Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

Läkemedel och hälsa

Vad händer med ett läkemedel i kroppen?

För detta avsnitt ansvarar farmacie doktor Peter M. Persson, Stockholm

Läkemedel påverkar kroppen men kroppen påverkar också läkemedlet. Det krävs kännedom om samspelet mellan kroppen och läkemedlet för att fastställa i vilka doser och hur ofta ett läkemedel ska tas. Detta avsnitt handlar om vad som händer med ett läkemedel i kroppen.


Läkemedel har till uppgift att påvisa, förebygga, lindra eller bota sjukdomar eller sjukdomssymtom. De kan klara av detta på många olika sätt. Avsikten med ett läkemedel kan exempelvis vara:

  • att ersätta ämnen i kroppen som bildas i alltför liten mängd eller upphört att bildas, till exempel insulin vid diabetes.

  • att sänka blodtrycket, till exempel med urindrivande läkemedel.

  • att läka sår i mage och tarm, till exempel med läkemedel som hämmar produktionen av magsyra.

  • att döda sjukdomsalstrande bakterier, till exempel med antibiotika vid infektioner.

Läkemedel påverkar människor på olika sätt, vilket gör att resultatet av samma behandling för olika människor utfaller olika. En förklaring kan vara skillnader mellan människor i hur ett läkemedel omsätts i kroppen. Kroppens sätt att ta hand om läkemedel kan i stora drag beskrivas på följande vis. Läkemedlet

  • tas upp i kroppen

  • fördelas i kroppen

  • utövar sin verkan i kroppen

  • bryts ned i kroppen

  • utsöndras ur kroppen.

Skillnader finns givetvis, bland annat beroende på om läkemedlet ges i form av tabletter, spray, injektioner eller på annat sätt, men principen är densamma. Eftersom tabletten (som sväljs) är den vanligaste läkemedelsformen, har den tagits som exempel i det här avsnittet.



Läkemedlet tas upp i kroppen

De flesta läkemedel kan tas i tablettform. Tabletterna löser upp sig i magsäcken och tarmkanalen med hjälp av matsmältningsvätskorna. Det verksamma ämnet tas upp i blodet främst genom slemhinnan i tunntarmen. Det finns dock läkemedel, som till viss del tas upp genom slemhinnan i magsäcken, till exempel värktabletter som innehåller acetylsalicylsyra.


Tablettform och mat påverkar upptagningen

Hur lång tid upptaget tar, beror dels på tabletternas sammansättning och det verksamma ämnets egenskaper, dels på förhållandena i magsäck och tunntarm.

En brustablett tas oftast upp snabbare än en vanlig tablett, eftersom den senare först måste lösas upp i mage och tarm. Ett snabbare upptag är en fördel om snabb effekt önskas, exempelvis vid migrän. Om magsäcken är tom kommer läkemedlet fortare ut i tunntarmen och tas då ofta upp snabbare. Mat i magsäcken fördröjer inte bara upptaget, utan kan också påverka hur stor del av läkemedlet som tas upp.

För att få största möjliga upptag och snabbare verkan rekommenderas därför ibland att läkemedel ska tas på fastande mage. Det finns emellertid undantag, vissa medel tas upp bättre om de tas tillsammans med föda. Dessutom kan vissa läkemedels biverkningar i form av illamående, diarré och mag­smärtor mildras om läkemedlet tas i samband med måltid.


Läkemedlet fördelas i kroppen

När läkemedlet tagits upp i blodet transporteras det till kroppens olika organ. En del ämnen fördelas relativt jämnt i hela kroppen. Andra sprids mer ojämnt och kan till och med samlas i vissa organ. Det gäller till exempel vissa läkemedel som används vid svampinfektioner och som ansamlas i huden. Hur läkemedlet fördelas är alltså av stor betydelse för var och hur det kan utnyttjas. Fördelningen kan även inverka på biverkningarna.


Man talar om vissa naturliga barriärer i kroppen. Ett sådant hinder är den så kallade blod-hjärnbarriären, som hindrar vissa ämnen i blodet från att passera över till hjärnan. Denna barriär hindrar såväl naturligt förekommande ämnen som vissa läkemedel att passera över från blodet till hjärnan. Läkemedel som inte kan nå fram till hjärnan kan inte heller orsaka biverkningar som till exempel dåsighet.


En annan skyddsbarriär finns i moderkakan och kallas placentabarriären. Den hindrar en del ämnen i moderns blod från att nå och påverka fostret.


Läkemedlets verkan i kroppen

Läkemedel utövar oftast sin verkan genom att binda sig till och påverka speciella receptorer. Receptorer fungerar som budbärare av nervimpulser och kan vara mer eller mindre specialiserade. För ett läkemedel kan de finnas i alla celler i kroppen, för ett annat läkemedel endast i vissa organ som till exempel hjärtmuskeln eller muskulaturen i luftrören. Det idealiska läkemedlet utövar sin verkan endast i de celler eller i det organ där sjukdomen finns men ofta påverkar läkemedlet även övriga kroppen vilket kan leda till biverkningar.

Det finns - inom vissa gränser - ett direkt samband mellan effekten av ett läkemedel och mängden av medlet i blodet. Under en viss nivå blir verkan otillräcklig eller ingen alls. Ju större mängd läkemedel i blodet desto kraftigare blir verkan, men - över en viss gräns blir effekten inte bättre eller starkare.


För hög dos ger risk för biverkningar

Följden av alltför hög dos blir endast ökad risk för biverkningar. Mängden läkemedel i kroppen måste alltså vara av en viss storlek för att resultatet ska bli det bästa möjliga. Vilken mängd som är lämplig av ett visst läkemedel kan emellertid variera från individ till individ.

Skillnaderna kan vara ärftliga eller förvärvade. De kan bland annat bero på olika känsliga receptorer.

Åldern spelar också en roll - barn är vanligen känsligare för läkemedel än vuxna och äldre personer är känsligare än yngre.

Den mängd läkemedel som krävs för att läkemedlet ska ha önskad effekt kan variera. Exempelvis används acetylsalicylsyra i högre doser vid behandling av huvudvärk än för att förhindra blodpropp.


Läkemedlet bryts ned

Varje dos av ett läkemedel utövar sin verkan under en begränsad tid. Kroppen börjar nämligen omedelbart bryta ned och utsöndra läkemedlet, huvudsakligen via levern och njurarna. Eftersom läkemedlet cirkulerar med blodet genom kroppen, kommer det att passera levern och njurarna ett flertal gånger. Varje timme passerar allt blod njurarna tjugo gånger!


Levern bryter ned

En av leverns uppgifter är att bryta ned vissa ämnen som finns i kroppen. Många läkemedel bryts ned eller förändras (metaboliseras) i större eller mindre grad i levern, som ofta innebär att de blir vattenlösliga och overksamma.

Andra läkemedel påverkas inte alls av levern utan passerar oförändrade genom både lever och njurar innan de försvinner ut med urinen. Detta gäller bland annat medel mot urinvägsinfektioner, som ju måste vara verksamma just i urinvägarna.

Leverns förmåga att bryta ned läkemedel varierar mellan olika människor. En nedsatt förmåga kan betyda att ett läkemedel bryts ned långsammare och blir kvar längre i kroppen än hos genomsnittspatienten. Hos patienter med långsam nedbrytning ökar risken för biverkningar om inte dosen justeras.

Med hjälp av ett gentest kan man se vilken förmåga en patient har att bryta ned ett speciellt läkemedel. Gentesten visar om patienten saknar någon av de gener som styr nedbrytningen. I enstaka fall kan även motsatsen gälla, att en patient har för många sådana gener. Gentest kan vara av värde när en patient har påtagliga biverkningar eller dålig effekt trots rekommenderad dosering. Idag finns ett exempel där gentestning är obligatorisk innan behandling. Det gäller testning av den så kallade HER2-genen på kvinnor med bröstcancer. Ungefär 20-30 % av alla kvinnor med bröstcancer har en förändring i denna gen. Dessa kvinnor bör få en särskild tilläggsbehandling men en förutsättning är att patienten är gentestad.


Läkemedlet lämnar kroppen

Läkemedel försvinner ur kroppen främst genom njurarna med urinen. I viss mån sker utsöndringen också via gallan och tarmen, med avföringen eller med svett och den luft vi andas ut.

Njurfunktionen kan vara nedsatt hos många människor och minskar dessutom naturligt med stigande ålder. Vid minskad njurfunktion lämnar läkemedel kroppen i långsammare takt vilket kan leda till att ett läkemedels verkningstid förlängs. Därför är det särskilt viktigt att uppskatta njurfunktionen hos äldre personer för att undvika biverkningar.


Upprepad dos för rätt nivå

Vanligtvis tas ett läkemedel vid upprepade tillfällen, till exempel en tablett dagligen. Hur lång tid behandlingen pågår varierar naturligtvis. Ibland ges endast enstaka doser, medan andra behandlingar är livslånga. Oavsett behandlingstid är avsikten med upprepad dosering att behålla en tillräcklig nivå av läkemedlet i kroppen, tills sjukdomen är botad eller symtomen har försvunnit.


När en behandling påbörjas kommer läkemedlet successivt att ansamlas i kroppen. Mängden läkemedel i kroppen kommer dock inte att fortsätta att öka med varje dos.

Man kan likna upprepad dosering av läkemedel vid ett badkar som saknar propp till avloppet och som man tappar vatten i. Om man låter vatten kontinuerligt rinna ur kranen kommer vattennivån i badkaret successivt att öka. Men nivån ökar bara till en viss nivå, då lika mycket vatten rinner ur avloppet som det kommer från kranen.

Förutsatt att man inte ändrar på kranen kommer den vattennivån att behållas. På samma sätt kommer mängden läkemedel i kroppen vid upprepat intag att uppnå en viss nivå. Är nivån otillräcklig får dosen höjas, är nivån alltför hög får dosen sänkas. När behandlingen upphör kommer läkemedlet successivt att försvinna ur kroppen precis som vattnet försvinner ur badkaret när kranen stängs av.


Bild som visar att ett jämnt intag av läkemedel i rätt dos ger rätt effekt

När läkemedelsdosen är rätt och medicinen tas på rätt sätt kommer blodet att innehålla rätt mängd läkemedel. Medicineringen får önskad effekt.


Bild som visar att en glömd dos försämrar effekten av läkemedlet

En glömd dos kan försämra effekten eftersom mängden läkemedel i blodet blir för liten. Kroppen bryter ned och utsöndrar mer läkemedel än vad som tillförs.


Bild som visar att risken för biverkningar ökar om man råkar ta dubbel dos

En extra dos kan orsaka biverkningar. Mängden läkemedel i blodet blir för stor och gränsen för biverkningar kan överskridas.




Publiceringsdatum: 2013-11-01