Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

FASS logotyp
Receptbelagd

Peka på symbolerna och beteckningarna till vänster för en förklaring.

Kontakt och länkar

Sök apotek med läkemedlet i lager

Sök lagerstatus

Mycamine


ReceptstatusFörmånsstatus
Astellas Pharma

Pulver till infusionsvätska, lösning 100 mg
(Vitt, kompakt pulver.)

Övriga antimykotika för systemiskt bruk

Aktiv substans:
ATC-kod: J02AX05
Företaget omfattas av Läkemedelsförsäkringen

Texten nedan gäller för:
Mycamine pulver till infusionsvätska, lösning 50 mg och 100 mg

FASS-text: Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 06/2016.

Indikationer

Mycamine är indicerat för:


Vuxna, ungdomar ≥ 16 år samt äldre:

  • Behandling av invasiv candidiasis.

  • Behandling av esofageal candidiasis hos patienter där intravenös behandling är lämplig.

  • Profylax mot Candida-infektion hos patienter som genomgår allogen hematopoetisk stamcellstransplantation eller patienter som förväntas ha neutropeni (ANC < 500 celler/μl) under 10 eller fler dagar.


Barn (inklusive nyfödda) och ungdomar < 16 år:

  • Behandling av invasiv candidiasis.

  • Profylax mot Candida-infektion hos patienter som genomgår allogen hematopoetisk stamcellstransplantation eller patienter som förväntas ha neutropeni (ANC < 500 celler/μl) under 10 eller fler dagar


I beslutet att använda Mycamine bör den potentiella risken för utveckling av levertumörer tas i beaktande. Mycamine ska därför endast användas om andra antimykotika inte är lämpliga.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen, mot andra echinocandiner eller mot något hjälpämne.

Dosering

Officiella/nationella riktlinjer bör beaktas beträffande lämplig användning av antimykotika.


Behandling med Mycamine bör initieras av läkare med erfarenhet av behandling av systemiska svampinfektioner.


Prover på svampkulturen bör tas och relevanta laboratoriestudier (inklusive histopatologi) bör göras före behandling, för att isolera och identifiera sjukdomsalstrande organismer. Behandlingen kan påbörjas före provsvar och resultat från laboratoriestudier föreligger, men när dessa blir tillgängliga, bör behandlingsregimen justeras i enlighet med resultaten.


Dosering

Doseringsregimen för Mycamine beror på patientens kroppsvikt enligt nedanstående tabeller:


Användning hos vuxna, ungdomar ≥ 16 år samt äldre


Indikation



Kroppsvikt > 40 kg


Kroppsvikt ≤ 40 kg

Behandling av invasiv candidiasis

100 mg/dygn*

2 mg/kg/dygn*

Behandling av esofageal candidiasis

150 mg/dygn

3 mg/kg/dygn

Profylax mot Candida-infektion

50 mg/dygn

1 mg/kg/dygn

*Om patienten inte svarar tillfredsställande på behandlingen, d.v.s. om kulturerna eller symtomen kvarstår, kan dosen ökas till 200 mg/dygn hos patienter med kroppsvikt > 40 kg eller till 4 mg/kg/dygn hos patienter med kroppsvikt ≤ 40 kg.


Behandlingstid

Invasiv candidiasis: Vid Candida-infektion bör behandlingstiden vara minst 14 dagar. Infektionsbehandlingen bör fortsätta minst en vecka efter att två på varandra följande negativa blodprover har tagits och efter att de kliniska tecknen och symtomen på infektionen försvunnit.


Esofageal candidiasis: För behandling av esofageal candidiasis, bör Mycaminebehandlingen fortsätta minst en vecka efter att de kliniska tecknen och symtomen försvunnit.


Profylax mot Candida-infektion: För profylax mot Candida-infektion bör Mycamine ges ytterligare en vecka efter att neutrofilnivån är återställld.


Användning hos barn ≥ 4 månader och ungdomar < 16 år

Indikation



Kroppsvikt > 40 kg


Kroppsvikt ≤ 40 kg

Behandling av invasiv candidiasis

100 mg/dygn*

2 mg/kg/dygn*

Profylax mot Candida-infektion

50 mg/dygn

1 mg/kg/dygn

*Om patienten inte svarar tillfredsställande på behandlingen, d.v.s. om kulturerna eller symtomen kvarstår, kan dosen ökas till 200 mg/dygn hos patienter med kroppsvikt > 40 kg eller till 4 mg/kg/dygn hos patienter med kroppsvikt ≤ 40 kg.


Användning hos barn (inklusive nyfödda) < 4 månader

Indikation

­

Behandling av invasiv candidiasis

4-10 mg/kg/dag*

Profylax mot Candida-infektion

2 mg/kg/dag

* Micafungin med doseringen 4 mg/kg hos barn yngre än 4 månader,närmar sig läkemedelsexponeringen hos vuxna med doseringen 100 mg/dag för behandling av invasiv candidiasis. Vid misstanke om en infektion i centrala nervsystemet (CNS) bör en högre dos användas (ex 10 mg/kg) på grund av den dosberoende penetrationen av micafungin i CNS.

Säkerhet och effekt hos barn (inklusive nyföda) yngre än 4 månader med dosering på 4 till 10 mg/kg för behandling av invasiv candidiasis med CNS påverkan har inte varit adekvat fastställt i kontrollerade kliniska studier.




Behandlingstid

Invasiv candidiasis: Vid Candida-infektion bör behandlingstiden vara minst 14 dagar. Infektionsbehandlingen bör fortsätta minst en vecka efter att två på varandra följande negativa blodprover har tagits och efter att de kliniska tecknen och symtomen på infektionen försvunnit.


Profylax mot Candida-infektion: För profylax mot Candida-infektion bör Mycamine ges ytterligare en vecka efter att neutrofilnivån är återställd. Erfarenheten av Mycamine hos patienter under 2 års ålder är begränsad.


Kön/etnisk härkomst

Dosjustering är inte nödvändig beroende på kön eller etnisk härkomst.


Patienter med nedsatt leverfunktion

Dosjustering är inte nödvändig för patienter med lätt till måttligt nedsatt leverfunktion. Data rörande användning av Mycamine hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion är otillräckliga. Användning rekommenderas inte för dessa patienter.


Patienter med nedsatt njurfunktion

Dosjustering för patienter med nedsatt njurfunktion är inte nödvändig.


Administreringssätt

Efter beredning och spädning bör lösningen ges som intravenös infusion under cirka 1 timme. Snabbare infusioner kan leda till en högre frekvens av histaminmedierade reaktioner.

Varningar och försiktighet

Leverpåverkan:

Efter en behandlingsperiod om 3 månader eller mer, observerades utveckling av foci av förändrade hepatocyter (FAH) och hepatocellulära tumörer hos råtta. Det uppskattade tröskelvärdet för tumörutveckling hos råtta låg ungefär inom området för klinisk exponering. Det går inte att utesluta att denna observation har relevans vid behandling av människa. Leverfunktionen ska följas noga under micafunginbehandling. För att minimera risken för adaptiv regenerering och möjlig efterföljande levertumörbildning, rekommenderas tidig utsättning vid signifikant och ihållande förhöjning av ASAT/ALAT-värden. Micafunginbehandling bör ges först efter noggrant övervägande av risk/nytta-förhållandet, särskilt hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion eller kronisk leversjukdom med preneoplastiska tillstånd såsom avancerad leverfibros, cirros, virushepatit, neonatal leversjukdom eller medfödda enzymdefekter, eller för patienter som får samtidig behandling som kan medföra levertoxicitet och/eller genotoxicitet.


Micafunginbehandling har associerats med signifikant försämrad leverfunktion (förhöjt ASAT, ALAT eller totalt bilirubin > 3 gånger det övre normalvärdet) hos både friska frivilliga och patienter. Hos vissa patienter har allvarligare leversjukdomar, hepatit, eller leversvikt inklusive dödsfall rapporterats. Barn < 1 år kan ha en större benägenhet att få leverskada.


Anafylaktiska reaktioner

Under behandling med micafungin kan anafylaktiska/anafylaktoida reaktioner, såsom anafylaktisk chock, uppträda. Om dessa reaktioner skulle inträffa bör micafungininfusionen avbrytas och adekvat behandling ges.


Hudreaktioner

Exfoliativa hudreaktioner, såsom Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys har rapporterats. Patienter som utvecklar hudutslag bör övervakas noggrant och micafunginbehandlingen bör avbrytas om hudförändringarna förvärras.


Hemolys

Sällsynta fall av hemolys, inklusive akut intravaskulär hemolys eller hemolytisk anemi, har rapporteras för patienter som behandlas med micafungin. Patienter som utvecklar kliniska eller laborativa tecken på hemolys under micafunginbehandlingen bör följas noga för tecken på försämring av dessa symtom. Risken/nyttan av fortsatt behandling bör utvärderas.


Njurpåverkan

Micafungin kan orsaka njurbesvär, njursvikt, och onormala njurfunktionsvärden vid test. Patienter bör följas noga beträffande försämrad njurfunktion.


Interaktioner med andra läkemedel

Samtidig administrering av micafungin och amfotericin B-desoxikolat bör endast ske när fördelarna klart överväger riskerna, och under noggrann övervakning av amfotericin B-desoxikolats toxicitet.


Patienter som får sirolimus, nifedipin eller itrakonazol i kombination med Mycamine bör övervakas med avseende på sirolimus, nifedipins eller itrakonazols toxicitet och dosen sirolimus, nifedipin eller itrakonazol bör reduceras om nödvändigt.


Pediatrisk population

Vissa biverkningar förekom oftare hos barn än hos vuxna patienter.

Interaktioner

Micafungin har låg interaktionspotential med läkemedel som metaboliseras genom CYP3A-medierade nedbrytningsvägar.


Interaktionsstudier hos friska frivilliga har genomförts för att utvärdera interaktionspotentialen mellan micafungin och mykofenolatmofetil, ciklosporin, takrolimus, prednisolon, sirolimus, nifedipin, flukonazol, ritonavir, rifampicin, itrakonazol, vorikonazol och amfotericin B. I dessa studier sågs inga tecken på påverkan av micafungins farmakokinetik. Dosjustering av micafungin är därför inte nödvändig när dessa mediciner ges samtidigt. Exponeringen (AUC) för itrakonazol, sirolimus och nifedipin var något förhöjd i närvaro av micafungin (22 %, 21 % respektive 18 %).


Samtidig administrering av micafungin och amfotericin B-desoxikolat har associerats med en trettioprocentig ökning av exponeringen för amfotericin B-desoxikolat. Då detta kan vara av klinisk betydelse bör sådan samtidig administrering endast ske när fördelarna klart överväger riskerna, och under noggrann övervakning av amfotericin B-desoxikolats toxicitet.


Patienter som får sirolimus, nifedipin eller itrakonazol kombinerat med Mycamine bör följas med avseende på sirolimus, nifedipins och itrakonazols toxicitet och sirolimus-, nifedipin- och itrakonazoldosen bör reduceras om nödvändigt.

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori  B:3.

Data från micafunginbehandling av gravida saknas. I djurstudier passerade micafungin placentabarriären och reproduktionstoxicitet sågs. Den potentiella risken för människa är okänd.

Mycamine bör inte användas under graviditet om det inte är absolut nödvändigt.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp  IVa.

Det är inte känt om micafungin utsöndras i bröstmjölk. Djurstudier har påvisat utsöndring av micafungin i dimjölk. Ett beslut om att fortsätta/avbryta amningen eller fortsätta/avbryta micafunginbehandlingen bör tas. Barnets nytta av att ammas bör då vägas mot nyttan med moderns micafunginbehandling.

Fertilitet

Testikulär toxicitet sågs i djurstudier. Micafungin kan ha potential att påverka manlig fertilitet hos människa.

Trafik

Inga studier har utförts. Däremot kan det förekomma biverkningar, som kan påverka körförmågan och förmågan att använda maskiner.

Biverkningar


Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Micafungins säkerhetsprofil är baserad på data från 3028 patienter som behandlats med micafungin i kliniska studier: 2002 patienter med Candida-infektioner (inklusive candidemi, invasiv candidiasis och esofageal candidiasis), 375 med invasiv aspergillos (huvudsakligen behandlingsresistenta infektioner) och 651 för profylaktisk behandling av systemiska svampinfektioner.


Patienter som behandlats med micafungin i de kliniska studierna representerar en svårt sjuk patientpopulation som kräver behandling med många läkemedel, bland annat antineoplastisk kemoterapi och med potenta systemiska immunosuppressiva läkemedel och bredspektrumantibiotika. Dessa patienter hade många komplexa bakomliggande sjukdomar såsom hematologiska maligniteter och HIV-infektion eller var transplanterade och/eller behandlade på intensivvårdsavdelning. De patienter som fick profylaktisk micafunginbehandling genomgick hematopoetisk stamcellstransplantation (HSCT) och var i riskzonen för att få svampinfektioner.


Totalt 32,2 % av patienterna upplevde biverkningar. De mest frekvent rapporterade biverkningarna var illamående (2,8 %), förhöjda halter av alkaliskt fosfatas i blodet (2,7 %), flebit (2,5 %, huvudsakligen hos HIV-infekterade patienter med perifer venkateter), kräkningar (2,5 %) och förhöjda ASAT-halter (2,3 %). Inga kliniskt signifikanta skillnader sågs när säkerhetsdata analyserades med avseende på kön och etnisk härkomst.


Tabell över biverkningar

I nedanstående tabell anges biverkningar per organsystem enligt MedDRA-terminologin. Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.


Organsystem

Vanliga

≥ 1/100 till < 1/10

Mindre vanliga

≥ 1/1 000 till < 1/100

Sällsynta

≥ 1/10 000 till < 1/1 000

Okänd frekvens

(kan inte beräknas från tillgängliga data)

Blodet och lymfsystemet

eukopeni, neutropeni, anemi

pancytopeni, trombocytopeni, eosinofili, hypoalbuminemi

hemolytisk anemi, hemolys

Disseminerad intravasal koagulation (DIC)

Immunsystemet

 

anafylaktiska / anafylaktoida reaktioner, överkänslighet

  

Endokrina systemet

 

hyperhidros

  

Metabolism och nutrition

hypokalemi, hypomagnesemi, hypokalcemi

hyponatremi, hyperkalemi, hypofosfatemi, anorexi

  

Psykiska störningar

 

sömnlöshet, ångest, förvirring

  

Centrala och perifera nervsystemet

huvudvärk

somnolens, darrningar, yrsel, smakrubbningar

  

Hjärtat

 

takykardi, hjärtklappning, bradykardi

  

Blodkärl

flebit

hypotension, hypertension, flush

 

chock

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

 

dyspné

  

Magtarmkanalen

illamående, kräkningar, diarré, magsmärtor

dyspepsi, konstipation

  

Lever och gallvägar

förhöjda alkaliska fosfataser i blodet, förhöjt ASAT, förhöjt ALAT, förhöjda bilirubinnivåer i blodet (inklusive hyperbilirubinemi), onormala leverfunktionstester

leversvikt, förhöjda gammaglutamyl-transferaser, gulsot, gallstas, leverförstoring, hepatit

 

levercellskada inklusive dödsfall

Hud och subkutan vävnad

hudutslag

urtikaria, pruritus, erytem

 

toxiska hudutslag, erytema multiforme, Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys

Njurar och urinvägar

 

förhöjd kreatininhalt i blodet, förhöjt blodurea, förvärrad njursvikt

 

nedsatt njurfunktion, akut njursvikt

Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings-

stället

feber, stelhet

trombos vid injektionsstället, inflammation vid infusionsstället, smärta vid injektionsstället, perifert ödem

  

Undersökningar

 

förhöjd halt av laktatdehydrogenas i blodet

  

Beskrivning av utvalda biverkningar

Möjliga allergiliknande symtom

Symtom som hudutslag och stelhet har rapporterats i kliniska studier. En majoritet av dessa var av mild till måttlig intensitet och begränsade inte behandlingen. Allvarliga reaktioner (t.ex. anafylaktoida reaktioner, 0,2 %, 6/3028) rapporterades som mindre vanliga biverkningar vid behandling med micafungin och bara till patienter med allvarliga bakomliggande sjukdomar (t.ex. framskriden AIDS, maligniteter) som krävde en omfattande samtidig annan medicinering.


Leverbiverkningar

Den totala leverbiverkningsincidensen hos patienter som behandlats med micafungin i de kliniska studierna var 8,6 % (260/3028). Majoriteten av dessa biverkningar var milda eller måttliga. Vanligast var förhöjt ALP (2,7 %), förhöjt ASAT (2,3 %), förhöjt ALAT (2,0 %), förhöjt blodbilirubin (1,6 %) och onormala leverfunktionstester (1,5 %). Ett fåtal patienter (1,1 %, 0,4 % allvarliga) avbröt behandling p.g.a. leverpåverkan. Fall av allvarlig leverfunktionsnedsättning var mindre vanliga.


Reaktioner vid injektionsstället

Ingen av biverkningarna vid injektionsstället var begränsande för behandlingen.


Pediatrisk population

Vissa biverkningar (anges i nedanstående tabell) förekom oftare hos barn än hos vuxna patienter. Dessutom sågs förhöjda ALP-, ALAT- och ASAT-värden hos barn < 1 år dubbelt så ofta som hos äldre patienter. Den mest sannolika orsaken till dessa skillnader var olika bakomliggande tillstånd jämfört med vuxna eller äldre barn i de kliniska studierna. Vid studiestart var andelen barn med neutropeni flerfaldigt högre än motsvarande andel hos vuxna patienter (40,2 % barn, 7,3 % vuxna). Detsamma gäller för allogen HSCT (29,4 % respektive 13,4 %) och hematologisk malignitet (29,1 % respektive 8,7 %).


Blodet och lymfsystemet

Vanliga

trombocytopeni


Hjärtat

Vanliga

takykardi


Blodkärl

Vanliga

hypertension, hypotension


Lever och gallvägar

Vanliga

hyperbilirubinemi, leverförstoring


Njurar och urinvägar

Vanliga

akut njursvikt, förhöjt blodurea


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Överdosering

Upprepade dagliga doser om upp till 8 mg/kg (maximal total dos 896 mg) har getts till vuxna patienter i kliniska försök utan att någon dosbegränsande toxicitet har rapporterats. Ett feldoseringsfall om 7,8 mg/kg/dag under 7 dagars tid till en nyfödd har rapporterats. Inga biverkningar kunde förknippas med denna höga dos.

Erfarenhet saknas beträffande överdosering med micafungin. Om överdosering inträffar, ska understödjande åtgärder och symtomatisk behandling sättas in. Micafungin har en hög proteinbindningsgrad och är därför inte dialyserbart.

Farmakodynamik


Verkningsmekanism

Micafungin hämmar 1,3-β-D-glukansyntesen ickekompetitivt. 1,3-β-D-glukan är en viktig komponent i svampens cellvägg och förekommer inte i däggdjursceller.

Micafungin uppvisar fungicid effekt mot flertalet Candida-arter och verkar starkt hämmande på växande hyfer hos Aspergillus-arter.


PK/PD-förhållande

En korrelation mellan exponering av mikafungin dividerat med MIC (AUC/MIC) och effekt, definierad som förhållandet som krävs för att uppnå åtminstone en statisk effekt, observerades i djurmodeller av candidiasis. Ett förhållande på ~2400 och ~1300 krävdes för C. albicans respektive C. glabrata i dessa modeller. Vid den rekommenderade terapeutiska dosen av Mycamine, är dessa förhållanden uppnåeliga för vildtyp fördelningen av Candida spp.


Resistensmekanism(er)

Liksom alla antimikrobiella medel har fall av nedsatt känslighet och resistens rapporterats och korsresistens med andra echinocandiner kan inte uteslutas. Minskad känslighet mot echinocandiner har förknippats med mutationer i Fks 1- och Fks 2-generna som kodar för en viktig subenhet i glukansyntas.


Breakpoints


EUCAST breakpoints

Candida species

MIC breakpoint (mg/L)

≤S (Mottaglig)

>R (Resistent)

Candida albicans

0.016

0.016

Candida glabrata

0.03

0.03

Candida parapsilosis

0.002

2

Candida tropicalis 1

Otillräckliga bevis

Candida krusei1

Otillräckliga bevis

Candida guilliermondii1

Otillräckliga bevis

Other Candida spp.

Otillräckliga bevis

1 MIC för C. tropicalis är 1-2 tvåfaldiga utspädningar högre än för C. albicans and C. glabrata. I den kliniska studien var det var den lyckade resultatet numeriskt något mindre för C. tropicalis än för C. albicans vid båda doserna (100 och 150mg dagligen). Dock var skillnaden inte signifikant och om det kan översättas till en relevant klinisk skillnad är oklart. MICs för C. krusei är cirka tre tvåfaldiga utspädningar högre än för C. albicans och, på samma sätt, de för C. guilliermondii är cirka åtta tvåfaldiga spädningssteg högre. Dessutom var det endast ett litet antal av fallen i de kliniska studierna som involverade dessa arter. Det betyder att det inte finns tillräckligt med bevis för att indikera huruvida vildtyp populationer av dessa patogener kan anses mottagliga för micafungin.


Information från kliniska studier

Candidemi och invasiv candidiasis: Micafungin (100 mg/dag eller 2 mg/kg/dag) var lika effektivt och tolererades bätttre än liposomalt amfotericin B (3 mg/kg) som förstahandsbehandling av candidemi och invasiv candidiasis i en randomiserad, dubbelblind, multinationell non-inferiority-studie. Medianbehandlingstiden för micafungin och liposomalt amfotericin B var 15 dagar (4 till 42 dagar hos vuxna och 12 till 42 dagar hos barn).

Non-inferiority påvisades för vuxna patienter, och liknande resultat sågs för subpopulationer med barn (inklusive nyfödda och för tidigt födda spädbarn). Effekten var oberoende av Candida-art, vilken vävnad som primärt var påverkad av infektionen och neutropenistatus. Micafungin uppvisade en mindre medelvärdesreduktion i uppskattad glomerulär filtrationshastighet under behandlingen (p<0,001) och en lägre incidens av infusionsrelaterade reaktioner (p=0,001) än liposomalt amfotericin B.


Totalt positivt behandlingsresultat i per protokoll-analysen, invasiv candidiasis-studie

 

Micafungin

Liposomalt

amfotericin B

% skillnad

[95 % KI]

N

n (%)

N

n (%)

 

Vuxna patienter

Totalt positivt behandlingsresultat

202

181 (89,6)

190

170 (89,5)

0,1 [-5,9, 6,1] †

Totalt positivt behandlingsresultat, neutropenistatus

Neutropeni vid baseline

24

18 (75,0)

15

12 (80,0)

0,7 [-5,3, 6,7] ‡

Ingen neutropeni vid baseline

178

163 (91,6)

175

158 (90,3)

Barn

Totalt positivt behandlingsresultat

48

35 (72,9)

50

38 (76,0)

-2,7

[-17,3, 11,9] §

Ålder < 2 år

26

21 (80,8)

31

24 (77,4)

För tidigt födda

10

7 (70,0)

9

6 (66,7)

Nyfödda (0 dagar till < 4 veckor)

7

7 (100)

5

4 (80)

Ålder 2 till 15 år

22

14 (63,6)

19

14 (73,7)

Vuxna och barn kombinerat, totalt positivt behandlingsresultat uppdelat på Candida-art

Candida albicans

102

91 (89,2)

98

89 (90,8)

 

Övriga Candida-arter ¶: samtliga

151

133 (88,1)

140

123 (87,9)

C. tropicalis

59

54 (91,5)

51

49 (96,1)

C. parapsilosis

48

41 (85,4)

44

35 (79,5)

C. glabrata

23

19 (82,6)

17

14 (82,4)

 

C. krusei

9

8 (88,9)

7

6 (85,7)

 

†Skillnaden mellan micafungin och liposomalt amfotericin B avseende totalt positivt behandlingsresultat och 2-sidigt 95 % konfidensintervall.

‡ Justerat för neutropenistatus; primär endpoint

§ Barnpopulationens storlek tillät inte test med avseende på non-inferiority.

¶ Klinisk effekt sågs också (< 5 patienter) mot följande Candida-arter: C. guilliermondii, C. famata, C. lusitaniae, C. utilis, C. inconspicua och C. dubliniensis.


Esofageal candidiasis: I en randomiserad dubbelblind studie som jämförde micafungin med flukonazol som förstahandsbehandling av esofageal candidiasis, gavs 518 patienter minst en singeldos av det studerade läkemedlet. Medianbehandlingstiden var 14 dagar och den dagliga mediandosen var 150 mg för micafungin (n=260) och 200 mg för flukonazol (n=258). En endoskopigrad på 0 (endoskopisk eradikation) vid slutet av behandlingen sågs hos 87,7 % (228/260) och 88,0 % (227/258) av patienterna i micafungingruppen respektive flukonazolgruppen (95 % KI för skillnaden: [-5,9 %, 5,3 %]). Det nedre området för det 95-procentiga konfidensintervallet låg över den fördefinierade non-inferioritymarginalen på -10 %, vilket visar på non-inferiority. De biverkningar som sågs var likartade för de båda behandlingsgrupperna, både vad gäller förekomst och art.


Profylax: Micafungin förhindrade invasiva svampinfektioner mer effektivt än flukonazol hos en patientpopulation med hög risk för att utveckla en systemisk svampinfektion (patienter som genomgår haematopoetisk stamcellstranstransplantation [HSCT] i en randomiserad, dubbelblind, multicenterstudie). Positivt behandlingsresultat definierades som frånvaro av bevisad, trolig eller misstänkt systemisk svampinfektion vid slutet av behandlingen eller frånvaro av bevisad, trolig eller misstänkt systemisk svampinfektion vid slutet av studien. De flesta patienterna (97 %, n=882) hade neutropeni vid baseline (< 200 neutrofiler/μl). Mediandurationen för neutropenin var 13 dagar. Läkemedlen gavs i fasta doser om 50 mg (1,0 mg/kg) för micafungin och 400 mg (8 mg/kg) för flukonazol. Medelvärdet för behandlingstiden var 19 dagar för micafungin och 18 dagar för flukonazol i vuxenpopulationen (n=798) och 23 dagar för båda grupperna i barnpopulationen (n=84). Det totala positiva behandlingsresultatet var signifikant högre för micafungin än för flukonazol (1,6 % respektive 2,4 % genombrottsinfektioner). Genombrottsinfektioner med Aspergillus observerades hos 1 respektive 7 patienter, och bevisade eller troliga Candida-infektioner observerades hos 4 och 2 patienter i micafungin- respektive flukonazolgruppen. Övriga genombrottsinfektioner orsakades av Fusarium (1 respektive 2 patienter) och Zygomycetes (1 respektive 0 patienter). De biverkningar som sågs var likartade för de båda behandlingsgrupperna, både vad gäller förekomst och art.

Farmakokinetik

Absorption

Micafungin ges intravenöst.

Farmakokinetiken är linjär över det dagliga doseringsintervallet från 12,5 mg till 200 mg och från 3 mg/kg till 8 mg/kg. Någon systemisk ackumulering har inte visats efter upprepad dosering. Steady-state uppnås generellt inom 4 till 5 dagar.


Distribution

Efter intravenös administrering sjunker micafunginkoncentrationen biexponentiellt. Läkemedlet distribueras snabbt ut till vävnaderna.

Micafungin har en hög proteinbindningsgrad i systemkretsloppet (> 99 %), huvudsakligen till albumin. Bindningen till albumin är oberoende av micafunginkoncentrationen (10-100 μg/ml). Distributionsvolymen vid steady-state (Vss) är cirka 18-19 liter.


Metabolism

Micafungin återfinns huvudsakligen i oförändrad form i systemkretsloppet. Det har påvisats att micafungin metaboliseras till flera olika nedbrytningsprodukter; av dessa har M-1 (katekolform), M-2 (metoxiform av M-1) och M-5 (hydroxylering av sidokedjan) kunnat detekteras i systemkretsloppet. Exponeringen för dessa är låg och metaboliterna medverkar inte till micafungins totala effekt. Även om micafungin är substrat för CYP3A in vitro, är hydroxylering genom CYP3A inte någon huvudsaklig nedbrytningsväg för micafungin in vivo.


Eliminering och utsöndring

Den terminala medelhalveringstiden är cirka 10-17 timmar och förblir oförändrad vid doser på upp till 8 mg/kg och efter singeldos såväl som vid upprepad dosering. Totalt clearance var 0,15-0,3 ml/min/kg hos friska frivilliga och hos vuxna patienter och är dosoberoende vid både singeldos och upprepad dosering.

Under 28 dagar efter administrering av en intravenös singeldos 14C-micafungin (25 mg) till friska frivilliga, återfanns 11,6 % av radioaktiviteten i urin och 71,0 % i faeces. Detta tyder på att micafungin huvudsakligen elimineras icke-renalt. I plasma återfanns metaboliterna M-1 och M-2 endast i mycket små koncentrationer, och halten av huvudmetaboliten M-5 stod för totalt 6,5 % jämfört med modersubstansen.


Särskilda patientgrupper

Barn: Hos barn var AUC-värdena proportionella mot doserna inom dosintervallet 0,5-4 mg/kg. Clearance påverkades av vikt, med medelvärden för viktjusterad clearance på 1.35 gånger högre hos yngre barn (4 månader till5 år) och 1.14 gånger högre hos barn i åldrarna 6 till 11 år. Äldre barn (12-16 år) hade clearancemedelvärden likvärdiga med de som erhållits hos vuxna. Medelclearance hos för tidigt födda (gestationsålder cirka 26 veckor) var omkring 5 gånger högre än hos vuxna.


Äldre: När en singeldos om 50 mg micafungin gavs som en 1-timmes infusion till äldre patienter (ålder 66-78 år), liknade farmakokinetiken den för yngre försökspersoner (20-24 år). Dosjustering för äldre är inte nödvändig.


Patienter med nedsatt leverfunktion: I en studie på patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh-värde 7 9), (n=8) skilde sig inte micafungins farmakokinetik signifikant från den hos friska försökspersoner (n=8). Dosjustering är därför inte nödvändig för patienter med lätt till måttligt nedsatt leverfunktion. I en studie gjord på patienter med svårt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh-värde 10-12) (n = 8) sågs lägre plasmakoncentrationer för micafungin och högre plasmakoncentrationer för hydroximetaboliten (M-5), jämfört med friska försökspersoner ( n = 8). Dessa data är otillräckliga som grund för dosrekommendationer till patienter med svårt nedsatt leverfunktion.


Patienter med nedsatt njurfunktion: Svår njurinsufficiens (GFR (Glomerulär filtrationshastighet) < 30 ml/min) påverkade inte micafungins farmakokinetik nämnvärt. Dosjustering är inte nödvändig för patienter med nedsatt njurfunktion.


Kön/etnisk härkomst: Kön och etnisk härkomst (kaukasisk, svart eller orientalisk) påverkade inte micafungins farmakokinetiska parametrar signifikant. Dosjustering är inte nödvändig baserat på kön eller etnicitet.

Prekliniska uppgifter

Utvecklingen av foci av förändrade hepatocyter (FAH) och hepatocellulära tumörer hos råtta var beroende av både micafungindosen och behandlingstiden. FAH uppmätt efter behandling i 13 veckor eller mer, kvarstod 13 veckor efter avslutad behandling och utvecklades till hepatocellulära tumörer efter en behandlingsfri period som sträckte sig över råttornas livslängd. Inga standard-karcinogenicitetsstudier har genomförts, men FAH-utvecklingen utvärderades i honråttor 20 respektive 18 månader efter att en 3 respektive 6 månaders behandlingskur avslutats. I båda studierna observerades en högre incidens/ökat antal hepatocellulära tumörer efter den 18 respektive 20 månaders behandlingsfria perioden i såväl högdosgruppen med 32 mg/kg/dag som lågdosgruppen (även om detta inte var statistiskt signifikant). Plasmaexponeringen vid det uppskattade tröskelvärdet för tumörutveckling hos råtta (d.v.s. dosen då inga FAH och levertumörer detekterades) låg inom det kliniska exponeringsintervallet. Relevansen för micafungins leverkarcinogena potential vid terapeutisk användning hos människa är inte känd.


Toxikologin hos micafungin efter upprepad intravenös dosering hos råtta och/eller hund visade oönskade effekter i lever, urinvägar, röda blodkroppar, och fortplantningsorgan hos handjur. Exponeringsnivåerna då dessa effekter inte inträffade (NOAEL) låg inom samma område som den kliniska exponeringen eller lägre. Följaktligen kan förekomst av dessa biverkningar förväntas i klinisk användning av micafungin hos människa.


I säkerhetsfarmakologiska standardförsök kunde kardiovaskulära och histaminfrisättningseffekter ses och dessa tycktes vara snarare tids- än tröskelvärdesberoende. Förlängning av infusionstiden minskade plasmakoncentrationstoppen, vilket även verkade minska dessa effekter.


I toxikologiska studier med upprepad dosering på råtta sågs tecken på levertoxicitet, såsom förhöjda leverenzymer och degenerativa förändringar av hepatocyter tillsammans med tecken på kompensatorisk återbildning. Hos hund utgjordes leverpåverkan av ökad vikt och centrilobulär hypertrofi. Inga degenerativa förändringar av hepatocyterna observerades.


I en 26-veckors studie med upprepad dosering på råtta, sågs vakuolisering i epitelcellerna i urinbäckenet och även vakuolisering och förtjockning (hyperplasi) av epitelcellerna i urinblåsan. I en andra 26-veckors studie sågs hyperplasi hos urinblåsans övergångsepitelceller med en mycket lägre incidens. Dessa effekter visade sig vara reversibla under en uppföljningsperiod på 18 månader. Behandlingstiden för micafungin i dessa råttstudier (6 månader) överskred den vanliga behandlingstiden för patienter.


Micafungin hemolyserade kaninblod in vitro. Hos råtta sågs tecken på hemolytisk anemi efter upprepade bolusinjektioner av micafungin. Hemolytisk anemi sågs inte vid studier med upprepad dosering på hundar.


I reproduktions- och fosterutvecklingstoxikologiska studier sågs minskad födelsevikt hos avkomman. En spontanabort inträffade på kanin vid 32 mg/kg/dag. Hos hanråttor, som behandlats intravenöst under 9 veckor, sågs vakuolisering av bitestiklarnas kärlepitelceller, högre bitestikelvikt och minskat antal spermier (med 15 %). Dessa förändringar förekom dock inte vid studier med en varaktighet på 13 eller 26 veckor. Hos vuxna hundar sågs atrofi i sädeskanalerna med vakuolisering av sädeskanalernas epitelceller och minskat antal spermier i bitestiklarna efter längre tids behandling (39 veckor) men inte efter 13 veckors behandling. Hos unga hundar medförde 39 veckors behandling inga dosberoende lesioner på testiklar eller bitestiklar i slutet av behandlingen, men efter en behandlingsfri period om 13 veckor noterades en dosberoende ökning av antalet lesioner i de behandlade återhämtningsgrupperna. Ingen påverkan av fertiliteten hos hanar eller honor noterades i studien av fertilitet och tidig fosterutveckling hos råtta.


Micafungin var inte mutagent eller klastogent när en standarduppsättning av in vitro- och in vivo-tester, bl.a. en in vitro UDS-studie (unscheduled DNA synthesis) på hepatocyter från honråttor, utvärderades.

Innehåll

Mycamine 50 mg: En injektionsflaska innehåller 50 mg micafungin (som natriumsalt). Efter beredning innehåller varje ml 10 mg micafungin (som natriumsalt).


Mycamine 100 mg: En injektionsflaska innehåller 100 mg micafungin (som natriumsalt). Efter beredning innehåller varje ml 20 mg micafungin (som natriumsalt).


Hjälpämnen: Laktosmonohydrat, vattenfri citronsyra (för pH-justering), natriumhydroxid (för pH-justering)

Blandbarhet

Detta läkemedel får inte blandas eller infunderas tillsammans med andra läkemedel, förutom de som nämns i hanteringsanvisningarna.

Hållbarhet, förvaring och hantering

Oöppnad injektionsflaska: hållbarhet 3 år.


Rekonstituerat koncentrat i injektionsflaska:

Kemisk och fysikalisk stabilitet vid användning har visats för upp till 48 timmar vid 25ºC, när pulvret lösts med natriumklorid infusionsvätska, lösning 9 mg/ml (0,9 %) eller glukos infusionsvätska, lösning 50 mg/ml (5 %).


Utspädd infusionslösning:

Kemisk och fysikalisk stabilitet vid användning har visats för upp till 96 timmar vid 25ºC och i skydd från ljus, när koncentratet spätts med natriumklorid infusionsvätska, lösning 9 mg/ml (0,9 %) eller glukos infusionsvätska, lösning 50 mg/ml (5 %).


Mycamine innehåller inga konserveringsmedel. Ur mikrobiologisk synvinkel skall upplösta och utspädda lösningar användas omedelbart. Om de inte används omedelbart, är förvaringstiden och förvaringsvillkoren före administrering användarens ansvar och bör normalt inte vara längre än 24 timmar vid 2 till 8ºC, såvida inte upplösning och spädning skett under kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden.


Oöppnade injektionsflaskor: Inga särskilda förvaringsanvisningar.


Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.


Mycamine får inte blandas eller infunderas tillsammans med andra läkemedel, förutom de som nämns nedan. Genom användning av aseptisk teknik vid rumstemperatur löses frystorkat Mycamine och spädes på följande sätt:

  1. Ta av plastlocket från injektionsflaskan och desinficera proppen med alkohol.

  2. Överför aseptiskt 5 ml natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) infusionsvätska eller glukos 50 mg/ml (5 %) infusionsvätska (som tas från en 100 ml flaska/påse) och injicera långsamt in i varje injektionsflaska utefter innerväggen. Koncentratet kommer att skumma, och man skall vidta varje möjlig åtgärd för att minimera mängden skum som bildas. Ett tillräckligt antal injektionsflaskor med Mycamine ska beredas för att erhålla den dos i milligram som behövs (se tabellen nedan).

  3. Rotera injektionsflaskan försiktigt. SKAKA INTE. Pulvret löser sig fullständigt. Koncentratet skall användas omedelbart. Injektionsflaskan är endast för engångsbruk. Därför skall oanvänt rekonstituerat koncentrat kasseras omedelbart.

  4. Allt rekonstituerat koncentrat tas ut från varje injektionsflaska och återförs till infusionsflaskan/-påsen som det togs från ursprungligen. Utspädd infusionsvätska skall användas omedelbart. Kemisk och fysikalisk stabilitet vid användning har visats för upp till 96 timmar vid 25ºC och i skydd från ljus, efter spädning enligt ovanstående beskrivning.

  5. Vänd infusionsflaskan/-påsen försiktigt för att fördela den utspädda lösningen men skaka INTE, för att undvika skumbildning. Använd inte lösningen om den är grumlig eller om det finns fällning.

  6. Infusionsflaskan/-påsen som innehåller den utspädda lösningen läggs i en stängningsbar ogenomskinlig påse för att skyddas mot ljus.


Beredning av infusionsvätska


Dos (mg)

Mycamine injektionsflaskor att använda (mg/flaska)

Volym natrium-klorid (0,9 %) eller glukos (5 %) som ska tillsättas per injektionsflaska

Volym (koncentration) hos det upplösta pulvret

Standardinfusion (efter tillsats i 100 ml)

Slutlig koncentration

50

1 x 50

5 ml

c:a 5 ml (10 mg/ml)

0,5 mg/ml

100

1 x 100

5 ml

c:a 5 ml (20 mg/ml)

1,0 mg/ml

150

1 x 100 + 1 x 50

5 ml

c:a 10 ml

1,5 mg/ml

200

2 x 100

5 ml

c:a 10 ml

2,0 mg/ml


Efter beredning och spädning ska lösningen administreras som intravenös infusion över cirka 1 timme.

Förpackningsinformation

Pulver till infusionsvätska, lösning 50 mg Vitt, kompakt pulver.
1 styck injektionsflaska (fri prissättning), EF
Pulver till infusionsvätska, lösning 100 mg Vitt, kompakt pulver.
1 styck injektionsflaska (fri prissättning), EF

Välj läkemedelstext
Hitta direkt i texten
Av