Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

Värna om veterinärmedicinska läkemedel

Information sammanställd av LIF

Inledning

Veterinär­medicinska läkemedel är utprovade för djur för att ge en säker och effektiv behandling. Därför bör alltid djur i första hand behandlas med veterinär­medicinska läkemedel. Effekt, lämplig dos och biverkningar skiljer sig mellan djurslagen, därför görs tester för varje djurslag. För livsmedels­producerande djur krävs även att resthaltsstudier genomförs. Den veterinär­medicinska marknaden är liten, knappt 2% av den totala läkemedelsförskrivningen är veterinär­medicinsk. Om förskrivningen av veterinär­medicinska läkemedel minskar till förmån för humanläkemedel minskar förutsättningarna för att kunna utveckla veterinär­medicinska läkemedel.


När godkänt läkemedel saknas

Djur ska alltid i första hand behandlas med veterinär­medicinska läkemedel godkända för aktuell indikation och djurslag. Saknas godkänt läkemedel av detta slag skall veterinär primärt ersätta med veterinärmedicinskt läkemedel godkänt för annat djurslag eller för annan indikation på samma djurslag. När dessa alternativ helt saknas får veterinär ersätta med ett humanmedicinskt läkemedel eller som sista alternativ en ex tempore-beredning. Vid behandling av livsmedelsproducerande djur inom EU gäller dock i alla situationer att den aktiva substansen ska ha en MRL-klassificering fastställd och därmed finnas i tabell 1 i bilagan till förordning 37/2010/EU (se särskilt avsnitt i Fass Vet. om ”MRL-förordningen”).


Karenstid

Ett läkemedels karenstid fastställs för varje läkemedel och baseras på det utprövade MRL-värdet (Maximum Residue Limit) för den aktiva substansen. Karenstidens längd påverkas av en rad faktorer som dos, beredningsform, administrationsväg, partikelstorlek och löslighet. Om ett humanläkemedel används istället för ett godkänt veterinär­medicinskt läkemedel finns det inga resthalts­studier och man vet inte hur länge läkemedlet finns kvar i djuret. Vid användning av läkemedel utanför godkännandet ligger ansvaret för att sätta karenstid hos veterinären. Enligt den s.k. kaskadprincipen, skall en karenstid om minst 28 dygn för slakt resp. sju dygn för mjölk och ägg användas när fastslagen karenstid saknas för djurslaget eller behandlings­sättet ifråga, om inte en längre karenstid finns fastställd för läkemedlet. Denna princip gäller även för godkända humanläkemedel och ex tempore-beredningar. Kravet på att den aktuella substansen finns upptagen i ovan nämnda förordningsbilaga gäller även här. Om veterinär finner att dessa generella direktiv i något fall borde justeras i någon riktning kan denne ansöka om en omvärdering hos Livsmedels­verket, som är den instans som tolkar de europeiska förordningarna i svenska sammanhang.


Kaskadförfattningen

Kaskadförfattningen, SJVFS 2005:61 saknr C 22, i sin helhet finns att läsa här.



Publiceringsdatum: 2017-06-20