig;

  • behandling av abstinenssyndrom vid behandling av heroin/opioidberoende

  • underhållsbehandling till opioidberoende patienter för vilka abstinensbesvär bör undvikas.

Kontraindikationer

  • Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

  • Obstruktiva tillstånd i luftvägarna och cyanos.

  • Hjärnskada, förhöjt intrakraniellt tryck och delirium tremens.

  • Hjärtsvikt.

  • Andningsdepression.

  • Samtidig administrering av MAO-hämmare eller administrering inom 2 veckor efter avslutad behandling med MAO-hämmare.

  • Barn.

Dosering

Dosering


Smärttillstånd

Doseringen ska anpassas och utvärderas med avseende på effekt till den enskilde individen.


Dos för opioidnaiv patient:

När oralt metadon används till patienter som inte redan har behandlats med opioider, är den vanliga startdosen 5 mg 1-3 ggr/dag. Därefter sker långsam titrering till effekt. Titreringen bör pågå under flera veckor. Initialdosen bör utvärderas noggrant innan dosökning påbörjas.


Då risk för att mycket allvarliga hjärtbiverkningar är dosberoende bör daglig dos av metadon i normalfallet inte överstiga 100 mg/dag. Behandling med högre doser bör förbehållas läkare med stor erfarenhet av metadonbehandling.


Vid initiering av metadonbehandling kan mer frekvent administrering vara nödvändig för att bibehålla adekvat analgetisk effekt. Vid sådan administrering är det nödvändigt med extrem noggrannhet för utvärdering av behandlingseffekten och för att undvika överdosering, beaktande den långa halveringstiden för metadon.


Vid upprepad dosering föreligger, speciellt för opioidnaiv patient, en ökad risk för allvarliga biverkningar.


Dos för ej opioidnaiv patient:

Initialdos: 5-20 mg 2-3 ggr/dag. Därefter sker långsam titrering i steg om 5 mg till en maximal dygnsdos av 100 mg. Vid behov kan 5 mg tabletten ersättas av eller kombineras med Metadon Orion 20 mg tablett.


Då risk för att mycket allvarliga hjärtbiverkningar är dosberoende bör daglig dos av metadon i normalfallet inte överstiga 100 mg/dag. Behandling med högre doser bör förbehållas läkare med stor erfarenhet av metadonbehandling.


Vid initiering av metadonbehandling kan mer frekvent administrering vara nödvändig för att bibehålla adekvat analgetisk effekt. Vid sådan administrering är det nödvändigt med extrem noggrannhet för utvärdering av behandlingseffekten och för att undvika överdosering, beaktande den långa halveringstiden för metadon.


Behandling av abstinenssymtom

Förskrivning av metadon görs på särskilda beroendekliniker med anledning av de stora risker som ingår i behandlingen. I fall där detta inte är möjligt bör kontakt tas med närmaste beroendeklinik.


Initialdosen bestäms utifrån abstinenssymtomens svårighetsgrad. Vanligen 20 mg oralt. Beroende på minskning av abstinenssymtom: t.ex. pulssänkning, pupilldilatation, hyperperistaltik och resning av kroppshår, kan ytterligare 20 mg ges oralt efter 3-4 timmar. Behandlingen kan fortsätta med 30-50 mg metadon oralt dagligen som minskas långsamt under cirka 3 veckor.


Underhållsbehandling

Initial kommentar; se “Behandling av abstinenssymtom”. Initialdosen ställs in på samma sätt som vid behandling av abstinenssymtom. Den dagliga dosen är 50-100 mg, vanligen 60 mg. Vanlig behandlingstid är 6 månader. Nedtrappning och utsättning bör övervägas när fysiska och psykosociala förhållanden har förbättrats.


Nedsatt leverfunktion

Kronisk viral hepatit förekommer ofta hos sprutnarkomaner. Särskild försiktighet bör iakttas om metadon måste användas hos patienter med nedsatt leverfunktion. Hos patienter med levercirros fördröjs den metaboliska nedbrytningen av metadon och första passageeffekten minskar. Detta kan resultera i högre plasmanivåer av metadon. Metadon bör administreras i en lägre dos än den normalt rekommenderade och patientens svar bör användas som vägledning för vidare dosering.


Nedsatt njurfunktion

Försiktighet bör iakttas vid användning av metadon hos patienter med nedsatt njurfunktion. Dosintervallet bör förlängas till ett minimum av 32 timmar om den glomerulära filtrationshastigheten (GFR) är 10-50 ml/min och till ett minimum av 36 timmar om GFR är lägre än 10 ml/min, om metadon tas en gång dagligen som substitutions/underhållsbehandling för abstinenssymtom.

En lägre initial dos av metadon rekommenderas beroende på kliniskt svar och graden av nedsatt njurfunktion tillsammans med långsammare dostitrering.


Dosintervallet bör förlängas till ett minimum av 8 timmar om den glomerulära filtrationshastigheten (GFR) är 10-50 ml/min och till ett minimum av 12 timmar om GFR är lägre än 10 ml/min om metadon tas flera gånger dagligen mot smärta. En lägre initial dos av metadon rekommenderas beroende på kliniskt svar och graden av nedsatt njurfunktion tillsammans med långsammare dostitrering.


Autoinduktion och tolerans

Det bör noteras att patienter utvecklar autoinduktion av leverenzymer, vilket leder till snabbare elimination av metadon. Dessutom kommer patienter att utveckla tolerans med tiden. Flera dosjusteringar kan bli nödvändiga för att bibehålla optimal effekt.


Pediatrisk population

Metadon får inte ges till barn (se avsnitt Kontraindikationer).


Äldre

Försiktighet bör iakttas vid användning av metadon hos äldre patienter då dosregimen kan behöva reduceras eller anpassas.

Varningar och försiktighet

  • Försiktighet tillråds och lägre doser måste ges till patienter med hypotyreoidism, myxödem, prostatahyperplasi, leversjukdom och patienter med astma eller minskad lungkapacitet (se även avsnitt Kontraindikationer).

  • Barn är mer känsliga än vuxna och därför kan även en mycket låg dos ge förgiftning.

  • Patienter ska göras medvetna om att metadon ska förvaras utom syn- och räckhåll för barn.

  • Hos patienter med njur- eller gallstenar kan det vara nödvändigt att administrera atropin eller annat spasmolytikum profylaktiskt.

  • Äldre patienter och patienter med kardiovaskulär sjukdom löper ökad risk att drabbas av hypotoni och synkope.

  • Samtidig administrering av andra opiater, alkohol, barbiturater, benzodiazepiner eller andra psykoaktiva läkemedel med starkt sederande effekt, kan öka både effekten och biverkningar av metadon, och bör därför undvikas.

  • Serumkoncentrationen av metadon kan öka upp till två timmar efter administrering, och det är viktigt att patienten observeras efter tecken på överdosering och andra allvarliga reaktioner. Under titreringsperioden bör övervägas att observera patienten efter intag av läkemedlet, för att kunna upptäcka eventuella oönskade reaktioner.

  • Försiktighet bör iakttas hos patienter som lider av skallskador eller andra tillstånd som framkallar ökat intrakraniellt tryck.

  • Metadon bör inte användas av patienter med paralytisk ileus och akut buk och försiktighet bör iakttas vid obstruktiv och inflammatorisk tarmsjukdom.

  • Fall av förlängt QT-intervall och ”torsade de pointes” har rapporterats under behandling med metadon, speciellt vid höga doser (>>100 mg/dygn). Metadon bör administreras med försiktighet till patienter som löper risk att utveckla förlängt QT-intervall, t ex i fall av:

    • anamnes av störningar i hjärtats överledning

    • framskriden hjärtsjukdom eller ischemisk hjärtsjukdom

    • förekomst av plötslig död vid unga år i familjen

    • elektrolytrubbningar (hypokalemi, hypomagnesiumi)

    • samtidig behandling med läkemedel som eventuellt kan ge QT- förlängning

    • samtidig behandling med läkemedel som kan orsaka elektrolytrubbningar

    • samtidig behandling med CYP3A4-hämmare (se avsnitt Interaktioner)

    • Hos patienter med kända riskfaktorer för QT-förlängning , speciellt hos kvinnor, bör EKG-övervakning övervägas.


Patienter med följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte ta detta läkemedel: galaktosintolerans, till exempel galaktosemi eller glukos- galaktosmalabsorption.

Interaktioner

Farmakokinetiska interaktioner

P-glykoproteinhämmare: Metadon är ett substrat för P-glykoprotein; alla läkemedel som hämmar P-glykoprotein (kinidin, verapamil, ciklosporin) kan därför höja serumkoncentrationsnivån av metadon. Den farmakodynamiska effekten av metadon kan också öka på grund av bättre passage över blod-hjärnbarriären.


CYP3A4-isoenzyminducerare: Metadon är ett substrat till cytokrom P-450 isoenzym 3A4 (CYP 3A4) (se avsnitt Farmakokinetik). Vid induktion av CYP3A4, kommer clearance av metadon att öka och plasmanivån av metadon att sjunka. Inducerare av detta isoenzym (barbituater, karbamazepin, fenytoin, nevirapin, rifampicin, efavirenz, amprenavir, spironolakton, dexametason, Hypericum perforatum (Johannesört)), kan inducera hepatisk metabolism. Exempelvis, efter tre veckors behandling med 600 mg efavirenz dagligen, minskade medelvärdet av maximal koncentration och AUC med 48 % respektive 57 %, hos patienter som behandlades med metadon (35-100 mg metadon per dag).

Konsekvenserna av enzyminduktion blir mer markanta om induceraren administreras efter det att behandling med metadon redan påbörjats. Abstinenssymtom som en följd av sådana interaktioner har rapporterats och följdaktligen kan det vara nödvändigt att öka dosen av metadon. Om behandling med CYP3A4-inducerare avbryts bör dosen av metadon reduceras.


CYP3A4 isoenzymhämmare: Metadon är ett substrat till cytokrom CYP3A4 (se avsnitt Farmakokinetik). Vid hämning av CYP3A4 kommer clearance för metadon att sjunka. Samtidig administrering av CYP3A4 hämmare (t ex kannabinoider, klaritromycin, delavirdin, erytromycin, flukonazol, grapefruktjuice, selektiva serotoninåterupptagshämmare, itrakonazol, ketokonazol, fluoxetin, fluvoxamin, nefazodon och telitromycin) kan resultera i ökade plasmakoncentrationer av metadon. Om dessa läkemedel förskrivs till patienter som erhåller underhållsbehandling av metadon bör man vara medveten om risken för överdosering.


Fluoxetin kan även hämma metadons metabolism vilket sannolikt beror på hämning av CYP2D6.


Didanosin och stavudin: Metadon försenar absorption och stimulerar första passage-metabolismen av stavudin och didanosin med åtföljande minskning av biotillgängligheten för stavudin och didanosin.


Samtidig behandling av HIV-infektion: Vissa proteashämmare (amprenavir, nelfinavir, lopinavir/ritonavir och ritonavir/saquinavir) förefaller sänka serumnivåerna av metadon. När ritonavir ges ensamt har man sett en fördubbling av AUC för metadon. Plasmanivåerna av zidovudin (en nukleosidanalog) ökar vid användning av metadon, efter både peroral och intravenös administrering av zidovudin. Detta är mer markant när zidovudin ges peroralt än efter intravenös administrering. Dessa iakttagelser orsakas sannolikt av en hämning av glukuronideringen av zidovudin och av den därigenom minskade eliminationen av zidovudin. Under behandling med metadon måste patienterna följas upp noga med avseende på tecken på toxiska effekter av zidovudin, som eventuellt kräver en sänkning av zidovudindosen.


Produkter som påverkar urinens aciditet: Metadon är en svag bas. Surgörare av urin (såsom ammoniumklorid och askorbinsyra) kan öka renalt clearance av metadon. Patienter som behandlas med metadon rekommenderas att undvika produkter innehållande ammoniumklorid.


Metadon kan fördubbla serumnivåerna av desipramin, ett CYP2D6 substrat. Hämning av CYP2D6 kan leda till ökad plasmakoncentration av samtidigt administrerade läkemedel som metaboliseras av detta enzym. Dessa inkluderar vissa tricykliska antidepressiva läkemedel ( t ex klomipramin, nortriptylin och desipramin), fentiazin-neuroleptika (t ex perfenazin och tioridazin), risperidon, atomoxetin, vissa Typ 1c-antiarrytmika (t ex propafenon och flekainid) samt metoprolol. Tamoxifen är en pro-drug som kräver metabolisk aktivering genom CYPD6. Tamoxifen har en betydelsefull aktiv metabolit, endoxifen, som bildas av CYP2D6 och som bidrar väsentligt till tamoxifens effekt. Hämning av CYP2D6 av metadon kan leda till minskade plasmakoncentrationer av endoxifen.


Farmakodynamiska interaktioner

Opioidagonister/antagonister: 


Opioidantagonister (naloxon och naltrexon) motverkar effekten av metadon och inducerar abstinenssymtom.


Partiella agonister/antagonister (såsom nalbufin och buprenorfin) kan delvis öka den neurologiska andningsdepressiva och hypotensiva effekten av metadon. Om dessa läkemedel används i kombination med metadon kan de utlösa och förvärra neurologiska, respiratoriska och hypotensiva effekter. De agonistiska eller antagonistiska effekterna beror på dosen av metadon och är mer frekventa om dosen av metadon är låg eller medelhög. Dessa läkemedel kan framkalla abstinenssymtom vid långtidsbehandling.


CNS-dämpande läkemedel: Läkemedel med en sedativ effekt på centrala nervsystemet kan ge ökad andningsdepression; därför kan det vara nödvändigt att reducera dosen av det ena eller båda läkemedlen. På grund av toleransutveckling, är den ökade risken för andningsdepression av metadon endast förekommande kort efter insättande av CNS-dämpande läkemedel.


Propulsionsdämpande läkemedel: Samtidig användning av metadon och propulsions-dämpande medel (difenoxylat och loperamid) kan framkalla svårartad förstoppning och öka hämningen av det centrala nervsystemet. Opioida smärtstillande medel, i kombination med antimuskarina medel, kan åstadkomma svårartad förstoppning eller paralytisk ileus, särskilt vid långtidsbehandling.


Alkohol: Kan framkalla svårartad andningsdepression och hypotoni.


MAO-hämmare: Samtidigt administrering av MAO-hämmare kan resultera i förstärkt CNS- hämning, allvarlig hypotoni och/eller andningsstillestånd.


Metadon kan orsaka QTc-förlängning och patienter som använder andra läkemedel som förlänger hjärtats överledning eller som skulle kunna orsaka elektrolytavvikelser kan löpa större risk (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  C.

Graviditet

När metadon ges till gravida kvinnor för behandling av opiatberoende finns risk för flera negativa effekter på fostret och det nyfödda barnet. Begränsad data från användning av metadon under graviditet hos människa påvisar ingen förhöjd risk för missbildningar. Abstinenssymtom/andningsdepression kan inträffa hos nyfödda till mödrar som kroniskt behandlas med metadon under graviditeten. En QT-prolongerande effekt efter maternell metadonexponering kan inte uteslutes, och ett 12-avlednings EKG bör tas om det nyfödda barnet har bradykardi, takykardi eller en oregelbunden hjärtrytm. Data från djurstudier har påvisat reproduktionstoxiska effekter (se avsnitt Prekliniska uppgifer). Det är allmänt tillrådligt att inte avgifta patienten, särskilt efter graviditetens 20:e vecka, utan att ge underhållsbehandling med metadon. Användningen av Metadon Evolan oral lösning just före och under förlossning rekommenderas ej på grund av risken för neonatal andningsdepression.


Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  II.

Metadon utsöndras i små mängder bröstmjölk, och har ett medelvärde för mjölk/plasmakvoten på 0,8. Amning kan ske vid doser upp till 20 mg per dag. Vid högre doser måste fördelarna med amning vägas emot de eventuella biverkningarna hos spädbarnet.

Trafik

Förmågan att framföra fordon och använda maskiner påverkas negativt av metadon. Användare av metadon bör inte framföra fordon.

Biverkningar

De oönskade effekterna av metadonbehandling är i allmänhet densamma som vid behandling med andra opioider. De vanligaste biverkningarna är illamående och kräkningar som har observerats hos ungefär 20% av de patienter som går igenom metadon behandling i öppenvården, där återkopplingen ofta är otillfredsställande.


Den allvarligaste biverkningen av metadon är andningsdepression, som kan uppstå under stabiliseringsfasen. Apné, chock och hjärtstillestånd har förekommit.


Biverkningarna listade nedan är klassificerade efter frekvens och organsystem. Dessa biverkningar är mer frekvent i icke opioidtoleranta individer. Frekvens grupperingar definieras enligt följande konvention: Ingen känd (kan inte beräknas från tillgängliga data), Mycket vanliga (≥ 1 / 10), vanliga (≥ 1 / 100 till <1 / 10), mindre vanliga (≥ 1 / 1 000 till <1 / 100), sällsynta (≥ 1 / 10 000, <1 / 1 000), mycket sällsynta (<1 / 10 000).

MedDRA organklassificeringssystem

Frekvens

Biverkning

Blodet och lymfsystemet

Ingen känd

Reversibel tromocytpeni har rapporterats hos opiodbehandlade patienter med kronisk hepatit

Metabolism och nutrition

Vanliga

Vätskeretention

Mindre vanliga

Anorexi

Ingen känd

Hyopkalemi, hypomagnesi

Psykiska störningar

Vanliga

Eufori, hallucinationer

Mindre vanlig

Dysfori, agitation, insomnia, förvirring, nedsatt libido

Ingen känd

Beroende och humörssvängningar

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga

Sedation

Mindre vanliga

Huvudvärk,syncope

Ögon

Vanliga

Dimsyn, mios

Öron och balansorgan

Vanliga

Svindel

Hjärtat

Sällsynta

Ventrikulär arytmi - VF, VT, bradykardi, hjärtklappning, fall av förlängt QT-intervall och "torsade de pointes" har rapporterats vid behandling med metadon, speciellt vid höga doser

Ingen känd

Plötslig oförklarlig död, hjärtstillestånd

Blodkärl

Mindre vanliga

Ansiktsrodnad, hypotension

Ingen känd

Postural hypotension

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga

Lungödem, andningsdepression

Magtarmkanalen

Mycket vanliga

Illamående, kräkningar

Vanliga

Förstoppning

Mindre vanliga

Muntorrhet, inflammation av tungan

Ingen känd

Smak­störningar

Lever och gallvägar

Mindre vanliga

Gallvägsdyskinesi

Hud och subkutan vävnad

Vanliga

Övergåeden utslag, svettningar

Mindre vanliga

Klåda, urtikaria, andra utslag och i mycket sällsynta fall blödande urtikaria

Njurar och urinvägar

Mindre vanliga

Urinretention, antidiuretisk effekt

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Mindre vanliga

Minskad potens och amenorré

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga

Trötthet

Mindre vanliga

Ödem i de nedre extremiteterna, asteni, ödem

Ingen känd

Hypotermi

Undersökningar

Vanliga

Viktuppgång


Vid långtids användning av metadon, som vid underhållsbehandling, minskar biverkningarna successivt och progressivt under en period av flera veckor dock kvarstår ofta förstoppning och svettningar. Långvarig användning av metadon kan leda till morfinliknande beroende. Abstinenssymtomen liknar de som observerats med morfin och heroin, men är mindre intensiva men mer långvariga.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Förgiftningssymtom

Andningsdepression, depression av det centrala nervsystemet (från stupor till koma), hypotermi, bradykardi, hypotoni och chock.


Fall med förlängt QT-intervall och ”torsade de pointes” har rapporterats under behandling med metadon, särskild vid höga doser (>>100 mg/dygn).


Behandling vid förgiftning

Vid överdosering med metadon bör patienten ventileras vid behov. Naloxon bör administreras som antidot.

Naloxon ges intravenöst med doseringen 5-10 mikrog/kg, upprepat var 10:e till 20:e minut vid behov.

Med tanke på metadonets långa eliminationshalveringstid och naloxonets korta halveringstid kan flera administreringar bli nödvändiga.

Farmakodynamik

Verkningsmekanism

Metadon är en opioidagonist med effekt huvudsakligen på µ-receptorn. Racematets analgetiska effekt är nästan helt tillmätbar l-isomeren, som är minst 10 gånger potentare som smärtstillare än d-isomeren. D-isomeren har ingen signifikant effekt avseende respiratorisk depression, men har antitussiva effekter.


Metadon har även en del agonistiska effekter på σ- and κ-opiatreceptorerna. Dessa effekter resulterar i analgesi, respiratorisk depression, hostdämpning, illamående och kräkningar (via en effekt på kemoreceptor-trigger-zonen) och förstoppning. En effekt på automotornervens kärna och kanske på opioidreceptorer i pupillmusklerna framkallar pupillsammandragning.


Alla dessa effekter är reversibla med naloxon med pA2-värden som liknar dess antagonism vad gäller morfin. Det orsakar en form av beroende av ”morfintyp”.

Farmakokinetik

Absorption

Metadon är en basisk och lipofil substans som nästan helt absorberas från magtarmkanalen. Tmax varierar mellan 1,5 och 3 timmar. Dess biotillgänglighet är över 80 %. Steady state-tillstånd uppnås inom 5-7 dagar. Distributionsvolymen för metadon är cirka 5 l/kg.


Distribution

Den farmakokinetiska profilen metadon är karakteriserad av utsträckt distribution. Ungefär 89 % av metadonet som upptas av kroppen binds till proteiner. Metadon binds huvudsakligen till alfa-1-glykoproteinsyra i plasma. Bindningen av metadon till utomvaskulära vävnadsproteiner är stark och metadon ackumulerar i levern, njurarna och andra organ. Då frisättningen av metadon från perifer vävnad till det centrala omloppet fortgår långsamt retarderas metadons clearance. Metadon passerar placenta och utsöndras i bröstmjölk.


Metabolism

Metadon metaboliseras huvudsakligen genom N-demetylering (oxidation) via enzymer i levern. De två huvudsakliga metaboliterna, 2-etyliden-1,5-dimetyl-3,3-difenylpyrrolidin (EDDP) och 2-etyl-5-metyl-3,3-difenylpyralin (EMDP), är biologiskt inaktiva. Metadon är huvudsakligen ett substrat till cytokrom P-450 isoenzym 3A4 (CYP 3A4) och i mindre utsträckning till CYP 2D6 och CYP 2B6. Många interaktioner äger rum genom inducering eller hämning av dessa CYP-enzymer (se avsnitt Interaktioner).


Eliminering

Eliminationen av metadon uppvisar hög variabilitet mellan individer. Uppskattningar av elimineringshalveringstiden av metadon varierar mellan 19 och 55 timmar i olika studier. Relativt korta halveringstider fanns i studier med kronisk administrering av metadon till en viss del på grund av autoinduktion av eliminationen. Metadons clearance är inte dosrelaterad. 15-60 % av den totala dosen av metadon utsöndras via urinen inom 96 timmar. Resterande fraktionen elimineras huvudsakligen via gallan. Omfattningen av renalt clearance beror på urinens surhetsgrad. Mer metadon utsöndras vid ett lägre pH-värde hos urinen.


Särskilda patientgrupper

Vad gäller metadonets kinetiska parametrar föreligger inga skillnader mellan män och kvinnor. Eliminationen av metadon är nedsatt endast i ringa grad hos äldre (>65 år).

Prekliniska uppgifter

Metadon i höga doser orsakade missbildningar hos marsvin, hamster och mus, varvid de flesta rapporter upptog exencefali och defekter hos det centrala nervsystemet. Missbildning av cervikalkotor har emellanåt funnits hos möss. Utebliven slutning av neuralröret sågs hos kycklingembryo. Metadon var inte teratogent hos råtta och kanin. Hos råtta fann man minskade kullar samt ökad dödlighet, tillväxthämning, neurologiska beteendeeffekter och minskad vikt av hjärnan hos avkomman. Minskad benbildning i fingrarna, bröstbenet och skallbenet sågs hos möss samt ett lägre antal foster per kull. Inga karcinogenicitetsstudier har utförts.

Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

1 tablett innehåller 5 mg, 10 mg eller 20 mg metadonhydroklorid.


Hjälpämne med känd effekt:

5 mg: 1 tablett innehåller 47,3 mg laktos monohydrat

10 mg: 1 tablett innehåller 94,6 mg laktos monohydrat

20 mg: 1 tablett innehåller 189,2 mg laktos monohydrat


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Innehåll.


Förteckning över hjälpämnen

Laktosmonohydrat

Cellulosa, mikrokristallin

Talk

Magnesiumstearat

Blandbarhet

Ej relevant.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Hållbarhet

3 år


Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25°C. Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.


Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Förpackningsinformation

Tablett 5 mg Vit till benvit, platt tablett med en diameter på cirka 6,0 mm och märkta med ”5” på andra sidan.
25 tablett(er) blister, 77:42, F
100 tablett(er) blister, 164:09, F
Tablett 10 mg Vit till benvit, platt tablett med en diameter på cirka 7,0 mm och märkta med ”10” på andra sidan.
25 tablett(er) blister, 123:77, F
100 tablett(er) blister, 284:30, F
Tablett 20 mg 
25 tablett(er) blister, 204:36, F
100 tablett(er) blister, 524:88, F

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av