Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

Läkemedel och hälsa

Äldre och läkemedel

För detta avsnitt ansvarar professor Johan Fastbom, Stockholm

Läkemedel är den viktigaste och vanligaste behandlingsformen för äldre. Men i den åldrande kroppen sker förändringar som kan öka känsligheten för läkemedel. Dessutom har många äldre flera sjukdomar och besvär och använder många olika preparat samtidigt. Allt detta ökar risken för biverkningar och läkemedelsproblem. Därför är det viktigt att rätt läkemedel används och att behandlingen följs upp och omprövas regelbundet.


Åldrandet påverkar känsligheten för läkemedel

När man blir äldre sker förändringar i kroppen, som påverkar både läkemedlens omsättning - d.v.s. hur de tas upp, fördelas, bryts ned och utsöndras - och deras verkan på kroppen.


Förändringar i läkemedelsomsättningen

Med stigande ålder minskar mängden vatten i kroppen. Läkemedel som är fettlösliga, bland annat psykofarmaka, kan då fördela sig i en större del av kroppen, vilket i sin tur gör att de ligger kvar och kan verka längre. Detta är av betydelse exempelvis för vissa lugnande preparat och sömnmedel, och kan bland annat innebära att ett sömnmedel kan fortsätta att verka och orsaka trötthet dagtid.

Leverns förmåga att bryta ner vissa läkemedel avtar när man blir äldre. Detta gäller fettlösliga preparat, som vissa psykofarmaka och morfinbesläktade smärtstillande medel (opioider), som dels kan få en förlängd verkningstid, dels ansamlas i kroppen med risk för biverkningar.

Njurfunktionen avtar långsamt redan från 30-40 års ålder, och sjunker i medeltal till nästan hälften vid 80 års ålder. Detta innebär en långsammare utsöndring av läkemedels­molekylerna och/eller deras nedbrytnings­produkter, vilket kan medföra att de verkar längre och ansamlas i kroppen med biverkningar som följd. Denna förändring är av störst betydelse för läkemedel som huvud­sakligen utsöndras direkt genom njurarna, utan att först brytas ner i levern eller som har nedbrytningsprodukter med läkemedelseffekter (aktiva metaboliter), bland annat hjärt-kärl­preparat som digoxin och vissa medel mot hjärtsvikt, vissa antibiotika, diabetes­preparat i tablettform, opioider och anti­inflammatoriska medel. I många fall går det att anpassa behandlingen genom att sänka dosen, men ibland måste behandlingen avslutas för att biverkningar ska undvikas.


Förändringar i läkemedlens effekter

Åldrandet kan påverka effekterna av läkemedel på många olika sätt – från förändringar i cellerna till förändringar i organ eller i olika reglerings­system i kroppen. Oftast leder de till en ökad känslighet och därmed ökad risk för läkemedels­biverkningar.

Med stigande ålder ökar känsligheten för många av de läkemedel som påverkar centrala nervsystemet, främst psykofarmaka och opioider. Äldre löper därför större risk för centralnervösa biverkningar, som dåsighet, minnes­störningar och förvirrings­tillstånd. Förändringarna i centrala nervsystemet ökar också känsligheten för läkemedel som kan ha bieffekter på rörelsekontrollen, vilket kan leda till symtom liknande Parkinsons sjukdom - med bland annat muskelstelhet, eller till muskelsvaghet med ökad risk för fallolyckor.

Den så kallade ”baroreflexen”, som reglerar blodtrycket vid bland annat kroppslägesförändringar, fungerar sämre med stigande ålder, vilket bland annat medför en ökad känslighet för läkemedel med blodtryckssänkande effekter.

Åldrandet påverkar också mag-tarmkanalen på olika sätt. En av de viktigaste förändringarna sker i magsäcken. De mekanismer som normalt ska skydda magslemhinnan mot den sura magsaften, fungerar inte lika effektivt när man blir gammal. Risken ökar då för att läkemedel som irriterar slemhinnan ska orsaka sår eller blödningar, främst antiiflammatoriska medel (även kallade COX-hämmare eller NSAID, Non Steroidal Antiinflammatory Drugs) och acetylsalicylsyra.


Risker med läkemedelsbehandlingen

Läkemedelsbiverkningar är vanligare hos äldre än hos yngre människor. Det beror till en del på den ökade känsligheten för läkemedel, men en minst lika viktig orsak är att äldre använder många olika läkemedel (polyfarmaci).

Läkemedelsbiverkningar hos äldre orsakas oftast av hjärt-kärlläkemedel inklusive urindrivande medel, centralt verkande läkemedel (läkemedel som verkar på centrala nervsystemet, exempelvis psykofarmaka och medel vid Parkinsons sjukdom), blodförtunnande medel, diabetesmedel, smärtstillande medel och NSAID. Ibland kan konsekvenserna vara dramatiska, till exempel svimning, magblödning, en fallolycka eller ett förvirringstillstånd. Studier har visat att 10-30% av akuta sjukhusinläggningar av äldre beror på läkemedelsbiverkningar. De flesta biverkningar är dock inte så påtagliga och kanske inte ens upptäcks. Det kan bero på att vissa av dem kan likna, och misstolkas som, sjukdomssymtom eller tecken på åldrande. En del äldre, framför allt demenspatienter, kan också ha svårt att förklara sina besvär.


Dåsighet – trötthet

Dåsighet kan framkallas av många psykofarmaka. Det gäller i synnerhet lugnande medel och sömnmedel, som hos äldre dessutom kan ligga kvar längre i kroppen och verka långt efter det att man tagit medicinen. Dåsighet kan också orsakas av andra psykofarmaka, som antipsykotika (medel mot psykos) och medel mot depression. Det är också en vanlig biverkan av opioider. Trötthet kan också orsakas av en många andra typer av läkemedel, t.ex. urindrivande medel, och är ett vanligt symtom vid överdosering med digitalispreparat (digoxin).


Kognitiva störningar - förvirring

Många mediciner kan påverka hjärnans kognitiva funktioner – d.v.s. högre mentala funktioner som minne, orientering i tid och rum och abstrakt tänkande. Symtomen på detta är ibland lindriga, exempelvis lättare minnesstörningar, men kan i svåra fall yttra sig som förvirring (konfusion) eller demensliknande tillstånd. De läkemedel som är mest benägna att ge kognitiva störningar är de som blockerar signalsubstansen acetylkolin i hjärnan, så kallade antikolinerga medel, som omfattar bland annat medel mot urinläckage (inkontinens), det lugnade medlen hydroxizin (Atarax) och alimemazin (Alimemazin, Theralen) och den äldre typen av antidepressiva medel (tricykliska antidepressiva). Andra preparat som kan ge kognitiva störningar är lugnande medel, sömnmedel, kortisonpreparat, opioider, medel mot epilepsi, antipsykotika och medel vid Parkinsons sjukdom..


Påverkan på rörelseapparaten

Behandling med antipsykotiska medel kan påverka de delar av hjärnan som styr muskelrörelserna. Det kan bland annat framkalla symtom som liknar Parkinsons sjukdom, med nedsatt rörlighet och stelhet. Ett annat tillstånd är akatisi, en krypande känsla i kroppen, påminnande om ”restless legs”, som kan göra att man har svårt att vara still.


Blodtrycksfall

Äldre har större risk att drabbas av blodtrycksfall av läkemedel med blodtryckssänkande effekter. Oftast ger det symtom vid uppresning (ortostatism), som kan yttra sig som yrsel, ostadighetskänsla eller till och med svimning. Ortostatisk blodtryckssänkning kan hos äldre också framkalla kognitiva störningar. Det finns många läkemedel som kan sänka blodtrycket, främst olika hjärtpreparat, som medel mot kärlkramp, hjärtsvikt och högt blodtryck, men också andra läkemedel som urindrivande medel, medel mot Parkinsons sjukdom, neuroleptika, antidepressiva medel samt vissa medel mot prostataförstoring.


Fall

Läkemedel är en av de viktigare orsakerna till fall hos äldre. Risken är störst med olika typer av psykofarmaka, främst lugnande medel och sömnmedel där den muskel­avslappande effekten spelar en viktig roll, men också neuroleptika och antidepressiva medel. Opioider och läkemedel med blodtrycks­sänkande effekter (se ovan) kan också orsaka fall.


Besvär från mag-tarmkanalen

Många läkemedel kan ge muntorrhet, bland annat antikolinerga preparat (se ovan), medel mot depression och urindrivande medel.

Antiinflammatoriska medel kan påverka magsäckens slemhinna. Det kan yttra sig som obehag i buken, mag­smärtor eller illamående, men ger ibland inga symtom. I svåra fall kan det leda till sår och blödningar i mag-tarm­slemhinnan – allvarliga tillstånd som kan vara livshotande.

En rad olika läkemedel kan ge förstoppning. En viktig grupp är de antikolinerga preparaten (se ovan). Opioider kan också vara kraftigt förstoppande. Förstoppning kan också orsakas av bland annat urindrivande medel, medel mot magsår och järnpreparat.



Praktiska tips

För att en läkemedelsbehandling ska fungera bra, är det viktigt att patienten är informerad och överens med läkaren om hur behandlingen är utformad och varför. Lika viktigt är det att läkaren följer upp varje läkemedelsordination vad gäller effekter, eventuella biverkningar och följsamhet (om patienten tar läkemedlet enligt ordination), regelbundet omprövar de olika läkemedlen och deras doser samt ser till att de passar ihop med varandra.


Läkarbesöket – att tänka på

När läkaren skriver ut en ny medicin ska man som patient inte tveka inför att ställa frågor om den. Det man bör veta är:

  • Varför ska medicinen tas och vilken effekt ska den ge?

  • Hur ska medicinen tas?

  • Hur länge ska medicinen användas?

  • Har medicinen några vanliga biverkningar?

  • Är det något man måste tänka på när man använder medicinen?

  • Vad ska man göra om man vid något tillfälle har glömt att ta medicinen?


Det är mycket viktigt att behandlande läkare känner till alla de mediciner en patient använder och hur de doseras. Om man inte kan eller vill följa sin läkares ordinationer ska man tala om det så snart som möjligt. Man ska också berätta om man använder mediciner som är utskrivna av någon annan läkare och/eller receptfria mediciner som man har köpt själv, samt om man använder några naturläkemedel.

Man ska också berätta om man har haft symtom som kan vara tecken på en medicinbiverkan. Några symtom/händelser som man som patient eller anhörig ska vara särskilt uppmärksam på är:


  • Trötthet, dåsighet

  • Minnesstörningar, oklarhet, förvirring

  • Stelhet eller andra symtom som liknar Parkinsons sjukdom

  • Oro i kroppen, liknande ”restless legs”

  • Yrsel, ostadighetskänsla, svimning

  • Fall

  • Muntorrhet

  • Magbesvär som magsmärtor och illamående

  • Aptitlöshet

  • Förstoppning

  • Urinträngningar eller svårigheter att kissa

  • Sömnstörning



Publiceringsdatum: 2014-03-10