Mag -Tarmsjukdomar
Sök
pågående
eller
avslutade
kliniska prövningar
Patient-
organisation
Laktosintolerans
Laktosintolerans
(Hypolaktasi)
Författare: För den medicinska översättningen av 2009 års version av Praktisk Medicin (PM) ansvarar dr Olle Lyngstam, Göteborg.
Definition
Brist på ämnet laktas som finns i tunntarmens slemhinna. Detta ämne bidrar i normala fall till att mjölksocker (laktos) bryts ned i tarmen till glukos och galaktos.
Orsak(-er)
Primär laktosintolerans är mycket vanligt världen över. I själva verket är det i få länder, förutom i nordeuropa, där den vuxna befolkningen klarar av att dricka mjölk.
Sekundär laktosintolerans kan även uppstå som följd av andra störningar i tarmens funktioner: Glutenöverkänslighet, "magsjuka" (gastroenterit), strålning, alkohol m fl.
Symtom
En känsla av uppkörd buk, rikligt med gaser, knipsmärtor och ofta diarré.
Alternativa överväganden
Glutenöverkänslighet (celiaki), komjölksallergi, inflammationer och infektioner i tarmen, tarmkatarr, magkatarr m fl.
Utredning
Den drabbade har ofta själv förstått att det är just mjölkprodukter som han/hon inte tål. Sjukdomsberättelsen ger ofta diagnosen som kan fastställas vid en s k laktosbelastning. Man dricker då mjölksockret laktos och efter en stund mäter man, genom provtagning i blod, hur mycket kroppen har förmått ta upp. OBS dock att laktosbelastning ej får göras på diabetiker.
Ett lättare sätt är att under en tid undvika kost som innehåller laktos och se om besvären då försvinner. Man kan även pröva att provocera fram besvären genom att dricka en halv liter mjölk. Besvären skall då bli värre.
I utredningen görs också särskilda blodanalyser för att utesluta andra orsaker än laktosintolerans till besvären.
Utandningstest för att påvisa ökad mängd vätgas som bildas i tarmen vid bakteriernas nedbrytning av sockret förekommer, men knappast i primärvårdsvardagen.
Primär, ärftlig laktosintolerans kan fångas in via genotypning av patient-DNA, baserad på PCR-teknik. Vid denna teknik tas prov i helblod sk B-Laktostolerans DNA-diagnostik och man begär ”DNA-MCM6-genotyp” eller ”Adult hypolaktasi- genotypning”) från laboratoriet. Man kan med detta test bara se om patienten har ärftlig belastning för att få laktosintolerans men inte om det finns en förvärvad intolerans.
Självtest för laktosintolerans finns att köpa på Apoteket.
Vid komjölksallergi görs ett pricktest eller RAST. Man får dock inte alltid en entydig bild labmässigt, varför diagnosen är klinisk och baseras på att patienten under en tid undviker kost som innehåller laktos, se ovan (elimination och provokation).
Behandling
Laktosfri eller laktosfattig kost.
Om inte förbättring sker, tänk på differentialdiagnoserna.
Den lilla mängd laktos som finns i vissa läkemedel saknar klinisk betydelse. Det är ytterst få som inte klarar av en så liten mängd laktos.
Behöver laktas tillföras (för att hjälpa till med nedbrytningen av laktos) finns detta i preparat som Laktasin, Laktaid, Laktrase. Preparaten är receptfria och kan förskrivas på livsmedelsanvisning till barn under 16 år. Tabletterna skall tas vid måltid innehållande laktos. (Läkemedelsverkets föreskrifter LVFS 1997:13 och LVFS 2001:1 [+ bilaga 1] om förskrivning av vissa livsmedel)
Patientorganisation/patientorganisationer
Publiceringsdatum: 2009-06-24
UPP









Skriv ut