Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

Tuberkulos – tbc

Sammanfattning

Tuberkulos, som också kallas tbc, är en infektionssjukdom som framför allt påverkar lungorna. Det är ovanligt att smittas av tuberkulos i Sverige, men i flera delar av världen är tbc en av de vanligaste infektionssjukdomarna. Det finns effektiva läkemedel mot tbc och de flesta brukar bli helt friska med behandling.

Symtom

Tuberkulos är vanligast i lungor och lymfkörtlar, men kan ibland påverka andra kroppsdelar.

Tuberkulos i lungorna

Vid tuberkulos i lungorna är det vanligt att du har följande symtom:

  • Du har hosta, som ofta har pågått i mer än tre veckor.
  • Du hostar upp slem. Det kan också vara blod i det upphostade slemmet.

Du kan också ha ett eller flera av de här symtomen:

  • Du har dålig aptit.
  • Du har ofrivilligt gått ner i vikt.
  • Du har feber.
  • Du svettas på nätterna.
  • Du känner dig svag och trött.
  • Du har ont i bröstkorgen.

Du kan få andra symtom om du har en hiv-infektion och samtidigt har tbc. Då har du också lättare att få tbc i andra organ än i lungorna.

Tuberkulos i andra kroppsdelar

Om du får tbc i någon annan kroppsdel beror dina besvär på var i kroppen du har sjukdomen. Precis som vid lungtuberkulos kan du också minska i vikt, ha feber, svettas på natten och känna dig trött och svag.

Tuberkulos i lymfkörtlarna gör ofta att lymfkörtlarna svullnar på ena sidan av halsen eller nära käken. Körtlarna är inte ömma och du känner dig inte speciellt sjuk.

Får du tuberkulos i lungsäcken gör det ont när du andas. Du känner dig vanligtvis sjuk och trött och har feber. 

Du kan också få tuberkulos i delar av skelettet, till exempel i ryggkotorna, höften och lårbenen. Då kan du få ont från ryggkotor och lårben.

Sjukdomen kan också påverka könsorganen, äggledarna och livmodern. Då kan du få svårare att bli gravid.

Tuberkulos i magen och tarmarna kan ge svåra och långvariga besvär, som ofta liknar de vid andra sjukdomar i magen och tarmarna. Du kan till exempel få svullen mage, magont och diarré.

Barn kan få andra symtom

Barn som är yngre än tre till fyra år smittas lätt av tuberkulos och kan också få allvarligare former av sjukdomen. Besvären är ofta mer allmänna, som till exempel feber. Tuberkulosen kan utvecklas snabbt eftersom yngre barn har ett mer outvecklat immunsvar.

Hos äldre barn och skolbarn före tonåren ger tuberkulos ofta mindre besvär än hos vuxna. De får sällan hosta. Oftast är det enda symtomet att barnet har feber i två till fyra veckor. Vid undersökning med röntgen kan en läkare se tecken på svullna lymfkörtlar mellan lungorna.

Besvären hos tonåringar liknar de hos vuxna, men sjukdomen kan utvecklas snabbare.

Sällsynta men allvarliga former av tuberkulos

Tbc-bakterien kan orsaka hjärnhinneinflammation. Det är en allvarlig form av tbc som är ovanlig i Sverige. Symtomen liknar de vid hjärnhinneinflammation orsakad av andra bakterier.

En annan ovanlig men allvarlig form av sjukdomen är tbc i blodet, så kallad miliartuberkulos. Bakterierna sprids då med blodet till hela kroppen och påverkar flera organ.

Hjärnhinneinflammation och miliartuberkulos kan utvecklas en kort tid efter smittotillfället. Barn som nyligen har smittats är extra utsatta. 

När ska jag söka vård?

Kontakta en vårdcentral om du har symtom som du tror beror på tuberkulos.  

Kontakta genast en vårdcentral eller jouröppen mottagning om det gäller ett barn som är yngre än tre till fyra år och som har utsatts för tbc-smitta.

Ring telefonnummer 1177 om du vill om du vill ha hjälp med att bedöma symtom eller om du vill ha råd om var du ska söka vård.

Det är viktigt att berätta för läkaren om du har varit sjuk i tbc tidigare eller om du vet om att du har varit utsatt för tbc-smitta. Då är det lättare för läkaren att utreda dig och att ställa diagnos.

Du behöver inte kontakta sjukvården om du som vuxen har varit i kontakt med någon som har tuberkulos och du inte har några besvär. Istället gör sjukvården en så kallad kontaktspårning. Då söker en läkare eller sjuksköterska upp dig och de andra som har varit i kontakt med personen.

Viktigt att du förstår informationen

För att du ska kunna vara delaktig i din vård och ta beslut är det viktigt att du förstår informationen du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om du inte förstår. Du kan också be att få informationen utskriven så att du kan läsa den i lugn och ro.

Du kan ha rätt att få hjälp av en tolk om du inte talar svenska.

Du kan ha rätt att få hjälp av en tolk om du har en hörselnedsättning.

Hur smittar tuberkulos?

Tuberkulos sprids med tuberkelbakterien. Den smittar från människa till människa genom luften.

En person som har tbc i lungorna och tuberkelbakterier i sina upphostningar är smittsam och kan sprida sjukdomen. Men det är bara vissa personer med tuberkulos i lungorna som har bakterier i upphostningarna. Finns det inga tuberkelbakterier i slemmet smittar personen oftast inte.

När en person med smittsam tuberkulos hostar, nyser eller spottar sprids små droppar som innehåller bakterierna i luften. Andas du in dropparna med bakterierna kan du bli smittad.

Tbc i andra organ än lungorna och luftvägarna smittar inte. Personer som är smittade men som inte är sjuka, är inte heller smittsamma. Det kallas att de har vilande tuberkulos. I nästa del av texten kan du läsa mer om vilande tuberkulos. 

Krävs nära kontakt

För att du ska blir smittad krävs vanligen en upprepad och nära kontakt med en person som har smittsam tbc. Bakterierna sprids i första hand till familj, partner och andra som den som är sjuk bor med. Barn blir lättare sjuka än vuxna om de smittas, men barn är nästan aldrig själva smittsamma.

Smittsamheten minskar snabbt vid behandling

Efter två veckor av behandling mot tuberkulos i lungorna är smittsamheten vanligtvis låg eller helt borta. Utan behandling kan tuberkulos i lungorna som inte smittar utvecklas till att bli smittsam.

Vilande och aktiv tuberkulos

De allra flesta som blir smittade av tbc blir inte sjuka, det vill säga de får inga symptom och smittar inte. Det kallas att tuberkulosen är latent eller att den ligger vilande i kroppen. Men tuberkulosen kan bli aktiv senare och det är då du blir sjuk.

Knappt var tionde vuxen som har utsatts för tbc-smitta blir sjuk. Om du blir sjuk är det ofta inom två till fem år efter att du har smittats. Ibland kan du bli sjuk långt efter att du har blivit smittad, till exempel om immunförsvaret försvagas senare i livet.

Den som har vilande tuberkulos kan få förebyggande behandling för att minska risken för att bli sjuk.

Vissa grupper blir lättare sjuka

Bland de som har kombinationen hiv-infektion och vilande tuberkulos bryter tuberkulos ut hos betydligt fler. Det beror på att hiv-viruset försämrar immunförsvaret. Risken att bli sjuk minskar om du behandlas med läkemedel mot hiv-infektionen.

Det finns flera faktorer som kan öka risken för att den som har smittats senare blir sjuk i tbc:

  • Svåra livsomständigheter kan påverka kroppens försvar mot sjukdomen. Att leva på flykt är ett sådant exempel. Stressen och dålig tillgång på bra mat påverkar kroppens motståndskraft.
  • Yngre barn, tonåringar och äldre personer utvecklar lättare tbc om de har smittats jämfört med övriga åldersgrupper.
  • Efter en förlossning finns det en något ökad risk att bli sjuk, men gravida har annars inte större risk att få tbc än andra kvinnor.
  • Nedsatt immunförsvar gör att sjukdomen utvecklas lättare. Även behandling med immunhämmande läkemedel, som till exempel kortison eller cytostatika, samt vissa läkemedel som används vid reumatiska sjukdomar ökar risken för att insjukna.
  • Undernäring, missbruk av alkohol eller narkotika och att röka mycket påverkar kroppens motståndskraft.
  • Personer med diabetes kan lättare utveckla tbc om de blir smittade. 
  • Lungsilikos, så kallad stendammlunga, och andra lungskador gör också att sjukdomen utvecklas lättare. 

Undersökningar

För att ställa diagnosen tuberkulos behöver läkaren oftast göra flera undersökningar.

Upphostningsprov och lungröntgen

Om läkaren misstänker att du har tbc i lungorna får du lämna ett upphostningsprov.

Upphostningen undersöks för att se om det finns tuberkelbakterier i slemmet. Finns det bakterier odlas dessa. Med hjälp av vissa metoder går det redan inom ett par dygn att se om bakterierna är motståndskraftiga eller känsliga mot de viktigaste läkemedlen.

Bakterierna växer mycket långsamt och det kan ta sju till åtta veckor innan man får det slutliga odlingssvaret. Under odlingen testas bakteriernas motståndskraft mot olika läkemedel mot tbc. Motståndskraft kallas också resistens.

Du undersöks också med en lungröntgen. Du har troligtvis inte tbc i lungorna om röntgenbilderna inte visar något som avviker från det vanliga. Om det finns typiska förändringar av lungorna på röntgenbilden tyder det på att du har tbc.

Bronkoskopi och ventrikelsköljning

Läkaren kan undersöka dig med hjälp av ett instrument som kallas bronkoskop. Med hjälp av bronkoskopet kan läkaren se luftrörens insida.

Läkaren kan också göra en ventrikelsköljning. Det innebär att lite vätska från din mage undersöks. Läkaren suger upp vätskan genom en tunn, böjlig slang som hen för ner i magen genom din mun. Det gör inte ont, men kan kännas lite obehagligt. Du får lokalbedövning om du vill.

Tuberkulintest kan visa om du är smittad

Ett tuberkulintest används för att se om du är smittad av tbc. Testet kan även ge en reaktion om du tidigare har blivit vaccinerad mot tbc eller har smittats av mindre farliga bakterier, som liknar tuberkelbakterien.

Testet går till så att du får en liten mängd tuberkulin insprutat ytligt i huden, vanligtvis på underarmen. Tuberkulin, som också kallas PPD, är en vätska som innehåller speciella proteiner från tuberkelbakterien.

Tre dygn efter PPD-sprutan ska du komma tillbaka till läkaren för en bedömning. Om du har fått en liten upphöjning och förhårdnad på huden visar det att kroppen någon gång tidigare stött på tuberkelbakterier. Då kan du ha vilande tuberkulos, alltså vara smittad men utan att vara sjuk. Om du är sjuk i tuberkulos när du testas får du ofta ett stort utslag. Det kan du också få som reaktion om att du är vaccinerad mot tbc.

Ett tuberkulintest ger tidigast utslag fyra till sex veckor efter det tillfälle då du tror att du blivit utsatt för smitta.

Om tuberkulinprovet inte visar någon reaktion tyder det oftast på att du inte är smittad.

Blodprov kan komplettera

Du kan få lämna ett blodprov som komplement till tuberkulintestet eller i stället för ett tuberkulintest. Med hjälp av blodprovet kan läkaren se om det finns en infektion med tuberkelbakterier.

Resultatet från blodprovet påverkas inte av tidigare vaccination mot tuberkulos eller andra infektioner.

Kontaktspårning

Tuberkulos är en anmälningspliktig sjukdom. Det betyder att den läkare som ställer diagnosen tbc måste anmäla det till smittskyddsläkaren i länet.

Läkare och sjuksköterskor med ansvar för en person som har smittsam tbc gör alltid en så kallad kontaktspårning. Det kan också kallas smittspårning. Då kartlägger vårdpersonalen vilka kontakter den som är sjuk har haft. I första hand undersöks de som personen har haft upprepad nära kontakt med. Det kan vara barn i familjen, en partner och andra närstående.

Visar det sig att familjemedlemmar eller andra nära kontakter har blivit smittade undersöks fler personer. Det kan till exempel vara fler inom familjen, men även vänner, skolkamrater och arbetskamrater.

Barn undersöks så fort som möjligt

Den som kallas till kontroll får inte veta vem som kan ha smittat hen. Det beror på att sjuksköterskan eller läkaren har tystnadsplikt och inte får avslöja namnet på den som är sjuk. Alla som har haft kontakt med den som är sjuk blir inte kallade till kontroll på en gång.

Barn och personer med nedsatt immunförsvar kallas alltid till kontroll så fort som möjligt.

Visar det sig att någon har blivit smittad så bedömer läkaren om personen ska få förebyggande behandling med tbc-läkemedel.

Behandling vid aktiv tuberkulos

Tuberkulos kan vara en svår sjukdom, men det finns effektiv behandling. Du blir vanligtvis helt frisk om diagnosen ställs innan du har blivit allt för sjuk och du inte samtidigt har andra svåra sjukdomar.

Du kan behöva bli inlagd på sjukhus i några veckor i början av behandlingen. Särskilt kan det behövas om du är mycket sjuk, svag och trött. Därefter kan större delen av behandlingen skötas hemma med regelbundna besök på en mottagning.

Ibland kan hela behandlingen skötas i hemmet i kombination med besök på en mottagning.

Lång behandlingstid

Tuberkelbakterierna påverkas långsamt av läkemedel. Därför är behandlingstiden flera månader. För att undvika att bakterierna utvecklar motståndskraft mot medicinerna måste du samtidigt ta flera olika läkemedel som verkar på olika sätt.

Behandlingen genomförs på samma sätt oavsett vilket organ som har angripits av tbc. Ett undantag är tbc i hjärnhinnorna som behandlas med högre doser och under längre tid.

Barn får samma läkemedel som vuxna, men doserna anpassas efter barnets vikt.

Viktigt att ta läkemedlen utan avbrott

Det absolut viktigaste under behandlingen är att du följer läkarens ordination av läkemedel. Du ska ta medicinerna på det sätt som det står på receptet och under hela den tid som är bestämd. Det innebär vanligtvis att du får komma till en mottagning eller distriktssköterska och få dina tabletter.

I början av behandlingen behöver du ofta komma flera gånger i veckan. Senare brukar det räcka med en gång i veckan.

Standardbehandlingen är på sex månader.

Du får ta flera läkemedel

Du tar i regel fyra olika läkemedel samtidigt under de första två månaderna eller till dess att läkaren har fått svar på om behandlingen hjälper.

Under de återstående månaderna tar du vanligen bara två läkemedel och en vitamintablett.

Du tar alla tabletterna vid ett enda tillfälle varje dag, helst på morgonen före frukost.

När behandlingen är avslutad kallas du för en slutkontroll. Det görs inom tolv månader. Därefter blir det vanligtvis inte några fler återbesök. Bara om du skulle få symtom igen behöver du kontakta läkare.

Läkemedel mot tbc

De viktigaste läkemedlen som du tar under behandlingen innehåller ämnena rifampicin och isoniazid. Exempel på läkemedel som innehåller rifampicin är Rimactan och Rifadin. Isoniazid finns i läkemedlet Tibinide.

De övriga två läkemedlen du tar innehåller pyrazinamid och etambutol. De har inte lika stark bakteriehämmande effekt, men minskar motståndskraften hos bakterierna.

Pyrazinamid har störst effekt i början av behandlingen och används därför under de två första månaderna.

Det finns också kombinationsläkemedel som innehåller två eller flera verksamma ämnen mot tbc.

Resistens och läkemedel

Vissa tuberkelbakterier är resistenta eller mindre känsliga för vissa mediciner.

I de fall tuberkelbakterierna är resistenta mot flera tbc–läkemedel blir behandlingen mer komplicerad. En mycket allvarlig form är multiresistent tbc då tuberkelbakterierna är resistenta mot både isoniazid och rifampicin. Det finns reservmedel, men de är inte lika effektiva.

Om du får multiresistent tbc måste du ta läkemedel under en längre tid, vanligtvis under två år.

Du kan få biverkningar av medicineringen

De flesta biverkningarna av tbc–läkemedel är lindriga. De kan mildras utan att behandlingen behöver avbrytas.

  • Du kan bli trött och få besvär från magen och tarmarna, framför allt under de första behandlingsveckorna. Ibland kan levern reagera på läkemedlen. Därför tas blodprov för att kontrollera leverns funktion under behandlingstiden.
  • Rifampicin kan rödfärga urin och tårvätska. Det är helt ofarligt, men den röda tårvätskan kan till exempel göra att kontaktlinser färgas röda. I så fall ska du diskutera med din ögonläkare eller optiker om det är lämpligt att fortsätta med linser under behandlingen.
  • Rifampicin kan också öka nedbrytningen i levern av könshormonet östrogen. Den praktiska betydelsen är att p-pillrens effekt minskar eller blir osäker. Därför bör du använda någon annan typ av preventivmedel under medicineringen mot tbc.

  • Etambutol kan någon enstaka gång påverka synnerven. Du ska ta kontakt med läkaren om synen förändras på något sätt, till exempel om du tycker att det blir svårare att läsa. Synskärpa och färgsinne kontrolleras alltid före och under behandlingen.

  • Isoniazid kan orsaka brist på ett B-vitamin, B6. Det kan i enstaka fall leda till symtom som domningar i benen. De beror på en nervtrådsinflammation som orsakas av vitaminbristen. Därför får alla som behandlas för sin tbc i Sverige tillskott av B6-vitamin, så kallat pyridoxin.

  • Isoniazid kan ibland även påverka humöret och göra att du känner dig nedstämd. Du kan också få koncentrationssvårigheter.

Behandling i samband med hiv-infektion

Om du är hiv-infekterad och har tbc får du oftast samma behandling som en person utan hiv-infektion. Men bromsmedicinerna mot hiv kan påverka tbc-medicinerna och tvärtom. Om du behandlas med bromsmediciner måste doserna av tbc–läkemedlen anpassas.

Liten risk för återfall

Risken för återfall är liten om du har smittats av tuberkelbakterier som det finns effektiva läkemedel mot och om du tar din medicin på det sätt som läkaren har bestämt.

Om du avbryter behandlingen riskerar du att sjukdomen blir aktiv igen och att den då blir svårare att behandla. Detsamma gäller om du inte alls tar din medicin i perioder.

Att du har varit sjuk i tbc en gång innebär inte att du aldrig mer kan bli sjuk i tbc. Du kan till exempel bli smittad på nytt och därefter insjukna igen.

Allmänfarlig sjukdom

Tuberkulos är en så kallad allmänfarlig sjukdom. Det innebär att en person med tbc måste följa läkarens anvisningar för att sjukdomen inte ska bli smittsam eller för att smittan inte ska spridas vidare.

En person kan inte tvingas till behandling, men vägrar hen att genomgå behandling kan personen efter domstolsbeslut isoleras på en infektionsklinik tills hen inte längre är smittsam. 

Förebyggande behandling vid vilande tuberkulos

Du kan få förebyggande behandling för att minska risken att bli sjuk om du har vilande tuberkulos.

Det gäller särskilt om något av detta stämmer:

  • Du är en ungdom eller ett barn. 
  • Du är gravid.
  • Du har smittats under de senaste två till fem åren.

Det är också viktigt att en läkare får bedöma om du ska få förebyggande behandling om du har någon närstående som är sjuk i tbc och som kan ha smittat dig.

Behandlingen minskar kraftigt risken för att du ska blir sjuk, men inte fullständigt.

Du får ett eller två läkemedel

Den förebyggande behandlingen ges med ett eller två läkemedel. Du får ofta ta extra B-vitamin under behandlingen.

Behandlingen pågår i antingen tre månader eller sex till nio månader. Det beror på vilken behandling du får.

Precis som vid behandlingen vid aktiv tuberkulos är det är viktigt att du tar dina läkemedel när du ska. Under behandlingen har du kontakt med en läkare och sjuksköterska och går regelbundet på kontroller.

Vaccin mot tuberkulos

Om du inte arbetar med eller umgås nära personer som har tbc är risken mycket liten att du får sjukdomen. Du behöver då inte göra något speciellt för att undvika att smittas.

Vissa barn bör vaccineras

Det finns ett vaccin mot tbc som Folkhälsomyndigheten rekommenderar till vissa barn.

Vaccinet rekommenderas till barn som har föräldrar eller andra familjemedlemmar från ett land där tbc är utbrett. Vaccinationen minskar risken för att barnet ska få en allvarlig tuberkulos om hen smittas vid besök i landet eller om barnet träffar äldre släktingar som har ursprung i landet och som kan vara sjuka.

Vaccin rekommenderas också till barn som ska göra en längre resa till länder där tbc är vanligt och där barnet kommer att ha nära kontakt med de som bor i landet. 

Ta kontakt med en barnavårdscentral om du har frågor kring en vaccination av ditt barn.

Vissa yrkesgrupper har en ökad risk att utsättas för tuberkulossmitta. Det gäller till exempel personal på lungkliniker och infektionskliniker. För dessa grupper är det viktigaste för att undvika smitta att följa de hygienregler och de rutiner för att minska smittrisken som finns på arbetsplatsen.

Vaccinet har begränsad effekt

Vaccinet mot tbc kallas BCG-vaccin, Bacillus Calmette-Guérin-vaccin. BCG-vaccinet har en varierande skyddseffekt. Mot de allra farligaste tbc-formerna, som främst små barn kan få, skyddar vaccinet bra.

Före 1975 rekommenderades att alla nyfödda i Sverige skulle BCG-vaccineras mot tbc. Eftersom tuberkulos blivit allt ovanligare har den rekommendationen tagits bort. Tidigare rekommenderades också vaccin till vuxna som till exempel arbetade i miljöer där risken för smitta var hög eller inför längre resor till länder där tbc är vanligt. Men eftersom vaccinet har bedömts inte vara tillräckligt effektivt för vuxna har även dessa rekommendationer tagits bort.

Tuberkulos och graviditet

Både du och fostret påverkas om du är gravid och har tbc. Därför får du behandling även om du är gravid.

Om du blir gravid och har haft tuberkulos tidigare kan du få genomgå en undersökning. Då bedöms om du är frisk och om tuberkulosen har gett några begränsningar, till exempel ärr på lungorna som påverkar din lungfunktion. 

Vad händer i kroppen?

Tuberkulos är en smittsam infektionssjukdom som orsakas av tuberkelbakterien, Mycobacterium tuberculosis.

Först får du en primärinfektion

Om tuberkelbakterier kommer ner i lungorna kan bakterierna växa i lymfkörtlarna i bröstkorgen och i lungvävnaden.

Då får du en första infektion som oftast bara ger lätta symtom. Den kallas primärinfektion. Immunsystemet kapslar sedan in tuberkelbakterierna och en speciell typ av ärrvävnad, granulom, bildas runt bakterierna.

Sjukdomen kan vara vilande i många år

När primärinfektionen är över kan tuberkelbakterierna vara inkapslade i lungor eller andra organ i många år, utan att du får några symtom. Det är då tuberkulosen kallas vilande eller latent. Vilande tbc smittar inte. 

Obehandlad tuberkulos är allvarligt

Utan behandling kan tbc vara livshotande. Det beror oftast på att andningen hos den som är sjuk påverkas allvarligt och på blödningar från lungorna.

Några med obehandlad tbc blir friska från sjukdomen, men de får ofta lungor som fungerar sämre och risken att bli sjuk igen är stor. 

Tuberkulos i världen och i Sverige

Tuberkulos är en av de allvarligaste infektionssjukdomarna i världen. Ungefär en tredjedel av alla människor i världen är infekterade med tbc. Det innebär att de bär på tuberkelbakterien, men har inga symptom och smittar inte. Av dem insjuknar omkring åtta till nio miljoner i tuberkulos varje år.

I början av 1900-talet hade Sverige en liknande situation som de länder där tbc är ett stort problem i dag. Då smittades ungefär tre fjärdedelar av Sveriges befolkning med tbc, även om sjukdomen aldrig bröt ut hos de flesta av de smittade.

På den tiden fanns inga effektiva mediciner och de som var sjuka behandlades på särskilda sjukhem, så kallade sanatorier. Med modern behandling är situationen helt annorlunda.

Få smittas i Sverige

Tuberkulos är i dag en ovanlig sjukdom i Sverige. Varje år blir omkring 800 personer sjuka i tbc i Sverige. Antalet är bland de lägsta i världen i förhållande till folkmängden. De allra flesta som blir sjuka är yngre vuxna som kommer från länder där sjukdomen är utbredd.

De som är födda i Sverige och insjuknar i tbc är vanligtvis äldre som smittades i ungdomen eller har närstående från länder där tbc är vanligt.

Senast uppdaterad:
2017-09-05
Redaktör:

Klara Johansson, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Lars-Olof Larsson, specialist i lungsjukdomar, tuberkulosmottagningen vid Angereds närsjukhus, Göteborg samt Karolinska Institutet, Stockholm

Allt innehåll är granskat och godkänt av 1177 Vårdguidens redaktion.

Synpunkter på innehållet? Tyck till

Allt innehåll är granskat och godkänt av 1177 Vårdguidens redaktion. 1177 Vårdguiden svarar för innehållet med undantag för eventuella fel som uppstått i samband med överföringen till Fass.se.