Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

Dopningsbestämmelser

Peter Kallings, leg. veterinär, VMD


Inledning

Med dopning av djur menas vanligen åtgärder eller medel som kan påverka ett djurs temperament och/eller prestations­förmåga. Mer specifikt har dopning definierats som ”tillförsel av i foder ej naturligt före­kommande ämnen, eller av i foder naturligt före­kommande ämnen men i onormal mängd. Likaså ämnen och åtgärder som kan ha allmän eller lokal­påverkande effekt”. Nedan beskrivs de vanligaste typerna av dopning – ur hästsportens perspektiv. Vad gäller närmare detaljer för hundsport så hänvisas till Svenska Kennelklubbens Nationellt dopingreglemente för hund.

Olika typer av dopning

Man kan dela upp begreppet dopning­ i positiv, negativ, ”terapeutisk” och oavsiktlig dopning. Till detta kan också läggas olika försök att maskera dopning samt numer även risken för gendopning.

Positiv dopning

Tillförsel av olika medel för att höja prestations­förmågan, ”för att vinna” är det man vanligen tänker på när det gäller dopning. På kort sikt kan olika narkotiska preparat med stimulerande effekt förekomma, t.ex. amfetamin och kokain. Den enda substans som kan anses vara dokumenterad för att höja prestations­förmågan utöver den normala kapaciteten är amfetamin (vid kontrollerade försök på bl.a. råtta och människa), men substansen har som bekant stora biverkningar. Även vissa opioider som etorfin, fentanyl och morfin har använts i dessa sammanhang. Dessa är ju normalt sederande, men på häst har man sett att små mängder kan ha en stimulerande (exciterande) effekt. Etorfin (ingår i Immobilon som används för att immobilisera vilda djur) anges i mycket låga doser till häst stimulera i stället för att söva. Substansen har förekommit vid galopptävlingar utomlands och fall finns beskrivna med hästar som sprungit tills de kollapsat. Etorfin och andra potenta narkotiska medel har varit ett problem framför allt i USA och Australien, men numera påvisas de här substanserna ganska enkelt med modern analysmetodik.


Koffein och i viss mån de övriga metyl­xantinerna teofyllin och teobromin kan också anses ha en viss uppiggande och stimulerande effekt.


På längre sikt kan tillförsel av anabola steroider vara ett försök till att ”positivt” förändra prestationen. Inte heller här finns emellertid några invändningsfria kontrollerade studier som visar att anabola steroider i sig har någon förhöjande inverkan på prestationsförmågan. Det förtjänar att påpekas att tillförsel av anabola steroider till unga hästar kan leda till för tidig slutning av benens tillväxtzoner. Även förändrat beteende, störning i kärl­funktionerna samt fertilitets­problem och andra biverkningar kan förekomma. På senare år har fler fall med stanozolol avslöjats både inom och utom landet.


Bloddopning, som förekommer inom human­idrotten, bör egentligen inte ha någon direkt prestationshöjande effekt på en frisk häst då hästen har en stor reservoar av upplagrat blod i sin mjälte, vilken frigörs vid ansträngning eller stress. Tillförsel av erytropoietin (EPO), eller på senare tid via höga doser kobolt (”HIF-stabilisator”), för att stimulera bildandet av fler blodkroppar kan därför vara kontraindicerat på häst. Hästen är ett flyktdjur och utnyttjar denna funktion vid fara, men bildandet av för många röda blodkroppar kan leda till polycytemi och det så kallade överträningssyndromet (liksom blodproppar hos människa).

Negativ dopning

Om man i stället vill försämra prestationen kan olika typer av lugnande medel komma att användas, t.ex. acepromazin (Plegicil vet.) eller andra fentiazinderivat.


Vid vissa tillfällen kan sådana medel lugna ned en stressad häst och då i stället användas i ”positivt” dopningsyfte, t.ex. en het fälttävlanshäst som inför dressyrmoment fått ett sedativum för att gå lugnare. Då det innebär en förändring av temperamentet (och därmed även prestationen) är det förbjudet.

”Terapeutisk” dopning

Medicinering för att återställa den normala prestations­förmågan är kanske den vanligaste formen av vad vi i Sverige anser vara dopning. Smärt­stillande anti­inflammatoriska läkemedel av typen NSAIDs (Non Steroidal Anti-Inflammatory Drugs), som fenylbutazon (Fenylbutazon vet.), flunixin (Cronyxin vet., Finadyne vet., Flunixin N-vet., Wellicox), ketoprofen (Comforion vet., Dinalgen vet., Rifen vet., Romefen vet.) och meloxikam (Inflacam, Loxicom, Melovem, MELOXIDYL, Metacam för häst, Novaquin, Rheumocam för häst) samt COX2-hämmaren firocoxib (EQUIOXX) är registrerade i veterinärmedicinska preparat för häst. Det har även förekommit fall med NSAIDs godkända endast för humant bruk som t.ex naproxen (bl.a. Pronaxen) och ibuprofen (Ipren m.fl.) samt ketoprofen för utvärtes bruk (Orudis gel m.fl.). För häst finns också ett utvärtes kombinationspreparat innehållande hydroxietylsalicylat (Compagel vet.).


Också preparat som ges i syfte att lindra näs- och lungblödningar, vanligen diuretika som furosemid (t.ex. Lasix), samt luftvägsproblem (kroniska bronkiter, RAO/IAD), t.ex. klenbuterol (Dilaterol vet., Equipulmin vet., Ventipulmin vet.) har förekommit som otillåten medicinering. För att blockera smärta lokalt och sedan tävla har hästar givits lokalbedövningsmedlet lidokain (Xylocain). Även prokain finns nu som lokalanestika för häst (Procamidor vet.). Humanmedicinska lokalbedövningsmedel har också förekommit i ett flertal fall av otillåten medicinering, t ex bupivakain (Marcain) vilket inte rekommenderas till tävlingshäst på grund av lång duration.

Oavsiktlig dopning

Salicylsyra, som är anti­inflammatoriskt och smärt­lindrande, kan påvisas i urinen från gräsätare (framför allt efter intag av luzernhö). Arsenik, som ju är ett ”klassiskt” dopning­medel för hästar, kan p.g.a. sin förekomst i naturen uppträda i hästens urin i mycket låg koncentration. Teobromin (liksom koffein) kan upptäckas i dopningprov om hästen fått i sig kraft­foderblandningar innehållande kakaoskal (eller kontaminerat med t.ex. kaffebönor). Därför har man maximalt tillåtna gränsvärden i urin och blod. Är koncentrationen under tröskelvärdet bedöms det inte som dopning utan som foder­inblandning. Man har också ett gränsvärde (en kvot) för anabola steroiden nandrolon (nor-testosteron) i förhållande till naturligt testosteron hos hingstar samt gränsvärden för testosteron hos valacker och ston. Det finns även gränsvärden för andra steroider för såväl hingstar, ston och valacker (för att skilja på naturligt förekommande respektive avsiktligt tillfört).

Djurskyddslagens bestämmelser

Bestämmelser om dopning m.m. av djur vid tävling finns i djurskyddslagens § 18 (1988:534) och 38 § i djurskyddsförordningen samt Jordbruksverkets föreskrifter om träning och tävling med djur (SJVFS 2011:24), saknummer L 17.


I kapitel 7, Dopning, anges i 1 § att häst eller hund som har tillförts läkemedel eller annan substans eller har behandlats med annan metod som kan påverka prestationsförmåga eller temperament inte får delta i tävling eller tränas för att delta i tävling på tävlingsbana inom angiven karenstid enligt bilaga 2 (SJVFS 2011:24). Här anges begränsningar i användning av läkemedel, övriga substanser och ämnen samt otillåtna metoder för såväl hund som häst.


För hund gäller en generell karenstid för injektioner på 7 dygn (undantaget vaccinationer liksom viss antiparasitär injektion) förutsatt att ingående substans inte har längre karenstid. Ledinjektioner har generellt en karenstid om 14 dygn förutsatt att ingående substans inte har längre karenstid.


För häst gäller en karenstid på 96 timmar (4 dygn) för injektioner förutsatt att inte ingående substans har längre karenstid. Ledinjektioner har generellt en karenstid om 14 dygn förutsatt att ingående substans inte har längre karenstid.


Bilagan överensstämde vid ikraftträdandet med av respektive hund- och hästsport uppsatta karenstider och bestämmelser. För att förvissa sig om dessas aktualitet hänvisas till den senaste versionen på respektive förbunds hemsida.


Under året har Jordbruksverket aviserat en förändring i föreskriften, såtillvida att den detaljerade bilagan visat sig vara svår att hålla uppdaterad.

Häst- och hundsporternas bestämmelser

Svensk Travsport (ST), Svensk Galopp (SG) samt Svenska Ridsport­förbundet (SvRF) har egna regelverk med karens­tider för specifika i Fass Vet. upptagna läkemedel. Inom ridsporten har man numer gjort en distinktion mellan dopning och otillåten medicinering, där avsiktlig dopning bestraffas betydligt hårdare än otillåten medicinering med för häst avsedda läkemedel. Rörande respektive hästsports bestämmelser och karenstider för tävling så hänvisas till respektive förbunds webbsidor (www.travsport.se, www.svenskgalopp.se, www.ridsport.se).


Svenska Kennelklubben (SKK) har tillsammans med Svenska Hundkapp­löpnings­sportens Central­förbund och Svenska Drag­hundsport­förbundet gemensamt tagit fram ett Nationellt Doping­reglemente som gäller för all hundsport i Sverige. Detta kompletteras med en egen karenstids­lista som bygger på de i Fass och Fass Vet. förekommande substanserna i ATC-ordning samt substanser och grupper av ämnen utanför läkemedels­registret (se SKKs webbsida, www.skk.se).


Samtliga hästsportförbund har idag förbud mot användande av anabola steroider till tävlingshästar. En häst som behandlats med tillväxthormon får ej tränas för eller delta i tävling.


Likaså har inom hästsporten länge gällt att vid behandling i led med kortikosteroid så har minst 28 dygns karenstid åsatts före tävling (under förutsättning att rekommenderad dos används). Detta gäller även för behandling i bursa och senskida.

Observera att angivna karenstider för långtidsverkande kortikosteroider i led förutsätter att vedertagen dos inte överskrids och att inte flertal leder injiceras samtidigt (då dessa preparat vanligtvis är humanläkemedel så saknas dokumentation över utsöndring hos häst)!


Karenstider för tävling är satta av olika orsaker som effekt, utsöndring och påvisbarhet, men framför allt av djurskyddsskäl. Av samma skäl är det fastslaget att häst skall vara i tävlingsmässigt skick – den skall inte lida av kronisk sjukdom och vara i behov av kontinuerlig medicinering, t ex behandling med pergolid (Prascend) vid Cushings syndrom (PPID). För vissa behandlingar och substanser där detaljerade effekt/utsöndringsdata saknas har dessa åsatts en generell karenstid eller rekommenderats att inte vara lämpliga för tävlingshäst. Detta gäller i avvaktan på vidare studier för t.ex. den relativt nyligen registrerade bifosfonaten klodronat (Osphos).

Minska risken för oavsiktlig dopning vid medicinering av häst

På senare år har ett flertal fall av otillåten medicinering inträffat (framförallt med NSAIDs) som kanske skulle ha kunnat undvikas om kombinationen hästar, tävling och läkemedel hanterats på ett annat sätt än vad som varit fallet. Nedan finns några av hästsporten framtagna rekommendationer kring medicinering och vad man kan göra för att minska risken för oavsiktlig dopning.


Dagens analysmetoder kan spåra mycket små mängder av olika substanser. Detta är viktigt eftersom även små mängder kan påverka hästen. Det innebär också att man helt måste förhindra kontakt mellan en tävlande häst och läkemedel och andra ämnen som inte är tillåtna i samband med tävling och träning för tävling.

Hantering av läkemedel

Alla läkemedel bör förvaras i låst skåp, låst kylskåp eller annat låst utrymme. Detta gäller framför allt receptbelagda läkemedel, men rekommenderas för alla läkemedel samt andra substanser som är belagda med karenstid.

Läkemedel som blivit över lämnas av djurägaren till apotek för destruktion.

Alla förpackningar som varit i kontakt med läkemedel ska kasseras.

Behandla rätt häst och på rätt plats

Alla läkemedelsförpackningar ska vara märkta med namnet på den häst som de används till. Ett gott råd är att sätta upp ett anslag på hästens boxdörr där det anges vilken häst som behandlas, med vilket preparat och under vilken tid.


Rekommendera att en särskild box används för medicinering av tävlingshästar och att därefter stalla upp dem utan att kontamination kan ske i ordinarie boxar, hagar etc. Boxen bör rengöras noggrant efter behandlingsperioden, och man skall naturligtvis undvika att dessförinnan ställa in annan häst i sådan box där behandling skett. För säkerhets skull kan man dessutom rengöra boxen noggrant då karenstiden gått ut.

Rapporteringsnivåer

I nordiska, europeiska och internationella samarbeten har det beslutats att så kallade rapporteringsnivåer (Screening Limits, SLs) skall tillämpas för vissa substanser, där det i vetenskapliga studier visats under vilken nivå som kan betraktas som irrelevant med hänsyn till påverkan på hästen. Detta gäller förekomst av en sådan substans – påvisas fler (”cocktail”) tillämpas ej rapporteringsnivåer och innefattar i första hand ett antal läkemedel med godkänd indikation för häst samt vissa foderkontaminanter (se respektive sports webbsida).

Veterinärs respektive djurägares/utövares ansvar

Att känna till och kunna informera djurägare/utövare om djurskydds­lagens föreskrifter (L 17) och om vilken behandling djuret har fått är varje veterinärs skyldighet. Vilket läkemedel en viss häst behandlats med skall införas i hästens pass (om den inte är friskriven från livsmedelskonsumtion), och bör dokumenteras skriftligt förutom i journal även till djurägaren i samband med behandlingen.


Sporternas regler och uppsatta karenstider (liksom djurskyddslagens föreskrifter) är varje utövares ansvar att följa i samband med träning och tävling.


Att känna till dessa bestämmelser rörande läkemedels­behandling och tävling, torde dock ur ett djurskydds­perspektiv vara ett gemensamt ansvar för såväl utövare som behandlande veterinär.


Publiceringsdatum: 2017-06-20