Läs upp

Cookies

Den här webbplatsen använder så kallade cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din dator och sparar information om olika val som du gjort på en webbsida – t ex språk, version och statistik – för att du inte ska behöva göra dessa val en gång till. Tekniken är etablerad sedan många år tillbaka och används idag på väldigt många webbplatser på Internet.

Du kan när som helst ändra cookieinställningarna för denna webbplats.

Fakta för förskrivare

Smittskyddslagen

Leif Dotevall, överläkare, biträdande smittskyddsläkare, Västra Götalandsregionen

Smittskyddslag (2004:168)

Den nuvarande smittskyddslagen trädde i kraft 2004. Den kompletteras med en smittskyddsförordning (2004:255) samt tillägg med beslut om nytillkomna anmälningspliktiga sjukdomar och andra ändringar. Den 1 juli 2015 övergick ansvaret för det samlade smittskyddsarbetet från Socialstyrelsen till Folkhälsomyndigheten.

Syftet med smittskyddslagen är att skydda befolkningen mot smittsamma sjukdomar. Samtidigt måste den som är smittad tillförsäkras den vård och det stöd som han eller hon behöver från samhällets sida. Åtgärder ska vidtas med respekt för alla människors lika värde och enskildas integritet. Alla har ett ansvar att förebygga smittspridning genom att var och en ska vara uppmärksam och iaktta rimliga försiktighetsåtgärder. I lagen betonas hänsynen till barnens bästa. I det följande redovisas utdrag ur lag och förordning som kan vara av intresse för den praktiskt verksamme läkaren.

Lagens tillämpningsområde

I smittskyddslagen ges endast föreskrifter om smittskyddsåtgärder som riktar sig till människor. Sedan 2013 ingår även reglering av nationella vaccinationsprogram i denna lag. Bestämmelser om smittskyddsåtgärder som rör djur eller livsmedel eller annan objektsburen smitta finns i miljöbalken, livsmedelslagen (2006:804), lagen om provtagning på djur m.m. (2006:806), epizootilagen (1999:657) och zoonoslagen (1999:658).

Behandlande läkares skyldigheter enligt smittskyddslagen

  1. Om en läkare misstänker att en person bär på en allmänfarlig sjukdom eller annan smittspårningspliktig sjukdom ska läkaren skyndsamt undersöka patienten och ta de prover som behövs. Denna läkare benämns ”behandlande läkare” enligt smittskyddslagen.

  2. Den behandlande läkare som misstänker eller konstaterar fall av allmänfarlig sjukdom eller annan anmälningspliktig sjukdom ska utan dröjsmål anmäla detta till smittskyddsläkaren i det landsting där den anmälande läkaren har sin yrkesverksamhet. Se nedan.

  3. Den behandlande läkaren är även ansvarig för smittspårningen. Den kan utföras av läkaren själv eller av annan hälso- och sjukvårdspersonal med särskild kompetens. Om behandlande läkare som har ansvar för smittspårningen i enskilt fall finner att han eller hon saknar möjlighet att fullgöra smittspårningen ska smittskyddsläkaren informeras om detta.

  4. Den behandlande läkaren ska ge individuellt utformade förhållningsregler till patienten med allmänfarlig sjukdom i syfte att hindra smittspridning. Förhållningsregler och läkarinformation om dessa sjukdomar finns på finns på www.slf.se/Foreningarnas-startsidor/Intresseforening/Smittskyddslakarforeningen/Smittskyddsblad-/. Smittskyddsblad och förhållningsregler på andra språk finns tillgängligt via www.vardgivarguiden.se/behandlingsstod/smittskydd/sjukdomar/smittskyddsblad

  5. Den som bär på en allmänfarlig sjukdom ska av behandlande läkare erbjudas den vård och behandling som behövs för att förebygga eller minska risken för smittspridning.

  6. Om behandlande läkare misstänker eller får veta att en patient bryter mot förhållningsreglerna ska detta anmälas till smittskyddsläkaren.

  7. Om den som undersökts för en allmänfarlig sjukdom byter behandlande läkare, ska den läkare som övertar behandlingsansvaret omedelbart underrätta den tidigare behandlande läkaren och smittskyddsläkaren om detta.

  8. Den som vill ta prov för att kontrollera om han eller hon har smittats av hivinfektion rätt att göra detta anonymt, i enlighet med Meddelandeblad ”Provtagning för hiv och andra sexuellt överförbara infektioner” (Socialstyrelsen/Folkhälsomyndigheten nr 5/2012) har. Anonymiteten gäller dock bara vid hivtestning och så länge testresultaten är negativt.

    www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationer/Provtagning-for-hiv-och-andra-sexuellt-overforbara-infektioner--ansvar-tillganglighet-och-sekretess--Meddelandeblad/


Anmälan av smittsam sjukdom

Anmälan görs via SmiNet, som kan nås via respektive smittskyddsenhets hemsida eller direkt www.sminet.se.

Länkar till smittskyddsenheternas hemsidor nås via www.slf.se/Foreningarnas-startsidor/Intresseforening/Smittskyddslakarforeningen/Smittskyddsenheter.

Anmälningsskyldigheten gäller även läkare vid laboratorium som utför mikrobiologisk diagnostik, den som är ansvarig för ett sådant laboratorium samt läkare som utför obduktion.

En anmälan enligt smittskyddslagen ska göras utan dröjsmål. Detta innebär att anmälan ska göras senast dagen efter att sjukdom konstaterats eller misstanke om sådan uppstått. Vid misstanke om att flera personer har smittas av samma anmälningspliktiga sjukdom (exempelvis vid utbrott av livsmedelsöverförd infektion) eller vid annan allvarlig sjukdom där omedelbara insatser kan vara avgörande för att förhindra smittspridning (exempelvis vid meningokockinfektion eller mässling eller viral hemorragisk feber) ska smittskyddsläkaren omedelbart underrättas genom telefonsamtal.


En anmälan från behandlande läkare ska innehålla uppgifter om:

  1. Den smittades eller misstänkt smittades namn, personnummer eller samordningsnummer samt adress.

    (Om en anmälan gäller klamydiainfektion, gonorré, hivinfektion, och syfilis ska inte full identitet anges, utan endast uppgifter om de två första och de fyra sista siffrorna i den smittades eller misstänkt smittades personnummer eller samordningsnummer (”rikskod”), samt hemortslän.)

  2. Den sannolika smittkällan (gäller inte anmälan av klamydiainfektion, gonorré, hivinfektion, och syfilis).

  3. De sannolika smittvägarna (epidemiologiska uppgifter).

  4. De åtgärder som läkaren vidtagit för att hindra smittspridning. För allmänfarliga sjukdomar ska även anges vilka förhållningsregler som patienten fått av behandlande läkare.


Sjukdomsgrupper


Figur 1. Av samtliga smittsamma sjukdomar innefattas vissa av åtgärder enligt Smittskyddslagen 2004:168. De mest allvarliga av de smittsamma sjukdomarna är indelade i fyra kategorier, till vilka har knutits olika typer av smittskyddsåtgärder – ju större hot mot befolkningens hälsa, desto strängare åtgärder som regleras genom lag.

Anmälningspliktiga sjukdomar - fyra kategorier

Nedanstående smittsamma sjukdomar är anmälningspliktiga enligt Smittskyddslagen (2004:168) och smittskyddsförordningen (2004:255) med tillägg. Anmälningspliktiga sjukdomar indelas i allmänfarliga, samhällsfarliga och anmälningspliktiga utöver allmänfarliga (uppdelat i smittspårningspliktiga och inte smittspårningspliktiga).

Med allmänfarliga sjukdomar avses smittsamma sjukdomar som kan vara livshotande, innebära långvarig sjukdom, svårt lidande eller medföra andra allvarliga konsekvenser och där det finns möjlighet att förebygga smittspridning genom åtgärder som riktas till den smittade.

För de tre samhällsfarliga sjukdomarna ger lagen möjlighet till ”extraordinära” smittskyddsinsatser. Om det finns skäl att misstänka att någon som anländer till Sverige har smittats av en samhällsfarlig sjukdom, får smittskyddsläkaren besluta att denna eller dessa personer ska genomgå hälsokontroll på platsen för inresan. I oktober 2014 beslutade regeringen att ebola ska ingå i samhällsfarliga sjukdomar.

En översikt av de olika kategorierna för dessa sjukdomar finns på Folkhälsomyndighetens webbsida:
www.folkhalsomyndigheten.se/amnesomraden/beredskap/overvakning-och-rapportering/anmalningspliktiga-sjukdomar

1. Allmänfarliga sjukdomar

  • Campylobacterinfektion

  • Difteri

  • Fågelinfluensa (H5N1)

  • EHEC (infektion med enterohemorragisk E.coli)

  • Giardiainfektion

  • Gonorré*

  • Hepatit A-E

  • Hiv-infektion*

  • Infektion med HTLV I eller II

  • Klamydiainfektion*

  • Kolera

  • MRSA-bärarskap eller infektion (meticillinresistenta gula stafylokocker)

  • Mjältbrand (anthrax)

  • Paratyfoidfeber

  • Pest

  • Infektion med pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin G

  • Polio

  • Rabies

  • Salmonellainfektion

  • Shigellainfektion

  • Syfilis*

  • Tuberkulos

  • Tyfoidfeber

  • Virala hemorragiska febrar (förutom denguefeber och sorkfeber (nefropathia epidemica))


* Anmäls utan fullständigt personnummer.

2. Samhällsfarliga sjukdomar

  • Smittkoppor

  • SARS (svår akut respiratorisk sjukdom)

  • Ebola


3. Anmälningspliktiga sjukdomar (utöver allmänfarliga och samhällsfarliga sjukdomar) som är smittspårningspliktiga

Dessa sjukdomar kan innebära ett inte ringa hot mot människors hälsa. Samtliga är anmälningspliktiga och smittspårningspliktiga:

  • Botulism

  • Brucellos

  • Cryptosporidiuminfektion

  • Echinokockinfektion

  • Entamöba histolyticainfektion

  • Bärarskap eller infektion av ”ESBL carba” (Enterobacteriaceae som producerar ESBL (Extended Spectrum Betalactamase) och som även är carbapenemasbildande)

  • Kikhosta

  • Legionellainfektion

  • Listeriainfektion

  • Mässling

  • Papegojsjuka

  • Påssjuka

  • Röda hund

  • Trikinos

  • Bärarskap eller infektion med vancomycinresistenta enterokocker (VRE)

  • Vibrioinfektion (förutom kolera )

  • Yersiniainfektion


4. Övriga anmälningspliktiga sjukdomar

Även dessa sjukdomar kan innebära ett inte ringa hot mot människors hälsa. Samtliga är anmälningspliktiga men är inte smittspårningspliktiga:

  • Atypisk mykobakterieinfektion

  • Denguefeber

  • Bärarskap eller infektion av Enterobacteriaceae som producerar ESBL (Extended Spectrum Betalactamase). Ingen klinisk anmälan, anmäls endast från laboratorierna

  • Gula febern

  • GAS (beta-hemolyserande grupp-A-streptokocker), invasiv infektion

  • Haemophilus influenzae, invasiv infektion

  • Harpest (tularemi)

  • Influensa (från 2015-12-01 endast laboratorieanmälan. Den kliniska anmälningsplikten är borttagen.)

  • Leptospirainfektion

  • Malaria

  • Meningokockinfektion, invasiv

  • MERS-coronavirusinfektion

  • Pneumokockinfektion, invasiv

  • Sorkfeber (nephropathia epidemica)

  • Stelkramp

  • Q-feber

  • Viral meningoencefalit inklusive TBE (fästingburen hjärninflammation)

  • Creutzfeldt-Jakobs sjukdom (CJD)
    För denna sjukdomsgrupp gäller särskilda regler: Alla former av CJD, liksom övriga transmissibla spongiforma encefalopatier hos människa, är anmälningspliktiga direkt till Folkhälsomyndigheten enligt lagen och förordningen om anmälan av vissa allvarliga sjukdomar (SFS 1998:58).



Falldefinitioner för anmälan enligt smittskyddslagen

Rekommendationer om vilka kriterier av bekräftade eller misstänkta sjukdomsfall som ska användas i den svenska övervakningen av smittsamma sjukdomar som är anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen finns på Folkhälsomyndighetens webbsida:

www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationer/Falldefinitioner-vid-anmalan-enligt-smittskyddslagen


Andra länkar inom smittskyddsområdet

Länk till hela Smittskyddslagen (2004:168) med tillägg: www.notisum.se/rnp/sls/lag/20040168.htm

Länk till Smittskyddsförordning (2004:255) med tillägg: www.notisum.se/rnp/sls/lag/20040255.htm

Länk till ”Folkhälsomyndighetens föreskrifter om smittspårningspliktiga sjukdomar” (HSLF-FS 2015:4): www.folkhalsomyndigheten.se/documents/publicerat-material/foreskrifter/hslf-fs-2015-4-foreskrifter-allmanna-rad-om-smittsparning.pdf

Länk till handbok för smittspårning vid sexuellt överförbara sjukdomar: www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationer/Smittsparning-vid-sexuellt-overforbara-infektioner



Publiceringsdatum: 2015-12-03