Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Mirtazapin Actavis


ReceptstatusFörmånsstatus
Actavis

Filmdragerad tablett 45 mg
(Vit, 14,5x7,5 mm, oval, bikonvex, filmdragerad tablett. Märkt med I på ena sidan.)

Övriga antidepressiva medel

Aktiv substans:
ATC-kod: N06AX11
Företaget omfattas av Läkemedelsförsäkringen

Texten nedan gäller för:
Mirtazapin Actavis filmdragerad tablett 15 mg, 30 mg och 45 mg

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2015-07-07.

Indikationer


Behandling av episoder av egentlig depression.


Mirtazapin Actavis är indicerat för vuxna.

Kontraindikationer


Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

Samtidig behandling med monoaminoxidashämmare (MAO) (se avsnitt Interaktioner).

Dosering

Dosering


Vuxna

Den effektiva dygnsdosen ligger vanligtvis mellan 15 och 45 mg; startdosen är 15 till 30 mg.

Effekten av mirtazapin kommer vanligtvis efter 1-2 veckors behandling. Behandlingen bör ge ett positivt resultat inom 2-4 veckors terapi med adekvat dos. Om svaret inte är tillräckligt kan dosen höjas upp till maximal dos. Om man inte har klinisk effekt inom ytterligare 2-4 veckor ska behandlingen avbrytas.


Äldre

Den rekommenderade dosen är densamma som till vuxna. Hos äldre ska dosen höjas sakta under noggrann övervakning för att säkerställa ett tillfredsställande och säkert terapeutiskt svar.


Pediatrisk population

Mirtazapin Actavis ska inte användas till barn och ungdomar under 18 års ålder (se avsnitt Varningar och försiktighet) eftersom effekt inte har påvisats i två kliniska korttidsstudier (se avsnitt Farmakodynamik) och på grund av säkerhetsmässiga skäl (se avsnitt Varningar och försiktighet, Biverkningar och Farmakodynamik).


Nedsatt njurfunktion

Clearance för mirtazapin kan vara minskat hos patienter med måttlig till kraftigt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 40 ml/min). Detta bör man beakta när Mirtazapin Actavis förskrivs till denna patientkategori (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Nedsatt leverfunktion

Clearance för mirtazapin kan vara minskat hos patienter med nedsatt leverfunktion. Detta bör man beakta när Mirtazapin Actavis förskrivs till denna patientkategori, speciellt med kraftigt nedsatt leverfunktion då patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion inte studerats (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Mirtazapin har en halveringstid på 20-40 timmar och därför är Mirtazapin Actavis lämpligt att använda en gång per dag. Det är att föredra att ta som en engångsdos till natten innan man lägger sig. Man kan också ge Mirtazapin Actavis i två uppdelade doser (en på morgonen och en på kvällen, den högre dosen bör tas på kvällen).


Patienter med depression ska behandlas under en tillräcklig period på minst 6 månader för att säkerställa att de är symtomfria.


Man rekommenderar att sätta ut behandlingen gradvis för att undvika utsättningssymtom (se avsnitt Varningar och försiktighet).


Administreringssätt

Tabletterna ska tas oralt, med vätska, och sväljas utan att tuggas.

Varningar och försiktighet


Pediatrisk population

Mirtazapin Actavis ska inte användas vid behandling av barn och ungdomar under 18 år. I kliniska studier förekom självmordsrelaterat beteende (självmordsförsök och självmordstankar) och fientlighet (främst aggression, trots och ilska) mer frekvent hos barn och ungdomar som behandlades med antidepressiva läkemedel än hos dem som behandlades med placebo. Om man på grundval av kliniska behov ändå beslutar att behandla en patient under 18 år, ska patienten noggrant övervakas med avseende på eventuella självmordssymtom. Dessutom saknas uppgifter om säkerhet på lång sikt hos barn och ungdomar beträffande tillväxt och mognad samt kognitiv och beteendemässig utveckling.


Suicid/suicidtankar eller klinisk försämring

Depression är associerat med en ökad risk för suicidtankar, självskador och suicid. Denna risk kvarstår tills signifikant förbättring inträtt. Eftersom förbättring kan utebli under de första behandlingsveckorna, eller uppträder ännu senare, bör patienten följas noggrant till dess förbättring sker. Det är en generell klinisk erfarenhet att suicidrisken kan öka under de tidiga förbättringsfaserna. Det är känt att patienter som tidigare uppvisat suicidalitet eller patienter med påtagliga suicidtankar innan behandlingen påbörjas har en ökad risk för suicidtankar eller suicidförsök och bör observeras noga under behandlingen. En meta-analys baserad på placebo-kontrollerade kliniska studier av antidepressiva hos vuxna patienter med psykiatriska sjukdomar påvisade en ökad risk för suicidalt beteende under behandling med antidepressiva jämfört med placebo hos patienter yngre än 25 år. Patienter som behandlas med antidepressiva, och speciellt de som har en hög risk för suicidalt beteende, ska följas noga i de tidiga faserna av behandlingen och vid dosförändringar. Patienter (och vårdgivare) bör uppmanas att vara observanta på tecken till klinisk försämring, suicidalt beteende/suicidtankar eller andra beteendeförändringar och att omgående kontakta läkare om sådana tecken uppkommer. Med hänsyn till suicidrisk, framför allt i början av behandlingen, bör man bara skriva ut en begränsad mängd Mirtazapin Actavis filmdragerade tabletter.


Benmärgsdepression

Benmärgsdepression, vanligtvis som granulocytopeni eller agranulocytos, har rapporterats vid behandling med mirtazapin. Reversibel agranulocytos har rapporterats i enstaka fall i samband med de kliniska studierna med mirtazapin. I biverkningsövervakningen med mirtazapin har agranulocytos rapporterats i mycket sällsynta fall, de flesta reversibla men i några fall dödliga. De fatala fallen har framför allt rört patienter över 65 år. Läkaren ska därför vara uppmärksam på symtom som; feber, halsont, stomatit eller andra tecken på infektion; om sådana symtom uppträder ska behandlingen avbrytas och blodstatus undersökas.


Ikterus

Behandlingen ska avbrytas om ikterus uppträder.


Tillstånd som kräver övervakning

Noggrann dosering och regelbundna och täta kontroller är nödvändiga hos patienter med:

  • epilepsi eller organiskt hjärnsyndrom: Även om den kliniska erfarenheten indikerar att epileptiska kramper är sällsynta vid behandling med mirtazapin, ska Mirtazapin Actavis precis som andra antidepressiva sättas in med försiktighet till patienter med kramper i anamnesen. Behandlingen ska avbrytas om en patient får kramper eller vid en ökning i frekvensen av kramper.

  • leverinsufficiens: Efter en oral engångsdos på 15 mg mirtazapin minskade clearance för mirtazapin med ca 35 % hos patienter med mild till måttligt nedsatt leverfunktion jämfört med patienter med normal leverfunktion. Medelkoncentrationen av mirtazapin i plasma var förhöjd med ca 55 %.

  • njurinsufficiens: Efter en oral engångsdos på 15 mg mirtazapin till patienter med måttligt (kreatininclearance < 40 ml/min) eller kraftigt (kreatinin clearance ≤ 10 ml/min) nedsatt njurfunktion var clearance för mirtazapin 30 % respektive 50 % lägre jämfört med friska individer. Medelkoncentrationen av mirtazapin i plasma var ca 55 % respektive 115  % högre. Man fann ingen signifikant skillnad hos patienter med svagt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 80 ml/min) jämfört med kontrollgruppen.

  • hjärtsjukdom såsom överledningsrubbningar, angina pectoris och nyligen genomgången infarkt, då man ska vidta sedvanliga försiktighetsåtgärder och vara noggrann vid samtidig medicinering.

  • lågt blodtryck

  • diabetes mellitus: Hos patienter med diabetes kan antidepressiva påverka den glykemiska kontrollen. Doseringen av insulin och/eller orala diabetesmedel kan behöva justeras och noggrann övervakning rekommenderas.


Som för andra antidepressiva läkemedel ska man beakta följande:

  • Försämring av psykotiska symtom kan uppträda när man ger antidepressiva till patienter med schizofreni eller andra psykotiska störningar; paranoida tankar kan intensifieras.

  • När man behandlar den depressiva fasen av bipolär sjukdom kan patienten överföras i manisk fas. Patienter med mani/hypomani i anamnesen ska övervakas noggrant. Mirtazapin ska sättas ut om en patient överförs i manisk fas.

  • Även om mirtazapin inte är beroendeframkallande visar biverkningsuppföljning att ett abrupt utsättande efter långtidsbehandling ibland kan ge utsättningsproblem. Majoriteten av utsättningssymtomen är milda och övergående. Bland de utsättningssymtom som har rapporterats är yrsel, agitation, ångest, huvudvärk och illamående de som rapporterats mest frekvent. Även om de har rapporterats som utsättningssymtom ska man vara medveten om att dessa symtom kan vara relaterade till grundsjukdomen. Som det framgår av avsnitt Dosering rekommenderas att man sätter ut mirtazapin gradvis.

  • Man ska iaktta försiktighet till patienter med miktionsproblem såsom prostatahypertrofi och till patienter med akut glaukom med trång kammarvinkel och ökat intraokulärt tryck (även om det är liten risk att det ska uppstå problem med Mirtazapin Actavis eftersom den antikolinerga aktiviteten är låg).

  • Akatisi/psykomotorisk oro: Användning av antidepressiva har associerats med utveckling av akatisi, som kännetecknas av en obehaglig eller störande rastlöshet och behov av att röra på sig ofta tillsammans med svårigheter att sitta eller stå stilla. Det uppträder oftast under de första behandlingsveckorna. Hos patienter som utvecklar dessa symtom kan en höjning av dosen vara skadlig.


Hyponatremi

Hyponatremi, troligtvis på grund av felaktig sekretion av antidiuretiskt hormon (SIADH), har rapporterats i mycket sällsynta fall vid användning av mirtazapin. Man ska därför vara försiktig med patienter med ökad risk, som äldre patienter eller patienter som samtidigt behandlas med läkemedel som är kända för att kunna ge hyponatremi.


Serotonergt syndrom

Interaktioner med serotonerga medel: serotonergt syndrom kan uppträda när man ger en selektiv serotoninåterupptagshämmare (SSRI) i kombination med andra serotonerga läkemedel (se avsnitt Interaktioner). Symtom på serotonergt syndrom kan vara hypertermi, rigiditet, myoklonus, autonoma störningar med möjliga snabba förändringar av vitala symtom, förändringar i mental status såsom förvirring, irritabilitet och extrem agitation som kan gå över i delirium och koma. Försiktighet bör iakttas och en noggrann klinisk uppföljning krävs när dessa aktiva substanser kombineras med mirtazapin. Om detta inträffar bör behandlingen med mirtazapin avbrytas och stödjande symptomatisk behandling sättas in. Biverkningsuppföljningen visar att serotonergt syndrom är sällsynt hos patienter som enbart behandlats med mirtazapin (se avsnitt Biverkningar).


Äldre patienter

Äldre patienter är ofta mer mottagliga, speciellt med avseende på biverkningar av antidepressiva läkemedel. Under de kliniska studierna med mirtazapin har biverkningar inte rapporterats oftare hos äldre än i andra åldersgrupper.


Laktos

Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med de ovanliga ärftliga problemen med galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktas malabsorption ska inte använda detta läkemedel.

Interaktioner


Farmakodynamiska interaktioner

  • Mirtazapin ska inte ges samtidigt som MAO-hämmare eller inom två veckor efter avslutad behandling med MAO-hämmare. Motsatt ska ca två veckor passera innan patienter som har behandlats med mirtazapin kan behandlas med MAO-hämmare (se avsnitt Kontraindikationer).

  • I likhet med SSRI-preparat, kan samtidig administrering av andra serotonerga substanser (L tryptofan, triptaner, tramadol, linezolid, SSRI-preparat, venlafaxin, litium och preparat med johannesörtHypericum perforatum) leda till serotonineffekter (serotonergt syndrom, se avsnitt Varningar och försiktighet). Försiktighet bör iakttas och en noggrann klinisk uppföljning krävs när dessa aktiva substanser kombineras med mirtazapin.

  • Mirtazapin kan potentiera de sederande egenskaperna hos bensodiazepiner och andra sedativa (de flesta antipsykosmedlen, antihistamin H1-antagonister, opiater). Man ska därför iaktta försiktighet när dessa läkemedel förskrivs samtidigt med mirtazapin.

  • Mirtazapin kan potentiera den centralnervösa dämpande effekten av alkohol. Man ska därför avråda patienterna från att samtidigt använda alkoholhaltiga drycker.

  • Mirtazapin i doser om 30 mg dagligen gav en liten men statistiskt signifikant ökning av INR (international normalized ratio) hos patienter som behandlades med warfarin. Eftersom man inte kan utesluta en större effekt av mirtazapin vid högre doser är det lämplig att monitorera INR vid samtidig behandling med warfarin och mirtazapin.


Farmakokinetiska interaktioner

  • Karbamazepin och fenytoin, CYP3A4-inducerare, ökar clearance för mirtazapin tvåfaldigt, vilket resulterar i minskning av medelkoncentrationen i plasma av mirtazapin med 60 % respektive 45 %. När karbamazepin eller en annan inducerare av levermetabolismen (t.ex. rifampicin) ges samtidigt med mirtazapin kan det bli nödvändigt att höja dosen mirtazapin. Om liknande behandling avslutas kan man behöva sänka mirtazapindosen.

  • Samtidig administrering av en potent CYP3A4-hämmare, ketokonazol, ökade peak plasmanivån och AUC för mirtazapin med ca 40 % respektive 50 %.

  • När cimetidin (en svag hämmare av CYP1A2, CYP2D6 och CYP3A4) ges samtidigt med mirtazapin kan medelplasmakoncentrationen av mirtazapin öka med mer än 50 %. Man ska iaktta försiktighet och dosen kan behöva minskas om mirtazapin ges samtidigt som en potent hämmare av CYP3A4, HIV-proteashämmare, azol-antimykotika, erytromycin, cimetidin eller nefazodon.

  • Interaktionsstudier har inte visat några relevanta farmakokinetiska effekter vid samtidig behandling med mirtazapin och paroxetin, amitriptylin, risperidon eller litium.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  C.

Begränsade data från behandling av gravida kvinnor med mirtazapin indikerar ingen ökad risk för medfödda missbildningar. Djurstudier har inte visat några teratogena effekter av klinisk relevans, däremot har reproduktionstoxicitet observerats (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Försiktighet bör iakttas vid förskrivning till gravida kvinnor. Om Mirtazapin Actavis används fram till, eller i nära anslutning till förlossning, rekommenderas postnatal uppföljning av det nyfödda barnet för att bedöma eventuella utsättningssymtom.


Epidemiologiska data tyder på att användning av SSRI vid graviditet, särskilt i slutet av graviditeten, kan öka risken för persistent pulmonell hypertension hos den nyfödde (PPHN). Trots att inga studier har undersökt sambandet mellan PPHN och mirtazapinbehandling kan inte den potentiella risken uteslutas då man tar hänsyn till verkningsmekanismen (ökning av serotoninkoncentrationen).

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVb.

Djurstudier och begränsade humandata har visat att mirtazapin utsöndras i modersmjölk i mycket små mängder. Beslutet att fortsätta eller sluta med amning respektive fortsätta eller sluta med behandlingen med Mirtazapin Actavis måste tas mot bakgrund av fördelarna med amning för barnet och fördelarna med behandling med Mirtazapin Actavis för kvinnan.

Trafik


Mirtazapin Actavis har liten eller måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Mirtazapin Actavis kan försämra koncentrations- och reaktionsförmågan (framför allt i början av behandlingen). Patienter bör undvika farliga situationer som kräver god koncentration och reaktionsförmåga, som att framföra motorfordon eller använda maskiner, under den tid patienten är påverkad av effekten.

Biverkningar


Deprimerade patienter uppvisar ett antal symtom som kan förknippas med till själva sjukdomen. Det kan därför vara svårt att säkerställa vilka symtom som beror på själva sjukdomen och vad som är ett resultat av behandlingen med mirtazapin.


De vanligaste rapporterade biverkningarna i de randomiserade placebokontrollerade kliniska studierna (se nedan), som uppträdde hos mer än 5 % av patienterna som behandlades med mirtazapin är sömnsvårigheter, sedering, muntorrhet, viktökning, ökad aptit, yrsel och trötthet.


Alla randomiserade placebokontrollerade studier med patienter (inklusive studier på andra indikationer än egentlig depression), har använts för att utvärdera biverkningarna med mirtazapin. I metaanalysen ingår 20 studier med en planerad behandlingstid på upp till 12 veckor med 1501 patienter (134 patientår) som fått mirtazapindoser på upp till 60 mg och 850 patienter (79 patientår) som fått placebo. För att kunna bibehålla jämförelsen med placebo har uppföljningsstudier av dessa exkluderats.


Tabell 1 visar incidensen av olika kategorier av biverkningar som uppträdde signifikant mer frekvent med mirtazapin än med placebo i de kliniska studierna, med biverkningar från spontanrapportering tillagda. Frekvensen av biverkningarna från spontanrapportering baseras på rapporteringen av dessa i de kliniska studierna. Frekvensen av biverkningar från spontanrapportering där inga fall med mirtazapin finns rapporterade i de randomiserade placebokontrollerade studierna har klassificerats som ”okänd”.



Organsystem

Mycket vanliga (≥1/10)

Vanliga(≥1/100 till <1/10)

Mindre vanliga (≥1/1 000 till <1/100)

Sällsynta(≥1/10 000 till<1/1 000)

Okänd frekvens

Blodet ochlymfsystemet

    

Benmärgsdepression

(granulocytopeni,

agranulocytos,

aplastisk anemi,

trombocytopeni)

Eosinofili

Endokrina systemet

    

Felaktig sekretion av antidiuretiskt hormon

Metabolism och nutrition

Ökad aptit1.

Viktökning1.

   

Hyponatremi

Psykiska störningar

 

Livliga drömmar

Förvirring

Ångest2, 5

Insomnia3, 5

Mardrömmar2

Mani

Agitation2

Hallucinationer

Psykomotorisk oro (inkl. akatisi, hyperkinesi)

Aggression

Suicidtankar6

Suicidalt beteende6

Centrala ochperiferanervsystemet

Trötthet1,4

Sedering1,4


Huvudvärk2

Letargi1


Yrsel

Tremor

Paraestesi1

Restless legs

Synkope

Myoklonus

Kramper (anfall) Serotonergt syndrom

Oral parestesi

Dysartri

Blodkärl

 

Ortostatisk hypotension

Hypotension2

  

Magtarmkanalen

Muntorrhet

Illamående3 Diarre2


Kräkningar2

Förstoppning1

Oral

hypoestesi

Pankreatit

Ödem i munnen

Ökad salivutsöndring

Lever och gallvägar

   

Förhöjda transaminaser i serum

 

Hud och subkutanvävnad

 

Eexantem2

  

Stevens-Johnsons syndrom

Blåsdermatoser

Erythema multiforme

Toxisk epidermal nekrolys

Muskuloskeletalasystemet ochbindväv

 

Artralgi

Myalgi

Ryggont1

  

Rabdomyolys

Njurar och urinvägar

    

Urinretention

Allmänna symtomoch/eller symtomvidadministrerings-stället

 

Perifera ödem1

Trötthet

  

Somnambulism

Undersökningar

    

Ökad mängd kreatinkinas


1 I kliniska studier har dessa biverkningar förekommit statistiskt signifikant mer frekvent vid behandling med mirtazapin än med placebo.

2 I kliniska studier har dessa biverkningar förekommit mer frekvent vid behandling med mirtazapin än med placebo, däremot inte statistiskt signifikant mer frekvent.

3 I kliniska studier har dessa biverkningar förekommit statistiskt signifikant mer frekvent vid behandling med placebo än med mirtazapin.

4 Obs. Dosminskning leder i allmänhet inte till mindre trötthet/sedation men kan äventyra den antidepressiva effekten.

5 Vid behandling med antidepressiva medel kan ångest och sömnsvårigheter (som också kan vara symtom på depression) uppträda eller försämras. Vid behandling med mirtazapin har utveckling av eller försämring av ångest och sömnsvårigheter rapporterats.

6 Fall med suicidförsök och suicidalt beteende har rapporterats under behandling med mirtazapin eller kort efter att behandlingen har avslutats (se avsnitt Varningar och försiktighet).


I laboratorieutvärderingar i de kliniska studierna har man observerat övergående stegringar transaminaser och gamma-glutamyltransferas (emellertid har associerade biverkningar rapporterats statistiskt signifikant mer frekvent med mirtazapin än med placebo).


Pediatrisk population

Följande vanliga biverkningar observerades i kliniska prövningar på barn: viktökning, urtikaria och hypertriglyceridemi (se även avsnitt Farmakodynamik).

Överdosering


Klinisk erfarenhet angående överdosering med enbart mirtazapin indikerar att symtomen vanligen är milda.

Påverkan av centrala nervsystemet med förvirring och långvarig sedering har rapporterats tillsammans med takykardi och mild hyper- eller hypotension. Dock finns risk för allvarligare förlopp (även fatala) med doser som är betydligt högre än de terapeutiska, speciellt vid kombinerad överdosering.

Vid överdosering ska symtomatisk behandling och understöd av vitala funktioner ges. Aktivt kol eller ventrikelsköljning ska också övervägas.

Farmakodynamik

Verkningsmekanism

Mirtazapin är en centralt verkande presynaptisk α2-antagonist, som ökar den centrala noradrenerga och serotonerga neurotransmissionen. Ökningen av den serotonerga neurotransmissionen medieras specifikt via 5-HT1-receptorer på grund av att 5-HT2- och 5-HT3-receptorer blockeras av mirtazapin. Båda enantiomererna av mirtazapin antas bidra till den antidepressiva effekten. S(+) enantiomeren genom att blockera α2- och 5-HT-receptorer och R(-) enantiomeren genom att blockera 5–HT3-receptorer.


Den histamin H1-antagonistiska effekten av mirtazapin är kopplad till de sedativa egenskaperna. Mirtazapin saknar i praktiken antikolinerg aktivitet och har i terapeutiska doser praktiskt taget ingen effekt på det kardiovaskulära systemet.


Pediatrisk population

Två randomiserade, dubbel-blinda, placebo-kontrollerade prövningar på barn mellan 7 och 18 år med egentlig depressiv störning (n=259) med en anpassad dos under de första 4 veckorna (15-45 mg mirtazapin) följt av en fast dos (15, 30 eller 45 mg mirtazapin) under ytterligare 4 veckor, kunde inte påvisa signifikanta skillnader mellan mirtazapin och placebo för den primära och alla sekundära endpoints. Signifikant viktökning (≥7%) observerades hos 48,8% av de mirtazapin-behandlade försökspersonerna jämfört med 5,7% i placebo-armen. Urtikaria (11,8% vs. 6,8%) och hypertriglyceridemi (2,9% vs. 0%) var också vanligt förekommande.

Farmakokinetik

Absorption

Efter oral administrering av mirtazapin, absorberas den aktiva substansen, mirtazapin, snabbt och väl (biotillgänglighet ≈ 50 %), och når maximal plasmakoncentration efter ca 2 timmar.

Distribution

Bindningen av mirtazapin till plasmaproteiner är ca 85 %.

Eliminering

Halveringstiden för eliminationen är 20-40 timmar. Längre halveringstider, upp till 65 timmar, har ibland observerats och kortare halveringstider har setts hos yngre män. Halveringstiden för eliminationen är tillräcklig för att rekommendera dosering en gång per dygn. Steady-state nivåer uppnås efter 3-4 dagar, och därefter sker ingen ytterligare ackumulering.


Linjäritet/icke-linjäritet

Mirtazapin har linjär farmakokinetik inom det rekommenderade dos intervallet. Intag av föda påverkar inte farmakokinetiken för mirtazapin.


Metabolism

Mirtazapin metaboliseras i hög grad och elimineras i urin och feces inom några dagar. De viktigaste vägarna för biotransformationen är demetylering och oxidation, följt av konjugering. In vitro-data från humana levermikrosomer indikerar att cytokrom P450-enzymerna CYP2D6 och CYP1A2 är involverade i bildningen av 8-hydroxymetaboliten av mirtazapin, medan CYP3A anses vara ansvarig för bildandet av N-demetyl och N-oxidmetaboliterna. Demetylmetaboliten är farmakologiskt aktiv och verkar ha samma farmakokinetiska profil som modersubstansen.

Clearance av mirtazapin kan minska som ett resultat av nedsatt njur- eller leverfunktion.

Prekliniska uppgifter


Icke kliniska data visar inga särskilda risker för människa baserat på konventionella studier avseende säkerhetsfarmakologi, upprepad dostoxicitet, karcinogenicitet eller genotoxicitet.

I reproduktionsstudier på råtta och kanin observerades inga teratogena effekter. Vid tvåfaldig systemisk exponering jämfört med maximal terapeutisk exponering hos människa observerades en ökad abortrisk, en minskning av födelsevikt och en reduktion i överlevnad under de tre första didagarna. Mirtazapin var inte genotoxisk i en serie av studier med tester för genmutation, kromosom- och DNA-skador. Tyroideatumörer hos råtta samt hepatocellulär neoplasma hos mus som sågs i karcinogenicitetsstudier anses vara artspecifika, icke-genotoxiska svar i samband med långtidsbehandling med höga doser med leverenzyminducerare.

Innehåll


Varje Mirtazapin Actavis 15 mg filmdragerade tablett innehåller 15 mg mirtazapin.

Varje Mirtazapin Actavis 30 mg filmdragerade tablett innehåller 30 mg mirtazapin.

Varje Mirtazapin Actavis 45 mg filmdragerade tablett innehåller 45 mg mirtazapin.


Hjälpämnen med känd effekt:

Varje Mirtazapin Actavis 15 mg filmdragerade tablett innehåller 101,8 mg laktos (som monohydrat).

Varje Mirtazapin Actavis 30 mg filmdragerade tablett innehåller 203,6 mg laktos (som monohydrat).

Varje Mirtazapin Actavis 45 mg filmdragerade tablett innehåller 305,4 mg laktos (som monohydrat).


Kärna:

laktosmonohydrat

pregelatiniserad majsstärkelse

vattenfri kolloidal kiseloxid

kroskarmellosnatrium

magnesiumstearat


Dragering:

15 mg tabletter:

hypromellos

makrogol 8000

titandioxid (E171)

gul järnoxid (E172)

röd järnoxid (E172)

talk


30 mg tabletter:

hypromellos

makrogol 8000

titandioxid (E171)

gul järnoxid (E172)

röd järnoxid (E172)

talk


45 mg tabletter:

hypromellos

makrogol 8000

titandioxid (E171)

talk

Hållbarhet, förvaring och hantering


3 år


Inga särskilda förvaringsanvisningar.


Inga särskilda anvisningar.

Förpackningsinformation

Filmdragerad tablett 15 mg Gul med skåra på båda sidorna, 10x5,2 mm, oval, bikonvex, filmdragerad tablett. Märkt med I på ena sidan.
30 tablett(er) blister, 71:54, F
100 tablett(er) blister, 111:49, F
100 tablett(er) burk, 175:99, F
Filmdragerad tablett 30 mg Brun med skåra på båda sidorna, 12,7x6,5 mm, oval, bikonvex, filmdragerad tablett. Märkt med I på ena sidan.
30 tablett(er) blister, 56:24, F
100 tablett(er) blister, 96:49, F
500 tablett(er) burk, 1429:65, F
Filmdragerad tablett 45 mg Vit, 14,5x7,5 mm, oval, bikonvex, filmdragerad tablett. Märkt med I på ena sidan.
100 tablett(er) blister, 113:48, F
100 tablett(er) burk, 294:99, F

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av